fredag 3 augusti 2018

Avtrubbad, bortkopplad

Jag är som avtrubbad... hemska nyheter om en ihjälskjuten kille med Downs syndrom och ett leksaksvapen, går som inte in. Klimathotet, orättvisor, fattigdom, ensamkommande, ensamma, fattiga, hungriga. Jag klarar inte av att processa det. I stället håller jag på att bryta ihop när jag frågar T om han tankat bilen och han säger att han inte tittat på bensinmätaren...

Det känns som om jag har tankat för en miljon den här sommaren. Sätter mig i bilen, där bensinlampan lyser klart och ihärdigt. Tänker att jag inte ska skälla, inte bli arg. Ringer i stället och berättar hur ledsen jag blir över att det så sällan tas någon hänsyn till mig.

"Men jag tittade inte på bensinmätaren" blir svaret igen och jag säger att då tittar jag inte heller. Jag hoppas jag kommer hem från jobbet.

Jag gick in och tittade på min pappas kropp några timmar efter hans död. Han var inte där. Det var ett skal, hans öppna mun, huden var som grå... han var redan långt därifrån, kanske borta? Vet inte vad jag ska tro om döden. Försöker låta bli att tänka på att jag också kommer ligga kall som ett tomt skal en dag, skjutsas in i ett kylrum i väntan på kremering.

Försöker följa Majsans råd. Ja den där artikelserien som blev det bästa jag gjort. Lev livet, fånga dagen, var i nuet. Högre makter ska veta att jag åtminstone känner. Jag känner... så himla mycket och jag upplever livet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar