tisdag 5 juni 2018

jag landar inte alls

Min innersta krets av andra krisande kvinnor, landar i individuella svar på vad som egentligen pågår.
Jag landar inte alls. Kanske eventuellt att jag har landat i att allt är jävligt komplicerat.
Så tack då. Tack för att jag i alla fall känner något.

Kanske är allt jag behöver en doktor? Någon som kan hitta ett fel, eller ett rätt. Kanske inte.

Ganska ofta tänker jag att jag kanske inte kan förvänta mig mer av livet, att det inte går att vara lycklig. Att jag borde tagga ner och inse att jag har för höga krav på allt.

I går grät jag hela förmiddagen, kunde inte sluta så åkte hem och tog med mig jobbdatorn.
Mötte en kompis på bryggan, pratade i 10 minuter, badade, åkte hem. Slutade gråta. Åt middag med familjen, tog en promenad med en annan kompis, jobbade, sov knappt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar