måndag 18 juni 2018

Hest eller inte hest?

Heja livet, friskt humör, hej vad det går.
Kan ni hjälpa mig?
Vet att det finns en kvinna som söker medryttare till sin häst, där min kompis också är medryttare.
Det skulle vara två dagar i veckan, söndag och ytterligare en dag.

Hästen är en inriden, pigg treåring.
Det finns ridhus och alla bekvämligheter.

Jag går ner i varv när jag hänger med hästar och rider. Är här och nu, går in i mig själv och slutar vilja prata. Låter otroligt för somliga kan jag tänka mig.

Nackdelarna är förstås att jag tar på mig ansvar, att jag binder upp mig. Min man som jobbar skift gör det svårt för mig att ha kontinuerliga tider. Dessutom vill jag fortsätta på yogan i höst.

Så, kasta era bästa tankar och tips hitåt?

måndag 11 juni 2018

nyopererad och blarig

Jag gjorde den där operationen i fredags.
Jag var så hög av lättnarkosen, euforisk. En av möjliga biverkningar. Jag garvade i en timme efteråt och en sköterska ba: Du borde komma på min fest, pga stämningshöjare.
Sedan fick jag en mental baksmälla och tyckte livet var värdelöst. Jag tog tåget hem eftersom min man inte hörde att jag ringde.

Gick från tåget eftersom min man åkt och badat med barnen.

Sökte tröst hos en bästis och däckade sedan runt 17 och sov hela natten. Vakande öm, men gjorde mig i ordning och åkte på 50-årsfest.
Drack bubbel och blev blarig.

Kom hem och tog hand om kräksjuk son, somnade på morgonkvisten och vaknade så himla himla trött. Så klart.

Och nu är det måndag igen och jag ska fokusera på viktigt jobb.
Känner att jag ba, måste göra sånt som är viktigt för mig. Tex jobba.

tisdag 5 juni 2018

jag landar inte alls

Min innersta krets av andra krisande kvinnor, landar i individuella svar på vad som egentligen pågår.
Jag landar inte alls. Kanske eventuellt att jag har landat i att allt är jävligt komplicerat.
Så tack då. Tack för att jag i alla fall känner något.

Kanske är allt jag behöver en doktor? Någon som kan hitta ett fel, eller ett rätt. Kanske inte.

Ganska ofta tänker jag att jag kanske inte kan förvänta mig mer av livet, att det inte går att vara lycklig. Att jag borde tagga ner och inse att jag har för höga krav på allt.

I går grät jag hela förmiddagen, kunde inte sluta så åkte hem och tog med mig jobbdatorn.
Mötte en kompis på bryggan, pratade i 10 minuter, badade, åkte hem. Slutade gråta. Åt middag med familjen, tog en promenad med en annan kompis, jobbade, sov knappt.


måndag 4 juni 2018

Det som kommer bli det bästa jag skrivit

Den här veckan är jag frikopplad från övrigt jobb för att koncentrera mig helt på "det som kommer bli det bästa jag skrivit". Jag har hittills skrivit drygt 1900 tecken och snorgråtit hela tiden.
Det är skönt.

Ja, ville mest bara säga hej. Ni är fina, ni som orkar med mig.