onsdag 30 maj 2018

rekordsnabbt liv

Även om det är okej att allt inte är okej, även om allt blir bra, är det förstås tärande att befinna sig i en storm. Jag har inget tålamod... samtidigt snurrar universum i någon slags rekordfart?
Jag vet inte vem jag är längre...
Jag vet inte vad som är viktigt. Eller när jag tappade riktningen. 

Yogan hjälper mig att landa och i natt har jag sovit. I flera timmar. Fast T kom hem efter en jobbfest och stökade ett tag och fast ett barn kom till mig och låg med sin fot mot mig och vickade, vickade, vickade.

Allt är inte bäcksvart, men det är helt klart utmanande.

2 kommentarer:

  1. Nu kan jag inte hitta tillbaka, vet inte vilken kringelkroksväg som tog mig hit, till din sida. Men dina ord fastnade, jag kom liksom fram till dit jag skulle...tror jag.
    Jag blir kvar, för det känns tryggt här; bekant.
    Du är inte ensam med dina vindlande tankar.
    Eller snarare; jag är inte ensam med mina vindlande tankar.
    Vi är inte ensamma, trots allt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var väl det finaste. Tack för att du stannade här, hoppas dina vindlande tankar landar i något som känns bra till slut. Jag byter gärna funderingar med dig. Kram

      Radera