onsdag 9 maj 2018

Karlssons klister någon?

I natt sov barnen i sina egna sängar hela natten. Prisa Gud för det.
Jag har sovit med öppet fönster, vänt och vridit mig ändå, men jag har i alla fall haft plats för vändningar och vridningar.

Jag har fortfarande motvind men har fått tillbaka aptiten. Det är så mycket som gör mig ledsen just nu. Jag fattar att det går över, men...  jag känner ju att jag lever, på ett ganska oskönt sätt.

I går var första tillfället för yogan och jag fattar inte att jag ska behöva vänta en hel vecka till nästa gång. Det står klart att det var precis den här flummiga kursen som jag behöver just nu.
Kanske kan jag bli hel.

Skriver i dag till Melissa Horn, och nej det är inte precis så här jag känner så ingen i familjen behöver dra några stora växlar av något som står här:

Jag går i vinterskor på hösten
Alltid förberedd för storm
Jag kan tänka tills det knappt finns nåt kvar
Jag har känslor utan uppehåll
Jag har förlorat en tävling
När jag träffat gamla vänner har jag ingenting att säga dem.
De ställer för många frågor och jag, jag bidrar inte med nån
Och jag kan ångra det lilla jag säger
Eller dra ett allvarligt skämt
Jag tycker mig höra vad de tänker "Är hon sådär jämt?"
Jag kan sitta själv i parken
Till solen har ändrat färgen i mitt hår
'Jag kan offra allt jag har för ingenting
Ja, jag sträcker mig så långt det går
Men jag behöver dig kom hit och rör om
Jag behöver nått att skriva om

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar