onsdag 30 maj 2018

rekordsnabbt liv

Även om det är okej att allt inte är okej, även om allt blir bra, är det förstås tärande att befinna sig i en storm. Jag har inget tålamod... samtidigt snurrar universum i någon slags rekordfart?
Jag vet inte vem jag är längre...
Jag vet inte vad som är viktigt. Eller när jag tappade riktningen. 

Yogan hjälper mig att landa och i natt har jag sovit. I flera timmar. Fast T kom hem efter en jobbfest och stökade ett tag och fast ett barn kom till mig och låg med sin fot mot mig och vickade, vickade, vickade.

Allt är inte bäcksvart, men det är helt klart utmanande.

fredag 25 maj 2018

Allt blir bra, allt är okej

Jag sover bättre. Men blir ofta förvånad när jag tittar på klockan och det bara gått en halvtimme sedan senast jag kollade.
Men faktiskt, jag känner mig gladare också. Att det är lite som det är och att det är okej. Det känns okej liksom.

Jag träffade en person genom jobbet i går. Jag ska berätta allt om det efter publicering, men hon bara:
– Lev loppan. Livet är för kort för att inte levas.
Och... hon vet vad hon pratar om så... jag tänkte som... ta henne på orden.


Nej mamma, jag ska inte sluta ta ansvar för mitt och barnens liv.

onsdag 23 maj 2018

Också det här är fint ju

Min man jobbar i natt och min kompis som skulle på AW i stan, messar och ba: Vem vill dricka vin på söder, min dejt är inställd.

Jag svarar att jag inte kan, pga ensam med barnen och hunden och... i livet. ;)
Och vännerna bara: Vi tar med oss vin och kommer till dig.

Då känns livet rätt gött ju. Och lugnet från yogan håller i sig.
Nu ska jag bara, banka ner ett par texter så är jag i fas sen.

... och köpa ostbågar.

Jag vill tacka livet

Men perspektiv, så fint det är.
Jag har hakat upp mig på saker och det kommer jag möjligen fortsätta med, men det får inte ta för mycket utrymme. Det är okej, hur det än blir. Allt är okej.

Den insikten drabbade mig under gårdagens yogapass och jag kunde inte vara mer tacksam över att jag får vara med på den här yogakursen.

Herremonjöfakkinlord. Jag sov i natt!
I går fick jag medicin, men jag kom hem för sent från yogan för att palla ta en tablett. Orkar ej bli sådär drogad som i förra veckan. Men lugnet från passet fixade det ändå. Jag vaknade ett par gånger, men jag somnade om.

Det hindrade mig i och för sig inte från att bli galen på barnen i morse. Måste jobba lite på... tålamodet.

tisdag 22 maj 2018

HEN MTF.

Ni vet ägget?

Ja, alltså jag använder ju det ibland... i helgen till exempel. Jag gick till en kompis efter att jag pillat in yoni... vi hängde och skulle väl gå hem till mig sedan. Och på vägen hem, var det tydligen dags för det där ägget att komma ut. Så jag gick in bakom någon himla elcentral för att pilla ut det från trosan, men då ramlade det ner på backen med ett bonk.

Så jag stod väl där som någon slags.. höna, som just värpt ett ägg intill en väg, vid en elcentral.

Jaja. Det var bara det.

måndag 21 maj 2018

Här står jag och står lite

Jag tycker ju att jag är en person, som har koll på mig själv. Jag vet vem jag är, hur jag är, hur jag reagerar i kris, i sorg, i glädje och medgång.
Men mina tankar nu alltså. Ett nystan, jag har inte varit så här förvirrad sedan jag var tonåring. Det kanske inte tar sig samma uttryck, för jag är som inte rädd för det som känns, som jag var då.

Jag har skrivit det förut, att jobbet är viktigt i det här svåra läget. Ingen himla kris ska få ta ifrån mig min yrkesstolthet. Jag har massor att ge och det ska jag fan göra också.

Fokus nu, på barnen, på jobbet, på att stå kvar på jorden, i den här himla stormen.

fredag 18 maj 2018

underlivshälsa

I går ringde jag den gynekologmottagning som jag efter två besök, har börjat kalla "min gynekolog".
Jag fick en tid i dag klockan 8.00, var lite tidig och fick komma in snabbt, var på jobbet 8.15. Effektivt ändå.

Jag ska prova en ny hormonspiral med mindre gulkroppshormon, men vi bestämde att jag ska komma i september, eftersom jag annars riskerar att blöda en del i sommar. Ärligt talat, jag håller med, orka med det. Det känns skönt att den här gynekologen förstår att det inte är självklart att jag mår bra av hormonspiralen och att vi då måste testa något annat. Inget jävla kämpa och håll ut om jag inte mår bra efter ett tag.

Den förra hormonspiralen växte ju fast i min livmoder. Vilket, jag aldrig mer vill uppleva. Han lovar att han sätter den rätt för att det inte ska kunna hända igen, med hjälp av ultraljud och något annat. Men kroppen osv, vi får se.

Och jag fick en remiss för att operera en förlossningsskada som gör att jag har svårt att springa, studsa och så vidare...

Allt annat såg bra ut, ingen tendens till framfall eller så, vilket ju ändå är skönt att höra och jag har en frisk livmodertapp, som jag bad honom kolla extra, för jävlar vad konstig den känns om jag stoppar in ett finger och känner efter? Men den ska tydligen vara så.

Jag ska fortsätta med mitt mirakelägg, hade lite svårt att hitta rätt knip där med benen i vädret och en främmande människas fingrar i mig. Jag tror jag hittade det sen, men det kunde ju inte han veta, för då hade han bytt ut fingrarna till en sån där ultraljudsstav.

Så, då har jag tagit tag i det här och när det ju nu står klart att det inte blir några fler bebisar i det här äktenskapet kan jag lika gärna... bara göra det.

Nu vet ni allt om mitt underliv, hoppas ni antecknat och som vanligt kan ni sätta er i smågrupper och diskutera, så kör vi redovisning om 15 minuter?


torsdag 17 maj 2018

Vi träffas på en brygga

Jag andas in genom näsan, låter den fuktiga kvällsluften ta plats i mina lungor. Jag har sällskap av en vän och snart möter en annan upp. Jag har hunden med mig och vännerna tjuvröker. Vi pratar, pratar, pratar. Så många ord, tankar, känslor som vill ut, från oss alla tre.
Jag hoppar ner i sjön och snart får jag sällskap av en i gänget.
Det är varmt, vi kan ligga i ett tag.

Sen torkar vi en stund innan vårnatten blir svalare och orden något färre. Vi ser några stjärnor som envist spränger genom den ljusa himlen och vi känner oss som 17 år.

Jag är alltid lite mer vaken efter de där doppen, men ganska snart fastnar mitt resonemang i ett trassligt mentalt nystan igen. I dag värper, föder, hackar jag ut texter. De kommer inte av sig självt, vill inte bli skrivna.


tisdag 15 maj 2018

Känslorna har inga ord

Jag tror jag har tappat det. Blivit knäpp. Försöker grotta ner mig i jobbet och det går... ganska bra. Mycket bättre än förut. Som sagt, någon himla kris ska inte ta ifrån mig att jag älskar att jobba med det jag gör.

I övrigt verkar jag ha tappat talet. Det har ju aldrig tidigare hänt, eftersom jag är en "blablablabla"- person. Men nu kan jag inte riktigt definiera tankarna, känslorna har inga ord. Men de är många och de stormar.

Ägnar mig åt någon himla bekräftelseknarkning. Lägger ut selfies på sociala medier, där det enda syftet är att folk ska tycka att jag är snygg. Det funkar för stunden, känner att jag duger. Men jag bör nog vara medveten om vad jag håller på med... så klart.

Herregud, nu ska jag fokusera på jobbet, allt tankar, känslor, stormar, kan bara vila i en vrå så länge.
Yoga i kväll, tack för det.

måndag 14 maj 2018

Trött och arg

Jag är så trött på att ha barnen i vår säng.
Jag älskar så klart mina barn, men jag orkar inte få en fot i nyllet, ha någon som hela tiden ska ligga nära, nära, nära och snurra, snurra snurra.

Den stora kom redan på kvällen och den lilla någon gång på småtimmarna.

I morse somnade jag runt 5- tiden och sov en timme innan det var dags att åka till skolan och sedan jobbet. Jag är så arg?

Pga trött? Pga besviken och pga det blir inte alltid som en tänkt sig?
Jaja, nu blev det så.


onsdag 9 maj 2018

Karlssons klister någon?

I natt sov barnen i sina egna sängar hela natten. Prisa Gud för det.
Jag har sovit med öppet fönster, vänt och vridit mig ändå, men jag har i alla fall haft plats för vändningar och vridningar.

Jag har fortfarande motvind men har fått tillbaka aptiten. Det är så mycket som gör mig ledsen just nu. Jag fattar att det går över, men...  jag känner ju att jag lever, på ett ganska oskönt sätt.

I går var första tillfället för yogan och jag fattar inte att jag ska behöva vänta en hel vecka till nästa gång. Det står klart att det var precis den här flummiga kursen som jag behöver just nu.
Kanske kan jag bli hel.

Skriver i dag till Melissa Horn, och nej det är inte precis så här jag känner så ingen i familjen behöver dra några stora växlar av något som står här:

Jag går i vinterskor på hösten
Alltid förberedd för storm
Jag kan tänka tills det knappt finns nåt kvar
Jag har känslor utan uppehåll
Jag har förlorat en tävling
När jag träffat gamla vänner har jag ingenting att säga dem.
De ställer för många frågor och jag, jag bidrar inte med nån
Och jag kan ångra det lilla jag säger
Eller dra ett allvarligt skämt
Jag tycker mig höra vad de tänker "Är hon sådär jämt?"
Jag kan sitta själv i parken
Till solen har ändrat färgen i mitt hår
'Jag kan offra allt jag har för ingenting
Ja, jag sträcker mig så långt det går
Men jag behöver dig kom hit och rör om
Jag behöver nått att skriva om

tisdag 8 maj 2018

Tips från mig

Rota inte rätt på nån himla lugnande allergitablett och tänk att du ska sova gott på den. För det första misslyckades jag ändå med sömnen och för det andra var jag utslagen under ca 17 timmar. Och då menar jag inte utslagen som sovande, utan utslagen som bäng.

Dessutom tappade jag styrseln i högra ansiktshalvan och pratade väl osammanhängande med kreti och pleti.

Ej härligt.

fredag 4 maj 2018

Hej från lite salongsfullie

Jag har väldigt fina vänner. Och när jag hänger med dem mår jag bra.
Herrå.

torsdag 3 maj 2018

Vill bara känna mig vanlig nu

Jag hade planer på att färga mitt hår i någon färgstark nyans. Min frisör ba: Vi gör dig lila.
Jag ba: JA!

Sen störtdök jag väl ner i det här tillståndet och bara: Jag kan inte färga håret lila.

Jag vill bara känna mig vanlig nu.

Jag har bokat tid på vårdcentralen. Av erfarenhet vet jag att inget blir bättre av att en inte sover. Jag vaknar varannan timme och i natt har jag kollat på klockan varje gång. 23:45, 00:15, 00:40, 01:05, 02:20... osv till 05:15. När jag precis hade somnat, drömde jag att jag gick hemifrån utan barnen, lämnade dem ensamma mitt i natten och vaknade kallsvettig i panik.

På tisdag börjar yogan.

I dag, när det stod klart att jag får göra det där jobbet, slog det mig också att jag måste koncentrera mig mer på arbetet. Det är ju det som jag kan. Ingen himla kris ska få komma och förminska mig.
När jag tänker så, blir det lättare att andas.

Jobb som känns

Nu står det klart att jag kommer få jobba med ett reportage, som redan innan jag börjat berör mig djupt. Det passar min sinnesstämning rätt bra och det ska bli skönt att få grotta ner mig i något som känns.


onsdag 2 maj 2018

gubbsmuts

Vår femåring kom hem och berättade att en gubbe visat snoppen för honom och en annan pojke.
I dag ska gubben konfronteras av min man och den andra pojkens pappa.
De känns lugna och stabila. Jag är så glad att jag slipper faktiskt.
Så trött på gubbar.
Så jävla trött.

tystnad tagning, kameran rullar

Goda råd haglar över mig. Men inget känns rimligt, inget jag gör känns för den delen särskilt roligt, fast jag flaxar som en galning. Jag kippar efter andan, tuggar maten länge, den växer i munnen.
Hårda ord ramlar över mig, jag snubblar, famlar efter något att hålla i.
Fast det finns så mycket att säga, delar vi mycket tystnad.
Det är mycket jävla tystnad. Men det susar och ringer i öronen.