onsdag 14 mars 2018

Vad vore vi utan våra mammor?

Vi landade i förrgår och jag hade en dag extra ledigt, för att ta det värsta av jetlaggen med barnen hemma. Just det har funkat sådär. Barnen vaknar vid 04 och sedan är det fullt ös till ca 17, då de kraschar.

På Arlanda kom min man på att han skulle åka på en konferens i tre dagar med jobbet, dagen därpå. Där blev jag liksom.. allena med hund och barn i ett nafs.

Medan vi var borta har mamma storstädat vårt hus. Jag vet inte hur jag ska känna inför det, jag är förstås superglad att allt är rent och fint, men jag känner mig också som en mansbebis som inte kan ha det så där tipptopp jämt hemma. Jag tänker också på hur mycket hon måste störa sig på våra tvätthögar och stök hemma. Men är så klart så tacksam över att ha en mamma som gör sånt här, för bara vår skull.

Under första natten i Thailand fick vi ett sms från svärmor om att hundpensionatet hört av sig och sa att det inte fungerade med Jaxonhunden, efter två timmar.
Vi var lite skeptiska till en början eftersom att pensionatpersonen inte hade tid att skola in honom. Å andra sidan hade vi inte så mycket att välja på. Det slutade med att svärmor hade hundis hela semesterperioden. Också så tacksam över det. Vet inte riktigt hur det hade gått annars.

Hundis var glad att se oss, men inte så glad som jag hade väntat mig. Så han har nog haft det riktigt bra hos farmor.

Jag är tillbaka på jobbet och ska strax åka hem och rasta Jaxonhunden pga hittade ingen hundvakt.
Så skönt att vara tillbaka på ett jobb som en trivs på.

Jag ska skriva mer om semestern snart... ska bara.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar