onsdag 21 februari 2018

pussla plus bra folk

Sådana här dagar, när allt rasar omkring mig och jag är ensam med barnen och hunden... den stora som inte kan sätta på sig sina strumpor utan att få ett psykbryt, en liten som bara härjar allmänt och jag är en mamma som bryter ihop och till slut viftar vilt med strumporna och den stora säger att jag slagit honom på benen med strumporna. Och hunden lämnas till en snäll kompis och sedan i huset ensam.

Så är det guld och triljoner diamanter värt att ha en chef som fattar. Och som har förtroende för att en jobbar och levererar trots att en virvlar in lite sent och åker hem på lunchen och kanske jobbar lite hemma i någon timme där.

...och miljardes triljardes skimrande stjärnor värt att ha en mamma som hämtar barnen och åker hem till hundis, så han slipper vara själv så mycket.

När jag kom till jobbet i morse kände jag mig sne i ansiktet. Musklerna spretade åt olika håll och det ringde i ena örat.

Men. På lördag lämnar vi landet och tar våra dåliga samveten över klimatet och drar till Thailand. Jäklarns vad jag ska carpe semester, sol och värme då.

måndag 19 februari 2018

kalashelg

Blivande sjuåringen fick  ha sitt kalas på Exploria, trots att jag tycker det är för dyrt. 2 500 kronor kostade det, när han hade bjudit 6 kompisar, 7 med lillebror. Men det var otroligt skönt, att bara ha det överstökat, inte den där stressen, som drabbar en om man har kalaset hemma eller på brandstationen där femåringen hade sitt (mycket billigare och för fler kompisar) kalas.

Jag hade skrivit i inbjudan att present så klart inte behövdes, men om man ändå vill ge något, så spar vår stora kille till ett tv-spel, så presentkort på Mediamarkt, skulle få honom en bit på vägen.

Osmakligt eller inte? Jag är kluven, men också så innerligt less på all konsumtion. Jag vill hellre att han köper något han verkligen vill ha, än får prylar i oändlighet, som blir liggande i en låda och dammar. 

Så det fick han och nu saknas det bara 2 500 kronor. ;) 

Jaja, det var ett lyckat kalas, vi spelade något slags laser game och det var fantastiskt roligt också för mamman och pappan som tiggde till sig en varsin väst och sprang och pangade på varandra och barnen.

Jag stod länge och väntade i entrén på en eftersläntrare till kalaset. Det var så sjukt nära att jag tog fel barn. Jag hade tagit emot presenten och tog barnet med mig, när pappan sa att "Liam...." och jag bara: Eh vad sa du nu? 
Då var det alltså fel barn jag höll på att ta med mig till Alienrummet. Stabilt.

onsdag 7 februari 2018

Bara säg det...

Snälla säg att det är normalt, att jag bara har en liten svacka och snart är välfungerande igen?
Jag missar tider, glömmer bort att jag träffat folk och sedan när jag blir påmind kommer jag inte ihåg om det var innan eller efter jul vi träffades. Jag glömmer mina nycklar på jobbet och bröt ihop när jag tog fel på en tid i morse.

Varför så stark reaktion? För att det inte känns som en vanlig miss, för att det inte känns som jag. För att jag uppenbarligen är hjärnslö. Hon var så besviken på mig den här personen som hade väntat på mig i en evighet. Jag blev så klart ledsen.

Vad gör ni när ni bryter ihop?
Jag ringde mamma och hon ville ge goda råd:
– Skriver du upp saker?

Jag skriver upp saker, men jag skriver fel och efter 2 sekunder har jag glömt vad det var jag skulle skriva upp.

Jag är så himla rädd för att inte vara mig själv och jag är så trött på att vara trött och trög.

tisdag 6 februari 2018

Hormoner och sånt

Vad använder ni för preventivmedel?
Jag har tidigare nämnt att jag är så oerhört hormonstyrd. Jag orkar inte det längre, jag orkar inte deppa ihop vid varje mens, en vecka innan och en vecka efter. Men vad finns det för alternativt, jag har haft:

p-stav – får spottblödningar hela tiden.
p-ring – kände mig gravid och kräktes nästan varje dag, plus började blöda oregelbundet.
hormonspiral – fick fakking värsta PMS:en i världen, blev deprimerad och sorglig, gick upp i vikt. PLUS spiralen växte fast i min livmoder på bara några månader.
p-piller – det var längesedan, jag gick upp mycket i vikt av p-piller, men jag vet heller inte om jag får äta det pga pappa med strokes och sånt.

Tja, vad finns kvar?
Amputation av livmodern, vill ej.