tisdag 30 januari 2018

jag är ett naivt ensambarn

När jag berättade i köket på jobbet nyligen att min menscykel är som en bipolär period från speedad, lycklig, till dämpad och förbannad, tittade en sportkille på mig med stora ögon och undrade hur min man står ut.

Ja stackars stackars min man. Eller jag vet inte. Stackars mig?
I går kände jag lite hur jag bara gick sönder lite grann och så gick jag ut med hundis och det snöade stora flingor från himlen och tankarna snurrade som fan och sen fick jag tag på en kompis och tankarna fick lite ord.

Barnen bråkar så mycket, både slåss och skriker och vi tappar tålamodet och skriker tillslut tillbaka. Det känns så jävla tråkigt och inte alls som jag hade föreställt mig att det skulle vara. Alltså visst, bråk hade jag fattat att det skulle förekomma, men eftersom att jag är ett naivt ensambarn, trodde jag att det mesta skulle gå att lösa med kommunikation.

Jag står inför en del utmaningar helt enkelt. Men sådant är livet.

tisdag 23 januari 2018

AHA PMS

Stört.
Orkar ej med PMS och orkar ej med att alla är dumma i huvudet. Märkligt det där hur det sammanfaller. Dock kändes det bra i förmiddags, bra mot min PMS har adrenalin visat sig vara, jag sände live från en tragisk brand hela morgonen och led därmed inte av nån jävla hormonstörning.

Sen lugnade det sig lite och då kryper sig irritationen och hopplösheten på. Mitt tålamod inför andras tröghet och eventuella misstag är ca 0.

Så, en biter väl ihop och tänker på att om en månad är det i morgon flyget mot varmare breddgrader lyfter och då! Ska jag läsa minst fem böcker och inhalera lugn.

måndag 22 januari 2018

Ja men jag mår väl bra?


Känner mig lite måndagsblå, lite ledsen över att en del folk har svårt att sätta sig in i andras situation och att det bara är "my way or no way". Också är det så jävla kallt och min kropp blir prickig av psoriasis och det gör ont. Men det klagar jag faktiskt nästan aldrig över. Det blir bra när vi åker till Thailand, men har så dåligt samvete över den här långflygningen att jag vill spy.

Dock att jag långflyger väldigt sällan och det tänker jag faktiskt trösta mig med. Gå på den miljöbov som flyger i arbetet varje dag, i stället för mig, som flyger sällan, inte äter kött och källsorterar.

På söndag fyller min lilla kille, fem år. FEM. Hur?
Han har bjudit hela sin förskoleklass och några till, till kalaset som vi kommer ha på brandstationen. Lyx det ju. Den här gången ska jag orka styra upp lite bättre fika och kanske roliga lekar i gympasalen. Dansstopp till exempel, har ni andra tips?

måndag 15 januari 2018

Bluesday

Lite blå.

Först träffade jag en kille med svår reumatism, kände mig så lyckligt lottad som bara har lite ont i mina leder, som inte blir krokiga eller förtvinar.
Sedan fick jag i uppdrag att skriva om en bebis som dog i samband med förlossningen.
Det är snart årsdagen av Vilhelminas död och det kanske påverkar mig. Men jag blev så ledsen liksom.

Egentligen borde jag bara jobbajobbajobba, pga mycket att göra, men vill helst bara gråta. Har väl pms antagligen.

Aja. Hej dårå.

torsdag 11 januari 2018

Bäst att vara mig själv

Något som jag kommit till insikt om är att det inte blir bra om jag inte är mig själv.
Jag är en person som bryr mig om andra och att sätta upp en känslovägg mot till exempel intervjupersoner, funkar inte för mig.

Sedan är inte jag någons psykolog bara för att jag råkar vara reporter, där måste jag dra en skillnad. För mig måste det få vara så att jag kan bli personlig mot några av dem jag träffar.

Jag har flera exempel, men ett exempel är en kvinna som drabbats av ALS.
Det var fint, för när jag träffade henne i går, sa hon just att hon berättat för sin assistent att hon tycker mycket om mig, för att jag är lugn och närvarande (kan inte riktigt känna lugnet men).

Jag passade på att berätta att jag ofta tänker på henne och att jag genast fattade tycke för henne.

Det får vara så för mig, för det är det bästa sättet för mig. Bara säger.

måndag 8 januari 2018

Som vanligt igen

Första dagen på jobbet, på 17 dagar.
17!

Jag har ungefär haft det som jag ville, jag har såsat runt i mjukisbyxor, gått långa promenader med hundis, gjort saker med barnen, träffat kompisar och druckit vin ibland.

I dag kan jag inte sitta på kontorsstolen, mina muskler i ryggen är liksom för korta, så det ilar och spänner i dem om jag sitter ner. Är det för att jag inte fick min skönhetssömn? Skulle väl behöva yoga förstås.

Det är ca 47 dagar kvar till mer semester. Så jag överlever. Ska bara planera hundvakt och sånt, sen är jag redo för två veckor i Thailand.