tisdag 17 oktober 2017

Helt opartiskt om rivande sorg

När min chef frågade mig om hur jag vill vara delaktig i valbevakningen, svarade jag att jag kan backa upp där det behövs. Jag tycker att politik är viktig och intressant, men också tråkigt. Jag är inte starkt politiskt färgad utan tar ställning från val till val var jag vill lägga min röst. Ja, partier med främlingsfientlig agenda är helt uteslutna ur min urvalsgrupp – pga alla människors lika värde så klart.

Med det sagt, träffade jag Ebba Busch Thor i går på förlossningen och lyssnade egentligen bara till en början medan hon förde samtal med partikolleger och chefsbarnmorska på sjukhuset. De behandlade alla möjliga frågor, bland annat vilka trauman som nyanlända kan ha gått igenom och som kan vara oerhörda utmaningar vid en förlossning. Men också rutinerna när mammor som förlorat sina barn innan förlossningen.

Aoch. Där gick jag och pillade på min kamera. Där gick jag och såg helt oberörd ut, men inom mig rev stormar av smärta. För att ligga där på förlossningen och höra kvinnor skrika och sedan höra barnskrik – veta att mitt barn kommer inte att skrika, mitt barn kommer aldrig att skrika, det kommer inte att finnas. Att kliva ut i korridoren för att gå på toaletten och möta kvinnor med barn i en låda när sitt egna ligger livlöst i en filt, medan livet rinner ur en med allt blod som ska lämna kroppen. Herregud, det slutade aldrig, jag trodde nästan att gråten skulle bli blodfärgad till slut, allt i mig var ett sår.

Det är bra om det finns ett avsides rum till mammor som tvingas föda sitt döda barn, tycker jag. Det borde åtminstone vara ljudisolerat och alltid ha egen toalett. Vem vill ens höra talas om lycka när världen rasat samman?


4 kommentarer:

  1. Aj aj aj. Mina föräldrar var med om detta innan jag föddes och det var nog först när jag var gravid med vår son som jag verkligen förstod vad det måste ha inneburit för dem. Eller, jag förstod kanske inte ens då, men kom i alla fall närmre det och bara det gjorde ont.

    Önskar att ingen behövde uppleva något sådant. Någonsin.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, men faktiskt – ingen borde behöva uppleva det. :'(

      Radera