fredag 22 september 2017

Vad händer i helgen?

Jo jag ska på sommarens tredje bröllop! Om jag klarar mig genom helgen, kommer jag ha varit på två bröllop i september, en 40-årsfest, en möhippa och själv haft en tjejträff hemma hos mig (dessutom har jag jobbat en lördag). Sista helgen i september ser ut att vara obokad. Wow. Då ska jag se till att prioritera barnen – en sväng till deras favoritställe med höghöjdsbana i Lida och bio. Ja, längtar.

Jag och min man har kommit överens om att vi behöver prata mer. Vi har det rätt kämpigt stundtals med renovering, barn och hund. Det kan ha varit så att jag hotade honom till att vi behöver prata mer – men alla sätt är bra utom de dåliga, eller hur var det nu? Sååå ser fram emot att ha avsatt tid till det.

I går var jag ledig efter lunch och åkte in till stan och klippte mig hos min favoritfrisör som också är en kompis. Jag är nu väldigt nöjd med mitt hår som är blått. Mamma hämtade barnen och köpte middag, så när jag kom hem, hann jag sova i 15 minuter. När vi hade ätit, sa mamma att hon skulle ta en långpromenad med hunden. Så uppskattat! Jag cyklade ner till vårt lilla centrum och drack ett par öl med en kompis. Älskar att kunna göra det, att det finns rum för det i vår lilla förortsby. T la barnen och så kom jag hem vid tiotiden och ramlade i säng.

Ja men dåså, då är det bara att jobba på då.

onsdag 20 september 2017

Kul att vara kvinna!

Kul med mens ändå – den här gången bara två dagar för tidig, framsteg ju. Men i morse kom den bara, ingen smärta – det var ju fan märkligt tänkte jag och tog fram kläder till barnen och gick ut med hunden.

Sen åkte jag till jobbet och nu känns det som att jag ska kräkas rakt ut. Härligt att en får känna sig som en riktig kvinna. Menskoppen från apoteket som jag köpte i panik när hunden tuggat sönder den från menskopp.se, är hård, vass och trycker mot urinblåsan så att det är svårt och gör ont att kissa. Den första jag ägde var mjuk och orsakade ej smärta. Jag svär inne från toaletten på jobbet – mina kolleger hör mig säkert, men vad kan en blödande kvinna göra, mer än att svära och undra hur många menskoppar som är rimligt att äga?

Ja. Det var bara det för nu.


tisdag 19 september 2017

Mest nervryckningar - oklart om jag varit levande eller död

I dag är det en vecka sedan som jag bytte om och deltog i simskolan med båda barnen, som enda förälder. För andra vuxna måste det ha varit oklart om jag var med som stöd för det äldsta barnet med särskilda behov, eller det lilla. Det stora barnet körde hårt från start, ville visa vad han gick för, men glömde lyssna.
Han tog snabba, ineffektiva simtag, höll sig knapp över ytan och lyssnade inte på vad ledarna sa. Jag ville sjunka genom bassängbottnen och inte återkomma. (alla barn är härliga, de med särskilda behov också – bara att det kom som en överraskning för mig att mina verkade ha det)

Det lilla barnet var argt halva tiden, deltog halvhjärtat och var trött och frusen mot slutet. Jag också. Det stora barnet fick schampo i ögonen och skrek i högan sky i duschen och det lilla var så argt och omedgörligt att han slogs. Jag log mot de andra vuxna och sa "ja, så här är det ibland", de verkade inte ha samma utmaningar.

I kväll är det pappans tur, jag har curlat genom att påminna och tipsa om mellanmål, plus lägga fram simkläder. I söndags när jag överlät karateträningen till pappan, blev det inte av. Ja men nej, jag är inte sur eller så, jag känner mig bara väldigt behövd och det vill en ju vara.

Mot slutet av förra veckan var jag väldigt slut och var rädd för att jag höll på att tappa orken igen. Men den här veckan har börjat bra.

I förra veckan träffade jag en intervjuperson som ruskade om mig lite. Det är svårt att beskriva vad det var – men trodde jag på tidigare liv hade jag varit övertygad om att vi känt varandra förut – jag blev så himla berörd av hens energier? (och nej ingen behöver tänka att det här är något relationsdrama)

Jaja, härligt att känna att en ens har några energier – på sistone har det ju mest varit nervryckningar, oklart om jag varit levande eller död.


tisdag 12 september 2017

Meddelande om beslut

Steg 1 i simskolan är för lätt för min stora kille. Men nu blir det ändå så att han får gå med lillebrorsan steg 1, han får ju i alla fall komma i badet och öva på simning. Det kanske inte stärker den lillas känsla av att han kan klara av saker själv, utan den stora. Men han är fyra år och det lär komma ändå, tänker jag nu. Och det kanske inte är så kul för den stora att hoppa tillbaka ett steg. Men nu får det bli så.

Slut på meddelande om beslut.

måndag 11 september 2017

min grej

Jag har haft en fin helg, farmor var barnvakt på lördagen så att T kunde åka på svensexa och jag på bröllop. Jag hade inga förväntningar på bröllopsfesten, eftersom jag kände tre personer, bruden inkluderad. Men jag hade jätteroligt, sjöng med bandet, dansade och badade i vedtunna samt i havet.

Det gick bra att lämna barnen, vilket annars ofta är ont i magen för mig. Den lilla som oftast har separationsångest var lugn, i stället var det den stora som hade svårt att sluta kramas.

I dag är jag trött och känner mig oansvarig som låter en lördag gå ut över en måndag. Men mest beror det nog på att jag kom sent i säng och vaknade tidigare än tuppen.

I kväll ska jag sticka ut och rida, i morgon har den lilla simskola och jag får se om jag kan få honom i vattnet genom att också delta i simskolan. För tillfället har jag mest huvudvärk över hur den stora ska få göra med sin simskola. Steg tre är alldeles för svårt.

Bör vi bara strunta i simskolan, eller ska han få hoppa ner till steg ett, eftersom att steg två är fullbokat.
Argh. Min man tycker att det här "är min grej". Så rådvill just nu.

fredag 8 september 2017

Pris för bästa förälder går till...

Mornarna blir snabbt kyligare, alla aktiviteter är i gång, karate och simning för den stora.
I går var första gången för honom på simskolan för säsongen. Eftersom att nivå 2 var fullbokad, bokade jag in honom på nivå 3. "Kunna simma 10 meter". Det kan han. Men det är ungefär det han klarar innan han blir för trött. Så när de andra barnen simmade längd, efter längd, låg han och plaskade i något hörn.

Jag kände mig hemskt elak. När jag pratade med lärarna sa de att de trodde att det skulle gå bra ändå, gruppen är ganska liten. Men det är lite synd, för min lelle stora pojke, tyckte plötsligt inte att simskolan var så kul. Nivå 2 är fortfarande helt smetfull, så jag vet inte riktigt vad vi ska göra. Det är ändå 1000 kronor, så känner heller inte att jag bara vill strunta i det.

I förrgår fick jag följa med en kompis och rida, tanken är att jag ska följa med ett par gånger i veckan. Hästen som jag red var jättetrött. Verkligen jetetrött. Men får han lite bättre kondition så kan det bli riktigt bra. Bra också för mig, som får hålla igång lite och för mitt huvud.

onsdag 6 september 2017

Simskola och rutiner

I går var det första gången för den lillas simskola. Någon vecka innan hade jag läst en tweet från någon som varit på simskola med sitt barn och blivit sur för att barnet inte ville delta. Det blev exakt så för mig också. Han ville inte delta och jag kunde inte hantera det, utan blev skitsur.
...

Jag vill så klart inte sälja hundis. Bara ibland. Oftast är det när Jaxon varit med husse på jobbet och jag är själv med barnen som det är en utmaning att hålla honom stimulerad, eftersom att barnen inte vill att jag går utom synhåll och kommer utspringandes nakna om jag går ut för att rasta hunden.

Jag tror jag måste hitta en rutin för det där, åtminstone kvällstid. Tvinga barnen ut på lång cykeltur och jag går med hunden? Ja bra. Men svårt när de varit på träning efter skola och är trötta. Aja. Det får gå.

Snart, snart ska jag sätta igång och träna på luncherna. Men i kväll ska jag få följa med ut och rida. Jäklar vad jag ska andas och njuta.

måndag 4 september 2017

Hund till salu – billigt.

Senast i går skrev jag på Instagram att min hund är ljuvlig. Inte så ljuvlig i morse när han hade tuggat i sig mina favoritskor under natten. Det är andra paret riktigt bra skor som han förstör. Jag gråter ihjäl mig.



Om en gåva

Jag kände mig snygg när jag gick till jobbet i morse, svårt att veta vad det där beror på. Någon hormongrej tror jag. Men när jag stod i köket på min arbetsplats berömde två kolleger mig pga snygg – så härligt att få känna sig så faktiskt.

I går hade jag ont i huvudet och insåg sedan att det var spänningshuvudvärk, den gick över efter att jag satte på mig en massagekrage som jag fått av T. Sådan lättnad – men jag skulle ha haft med den till jobbet i dag.
När jag lämnade min stora kille hos en kompis, vars mamma också är min kompis – fick jag en fantastisk gåva.

Karin är konstnär och målade av mig och barnen 2014, i går fick jag den tavlan. Det är så att jag måste dra efter andan. Vilhelmina finns med, lite diffust och kanske mer som ett väsen. Vi hade varit och badat och jag var själv med barnen. Det är nästan så att jag inte minns den här perioden av livet, för att den var så intensiv. Den lilla var ett och ett halvt år och den stora tre och ett halvt. Jo, nog kände jag att jag levde.

Jag ska lägga in bilden på tavlan här nedan från mobilen. Tavlans färger kommer tyvärr inte riktigt till sin rätt på bilden.

fredag 1 september 2017

Esterkatten

I går kom min katt Ester hem på besök. Hon avskydde hunden Jaxon från första stund och har kommit att hata honom ännu mer ju större han har blivit. Nu är han ju rätt stor. Ester har flyttat till min granne. Som är helt fantastisk, men inte säker på att hon vill ha en katt just nu.

Men hon matar henne och släpper in henne, så jag antar att hon ändå vill ha henne där.
Det här är ju lite problematiskt. Jag har aldrig velat byta ut min katt. Min förhoppning var att de skulle bli vänner hon och Jaxon. Det skär i mig när hon inte sitter där i fönstret och när hon gör det då och då, vill hon inte komma in. Fast hunden inte syns till.

Gråt.