torsdag 10 augusti 2017

Seperationsnoja

Det känns inte som jag hade föreställt mig, det här att lämna barnen och åka några dagar till Prag jag och T.

Det känns som att det var alldeles för nyss som vi hade tid utan dem. Jag har separationsångest. Barnen sover och jag har smugit upp lite tidigare än vad jag behöver - har resfeber.

Målet med resan är ett bröllop. 

Jag har längtat efter att bara få vara vuxen och slippa ansvara för mina barns liv. Och inte behöva avbryta konflikter stup i kvarten. Men nu molar det i magen.

Trots att vi har fantastiska barnvakter som till och med sover hos oss. Det är inte det. Jag har blivit flygrädd på sistone också. Och är rädd för att dö. Jag vill inte missa livet. 

Nu står jag och velar om hur många böcker jag ska ha med mig. Tänker ta risken och klappa på mina barn men är rädd att jag ska väcka dem med min oro.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar