onsdag 31 maj 2017

Vanligt morgonsur bara

Vaknade 05:30 av att den lilla vaknade. Gick upp 05:43 och kunde ej hantera kissnödig hund, hungrigt barn, fixande av matsäck, framtagande av kläder själv, ropade på min förkylda make.
Sen tog det hundra år att hitta kläder till mig själv. Jag hittade inte nycklarna och preeeeecis när jag skulle åka hojtade Mr Trygg:
– Det här är sista dagen vi kan köra med bilen, den måste besiktigas!

Och en bara *gnaaaaaafghhhg – sur*, gasar ut mot E4 – DÖR pga olidligt instrument i låt på radion - typ saxofon i sin allra ohärligaste ton. Byter kanal – möter lyssnare som ska flyga själv för första gången. Blir orimligt arg och byter till reklamkanal. Väljer sedan P3 och nyheter.
Vad får jag höra där? Jo att en man haft sex med en kvinna på ett hotellrum och sedan dömts till våldtäkt. Blir överdrivet provocerad över formuleringen – sex är ömsesidigt, så mannen har knappast haft sex med kvinnan han nu är dömd för att våldtagit.


Så, börjar dagen med att vara på dåligt humör – nu vända trenden!

måndag 29 maj 2017

i jakten på en magisk amulett

I helgen var jag på landet med mamma och min lilla familj. Vi hann inte så mycket som vi hade tänkt, jag var så trött att jag kunde somna stående. Under en utflykt till en loppis hos religöst samfund av något slag, tjatar den stora – som är besatt av att få saker, om att få något. Han vill ha en magisk amulett. Vi avslutar med att titta på haslbanden, får gå bakom disken, en tant som arbetar där mumlar:
– Varför vill de ha ett halsband?
– De vill ha en amulett, svarar jag.
– Men varför då undrar hon, inte nöjd med svaret.

Hon försöker presentera en nyckelring med Mimmi Pigg, för barnen som bara har ögonen öppna efter magiska amuletter – de ignorerar hennes försök.
– De kan vara magiska, svarar jag.
Tanten skakar på huvudet, uppenbarligen inte nöjd över att jag köper magiska amuletter till mina barn. Särskilt inte i deras välsignade och helt omagiska butik.

torsdag 25 maj 2017

Hellllloooo

Hej dagboken.
Jag träffade en tjej i dag som missbrukat heroin i typ 30 år.
Min första instinkt var att bli medmissbrukare och köpa en fredagsöl pga helg mitt i veckan, men påminde mig själv om vem jag är.

Pratade med beteendevetare/psykolog om mig själv och min ångest och hon föreslog:
Sova 15 minuter i vilrummet när trött.
Kolla högt blodtryck mer noga och ha inte angst pga att det tar tid från jobbet.

Bra att du har ett kaoshem, pga inte ovanligt att tillrättalagda hem ofta döljer större problem.

Gick på fest hos kollega som nyligen slutat. Höll mig hyfsat i skinnet och sitter nu och väntar på tåget. Fick skjuts av fin kollega.

Känner mig ledsen.
Mycket på grund av att somliga skjuter heroin till frukost - föralltid till de dör.

För att jag inte kan somna och lukta på mina barn.

Och ensam. Plus pratar för mycket, sjunger för mycket, är för mycket.

Väntade på tåget i 25 minuter, åkte två minuter och nu framme. Heeeerå. 

måndag 22 maj 2017

Drömmen om en klan

Nu pågår en babyboom på sociala medier, det är Malin Wollin som kläcker en sjätte unge (ja om man räknar med deras bebis som dog), det är beyoncebjorck och det är ett par bekanta och så är det ytterligare någon kompis som precis har fött och en som är sugen och faaaaaan vad jag vill ha en till bebis!

Kanske inte prick just nu, men verkligen absolut en till bebis i den här lilla familjen innan jag blir för gammal.

På ett sätt... så sjuuuukt olägligt eftersom att killarna blir större nu, oj nu går det snabbt – de klarar sig snart själva hemma utan oss en kväll – med en till familjemedlem, inte så mycket så. Man får inte plats med tre barn, en hund och två vuxna i vanlig i himla bil? Relationen skulle få ytterligare några tuffa år med sömnlösa nätter och härj. Jag har äntligen mitt drömjobb – vill ej vara frånvarande. Svårt med barnvakt för tre barn. Vi skulle aldrig mer bli bortbjudna, för mycket härj och för mycket plats. Det är dyrt att resa med tre barn och ja.

Jag kan tyvärr inte ta hänsyn till det. Men det jag måste ta hänsyn till är min man. Som nog inte vill ha fler barn.
– Hallå, den här familjen måste bli komplett ropar jag i min hjärna till min man. Den här familjen kommer aldrig att bli komplett i och för sig, för en saknas alltid. Men ändå, vi måste bli en till och tyvärr så fyller inte Esterkatten och Jaxonhunden den sista platsen för en komplett familj.

Min lilla kille är på team bebis, utan att jag ens har pratat om det med honom.
– Jag vill ha en beeebis, jag vill bli storebror, säger han.

Det är klart att den lilla killen måste få bli storebror? Först ville han ha en hund. Så fick han en hund. Nu vill han ha en bebis, låt grabben få en bebis, det är inte mer än rätt?

Slut på meddelande om bebislängtan.

fredag 19 maj 2017

Det gäller att planera i tid

Ja ja, inte alla på en gång. Hejda er, jag måste hinna läsa igenom era tips.
Nu har jag i alla fall en plan. Koh Samet, möjligen Koh Kod och slutligen Koh Chang innan vi landar ett par nätter i Bangkok för att eventuellt hänga med några vänner som flyttar dit snart (ja om de hinner hänga alltså). Det blir inga tomma stränder och ensliga hängmattor – det är jag medveten om, men det gör ingenting.

Det är ju bara nio månader kvar (en hel graviditet - obs ej gravid), så det gäller väl att börja planera för hundvakt också. ;) mvh ej hetsig gällande den här vintersemestern.

Fan vad jag gör tvärt emot vad beteendevetaren/psykologen jag träffar säger – hon bara "försök att inte planera så mycket, ta dagen som den kommer". Jaba: Följer slaviskt ett schema och bokar upp mig till nästa år vid den här tiden.

torsdag 18 maj 2017

Drömmar om semester

Sommaren närmar sig med stormsteg.
Swish kommer det att säga så kommer den att vara över redan innan den var här. Men jag ska ha mycket ledigt och jag ska gå ner i varv och röra mig mycket, sova, läsa.

Jag tittar på resor till värmen i vinter. Det är sista året som den stora inte lyder under skolplikt. Vi måste bara komma i väg.

Thailand är prisvärt om en jämför och enkelt att ta sig fram i med barn. Vi vill ha lugn, men inte för lugnt, för barnens skull.

Så vart i Thailand ska vi?


onsdag 17 maj 2017

En bra mamma?

Jag tänker ibland att något håller att på att gå sönder inom mig. Jag är så trött.
Jag tänker att jag klarar inte av det här vanliga vardagstjafset något mer. Jag lägger mig i fosterställning och känner mig galen.
– Jag vill vara en bra mamma! ropar jag till barnen.
Jag vill vara lugn och harmonisk och inte skrika tillbaka, men tröttheten har lagt sig som en tung våt filt över mitt huvud och jag kan inte hjälpa till att göra en garnkanin, för jag orkar inte.

– Men du ÄR ju en bra mamma, säger faktiskt den stora.

Men jag känner mig inte bra, jag vill vara pigg och glad och jag vill ha mer tålamod.

torsdag 11 maj 2017

Kungsbacka och Göteborg

Efter att ha drivits in i galenkap av att vara hemma med valp och barn i går – plus annat shajze som pågick under hela dagen och som skapade enorm stress i den här personens hjärna: Ser jag nu fram emot att lämna östkusten för västkusten över helgen.

Eftersom att vi hade glömt att vi nu har en hund, skapade det käppar i hjulen för fredagsplaneringen och det lutar nu åt att jag tar mig till Liseberg själv med tre barn under fredagsförmiddagen.  Liseberg visade sig öppna klockan 15:00 på fredagen.
När svåger och svägerska slutar för dagen, tänker jag luta mig tillbaka och se på när andra lagar fredagsmiddagen.  Hjälps vi åt med middagen och slappar resten av kvällen.

Den här hjärnan alltså, den behöver åtehämtning, men det kanske en kan få på Liseberg? Inte det?

onsdag 10 maj 2017

Bryt

Pallar ej. Lät hunden vara i källaren pga vet att han gillar svalt. Då passade han på att tugga sönder en av mina nya dyra sneakers. Han har kliigt tandkött pga nya tänder...

Den lilla skrattade rått och jag höll på att tappa besinningen - han svarade genom att spotta på sin bror.

Psyket nästa för denna vabbande mamma.

tisdag 9 maj 2017

jag vill till havet

Jag orkar fan inte med allt elände, skrollar för snabbt förbi de nyheter jag borde läsa.
Orkar knappt med vädret.
Vill till värmen vill till havet, jag vill glömma allt.

Behöver bara lite semester tror jag. Ganska mycket semester, behöver landa och inte tänka på nånting alls utom att hålla barnen vid liv och ge dem många kramar och pussar och för många glassar.

måndag 8 maj 2017

...

Det är en vanlig dag i en trött småbarnsfamiljs liv. Medan min man räddar liv, vackra damer från balkonger – kattungar från träd (så föreställer jag mig det), väcker jag barnen, lägger fram kläder, rastar hunden i morgonrock fast vi har en gångväg utanför huset – ler ursäktande mot dem som passaerar på väg till jobbet.
– Är du färdig på toaletten Ben, frågar jag fyraåringen.
– Jag heter inte Ben! svarar han ilsket.

Han har bytt namn, förklarar han och det är för att jag och hans far inte ska kunna skälla på honom.
– När pappa säger till mig "Men vad gör du, Ben!?", så svarar jag inte, för jag heter inte Ben längre, säger han.

– Men vad heter du då?
– Det säger jag inte, säger han utan namn.
Så klart.
Tänker att jag har något att lära här.

onsdag 3 maj 2017

Läget i Arnes hemliga liv

Ni andra bara skriver böcker, jag vill också komma igång med min bok, men jag är upptagen med att vara utmattad.

Hur går det, vad gör jag?
Jag sover till exempel en hel söndag och påtar inte i trädgården som ni andra.
I går följde jag med min granne på yoga, magövningarna var jobbiga.
Jag andas inåt, men tappar ändå humöret när barnen beter sig bedrövligt. Hur mycket jag än älskar dem och hur fantastiska jag än tycker att de är, beter de sig helt vidrigt stundtals.
Ändå slutar jag inte drömma om att vi i framtiden ska landa i att vi vill ha en till liten kotte.
Helt orimligt, för tillfället skulle det vara som att skjuta sig i huvudet.

Mr Trygg och jag har haft det fint sedan han placerade en dricka i kylen, det behövs inte så mycket för att hålla mig nöjd, uppenbarligen.

Men jag känner mig lite klarare i huvudet – inte fullt lika förvirrad.

Hur går det med Jaxonhunden?
BRA tror jag.
Han är så fin, tillgiven, snäll, lättlärd.
Han hårar inte vilket jag är väldigt tacksam över. Hemmet är skitigt och stökigt som det är, behöver ej extra hår till det.
Han är också hungrig och går ständigt på jakt efter människoföda. Det är inte hans bästa sida.

Esterkatten är inte supernöjd, men eventuellt sker små framsteg.

Nu ska jag ro ett par knäck i hamn och bara bli nöjd med mig själv – det hjälper för mitt välmående.

Hur är det förresten på mitt jobb?
– Tackar som frågar, jag är extremt glad och tacksam över att få jobba med lokalnyheter. Jag tycker också att det är kul att jag får utvecklas inom fotografering och rörlig bild och trivs så himla bra på jobbet. Däremot sker det fortfarande förändringar, det är invecklat – men här kan man läsa mer om det.

tisdag 2 maj 2017

varning för päckel

I fredags morse kräktes det lilla barnet. Jag ringde och pratade in ett meddelande på förskolans telefonsvarare om att vi höll båda barnen hemma. Efter några timmar ringde en pedagog och bara:
– Eh, den lilla och hans bästa kompis hittade kattbajs i en sandlåda i går... som de höll på med. Ingen annan på förskolan är magsjuk så risken finns att det är det han är dålig av.

MMmmmmmyyyyyys,
Han har inte kräkts något mer, men varit lite trött och risig i kistan. Han råkar fasen ut för allt från bruten arm, hjärnskakning och det här. "Jag kommer att dö mamma!" ropade han när han kräktes, lilla hjärtat.

Nu jobbajobbajobba!