måndag 10 april 2017

Terrorn en tagg i våra hjärtan

– NEJ!!! Skrek jag högt på redaktionen när jag fick den första puschnotisen om lastbilen som kört in i Åhléns.

Det var den första vågen av ångest som vällde över mig, sedan har de kommit med jämna intervaller. I fredags och lördags snyftade jag konstant. När jag vaknade på lördagsmorgonen smsade jag min chef och sa att jag kunde komma in och jobba en stund. Hellre jobba om jag nu skulle tänka på terrorattacken ändå.

Började morgonen med en långpromenad med hunden och åkte sedan in och rodde ihop något lokalt om rädslan och oron.

I går jobbade Tobias och som vanligt blir det ett ganska intensivt dygn. Brandstationen, lämnade hunden, karate, brandstationen, snacka med brandkillarna och sno en kaffe, hem, ringa till barnens kompisar, studsa studsmatta, busa med hunden, justjalunch, hinna vika lite tvätt, middag, oj, nu går vi till grannarna, hem och fortfarande hungriga, numåstenisova, menförstensaga.

Har väl varit uppe örti gånger i natt. Men det är en annan historia.

Hann inte snyfta så mycket i går. Men visst sitter terrorn som en tagg i hjärtat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar