onsdag 12 april 2017

Krasch, bom, bang!

Jaxonhunden lyfte huvudet och lyssnade vaksamt, jag var beredd och slängde mig över honom i samma stund som han tog fart, men jag missade med en hårsmån. Ner för backen kom en cyklist i hög fart och snart var Jaxon efter honom.
– Han är inte farlig, han är bara en liten valp, en liten skit!!! ropade jag samtidigt som jag sprang efter.
Cyklisten stannade till:
–DU FÅR VÄL FÖR FAN KOPPLA HUNDEN!
– Ja, så klart, men jag hade just kommit utanför dörren.
– DET ÄR ANDRA GÅNGEN DET HÄR HÄNDER PÅ EN VECKA!
– Ja men vi bor ju här, det är klart att det inte är en slump att det händer här?
– NÄSTA GÅNG ÄR DET KANSKE ETT BARN SOM BLIR SKRÄMT!?!

Alltså. Den arga cyklisten har ju rätt. Det är klart att Jaxon ska vara kopplad, särskilt som jag vet att han tycker att det är skitkul att springa efter folk som passerar. Men barn kommer oftast inte i hundraörti kilometer i timmen förbi, så jag hinner plocka hunden innan.

– Ja, det har du ju rätt i, men jag... jag är bara en småbarnsmamma som försöker göra mitt bästa, kan du GE MIG ETT BREJK!?

Och det kunde tydligen mannen i lycrakläder och cyklade vidare. När jag var ganska säker på att han kommit så långt att han inte hörde mig längre, ropade jag:
–FULA JÄVLA kläder du har FÖRRESTEN!

Mycket samlad.

Gick darrande in med hunden, jag som skulle gå en långpromenad. Undrade anklagande varför min man inte kommit till min undsättning, eftersom att han satt precis vid fönstret och inte har en hörselskada.

Men han hade inte hört ett dritt, men passade på att ge mig det här goda rådet:
–Koppla hunden innan du går ut.

Skakande satte jag mig ner och undrade vad jag skulle göra med mig själv. Gråta, eller öppna en flaska vin?

– Vad hände med hundpromenaden, undrade min man.

Så jag gick ut igen och bröt ihop. Grät hela vägen ner mot centrum, tänkte på den arga cyklisten, på hur oförmögen jag känner mig att lösa hundproblem och städning och uppfostrandet av barn. Tänkte på terrorattacken och Lilleskuttgrät så att tårarna sprutade. Mötte fem personer jag känner.
Ramlade in hos fina Ida, som hällde upp ett glas vin till mig. Sedan grät jag hela kvällen och drack lite mer vin. Blev utlöst på Konsum av fin bekant, när jag saknade tio kronor.

Gick hem och käkade ostbågar innan jag kraschade bredvid barnen. Hur vet man vad som är vad? Vad som är PMS, utbrändhet eller bara en vanlig svacka? Jag är bara så himla trött?


2 kommentarer:

  1. Bästa okända medmatte! Det har hänt nästan alla hundägare, att hunden kommit loss eller smitit. Du får trösta dig med att ingen olycka hände och att du inte är ensam och du är inte en dålig matte. Du är bara mänsklig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du, för att du orkade skriva det. <3

      Radera