fredag 21 april 2017

glassigt

I går kom glassbilen, som den gör varje torsdag efter simskolan. Vår lilla missbrukar glass som en annan missbrukar rosévin i solen. Eftersom att mamma- och pappahjärtat är svagt för glassönskan, travade jag ut i min makes skor och så fick den lilla välja ett paket.

Undertiden ser jag en lycrakille komma rullande från backen.
– HEJ! Var det du och jag som skrek på varandra här om veckan, hojtade jag.
– Ja det var det, sa han utan att stanna.
– Jag skulle vilja be om ursäkt!
– Det är lugnt, sa han och cyklade vidare utan att vända sig om.

Så var det med det.

I morse gick jag ut vid 6-tiden och rastade hunden i samma skor som i går kväll, i övrigt klädd i morgonrock och täckjacka. Gående kommer en snygg karl. Så klart. Inga konstigheter – och i min ovana att låta käften glappa hojtade jag:
– HEJ! Alltså sorry för den här outfiten. 
I stället för att slå ner blicken och vända ryggen mot.
– Ingen fara, svarade han helt samlat.

Är så himla osamlad alltså.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar