onsdag 8 februari 2017

Weeeeee

Det är också fakking jobbigt att känna. Jag har väl någon himla ägglossning eller nåt, för jävlar vad allt känns nu då. När jag står och tittar på min lilla söta hund ute i snön, så vill jag att han ska växa, snabbt, snabbt, så att jag kan gå långa promenader och svettas ut mina hormoner. Eller hur det nu funkar. Samtidigt är han ju så göllig när han är så liten. Jag står där ute och andas in ganska krispig luft och tänker att jag exploderar av känslor nu.

Det har hittills inte hänt. Jag ska ringa MVC i dag och kolla om en kan få lite hormoner eller om en fortfarande har för högt BMI... hormonspiral var ju inte direkt härligt för mig. Så inte det.

I dag på morgonen hände något fantastiskt. Ett popcornskal som fastnade en söndag för cirka fem veckor sedan, bestämde sig för att det var dags att se dagens ljus. Jag har haft sådan tandvärk, eller snarare tandköttsvärk... så kan inte känna mig annat än jävligt nöjd över det.

Slut på meddelande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar