tisdag 29 november 2016

Duktigt folk

När jag surfar runt lite i väntan på bättre tider (folk ska återkomma osv), så slås jag ofta över andras självförtroende, deras självklara sätt och hur de säkra på att de är på rätt plats – liksom sättet att ta sin professionella sida för givet. Hur jag önskar att jag kunde ha det självförtroendet – med det sagt så tycker jag absolut att jag har förtjänat min plats som multireporter, jag jobbar både hårt och bra. 

Men jag har ju också ofta ett behov av att låta mina närmaste veta hur duktig jag är och tar inte mina framgångar som en självklarhet.

Jag vet inte vad jag ville säga med det där, egentligen kanske ingenting alls – mer än att jag avundas andras sätt att leva i nuet, trygga.

I morgon ska jag åka på en tvådagars tv-utbildning. Jäklar vad kul det ska bli.

I fredags hade vi avtackning med jobbet. Jag hade kul och jag pratade för mycket. Nu tänker jag att det får bli julmust resten av året och inte så mycket vin.

Okej, hej då.

onsdag 23 november 2016

Tådans

Här har ni en som går på tårna. Jag vet inte vad det är, men det är väl.. vädret?
Har en särskild kompdag att ta ut innan jag går över på mitt nya kontrakt. Den skulle tas ut innan jul, å smutt tänkte jag. Sen kom jag på att jag byter arbetsgivare i december, men inte arbetsplats. Och kompdagen förs inte över - så på fredag fick jag hastigt och lustigt ledigt. Gissa vem som ska sova 12 timmar minst. Tänkte också att jag ska få lite saker gjorda innan jag ska åka in till jobbet för avtackning och farvälmiddag för kolleger.

... och så var det det där med städning och ta igen tid med barnen... det får gå.

Å. Jag skulle rätta till mitt hår i går - det blev ännu gulare, så nu har jag en avbränd lugg, gult hår och är allmänt ful. Kul.

tisdag 22 november 2016

då VS nu

Det kan ha varit 2004. Jag skrev en blogg som jag kallade för "På tapeten" - jag skrev mest om vilka killar jag träffade, om obesvarad kärlek, om fester och om tillfälliga förbindelser. Jag skrev om var jag var. Mina arbetsplatser var många, arbetsgivaren en. En dag ringde min chef och sa att han hade läst min blogg och att jag skulle ta bort några inlägg. Jag tog illa vid mig, jag skrev anonymt och någon hade skvallrat. Jag skrev mycket mer anonymt då än i dag, för jag vet att jag inte är så hemlig här som jag en gång har varit.

Det kan ha varit 2016, det var sommar och jag var på AW hos min närmaste chef. När vi hade druckit ungefär 100 glas vin berättade hon att hon hade läst här på Arnes hemliga. Det var konstigt. Men hon bad mig inte att ta bort något – och sedan fastnade jag i det där och pratade om min blogg hela natten. Det var olämpligt av mig.

I dag åt vi lunch och hon berättade att hon hade läst mitt inlägg om männen. Jag frös först till is. Nu får jag kritik och önskemål om diskretion tänkte jag. Men det kom aldrig någon kritik, inget "ta bort det där" – det kom bara:
"Det är ju hemskt, så ska det inte vara" och så kom det kanske en tår i mitt öga för det gör det ju så fort någon förstår mig.

Igen. Jag är så glad över att jag vågade, att jag pluggade igen, att jag är där jag är i dag. Jag skulle kunna gråta av glädje.

måndag 21 november 2016

hjälp mig att hitta en klänning

Jag är ute efter en klänning i storlek 146. Jag har fått för mig att den ska gå över knät och vara något i stil med den här klänningen för vuxna, från Monki:

Den är i julklapp till en tjej som brukar få kläder av oss och som önskar sig en lång klänning, jag har fått för mig att hon skulle vara så fin i något liknande, men hittar alltså inget för barn. Alla klänningar till barn verkar sluta ovanför knät? Så irriterande.

fredag 18 november 2016

detta har hänt

Äh, det är inte det att jag inte gillar män. Jag gillar ju min egna äkta man till exempel. Det är bara att män... ofta är vana vid att universum cirkulerar runt just dem. Inget nytt i just det.

En annan liten man stoppade in sina fingrar i mitt öga i förrgår – det gjorde ont. Nu är mitt öga rött och ilsket. Skulle så klart ha sköljt ögat efteråt, tänkte inte på att den lille herrns fingrar är en bakteriehärd.Tänkte mest på att det gjorde för jävla ont.

I kväll tar jag barnen och åker till min mama för fredagsmys. När de förhoppningsvis har somnat är det jag som tassar ut och träffar mitt gäng för häng.

torsdag 17 november 2016

Men vad är det med män?

Om vi skulle ta och prata lite om mig för en gångs skull?
Ba skoja, jag är jätteduktig på att prata om mig själv.

Men så här, i somras erkände en man på mitt jobb att han inte hade tagit mig på allvar från början, för jag var praktikant, tjej och hade rosa hår (och var tjock - men det sa han inte), han har haft dåligt samvete över det och gillar mig nu och tycker att jag gör ett jättebra jobb.

Nu erkänner en annan man på mitt jobb, som har slutat, att han heller inte gillade mig från början, för att jag var så rättfram (tjej, med rosa hår, var tjock och hade egna idéer). Han gillar mig nu – oklart vad han tycker om det jag gör.

Nejmennejmen, ni kan aldrig ana vad som hände sedan. En man, en kollega som jag var och tog någon öl med för någon månad sedan, när mina barn och min man var bortresta, erkände att han inte gillade mig i början, för att han kan ha svårt med tjejer som är rättframma och självsäkra. Han gillar mig nu, är jag ganska säker på.

Förutom att jag gillar de här arbetskamraterna – för att de är trevliga. Vad fan är det med män? och vad ska jag behöva bevisa? Eller borde jag vara mer ödmjuk och fråga mig själv:
Vad jag gör vid ett första möte med män, som skrämmer dem så förbannat?

Kan jag ju ta och fundera på. Nu ska jag åka och träffa en man. Jag skiter fullständigt i vad jag kommer att ge för första intryck. Skönt ju.


onsdag 16 november 2016

järnbrist eller hjärnbrist?

Kan jag be om att få en doktor som går igenom mig tack?
Det känns inte som att jag fortfarande är bakfull denna onsdag. Det känns som att det är något annat. Det kanske är så enkelt som järnbrist? Jag har precis haft mens och är skakig, orkeslös, svullen - har hjärtklappning, är lätt illamående. Diagnos tack?

Fick veta att jag har en kompdag att ta ut innan nyår. Gråtfärdig av lycka - skulle behöva ha två - haha mycket vill ha mer. Skulle behöva ha en för att få saker gjorda på och en för att bara sova på.

Well  oh Well. Dags nu att ta sig samman å bara få saker gjorda.

måndag 14 november 2016

Krönika

Kolla här;
Seriös krönika av mig.

Jag är ganska trasig. Tog tåget hem i går från Göteborg, med rejäl sömnbrist. Jag kan inte varva ner. Har mens. Lider också av järnbrist. Drack för mycket alkohol och för sent i lördags. Det ska bli ändring på det beteendet. Min man glömde bort att hämta mig vid tåget. Blev ledsen.
Kramade, kramade, kramade mina barn. Gick och la mig tidigt, men sov vaken hela natten.

Typ så.

torsdag 10 november 2016

Arne goes rövarfru

Jag var ett dickhead i dag. Det känns mildare att skriva så på engelska än den svenska varianten. Jag har varit så stressad under ett par dagar, i går kom inte några reportrar till jobbet, så jag fick lite mer att göra än vad jag hade räknat med. Jag är helt okej med det så klart, men när jag inte var klar när skjutsen hem kom och pappan skulle åka till sitt jobb. Såg jag ingen annan utväg än att ta med mig jobbet hem – och var väl sämsta, tråkigaste mamman fram till det att jag var klar och det var waay after läggdags.

I morse tog jag igen lite tid, lämnade barnen på förskolan och den lilla blev så arg och ledsen för att han inte fick ha skorna på sig innanför skogränsen och så grät,grät,grät han och ville INTE att mamma skulle gå. Men sedan fick han förslaget att göra en skattkarta och det gick bra att säga hej då.

När jag kom hem, hade jag tänkt att jag skulle hinna massa saker, men när jag insåg att jag inte skulle det och Mr T kom på att han hade ett möte på brannkårn och inte kunde lämna mig på jobbet å jaba: KOMMER DU PÅ DET nu? Och hanba: Jag tar väl bilen med sommardäck och byter på jobbet (astrött efter en lång natt på brandstationen och snäll). Så svarade jag genom att undra om han var tvungen att skramla med disken när jag skulle få saker gjorda. Ba rövfru.

På vägen till jobbet hade jag sansat mig, älskar dessutom att köra vår Volvo i snö, den ba: Jag kan det här, det är lugnt, jag gör som du bromsar, styr, gasar. Så jag ringde min man och ville be om ursäkt för att jag betett mig som en bajskorv. Å hanba: Körde just in i en kvinnas bil här på parkeringen, måste lägga på.

Så... känns inte situationen optimal... och jag tänker att det är mitt fel att han körde på den där kvinnan och jag tänker också på allt jag måste få gjort, helst i dag... och får liksom inte ihop det, eftersom att jag också borde få jobb gjort.
A.
På söndag kommer en asseriös krönika från mig. Den är verkligen seriös faktiskt, jag ska kolla om jag kan länka till den då, så ni får läsa om hur rädd jag är att folk ska hamna i kläm.

måndag 7 november 2016

Alla helgons helg

I lördags skulle vi ha haft barnvakt.
Jag kom till barnens farmor vid 16, jag hade en känsla av att det skulle bli ett smärtsamt farväl, för vår lilla kille hade sedan tidig morgon pratat om att han absolut ville vara hemma.

Innan jag landade hos killarnas farmor, hade vi varit inne i stan och ätit lunch hos min mamma. Min äldre son, som snart fyller sex år, stannade hemma med mormors särbo och byggde en bilmodell, men den lilla, som blir fyra i januari, ville följa med till sin storasysters grav.

Askan är satt under en minnessten på Ulriksdals begravningsplats och där på begravningsplatsen spelade en orkester stämningsfull musik. Den lilla köpte fika för mormors pengar, fika som han sedan inte ville ha. Vid Vilhelminas sten tände vi ljus och la ett mosshjärta. Lilla killen sa att han älskar sin storasyster. Så fint. I går kväll så sa han att han tror att hans storasyster älskar honom. Mitt gull. Ganska ofta tycker han att vi ska skaffa en ny storasyster. Det hade ju varit något det.

I lördags kom jag i alla fall fram med båda barnen till deras farmor och väckte dem för att säga hej då. Men min lilla blev så ledsen att han hyperventilerade. I dryga två timmar var jag där innan T slutade för kvällen och kom dit och mötte upp oss.

Alltså. Jag tycker verkligen att det är jättetråkigt att barnens farmor, nu blev utan barnbarn för kvällen, och att hon ställt in saker för att vara med sina barnbarn. Det har jag dåligt samvete för. Men vad skulle jag göra? Jag har lovat mig själv att finnas där för barnen när de behöver mig och det finns ingen fest i världen som är viktigare än mina barn. Jag minns en gång när mamma skulle åka bort, men hämtade mig hos min pappa eftersom att jag höll på att förgås av förtvivlan.

Det hade säkert gått lättare om pappan lämnat och det hade säkert gått lättare om vi hade haft en barnvakt hemma hos oss. Om inte annat hade jag kunnat vänta på att barnen hade somnat innan jag tassade bort till grannarna som hade fest. Den lilla är inne i en period när han tänker mycket på döden och är rädd att jag ska försvinna. Så. Jag lämnade dem inte. Båda barnen följde med hem.

När jag hade lagt dem för kvällen låg jag en stund vid kaminen och funderade på livet medan T var på fest själv. Sedan gick jag och la mig vid 21. Vaknade ungefär halvdöd vid 7-tiden dagen därpå och försökte få en och annan tupplur under förmiddagen utan lycka. Där jag är, där är barnen.

Så vi plockade ihop oss och köpte vinterskor och handskar till barnen. Jag köpte en billig vinterjacka. Nästa år ska jag satsa på en dyrare, snyggare, bättre.


fredag 4 november 2016

Ny frisyr och ny dörr

Jag klippte mig hos en ny frisör i går. Jag kan liksom inte förmå mig att åka in till stan när jag arbetar och bor långt sydväst om stan. Alltså hon var gullig... och hon fattade typ vad jag var ute efter.
Men frisyren blev för snäll, jag ser ut som en tant. Jag vill ha en kall färg i håret, inte varm - vilket jag var väldigt tydlig med. Frisyren blev för kort, men det kanske inte är hela världen, om en månad kommer den att vara perfekt i längden. Men, den blev också för jäkla dyr! 2030 kronor för något som inte känns hundra. :'(

I dag är det jag som går och köper mig någon slags toning eller nyansering och kör själv.
Sedan är jag så mesig att jag inte säger något till henne heller, men vad tjänar det till tänker jag, det blir bara obekvämt för båda.

Min man har monterat en ny ytterdörr hemma, det känns som ett lyft. Nu kan vi också dela ut nycklar till kära grannar, farmodern, mormodern och sådär. Mycket bra. Han är bra jäkla duktig min man. Jag är så imponerad av allt han har åstadkommit i vårt hus, medan jag har ägnat mig åt att utbilda mig och få arbete som journalist och sedan vara utmattad på helgerna och knappt lyfta ett finger till varken huset eller trädgården.

I morgon åker vi till graven, det känns fint att barnen också vill åka dit. Min lilla kille tycker att vi ska skaffa en ny storasyster eftersom att vår dog.

tisdag 1 november 2016

Pussel

Äh, alltså jag ber om ursäkt för det bristande engagemanget, jag har bara så himla fullt upp med att pussla vardagen och livet, livet!
Jag har inte hunnit fatta att jag har fått fast jobb. Jag tänker att det är värt att fira någon dag när jag gått ner i varv och inte har något uppbokat varje helg.

Fram till jul är det något varje helg och jag känner att jag måste hinna landa lite ibland också.
Ändå känner jag mig så himla otillräcklig. I stället för att räcka till för någon, räcker jag inte till alls.

Ah, så är läget. Jag har fortfarande inte köpt någon vinterjacka och jag fryser. Och... jag lämnade min gamla till återvinning.