måndag 29 augusti 2016

Bleh

Jag åkte hem tidigt i dag, tror det är flera år sedan jag gjorde det senast. Sen la jag mig och sov i två timmar.
Jag var illamående, yr, skakig, svullen av mensvärk och bara matt.

Nu har barnen somnat och T kokar ägg till mig.

Just nu önskar jag mig förutom en äggmacka:
En hund.
En tatuering.
Ett städat hem.

Träbröllop

I lördags hade jag och T vår femte bröllopsdag. Ganska bra jobbat av oss om du frågar mig. Småbarnsåren som fortfarande pågår är inte helt lätta att ta sig igenom faktiskt. Då har vi också utmanat ödet genom att köpa ett fallfärdigt hus, jag har pluggat ett år och har osäker anställning, T jobbar skift som innebär minst ett 24-timmarspass varannan helg.

Vi firade inte. Jag jobbade kväll och blev i stället helt knäsvag när Danny sjöng för mig.
Men det kanske också är ett sätt att fira på i och för sig.

I alla fall, för snart tio år sedan var jag och T på vår första dejt. Han har hela tiden varit trygg för mig. Han har aldrig gjort mig osäker och jag har aldrig behövt undra var jag har honom. Han finns där för mig och så är det fortfarande.

T och jag är både lika och olika. Han är mer reserverad, jag är öppen som en bok. Han stannar gärna hemma, jag går gärna ut. Vi tycker att det är bra att spara, men gillar också att slösa.Vi tycker att barnen ska smaka på maten, men tvingar dem inte att äta upp. Vi gillar inte gnäll, men barnen gnäller ändå.

Jag är så trött när jag skriver det här. Jag har fått mens och den har knockat mig totalt den här gången. Jag försöker att bota det med lakrits. Oklart om det funkar.
Jag får väl återkomma om mig och T när vi har varit tillsammans i tio år. Det blir väl inget firande då heller, men jag kanske kan skriva några rader om hur bra han är, min man.

torsdag 25 augusti 2016

mormoner på Storgatan

Träffade två mormoner på stan.
Den ena ba:
- Har du funderat på varför vi människor är på jorden? Tror du på Gud? Vad är meningen med livet?

Å jag bara:
- Alltså det är klart att jag har funderat på det, men jag tror inte att jag är rätt målgrupp för er, jag har ju läst om vad ni tror på och jag kommer inte att kunna dela er tro.

Vi sa hej då, jag var och gjorde ett jobb och gick sedan tillbaka.

Så kom den ena killen fram igen:
-Hej! Tror du på gud?

En bara, vad kul att du tycker att just jag var så intressant att prata med, att du inte ens känner igen mig fem minuter senare.

tisdag 23 augusti 2016

Som en hund

I natt lät jag barnen sova i vår säng, som jag brukar ganska lättvindigt när T jobbar natt. Men i natt var det inte mysigt och härligt, lugnande och tryggt att höra de lugna andetagen, eller någons skratt i sömnen.

I natt slog den lilla mig, knuffade mig och sparkade mig, skrek av ilska för att han skulle ligga på min plats. Jag blev förpassad till mitten, där min rygg höll på att gå av, när jag bad om att få tillbaka min plats skällde han på mig och jag var så dum. Jag blev förpassad till fotändan som en hund och där sov jag väl den största delen av natten. 05:58 vaknade den lilla och ville ha frukost.

Det var den natten det.

I kväll ska jag sända live från Scanias nylansering om någon är nyfiken. Jag är lite nyfiken själv för hur det ska gå:
Scania lanserar ny lastbil.

måndag 22 augusti 2016

Glädjesamtal och fel på bilen

Jag fick ett samtal i fredags från en chef på LT, så i morgon skriver jag kontrakt till sista november,. PHEW kan en säga. Gör alltså i dag, min sista dag på ett tag på SR. Har köpt godis till kollegerna. Hoppas de gillar godis. Ba skoja, klart de gör.

I lördags gick vår Toyota sönder. T blev stående på Ica-Maxiparkeringen (det finns ju också andra matvarubutiker som har parkeringar  - hej yrkesskada), utan att kunna starta bilen, så jag fick åka dit och bogsera honom därifrån. Trygg viftade galet ut med armen genom rutan. Å jag fattade ingenting så klart. Det visade sig när vi stannade för att bogserlinan gick av, att han ville att jag skulle sätta på varningsblinkers (pga det ska en ha när en bogserar). Oklart tecken för det, och hans mobilbatteri var slut.

Barnen har firat helgen genom att vara alldeles jävla genomgalna och odrägliga. Nu varvas slag med gnäll och skrik - och jag har liksom ca 0 energi att bemöta det med. Det bara dränerar mig ännu mer och till slut satt jag bara glosögd och skev i sinnet.

Så kan det gå, i dag hade jag tänkt få lite praktiska saker gjorda när barnen var på förskolan, men i stället fick jag alltså ett sms från min chef på SR som undrade om jag kunde komma in. En vågar ju inte säga nej riktigt, så här är jag nu.

fredag 19 augusti 2016

Men det kanske en inte får säga....

Okej, det här blir kanske min sista dag på SR på ett tag, från tisdag nästa vecka har jag bokat jobb ett par veckor framöver på LT. Det lugnar mig lite, gläder mig. Jag sa det till min man i morse. Två veckor, sa han och fnös. Jag förstår honom, det gör jag. Jag tillför bara osäkerhet till familjeekonomin. Jag tillför inte trygghet, stabilitet. Jag är lugn precis nu, men jag är också ett darrande asplöv. Jag sover dåligt, jag är trött.

Jag är så ledsen över att det jag älskar att göra också innebär att jag blir rädd, ledsen och trött. När jag tänker på det, är det som att min bransch är ett knark. Jag måste bara göra det, för jag står inte ut på tanken att vara ägd igen. Le och sitta med på tråkiga möten där volymer diskuteras. Där en är anställd, för att en är prestigelös och passar in i företagskulturen med högt i tak, fast taket är i verkligheten så lågt att luften i rummen tar slut.

Det är liksom värre att vara fastbojad, än fri med osäker framtid. Herregud, jag känner mig som ett vilt djur, om än ett trött vilt djur som kämpar för sin frihet.

Lite trött är jag på, att branschen som jobbar för att granska och informera, är så dålig på att granska sig själv och informera om förhållandena här. Jag läste en bra ledare i Journalisten, men det är också allt. Ganska ofta tänker jag på vad som skulle hända om varenda journalist med osäker anställning gick ut i strejk.


torsdag 18 augusti 2016

Bajsa med småbarn i huset

Kan vi prata om det här att bajsa med småbarn under samma tak? När en har på känn att något av barnen kan komma att bli kissnödigt när en sitter där och äntligen äntligen får bajsa - efter att en har fått hålla sig lite för länge, för att det ska vara bekvämt. Det handlar ofta om att jag (i det här fallet) har fått passa upp på de små kungligheterna och varit tvungen att springa ärenden till dem, när de varit upptagna med att Netflixa, och därför fått hålla mig.

- Är det någon som behöver kissa, för annars går jag på toaletten, brukar jag fråga.

Det behöver ingen. Så jag sätter mig med min telefon i godan ro och andas ut, över att äntligen få tid till att bajsa och uppdatera mig på sociala medier, men halvvägs färdig, ropar valfritt barn:

- Maaaaaaaaammma!!! Jag måste kissa! Nu! Nu, nu, nu, nuuuuuuuuuu! Skynda dig!

- Ehm, men jag är inte klar, det går inte, kan du inte gå upp på toaletten och kissa?

- NEEEEeeeej jag kan inte gååååååå, jag måste kissa nuuuuuuuu!

Där och då får jag alltså stressbajsa ut det sista, snabbtsomfantorka mig och skynda mig att spola eftersom att barnen vägrar att kissa om det är det minsta papper i toaletten.

Varför? Jag bara undrar... varför?

onsdag 17 augusti 2016

Skuldbelagd hos tandläkaren

Jag var hos tandläkaren i morse. Tandsköterskan var till en början en tjuris, men sedan trevlig. Men jag antar att det är det där med skuldbeläggning som stör ihjäl mig.

Okej det var så här:

Förra veckan mådde jag inte så bra, när det gick upp för mig att framtiden är oviss och att jag inte alls kommer att jobba heltid på P4 till det att jag blir utlasad. Jag ringde förstås till LT och bara, jag saknar er - jag vill jobba. Båda påståendena är sanna, om någon erbjöd mig livstid på LT skulle jag inte tveka en sekund.

Hur som helst, fick veta att jag kunde jobba 11:30 i dag, till sent. Hade tandläkartid 08.00. Funderade på om det fanns någon senare tid, så att jag kunde åka direkt från tandläkaren till jobbet. Det gjorde det inte, men tanten sa att jag kunde komma in 8.15 om jag behövde lämna barnen.

Så funderade jag lite och kom fram till att jag skulle ta med mig barnen till tandläkaren och lämna dem senare, 10:30, så att jag fick lite tid med dem. Annars skulle jag knappt få träffa dem alls - och ja ni vet, livspusslet.

Så körde jag fel vid brofanhelvetet i Södertälje, ni som vet, ni vet. Och fick köra till Södertälje syd och vända och kom väl in till tandläkaren 08:10. No worries tänkte jag, som liksom hade i minnet att 08:15 var okej. Men blev ifrågasatt av tandsköterskan:

- Jaha, jag trodde du skulle bli sen för att du skulle lämna barnen på förskolan.

*jag dumt stirrande* Sedan:

- Men visst var det okej med 8.15?

- Ja, för att du skulle lämna på förskolan.

- Euhm, jag körde fel vid bron....

Sedan satte jag barnen med sina paddor i väntrummet, och HALLEHFreakingLULEHJA, där satt de som små ljus medan tandläkaren bedövade (vidrigheten i att få bedövning i munnen - det knastrar ju???), borrade bort gammal lagning som delvis lossnat och lagade om. Medan jag svettades om händerna och försökte att tänka positiva tankar.

Det gick faktiskt ganska bra, jag blev lite hög på rädsla och bedövning, men det gick över innan jag kom därifrån. Sedan fick jag betala 1200 för besväret, men det var det värt.

Tandsköterskan menade väl inget med att skuldbelägga mig med att inte lyckas ha barnvakt (eller lämnat på förskolan) och samtidigt komma 10 minuter sent (fast ändå inte sent). Hon var väl bara tvungen helt enkelt?

Min irritation har nästan gått över och jag kommer att återvända, för annars trevlig tandläkare och bra läge och sånt.

tisdag 16 augusti 2016

Så gick en måndag och kom aldrig mer igen

Alltså Gröna Lund. Jag vet inte varför resten av Sverige var där samma kalla måndag som vi, men det var de i alla fall. Det började med att jag kände mig fullkomligt apatisk. Men det gick faktiskt över när jag fick en lunchöl.

En kul överraskning var också när det kom en liten mård springandes inne på området för de små attraktionerna. Först trodde jag att det var en råtta, men det var alltså en fluffig liten mård. Så mycket bättre.

Jag åkte Twister med våra vänners dotter. I kön ringde min chef och frågade om jag ville ta ett pass som redaktör på P5 i dag, så jag var väl mest inne i livspusselplanering när jag satte mig i vagnen och inte så inne på vad som väntade mig. En kan säga att den första backen bjöd på en överraskning, kul ändå. Men den resulterade också i nackspärr.

Det var kul att få hänga lite med familjen och ha med sin guddotter och de andra vännernas tjej. Bränna lite pengar och sådär. Men som alla redan konstaterat måste jag ju säga att Liseberg slår Grönan alla dagar i veckan, på allt. Priser, attraktioner, mat och utklädda vuxna i kostymer.

Nu ska jag försöka få ett hum om vad jag ska prestera i dag. Gillar nämligen att prestera.

söndag 14 augusti 2016

Ljuva söndagsmorgon


Den senaste veckan har jag känt mig extra kär i min man. Därför såg jag fram emot att han skulle sluta jobbet den här morgonen.

Men vad är det med olika energier som driver mig till vansinne?
Jag hade kokat en kopp te. Satt vid köksbordet när han kom hem.
Han virvlar in. Öppnar kylskåpet:
- Vi måste göra kycklingen i dag, den går ut, säger han.
- Jag vet, säger jag irriterat.
Snart har någon av barnen kommit på något som det bara måste gnällas om.

- På vägen hem ska vi hämta upp min guddotter, säger jag.

- Det kommer att bli trångt, säger han.

Energikrock igen.

- När ska vi gå på grönan? frågar han.

- I morgon.

- Det är väl inte öppet på måndagar?

- Det är väl klart att det är öppet, det är augusti.

Energikrock. Jag går från bordet för att lägga undan en dyr bandspelare som något av barnen pillar på. Kliver på en jävla leksaksring. Svär högt och går sedan och lägger mig igen.

Vilken skitmorgon ändå.

fredag 12 augusti 2016

okej

Jag känner mig lite bättre, jag hade en trevlig lunch med lättsamma personer.
Så mycket lättare att andas nu. Tror jag ska köpa en Coca-Cola, fredagsmys.

:'(

Med risk för att bli jävligt tjatig.
Jag får ingen luft. Jag kan inte prata, inte tänka en enda tanke utan att tårarna bränner bakom ögonlocken. Vad jag än tänker, så blir det ledsamt. Tankarna bara massattackerar mina tårkanaler med känslor. WTF. Kan jag bara sluta? Var är valiumet?

torsdag 11 augusti 2016

En djup djävla dal

Mamma frågar mig hur jag mår. Jag svarar som det är. Att det är tungt just nu, men att det inte är något att bekymra sig om. Mitt liv består av djupa dalar och höga berg. Just nu är det tungt. Jag har svårt att andas. En kollega/vän kommer till mig och har kärleksbekymmer, hon gråter lite. Jag gråter också. Jag kan inte ge goda råd, luften i mig håller på att ta slut. Jag lägger mig klockan 21 på kvällarna, somnar genast och vaknar tidigt av små barnakroppar som trycker sig nära, nära.
Om jag inte vrider och vänder mig till det att klockan ringer.

Jag tvättar inte den lillas lilla gosehund som farfars riktiga hund har juckat mot, jag gör inte rent toaletterna som de där små pojkarna allt som oftast kissar ner. Jag går och lägger mig, för jag håller inte ihop till annat.

Stod och väntade på en intervjuperson länge i går.
En man som luktade illa, kom fram till mig och bad om att få pengar till kaffe. Men jag hade inga pengar. Gick till ett kafé och köpte en kaffe. Frågade om han var hungrig.
- Nej för faaan. Eller en n-boll kan jag ta. Eller man får inte säga n-boll längre, eller hur? En vahettere, chokladboll, sa han.
- Nej, precis, i dag säger vi chokladboll sa jag och betalade 60 kronor för en kopp kokt kaffe och en chokladboll.

Sedan, istället för att bara göra lite extra, stod jag bara där och slog på autopiloten när intervjupersonen kom.

Autopilot är ändå bra att ha, bara stå rakt upp och ner och vara där i nuet. Ändå känns det som att jag kanske har missat något här, kanske är det bara rösterna på stan. Jag får ändå inte plats med några himla röster på stan.

Det känns som att jag andas tung svart rök, men jag gissar att luften egentligen är ganska kylig och klar.

Platsbrist

Stekte pannkakor till barnen i går. T ba:
- Vad gör du? Har du slagit upp receptet på nätet?

- Ja, varje gång...

- 👀 *börjar rabbla receptet*.

- Men det får verkligen inte plats i min hjärna. 

- Ok.

onsdag 10 augusti 2016

Tack, men nej tack

På jobbet tackas sommarvikarierna av, en efter en.
Jag var tvungen att ramla in hos min chef och be om att slippa bli avtackad på fredag. Jag pallar inte - vill inte bli hon som bröt ihop under avtackningen.

- Jag tänker ju att jag kommer att ringa dig och att vi kommer att ha dig här massor framöver, sa han.

- Okej, jag orkar inte bli emotionell, så jag går nu, sa jag.

Också gjorde jag det.

Jag skickade iväg min man med barnen till läkaren. Eller med det äldsta barnet, eftersom att jag blev rädd att han hade fått TBE. Feber, värk,"ont i hjärnan", yrsel. Det var för tidigt att säga något, sa doktorn. Men jag hoppas att det bara är en himla infektion.

tisdag 9 augusti 2016

Lediga vardag

Ledig måndag, barnen vaknade 05:50, vid 09:32 åkte vi till Fjärilshuset i Haga, efter att jag "slösat bort en kvart av barnens tid", när jag letade efter mina nycklar. Jag sa till barnen att de skulle vila i bilen, för att jag såg att de var trötta, men de var vakna den halvtimme det tog att köra dit.

10:15, mötte en kompis och hennes barn på Fjärilshuset. Gick in, den stora sprang i förväg, jag drabbades av svettningar. Kompisens son blev livrädd för robot-krokodil. Min lilla tyckte att det var för varmt hos fjärilarna.

Mat. Den lilla ville ha pannkakor, den stora köttbullar. Sedan ångrade sig den lilla och ville också ha köttbullar, fick beställa en till portion köttbullar.

Sedan lekte vi och fikade och det var värst vad pengar en kan strö omkring sig.

Packade in trötta barn som inte längre kunde gå. Gjorde ett försök att bära båda, men det är bara att acceptera att jag inte längre kan det.

Den lilla hade somnat innan vi ens hade blinkat ut på E4. Sov sedan som en sten fast jag försökte väcka honom när vi kom hem - jag misslyckades, men fick till slut liv i honom, någon timme senare, genom att han fick äta chips i sömnen.

Läggningen tog sedan två timmar och den lilla  trotsade visade att han har egen vilja, genom att hälla ut yoghurt i bäddsoffan, som vi ska sälja. Det är ganska svårt att få bort yoghurt.

Jag var driven till vansinne och bara vrålade till barnen att de skulle vara tysta och hålla sig undan.

 Sedan sov jag dåligt igen. Det var vårt lediga dygn tillsammans.

Oledig tisdag. Barnen svåra att väcka, kändes som att de kunde sova för alltid.

fredag 5 augusti 2016

En reporters tårar

En reporters framtid är oviss, så länge en inte har jobbat sedan 1800-talet eller haft tur och lasats in. Vill ej förminska hårt jobb, det finns också de som jobbat sig upp till toppen. Men dit har jag inte hunnit.

I morse när jag tänkte tacka reportergänget på radion för allt fint häng, så brast det visst för mig på pendeltåget. Tårarna bara sprutade - oklart varför, men jag har fortfarande en timme senare, helt klart problem med att ta mig samman. Eller oklart varför är det ju inte. Det är det här att inte veta var en jobbar veckan efter nästa. Att inte kunna erbjuda sig själv och sin familj trygghet. Oklart vad det var som gjorde att jag bröt samman just där och då, bara.

Synd att jag älskar yrkesrollen så mycket.

I dag hoppar jag in som redaktör. Chefen går förbi å ba "Arne - är fantastisk" och då spränger tårarna igen. För det är ju som att det inte spelar någon roll hur fantastisk en är. Jag kan ju jobba ihjäl mig och aldrig, aldrig någonsin känna mig säker på att min inkomst är säkrad eller ha semester för den delen.

Varför gråter jag ens mer från höger öga? Kan någon svara på det, tack.

torsdag 4 augusti 2016

Vass liten tant upprör Arne

I dag blev jag svinförbannad på en liten tant.
Hon stannade mig och min kollega/kompis och frågade efter en frisör som skulle ligga högt upp på Karlavägen.

- Har du bokat tid där, frågade jag - eftersom att jag tänkte att hon kanske hade ett telefonnummer, så kunde jag kolla upp var den låg.

- Jag är väl ingen dummer heller, det är väl klart att jag bokat tid, svarade tanten.

- Oookej.

Min kompis frågade lite frågor och på dem svarade hon helt vanligt och trevligt på.

- Men vet du vad de heter?

- Ja, de heter väl PelleJÖNS, det är klart att jag inte vet vad de heter, annars skulle jag väl inte stå här och fråga.

- Eh, jag försöker bara att hjälpa dig?

Där hade hon tryckt på rätt knappar för att få det att brinna i min skalle, så jag vände bara på klacken och gick därifrån. Hur kan man vara så arg på en person som försöker att hjälpa en?

onsdag 3 augusti 2016

Sömnproblem och sånt

Nu kan jag nog stryka "Stranger things" som anledning till mina sömnproblem - som alltså fortsätter. Det är första gången sedan jag började äta magnesium för några år sedan som jag inte sover bra på flera nätter.

Jag har lite trygghetsångest tror jag. Det här med att inte ha en trygg anställning, sommarvikariatet lider mot sitt slut och sedan är jag tillbaka på "vecka-för-vecka-kontrakt".

I går hoppade eller ramlade vår lilla kille ner från en studsmatta hos den stora kompis. Han fick ont i sin tidigare brutna arm. Så i morse var jag på Astrid Lindgren med honom, men doktorn sa att den inte var bruten igen, så det var väl bara... en smäll som gjorde att han fick så pass ont att han vaknade och var ledsen över det i natt.

Jag åkte hem med honom och tog sedan tåget till jobbet. Vid lunch ringde min bror och sa att min pappa ligger på sjukhus. Han har åkt på någon infektion och blivit mer förvirrad än vanligt.

Får se hur det går med det...

måndag 1 augusti 2016

Om en mardröm

Här om morgonen drömde jag att den lilla klev rakt ut i vattnet och försvann i ett djupblått hav. Jag dök efter honom, oklart hur det slutade, men jag hade till slut svårt att simma djupare eftersom att syret tog slut och motståndet blev för hårt.

Min största rädsla, att förlora någon av barnen. Så klart, de flestas rädsla. Men min är så levande - arbetar hela tiden med att behärska min rädsla, inte bli knäpp, inte förlora förståndet. Det handlar så mycket om att inte ha kontroll över riskerna som finns omkring dem. I går blev jag tårögd över bara det faktumet att de kommer att se skräckfilmer fast de är för små. Sedan kommer de där små pojkarna också att röka, dricka alkohol och allt de där som de gör när de inte är vuxna, men måste bli.

Lite ödmjukare ton

Vi var på en trevlig middag i fredags med Tryggs vänner. Vi pratade bland annat om mitt inlägg om min svärfars fru och jag kan hålla med om att jag uttryckte mig hårt. Det handlar om en person som är alkoholiserad och därför kommer jag att ta bort inlägget efter att jag skrivit det här.
Det är inte det att jag inte står för det jag tycker - det är bara... livet.

När jag tänker på hur konflikterna som ofta startas därifrån blir jag alldeles matt och trött.

I övrigt så har jag och T streckkollat på Netflixserien "Stranger Things" och till följd av det, kanske. Eller till följd av att jag är stressad över att ha en osäker anställning så har jag börjat sova dåligt.
Oklart vilket.

Sjukt bra serie men också sjukt läskig. Som jag har kisat och hållit för mina öron. Jag står för att jag är ett skrajsnöre.