torsdag 28 april 2016

Drömmar om en hundis.

Jag vet att jag har skrivit det här förr, men alltså jag VILL ha en hund. Jag föreställer mig att mitt liv kommer att bli så mycket bättre med en hundis i familjen. Nu ser jag framför mig hur min mamma läser det här och drar efter andan; "Lilla gumman - bind inte upp er för mycket" tänker hon och eventuellt tänker hon också, att så används faktiskt inte semikolon.

Men en hundis i vår familj skulle nästan aldrig behöva vara ensam, ha tillgång till bra hundvakter när vi vill åka på semester, få mig ut på (jobbiga, kalla) promenader, skydda mig när Trygg jobbar nätter och jag är lite rädd för tjuvar, följa med till landet på sommaren, bli bra kompis med Esterkatten (tillslut), vara bra för barnen.

Nu tänker min mamma:
1. Hur kul är det när det regnar småspik sidledes?
2. Hur kul är det när det är snöslask och blött?
3. Hur kul är det när det är snö och mörkt?
4. Hur kul är det med hundhår?
5. Hur kul är det att lämna en hund när en ska åka på semester?
6. Och Ester? Hur kommer hon att ta det?

Ja svaret är väl att det inte är så jävla kul kanske, men alla andra dagar. Jätteroliga och mysiga, härliga och fina. Ester kommer att vara upprörd först, men sedan kommer hon att acceptera en hundis i familjen. Helt säker.

tisdag 26 april 2016

Kliva utanför sin bekvämlighetzon

I går pratade jag i studio ett i P1, live. Jag är lite nervös för den här grejen med live. Men jag tror att jag bara måste göra det. Det är okej att det inte blir perfekt (eller?), för det kommer det att bli. Just nu är jag bara så himla stolt över att jag tar mig utanför min trygghetszon och GÖR saker som jag inte är bekväm med.

Kom från jobbet 02:15, i stället för 22:00. Försökte ta mig ut på E4, men lyckades nästan inte. Väl hemma var jag så adrenalinstinn att inte ens snosa på min treåring hjälpte för att somna djupt. Två timmar hann jag väl sova innan det var morgon och dags att kliva upp.

Kom till jobbet och fick fin beröm av kollega, även om många andra är väldigt tysta. Jaja. Har kommit på att jag alltid får tårar i ögonen av affekt i och med samförstånd med andra. Det är något som har förändrats efter min senaste graviditet. Jag kan ju inte ens prata med någon utan att få en tår i ögonvrån. Störande.

måndag 25 april 2016

Kremeringen

Jag skulle egentligen svara på det här inlägget.
Men det blev så konstigt. För även om jag vet att en kan älska sitt husdjur högt, så kändes det konstigt att jämföra kremeringen av vår dotter med kremeringen av en (älskad) hund.

Som jag försökte tänka som Mirijam när vi kremerade vår dotter och la askan under jord. Vi åkte bort under tiden hon skulle kremeras. Jag satt i bilen och såg fullmånen på himlen och tänkte på att nu har min dotters kropp brunnit upp. Men hon finns inte i kroppen, hon är död, hennes själ är inte kvar.

Det var förbannat svårt. Och när det sedan hade blivit dags att bära askan upp mot gravplatsen, många veckor senare, så gick vi med tunga steg och lika tunga tårar trillade mot marken. Min dotters aska i en burk.

När Trygg hällde ut askan så puffade ett moln av den upp ur graven och den askan spreds omkring oss. Inte för att det blir mycket aska kvar av ett litet spädbarn.

tisdag 12 april 2016

Sol ute, sol i sinnet

Nej men vädret. Det är så fantastiskt att jag blir gråtmild.

Jag längtar, längtar, längtar till min tjejhelg i Venedig. Mr Trygg åker så lämpligt till Berlin samma helg. Men vi har löst det med barnvakter tror jag. En fantastisk farmor som ställer upp och en fantastisk mormor. Barnen börjar bli så stora att de klarar sig utan oss i några nätter. Det är mest mammahjärtat som är lite pjoltigt.

Vårt uterum tar form mer och mer. Jag vill gärna ge min Trygg att han är fantastiskt duktig på att bygga. Vår kamin är ockå på plats och godkänd. Så nu kan vi elda om vi vill, blir skönt till hösten.

Det är kanske lite tyst från mig. Det handlar mycket om min satsning på att inte... äta så mycket. Under tiden drömmer jag om vilka kläder jag ska ha på mig, när magen är plattare. Jag vill ha kostymbyxor med hög midja. Jag vill ha baggy jeans och tighta jeans och ja.

Jag vet att jag duger som jag är. Men det här handlar faktiskt mycket om att må bra. Och att få ha på sig det man vill utan att en himla bullmage och storrumpa är i vägen. Mitt val, ingen annan har tvingat mig att försöka gå ner i vikt. Men det som gick ganska snabbt upp, tar längre tid ner. Jag har lång väg att gå.


lördag 9 april 2016

Allt luktar lök

Lördagsmorgon. Hackspetten hackar som vanligt i den döda talltoppen mot vägen. Min man snusar och snarkar lätt bredvid mig. Klockan är 06 och jag har legat vaken någon timme. Bett Mr T vända sig åt andra hållet. Han luktar lök.
Jag har öppnat fönstret bakom rullgardinen

Nästan allt luktar eller smakar lök sedan jag började med pulvret. Jag var tvungen att slänga mitt ganska nya tandborsthuvud, trots att jag kokade det, luktade det lök.

Jag har börjat med små portioner nu. Men jag är inte så hungrig sedan pulverstart. Det är inte det att jag är så mätt heller.

Barnen sover hos sin farmor. Jag saknar dem. Särskilt när de sover. ;)

Kan jag få sova lite till nu kanske?

tisdag 5 april 2016

high sensitive Arne

Det är inte som att det är nytt för mig att jag i somliga lägen är väääldigt känslig.
Så om någon säger något annat än att det jag gör är perfekt (jag vet, jag kan inte vara bäst i världen på en gång. Men jag vill ju vara det.) - så får jag världens sämsta självkänsla inuti och bara. -- Jag är jätteglad för all konstruktiv kritik jag kan få! och menar det, men vill samtidigt bara vara bäst.

Jag har fått ont i halsen, det suger.
På tänderna har jag en äcklig beläggning av pulvret. Nu vill jag bara åka hem och borsta tänderna. I morgon är det sista pulverdagen. På torsdag ska jag börja äta mindre portioner. Kul med mat.
I går hade jag gått ner totalt sex kilo. Men jag ska väga mig på torsdag morgon också så klart.

Mamma fick mina äckliga sparrissoppor som jag lyckats få över genom att få varuprover och hoppa över ett par mål (pga pallar faktiskt inte att få i mig allt nu på slutet, så himla äckligt). Hon bara "taaack, jag kan betala för dem". En bara "meh".

Fattar inte vad jag annars skulle ha gjort med dem.

Aja. Vi hörs om ett tag.
mvh:
Hon som i direktsändning EEEE-ade före varje fråga.