tisdag 12 januari 2016

Den gyllene natten

I går hade jag ont i nacken och i halsen, typ i musklerna alltså. Misstänker vurpa på snowracern i söndags, när jag slog i huvudet, ja jag är hypokondrisk. Jag var själv med barnen och hade lite svårt att komma till ro. Allmän dödsångest rådde. Vid midnatt hade båda barnen kommit springande till mig och jag hade bäddat ner dem i vår säng och äntligen somnat, när den stora vaknar av att "någon har kissat på hans plats". Alla som inte pallar kissberättelser kan sluta läsa här.

Duscha stora under högljudda protester, torka och lägga honom i hans egna säng. Ur med lakanen, torka med handdukar och bädda rent i soffan på övervåningen. Vakna av att lilla kommer och vill ligga bredvid. Somna en liten stund, sedan vaknar den stora av mardrömmar, lägga sig bredvid honom i hans säng. Vakna en stund senare av att han kissat på sig igen, men kanske inte så mycket. Lägga över honom i lillas säng, lägga sig med lilla på soffan. Kollar klockan, 20 minuter till klockan ringer, somna om en liten stund. Vakna av att den lilla kissat på sig. Upp med den lilla, in i duschen. Går upp för att väcka den stora. Upptäcker att han har kissat på sig från knä till öra. In med den stora i duschen. Klä den lilla. Den lilla kissar på sig. Klär den stora, stoppar in den lilla i duschen. Torkar. Klär, borstar tänderna och in med en tvätt och sedan skjuts till dagis och lämna till frukosten. Lilla ledsen. Men annars så. Så glad att intervjun inte är i dag. Hur kan det ens bli en sådan kissepidemi?

4 kommentarer:

  1. Å herregud. Hjälte som överlevde!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså.. tack. Fattar inte vad som hände.

      Radera
  2. Åj, du! Vilken natt! Jag hoppas du ska kunna sova bra inatt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag sov tillräckligt bra. ;) kram

      Radera