fredag 29 januari 2016

Jag är en av två

Så här.
Jag var ute på jobb i går och det blåste snö och spik i sidled och jag frös så att jag skakade i hela kroppen. Jag fick som vanligt uppmaningen att klä mig bättre (av fotografkollega och polis). Så trampade jag i ett vattenfyllt hål. Det var härligt och telefonen ringde samtidigt, så jag svarade eftersom att jag trodde att det kunde vara någon på redaktionen.
Det var det förstås inte, det hade jag kunnat lista ut genom att titta på telefonnumret. Det var från jobbet jag har sökt och de vill att jag kommer dit på måndag för att testa liverapportering. Jag är en av två som gått vidare.

Så nu är jag nervös, förväntasfull, glad och peppad. Jag har aldrig sysslat med liverapportering, någon som har något bra tips att ge mig? Jag skulle kunna behöva det.

Trevlig helg!

torsdag 28 januari 2016

Mer om jobb

Det är lite dålig stämning på redaktionen. Det är en ensam ägare som tagit över och åtstramningar är att vänta. Det kommer att bli som redaktionen jag var på i somras, fotograferna ska skriva och reportrarna ska fota.
Jag hade ett bra samtal med chefredaktören i går. Hon sa precis allt det jag hade hoppats att hon skulle säga, förutom det om åtstramningarna. Hon sa till exempel att hon och flera andra verkligen gillar mig och tycker att jag gör ett bra jobb (här började jag gråta), hon sa att jag absolut inte var långt ifrån att vara en kandidat till tjänsterna, men att hon ville ha någon med mer erfarenhet. Precis det jag tänkte att det handlade om. Så skönt. Hon sa också att gråta visar på att jag har känslor och att det inte är ett likhetstecken med svaghet.
Å vad jag älskar att ha en chef som är klarsynt och att hon inte letar fel.

Synd bara att det här yrket är som det är, men som sagt, det är ingen nyhet för mig. Jag känner bara att jag måste göra det här. Som jag älskar. I alla fall ett tag. Jag har inte hört något från det andra jobbet jag sökte, det är väl inget bra tecken - men jag hoppas lite fortfarande.

Födelsedag!

I dag fyller vår lilla kille 3 år. Å mammas bäbis, redan en så stor kille. Han ville absolut ha tårta till frukost, så jag hoppade in på den lokala matvarubutiken i går och köpte en fryst tårta och ekologiska jordgubbar från Spanien som jag pimpade med. Han fick hälften av sina paket på morgonen. En tröja med hundar på, en blinka-lilla-stjärna-armbandsklocka och en stor brandbil (som kan spruta vatten). I kväll kommer han att få en nattlampa i form av Sullivan i Monsters Inc, en hoppboll och en robot. Oklart vad roboten kan göra.

För den stora är det här världens sämsta dag, den mest orättvisa i hela världen. Han hatar alla och vi är de värsta personerna som finns. Jag försöker att inte förminska hans känslor (som en har läst att en inte ska göra), han känner verkligen så här. Men samtidigt är det så egoistiskt och missunsamt så jag dör lite. Han fick dessutom ett par star wars-kalsonger och ett par riktigt fina sneakers. Men ingen leksak.
Jag försöker allt, det är snart hans födelsedag, var glad för den lillas skull, jag förstår att du känner så här, men sådant är livet, försök att tänka på allt som är bra.. osv.

Det är inte så kul för den lilla, tänker jag. Att den stora tycker att det är världens sämsta dag. Det känns också när den lilla försöker att muntra upp den stora genom att bjuda in honom till lek med sin nya fina brandbil.

Nåja. Om några år kanske han kan tygla sin besvikelse över att inte vara den som får mest prylar.

tisdag 26 januari 2016

jag hjärta mitt jobb

Sanningen är att jag blev starstrucked i dag när jag ringde Leif GW Persson. Så pass illa att jag hörde min röst utifrån på något märkligt sätt. Nej, jag är inte stolt, det kändes inte proffsigt, utan bara osäkert och fladdrigt. Men Leif GW visste ändå inget om det jag sökte honom för. I stället sökte jag Jerzy Sarnecki och inför honom var jag inte ett dugg starstrucked. Töntigt av mig.

Sedan travade jag iväg på ett informationsmöte och blev tilltryckt av en ung liten man och jag blev också ganska upprörd och förbannad, men tog en promenad genom stan till redaktionen - vilket lugnade mig. Jag har gjort tv och producerat två texter på dagens ämne, så känner mig levande och glad.

Sedan har jag haft att göra med en proffsig marknadschef, när liten ettrig man försökte trycka till mig. Också glad för det.

fredag 22 januari 2016

När jag försökte uppmuntra

Jag försöker få den lilla att tvätta händerna, själv sitter jag på toaletten. Jag ser hur de kladdiga händerna kan lämna tusentals spår av kladd på kläder och väggar.
- Snälla lilla, tvätta dina händer, annars, säger jag och kommer att tänka på en artikel jag har läst om att barn lär sig av beröm och belöning och inte av hot.
- Om du tvättar dina händer, blir mamma så glad och stolt över dig. 
Han tittar på mig, det ser ut som att han överväger sina alternativ.
- Snälla lilla, du kan få pannkakor sen om du tvättar händerna nu.
-Ja tänke inte de, säger han och springer därifrån.

Kvar sitter jag.

onsdag 20 januari 2016

Mer om kräk

Precis när vi trodde att det var på väg att gå över, så kräktes den stora ner vår säng i går kväll. Just som jag skulle gå och lägga mig. I går när han kräktes och pappa skulle duscha honom medan jag bytte sängkläder, så hörde jag från badrummet:
-HERREJÄVLAR vad varmt!
Det var den stora som tyckte att pappan hade på för varmt vatten.

Sedan bad han om ursäkt för att han inte hann till toaletten. Min lilla stora kille. I natt har jag och barnen sovit utan att vakna av fler kräkningar. Så håller tummarna nu, också för att jag ska klara mig..

tisdag 19 januari 2016

Kräk

Kräksjukan härjar hemma. Jag vabbade under två timmar i morse, efter att ha ägnat natten till att torka kräk. Alltså. Usch. Det läskigaste är att den stora inte vaknade när han kräktes, det känns farligt?

Någon kanske funderar över hur det har gått för mig med tjänsterna på jobbet. Svaret är att det inte har gått så bra, jag blev inte ens kallad på intervju. Men jag försöker att tänka positivt och att det i stället ger mig möjlighet att få mer erfarenheter. Det är klart att en tvåbarnsmamma som jag, som bor i närheten av jobbet - hade tyckt att det var skönt att få ett fast jobb, där jag vet att jag trivs, där jag är trygg och gör ett bra jobb. Men nu blev det inte så. Förhoppningsvis öppnar sig fler dörrar.

torsdag 14 januari 2016

om framtiden

Intervjun gick bra tror jag, de bad i alla fall om referenser och det gör de väl inte om de är helt ointresserade. Men fler är så klart kallade och jag vet inte vilka jag tävlar mot, så framtiden får utvisa, jag gjorde i alla fall inte bort mig helt och hållet. Tack ni som höll era tummar för mig. :)

Den sista helgen i maj så åker jag med mitt tjejgäng till Venedig. Jag tänker så här:
Mmm sommar.
Mmm kallt vin.
Mmmm sovmorgon.
Mmm god mat.
Mmm bästa polarna.

och försöker att inte oroa mig så mycket för min eventuellt taskiga ekonomiska situation vid den tiden.
Måste ju faktiskt försöka se positivt på allt som försiggår. Jag har ju bra möjligheter inför framtiden menar jag.

tisdag 12 januari 2016

Den gyllene natten

I går hade jag ont i nacken och i halsen, typ i musklerna alltså. Misstänker vurpa på snowracern i söndags, när jag slog i huvudet, ja jag är hypokondrisk. Jag var själv med barnen och hade lite svårt att komma till ro. Allmän dödsångest rådde. Vid midnatt hade båda barnen kommit springande till mig och jag hade bäddat ner dem i vår säng och äntligen somnat, när den stora vaknar av att "någon har kissat på hans plats". Alla som inte pallar kissberättelser kan sluta läsa här.

Duscha stora under högljudda protester, torka och lägga honom i hans egna säng. Ur med lakanen, torka med handdukar och bädda rent i soffan på övervåningen. Vakna av att lilla kommer och vill ligga bredvid. Somna en liten stund, sedan vaknar den stora av mardrömmar, lägga sig bredvid honom i hans säng. Vakna en stund senare av att han kissat på sig igen, men kanske inte så mycket. Lägga över honom i lillas säng, lägga sig med lilla på soffan. Kollar klockan, 20 minuter till klockan ringer, somna om en liten stund. Vakna av att den lilla kissat på sig. Upp med den lilla, in i duschen. Går upp för att väcka den stora. Upptäcker att han har kissat på sig från knä till öra. In med den stora i duschen. Klä den lilla. Den lilla kissar på sig. Klär den stora, stoppar in den lilla i duschen. Torkar. Klär, borstar tänderna och in med en tvätt och sedan skjuts till dagis och lämna till frukosten. Lilla ledsen. Men annars så. Så glad att intervjun inte är i dag. Hur kan det ens bli en sådan kissepidemi?

måndag 11 januari 2016

Basäger

Helvedte, jag har en urinvägsinfektion som ligger och. ja inte vet jag vad den gör, den bryter i alla fall inte ut i någon ohärlig majorurinvägsinfektion utan peakar bara vid väl illa valda tillfällen.
Men kul 1. Hittade en blinka-lilla-stjärna-armbandsklocka till min lilla som fyller 3 och inte kommer att kunna veta vad klockan är, men ändå.
Kul 2. Jag ska på den där intervjun på onsdag. Håll era tummar för mig pls.
Nu möte.

fredag 8 januari 2016

När min lilla fyller tre år.

Min lilla fyller snart tre, så här vill han ha sitt kalas:
På pappas brandstation, precis som storebror.
Med tårta.
Och kompisar så klart. Saga och Tor.
Han behöver inte bjuda fler kompisar.

Det här önskar han sig:
En hund.
En stor hund.
En väska (som Lotta på bråkmakargatan får)
En till sänglampa
En armbandsklocka som storebror fick i julklapp. Fast med blinka lilla stjärna på.

Aww. Så fin min lilla ju.

torsdag 7 januari 2016

Du kan få min gamla hjärna när jag dör.

Pojkarna badar i varsin tvättkorg. En plastlåda från IKEA. Från badrummet hör jag nu storebror:
- Du kan få min gamla snippa när jag dööööör!
och till svar från lillebror:
- Du kan få min gamla jumpa (rumpa) näääär jag döööööör!

Ja det är vackra toner så här på torsdagskvällen. En är faktiskt väldigt lyckligt lottad.

tisdag 5 januari 2016

Möjligheternas år?

Nytt år, nya möjligheter?
I går var pojkarna med pappa i ishallen för att åka skridskor och den lilla fick se hur ismaskinen spolade isen ren från snö. Om det berättade han sju gånger när jag kom hem i går kväll.

Det kändes motigt att gå till jobbet i går, men väl på plats kändes det härligt och jag ville nästan inte lämna redaktionen.

Den lilla är nu blöjfri, både dag och natt - det är så skönt. Den stora är inte fullt lika arg, det är också skönt.
I går hade jag och min man fem minuter över när vi kunde prata om livet. Det var fint.

Jag är kanske arbetslös snart, det är läskigt, men... det öppnar också för möjligheter. Visst?