fredag 20 november 2015

Deppigt

Jag är ju vikarie på den här lokaltidningen sydväst om Stockholm. Jag trivs så himla bra, jag känner att jag får utlopp för min kreativitet och att jag skriver bra texter, kommer bra överens med alla kolleger, kan skoja och flamsa utan att bli bortviftad som oseriös, pga kan faktiskt skriva och gör mitt jobb bra.
Jag kan webben och jag kan tekniken och... jag gör bra ifrån mig. Det är som att jag på något vis "hittat hem".

Så söker de nu 2,8 journalister. Externt.
Det vill säga att de annonserar i flera stora tidningar och medier. Och det känns så himla himla deppigt. För det är nästan som att det inte spelar någon roll hur grym jag är, för det kommer alltid att komma någon med mer erfarenhet, som har fått gå från någon av de större tidningarna som så klart också är megabra.

Livet är inte rättvist osv, men jag kan nästan inte föreställa mig när den dagen kommer och jag får veta att tidningen gått vidare med andra kandidater. Jag kommer att bli så himla ledsen. Men samtidigt måste jag ju ställa in mig på det. Jag med flera vikarier.

Också får jag ta mig en bra jävla funderare efter jul, på hur jag ska ta mig vidare i den här djungeln med utlasningar och den minimala chansen att få ett tryggt jobb i den här branschen, oavsett hur mycket jag har huvudet på skaft. Hur mycket jag än tycker att det är värt det, hur länge då? Men det känns deppigt, för jag vill inte söka mig ifrån en arbetsplats som jag älskar att gå till. Så många år som jag drömt om en sådan arbetsplats...

Jaja... livet.

2 kommentarer:

  1. Ja herregud den här branschen.. Den är bajs, men jobbet i sig är ju magiskt roligt. Trist kombo helt klart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen onödigt trist kombo.

      Radera