söndag 27 september 2015

Cattis sång




För ett par år sedan skrev min kompis om en sång till mig. Jag har inte orkat lyssna. Den handlar om mig och om Vilhelmina. Jag kan prata om min dotter och det som hände utan att gråta oftast, ibland inte. Men jag kan inte känna hur det kändes utan att riva upp sår. Här om dagen orkade jag lyssna. Två år efter att jag fick låten och snart sex års sorg. Jag grät förstås. Med min yngsta son i famnen. Också grät jag lite i morse. I mitt hjärta bor det sorg. Den är inte akut, men den är konstant.

Sången berör mig. Tänk att jag har en vän som gjort en sång till mig och min flicka. Med Cattis tillåtelse så publicerar jag den här. Med en bild på min flickas gravsten.

3 kommentarer:

  1. Åh vad jag gråter. Så vacker sång. Jag kan bara föreställa mig den sorgen som för alltid kommer bo i ditt hjärta. Ibland är livet alldeles för tufft. Ingen borde behöva vara med om att förlora sitt älskade lilla mirakel...
    Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint att se dig här!
      Nej ingen borde behöva förlora sitt barn.
      Jag får titta in hos dig, bloggar du igen? kram

      Radera
  2. Tack :)
    Jag bloggar lite igen. Du hittar mig här: http://drommenomettsyskon.blogspot.se/
    Kram på dig

    SvaraRadera