torsdag 13 augusti 2015

När jag spanade efter stjärnfall

Jag städade stugan i går. MYCKET noggrant, det kändes som om mammas ande hängde över mig och bevakade det jag gjorde. Eftersom att solen skiner i dag och att väderprognosen sa att den skulle göra så i dag, så tvättade jag sänglinne och handdukar för fulla muggar som sedan hängdes.

Det skulle ju pågå stjärnfall natten till i dag, så jag la mig i en solstol och tittade upp mot den alldeles för ljusa himlen medan jag väntade på att tvättmaskinen skulle gå klart. När jag låg där mindes jag ett tillfälle från min barndom. Vi hade gäster (kanske övernattande, jag minns inte, jag minns inte vilka det var), jag la mig på en badenbaden och titta upp mot den klara stjärnhimlen och plötsligt började det regna stjärnfall.

Efter ett tag började jag frysa, så jag hämtade en tjock filt och sedan låg jag och de andra barnen länge och tittade ut i universum och de täta stjärnfallen. När jag tänker på det så måste det ha varit runt samma tid som nu, sensommar, typ 88.

I går började stjärnorna till slut att smyga fram, jag låg på rygg en stund och tittade. Det flög en fladdermus ovanför mig. Plötsligt träffade den på en annan fladdermus och de flög i ryckiga vingslag tillsammans en stund och utbytte ljud jag inte kunde tolka. Sedan skiljdes de åt och fortsatte sin jakt på insekter som det finns gott runt sommarstugan.


2 kommentarer:

  1. Sicken idyll!
    Jag var typ 18 när jag insåg att stjärnfall inte bara fanns i sagorna..haha.

    SvaraRadera
    Svar
    1. HAhAHha det var som attans. När jag sa för några år sedan att jag hade sett en fladdermus till någon, minns inte vem, så trodde den personen inte att det fanns fladdermöss i Sverige.. hm.

      Radera