tisdag 30 juni 2015

Vackert


Hej och hå vad vackert vi har det. Så här ser det ut på vägen till jobbet:

I morgon kommer mormor och då åker Mr Trygg hem för att lösa kattvakt och jobba.

Som tur är kommer han tillbaka om ett tag.
På lördag kommer en kompis hem från NY för att förnya sina löften på hemmaplan, annars är det lite tomt på kompisfronten. Mr Trygg duger visst bra till att konversera med, men efter ett intensivt år med studenthäng nästan varje dag, känner jag mig lite tom.


måndag 29 juni 2015

Lite trögt i fingervalsen i dag.

Vi hade superfin dag i går, solen sken och min stora son badade i havet. Sedan åkte vi till min tremänning och firade hennes ettåring. Jag drack ett par glas vin med utsikt över Bäckfjärden, medan barnen for som vildingar över altanen. I magtrakten fanns en liten oro över en text jag fick skriva snabbt för att hinna till nästa knäck i fredags. Men jag hann ändå inte utan kom hela 20 minuter för sent, på grund av dålig avståndsbedömning.

Hur som helst, visade det sig att texten visst inte var så illa, alltså hade jag egentligen oroat mig i onödan. Jag måste morska upp mig, som mamma säger.

Nu sitter jag och skriver ut den där texten till jobbet som jag kom för sent till. Om ett antikvariat. Det går lite trögt, det gör det. Det är som att jag hamnat i Ångermanlands lunk. Jag ska inte säga att det hastas omkring mig, det ska jag inte.


torsdag 25 juni 2015

Välkomnar kritik

Det här med att kommuner och myndigheter "välkomnar kritik" mot sig själva... börjar inte det bli jävligt tjatigt, kan de inte välja ett annat uttryck, typ "det är klart att vi ska ha kritik när vi gjort fel"?
Så trött på att de välkomnar kritik.

onsdag 24 juni 2015

äckelit

Min son ringde mig när jag jobbade i går och berättade att han hade fångat larver. Jaha, tänkte jag, söta bulliga små gölliga och gröna larver, jag bad honom vara försiktig med med dem.
Så kom jag hem i går och höll väl på att kräkas när det visade sig att de gölliga bulliga larverna, inte alls var så gulliga. De var vita och tjocka, påminde om likmaskar och Mr Trygg sa att han trodde att det var någon slags barklarv. Mums.
- De här kan man kanske fiska med, sa jag.
- Nej!!! Då dör de ju, protesterade sonen.

Och det har han ju rätt i det lilla livet. Förresten så visade det sig för Mr Trygg att dasstunnan var full med likmask när han tömde den i dag. Nåja, någonstans ska de ju vara, tänker jag.
 

torsdag 18 juni 2015

tick tack tick tack

Medan tiden tickar, låter jag veckan gå utan att få något vettigt gjort. Vilket ger mig ångest, men samtidigt är det så välbehövligt att bara... vila.
På måndag börjar jag mitt åttaveckorsvikariat på ÖA, det ska bli riktigt kul att få göra lokaljournalistik i Örnsköldsvik. Hemma blir katten och kattvakten.

Min stora son, grät här om kvällen, förtvivlad över att vi alla kommer att dö en dag. Jag, som lever med dödsångest ca hela tiden och minns hur tankarna gick när jag var liten, känner igen så mycket. Kära kära barn, jag önskar att jag hade några svar på vad som händer när man dör.
Eller, det beror väl på vad som händer... men jag vill skydda honom från den där dödsångesten. Den tjänar ju ingenting till.

Midsommar i morgon och ösregn, känner väl för att kura hemma med tända ljus och film.

torsdag 11 juni 2015

1 äcklig sak.

2 saker.
1. I dag var dagen jag hade stirrat klart på snorkråkan som satt på dörrkarmen på en toalett på jobbet. Det finns ungefär inget jag tycker är äckligare, men den har stirrat på mig sedan i februari, så i dag tog jag rejält med toapapper och hulkande lät jag den möta toalettdöden.
2. När jag nyss sa till sportredaktionen som i skrivande stund tittar på handboll basket, att det är tydligt vilka som jobbar på vilken redaktion här, så möttes jag av:
- Ja, men TV'n är ett arbetsredskap här.
- ...

Eh, det var liksom ingen kritik mot sportredaktionen. Det var bara ett konstaterande. Herregud, slappna av.

onsdag 10 juni 2015

Jag bara säger...

Jag har en högst osäker framtid framför mig, men jag måste ge det en chans. Om det var värt det? Det har varit värt det alla gånger, jag är lycklig inuti och jag känner mig fri. Fri som en fågel. Jag är en sådan person, som behöver känna sig fri, jag mår inte bra av att känna mig kontrollerad. Vem gör ens det?  Jag försöker förklara här varför jag sa upp mig från mitt ganskasåbraiga jobb för att kasta mig ut i journalistbranschen. Det är inte ens någon som bett om en förklaring, men jag vill ändå beskriva frihetskänslan under mina vingar. Frihet och förtroende får mig att växa. Nu är jag precis det jag vill vara och jag är stolt över det.

tisdag 9 juni 2015

Vad jag har gjort

Hej!

Nu är jag examinerad journalist. Under några veckor har jag arbetat med det här om att Södertälje kommun ger bidrag som inte är förenliga med lagen om offentlig upphandling, som är på ettan i dag:

okej, vi hörs!

måndag 1 juni 2015

olika

Medan mitt liv tuffar på i ganska hög takt, har jag vänner som går igenom en massa skit. Det känns jättekonstigt att jag liksom inte pausar och finns där. Det är inte som att jag inte bryr mig, självklart gör jag det. Jag bryr sönder mig. Men eftersom att jag inte direkt kan göra något nu utom att låta berörda veta att jag finns där, så surfar jag på min examensvåg. Allra sista rycket nu på högskolan. Nu kör jag rätt in i kaklet och håller samtidigt tummarna för mina vänner som har det svårt.