torsdag 23 april 2015

trots

Jag blir väl galen snart.
Den stora av de små ha hamnat i någon slags enorm trots om kvällarna när det är dags att gå och lägga sig. Han ska göra allt utom att sova, och när jag säger åt honom på skarpen så skrattar han både innerligt och äkta, varvat med fejk och oäkta. Ibland vill jag på riktigt slå honom, ibland slår han mig.
Jag är fasen inte stolt och glad när jag stormar ut från sovrummet och tänker kasta hans favoritleksak, transformers octimus prime.
Men det var det enda som hjälpte, Ingenting annat, från det att mamma blir ledsen och gråter, till nu FÅR DU FAKTISKT skärpa dig.

2 kommentarer:

  1. OMG! Känner igen det där. Trotsfaserna som avlöser varandra. Man blir som en fiol med väldigt väldigt på gränsen till bristning spända strängar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hann väl inte ens skriva klart det där, men varför måste han testa mig till den yttersta gränsen? Alltså jag fattar ju att han inte fattar och att det är känslor och det är behov av att testa hur det fungerar och han är bara 4 år osv. Men jag blir svettig och arg som satan ändå.

      Radera