fredag 27 mars 2015

stjärtfluss

Den lilla killen i den här familjen har fått stjärtfluss. Jag trodde det var svamp först, men efter en koll på BVC och också en läkare, konstaterades streptokocker. På förskolan hade de aldrig hört talas om stjärtfluss. Men den lilla går nu på penicillin. Det får mig att misstänka att streptokocker också har härjat hos den stora, som klagat på halsont. Men när vi sökte läkare med honom så ryckte han på axlarna och hävdade att 6 veckors vabb är normalt i februari och mars.

Jag har drabbats av ett psoriasisutbrott. Hela kroppen är prickig och kliar. Jag har varit och solat två gånger och hoppas att det ska ge med sig med ytterligare lite solarium. Annars kryper jag ur skinnet tror jag.

Den kommande helgen, ska jag landa. Städa och landa i mig själv.

torsdag 19 mars 2015

Alla sover

Det är så mycket som händer i livet just nu. Bra saker, positiva karriärsmöjligheter. Chanser att prova att jobba på olika tidningar och nya frilansuppdrag. Därför blir det lite tyst här och melodin blir krystad.

Mina fina söner sover, där händer det grejer. Den lilla talar allt mer, den stora uttrycker sig tydligare och bättre. Han har mycket funderingar om livet om vem som älskar honom.

Min man sover här bredvid mig i soffan. Vi hinner aldrig prata, på grund av att vi båda är helt slut om kvällarna. Han kämpar på med renoveringen och nu är förändringen som vi gjorde i killarnas rum på övervåningen så gott som klar, så när på golvslipning i ett hörn. Snart hoppas jag att den lilla toaletten är klar, så att vi kan flytta upp, så att barnen får sina egna sängar.

Samtidigt hänger jag mycket med vänner, i dag skulle jag ha gått på teater, men jag var tvungen att ställa in det, pga brus i hjärnan.

Om jag ska vara länge på landet i sommar, vad ska jag göra med katten? Tips någon?
Till saken hör att hon hatar landet, något hände där första sommaren jag hade med henne, jag skulle tippa på starka revir typ? Sedan då har hon suttit i en garderob och tryckt vareviga dag, till det att solen gått ned och då blivit manisk och velat gå ut. För ett par somrar sedan försvann hon i två och en halv månad.

Om somrarna är hon också mest ute, vilket hon onekligen älskar och jag ser knappt skymten av henne.

Ska jag:
1. Pussla med olika grannar som fyller på hennes matföråd mot mutor, se till att hon blir droppad mot fästingar, ordna så att hon kan gå in. Och bli klappad då och då.

2. Kattpensionat

3. Bygga eget kattpensionat på landet. En stor bur ute helt enkelt, med möjlighet att kunna gå in i ett litet hus, med välbekanta dofter. Plus möjlighet att kunna sova inne om nätterna, kanske i hennes trygga älskade garderob. :P Känner sig Esterkatten trygg i buren så kanske hon kan gå ut till slut?

Råd mig. Tack.

lördag 14 mars 2015

Farliga möjligheter

Så dyker ett tillfälle upp att få åka och göra intervjuer med peshmerga i Suleymania. Så stor grej. Men jag är mamma. Jag är fru.
Jag kan väl inte sätta min egen säkerhet på spel för en karriärsskjuts. Det kan jag väl ändå inte, även fast riskerna inte är jätteöverhängande så finns de ändå där.
Men jag kan ändå inte låta bli att tänka tanken och jag kan heller inte låta bli att tänka på de två som kommer att åka utan mig.

Jag har väl för övrigt inte  sovit en hel natt på ett par veckor, det börjar ta ut sin rätt. Storebror har nu ont i ett öra och i kväll gjorde vi den glada upptäckten att vi har husdjur i form av små vita springare. Hurra. Den prickade vi in precis när medicinen är slut i hela landet. Tack och lov för vänner i närheten med småbarn och fyllda medicinskåp då.

Jag är fortfarande tjock i hals och svalg, det känns som en evighetsmaskin.

måndag 9 mars 2015

Orolig mamma

Jag ringde och pratade lite med en av den storas pedagoger, hon höll med om att den stora har varit blek och orkeslös länge nu. Jag ringde vårdcentralen och de bara, kom in på öppen mottagning då.
Men okejrå. Vi åker dit i morgon, direkt. Jag är faktiskt rätt orolig nu när jag får höra att han vill sova mitt på dagen och ändå somnar snabbt på kvällen.

Min fina lilla kille, alldeles matt och svag.

söndag 8 mars 2015

sjuka barn och ängsligt barn

Jag har inget flyt i bloggandet, det jag skriver blir inte snyggt. Men det gör inte så mycket tänker jag, andra saker jag skriver blir snyggare. Det är viktigare just nu.
Ramlar över en blogg som är snygg. Får sug att uttrycka mig snyggt även här. Men jag vet också att livet är för snabbt just nu. För mycket jobb, för mycket sjukdomar, för mycket av allt.
Barnen är hängiga, och jag kraschade i fredags kväll med hög feber och svullna lymfkörtlar i halsen. Alltså, min dubbelhaka är så stor nu....

Det stora barnet har haft en konstig grej på läpparna, de blev jättetorra och svullna. Det är på väg att gå över nu, men det var segt. Han är inte sig själv riktigt, trött. Behöver sova en gång på dagen och klagar mycket. Har lite ont i magen, vill inte äta. Vill gå och lägga sig själv på kvällen, utan tjat!?

Det lilla barnet är gladare men har fått rodnader på kinderna och äter sämre än vanligt. Båda har slemhosta, men den lilla fick upp så mycket slem i går att han kräktes, två gånger.  Han sover mycket.

Hur mycket ska barnen behöva vara hemma? tre sjukdagar i snitt varje vecka sedan några veckor tillbaka, är det rimligt?

Det stora barnet funderar en del på döden också. Han pratar om sin storasyster och det här med att barn kan dö. Fast ofast dör de inte försöker jag förklara. Han vill inte dö, säger han. Jag kramar om honom och säger att han är bäst och att jag älskar honom.
– På dagis är det ingen som tycker att jag är bäst.
Alltså. Mitt hjärta går i tusen bitar. Älskade storebror.
– Det är ingen som tycker att jag är fin.
Så berättar han hur en kompis har sagt att han är ful (det kan också vara fiction efter att preciiiis ha läst "Vem är söt?" av Stina Wirsén). Å jag bara, fast den kompisen gillar ju dig och vill leka med dig. och då byter han helt enkelt kompis som varit elak.... Så jag vet inte om det är dålig självkänsla som ligger bakom, och varifrån den kommer i så fall.

Har jag inte slagit knut på mig själv för att stärka detta barn och bekräfta honom? Jo.
Han är känslig helt klart.

Nu ska jag krypa ner intill de båda små. I morgon är det jag som går på värktabletter med koffein i - hela dagen.

torsdag 5 mars 2015

Ingenting annat än underbart

Där sitter en man i min ålder, uppflugen på en hylla med armarna i kors. Jag frågar honom om hans journalistkarriär. Jag tänker att jag också är journalist, fast en nykläckt. Att jag inte har samma erfarenhet och spikraka väg mot min karriär. Men att jag har hamnat rätt.
Jag har fått i uppgift att ställa frågor till den här mannen som arbetar som journalist på DN. Han vill att föreläsningen ska vara mer som en dialog. Men snart vänder sig en flicka om och ber mig hålla snattran:
– Kan du sluta ställa frågor!? Så att vi kan lyssna på den här föreläsningen.

Hon blir nästan avbruten. Journalisten från DN och representanten från lärarkåren protesterar. Jag är väl 15 år igen. Yngre än hälfen av livet:
– Just det! säger jag och riktar mig mot den unga flickan som också vill bli journalist.

Så går två timmar, mina frågor, hans svar.

I dag har jag skrivit en kort men krånglig artikel om vilka linjer gymnasieungdomar studerar på. I landet ökar ekonomiprogrammet i popularitet. Men efter att ha pratat i 45 minuter med en man som kunde sin statistik så vet jag nu att södertäljeungdomarna var först med att gilla ekonomiprogrammet.

Fast jag älskar min familj så klart, så älskar jag också att jobba som reporter. Tiden går så snabbt att det känns som om jag nyss kom, där jag sitter och skriver mina lokala knäck när det är dags att gå hem.

Jag vill fila lite till, förfina. Jag har så klart massor kvar att lära, det är ingenting annat än underbart.

måndag 2 mars 2015

Förutsägbar

Äeeeh. Fick väl mens sedan, vilket förklarar både vätska i kroppen och svajigt humör.
Men visst, jag är också väldigt stressad, det var länge sedan jag inte hade många bollar i luften.
I kväll är jag ensam med barnen, mr Trygg jobbar natt, då passar den lilla på att somna 21:30.
Jag har ju bara ungefär en miljard grejer att fixa nu. Skulle tippa att det där med att tvätta håret blir det som ryker...

Farligt att stanna upp

Jag har varit och fått massage, och skäll för att jag måste gå på massage oftare.
Mina ben är spända och vaderna fulla av muskelknutar. Eller överallt är det knutar och ryggen behöver knäckas till.

Känner mig helt slut nu. Och gråtig.
Så trasig liksom?