måndag 23 februari 2015

den stora fyllde fyra

Den stora fyllde fyra i går. Fyra år sedan som jag blev igångsatt och var med om universums längsta förlossning. Han levde ju i alla fall när han kom ut, även om jag hade svårt att tro på det, eftersom att han vägrade att skrika, det visade sig sedan att han hade fostervatten i lungorna och fick ligga på på neonatalavdelningen i en hel vecka. Där gick jag igenom en psykisk käftsmäll. Från att i Solna få höra från en barnmorska att jag skulle vara glad att min unge liksom skulle bli frisk (det när han var ganska sjuk faktiskt och att jag hade förlorat ett annat, bara ett år tidigare), med ett blodvärde på ca 72, som gjorde att jag mådde fett jävla dåligt. Och ingen hade heller sagt något om det till mig. Så jag gick där på neo, sjuk av oro och också av att knappt ha något blod i kroppen? Ja det blev en liten skakig början, som förälder till ett alldeles levande barn. Gul var han också, det kändes som om vi aldrig skulle få komma hem. Det blev bättre med tiden förstås, vi flyttades till Huddinge och där någonstans vände det, det tog sin tid, men det vände ju faktiskt.

Min fina, stora kille, som inte vill gå på förskolan. Fast att han tycker att det är ganska kul. Han har många kompisar och fina pedagoger. Men har väl fattat att han har det allra bäst hemma hos mamma och pappa... Problematiskt bara när en måste jobba eller studera.

Den lilla har blivit arg. Så klart, han vill heller inte ha ytterkläder på sig längre. Och han har haft ont någonstans på nätterna, vilket har resulterat i skitlite sömn för somliga. Konstigt för på dagarna har han mått bra och varit pigg. Han har heller inte kunnat visa var han har ont, så jag veeeet inte riktigt.

Nej jag vet inte riktigt, min hjärna går på högvarv, så jag hinner inte riktigt stanna upp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar