måndag 4 augusti 2014

Kort batteritid


Under mina dagar på mammas landställe i Örnsköldsvik hann jag vila upp mig, sova, sola, bada och läsa. Fick hjälp och avlastning av mamma och hennes Dan the man. Det tog väl en kvart från det att jag kom hem till att jag kände mig sliten igen. Alla kartonger och allt jag inte hittar. Det arga lilla barnet. Alltså han som alltid varit så glad, som skrattat åt allt. Han är nu så förbannad, för allt. Han ska inte somna om kvällarna med en saga i sängen heller. Han ska åka vagn för att somna som jag sagt förut. Han ska ha det ena och det andra. Knarkade glass på semestern – vaknade mitt i natten och gick till frysen och tog för sig. Nu har vi ingen glass hemma. Glassbilen verkar inte ha hittat till vår nya adress (tack och lov).


Han klättar upp på allt och sliter i saker, kladdar och har sönder. Och eftersom att jag aldrig får sova en längre stund är jag så trött och orkar inte vara där han är varje sekund. Vilket gör att det blir kladd och krasch och skit.


Den lilla och jag är förkylda. Ibland har vi kanske till och med lite feber. Ingen, verkligen ingen i vår familj blir gladare av det.


Min laddare till min Mac har dött en död av fotkräm och äpple. Båda barnen är skyldiga till det, den ena till fotkrämen och den andra till äpplet.


Men de är fina mina grabbar, fina och bäst. Den stora vill hemskt gärna att det ska bli julafton så att han kan få julklappar och åka till Egypten med sin favoritperson, kusin Julia.


Jag somnade på pendel i morse och var så nära att inte komma av på T-centralen pga djup sömn. Som tur var, så tappade jag först hakan och sedan huvudet – vaknade av det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar