onsdag 16 juli 2014

Livet är livet

Jag sitter i baksätet, båda barnen sover. Vi är på väg upp till mammas sommarställe. Jag är så trött. Flytten, barnen. I dag glömde jag att vi skulle åka ut till Ingarö och träffa en kompis till min mamma. Jag kan inte fatta att jag glömde det. Det är så sjukt sjukt rörigt hemma bland kartonger och ikeapåsar.
Och i min hjärna. Rörigt.

Den lilla bara skriker och tjuter hela tiden. Arg som ett bi, vägrar att gå och lägga sig, i går somnade han efter ett utbrott, liggandes på golvet.

I går var också dagen som han ramlade i grannens damm. Det gick så fort, han kom upp själv - blöt från topp till tå.

Tålamodet med barnen tryter allt oftare, den lilla ska alltid riva i allt och klättra högt. I går hade han sönder en mugg och välte en ask med typ 15 ägg, krasch bom Bang och äggröra på hela golvet - det under en femminutersperiod.

Jag kan inte sova i bilen, min man somnade med oss i en gång och höll på att fronta med en annan bil, sedan dess känner jag mig lite spänd med honom som chaufför.

Jag har ett par jobbiga samtal framför mig, det är inte min favoritsyssla, men det är samtal som jag måste tag i. Det gäller min framtid.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar