måndag 21 juli 2014

Förändringens vindar

Nu är Mr Trygg på väg hem, och vi stannar ytterligare en tid på landet, jag och barnen. Jag får mycket hjälp av mamma med barnen, tid att tänka också.

Jag har sagt upp mig. Till förmån för det här:

Läskigt! Och vad ska det egentligen bli av mig i slutändan?

onsdag 16 juli 2014

Livet är livet

Jag sitter i baksätet, båda barnen sover. Vi är på väg upp till mammas sommarställe. Jag är så trött. Flytten, barnen. I dag glömde jag att vi skulle åka ut till Ingarö och träffa en kompis till min mamma. Jag kan inte fatta att jag glömde det. Det är så sjukt sjukt rörigt hemma bland kartonger och ikeapåsar.
Och i min hjärna. Rörigt.

Den lilla bara skriker och tjuter hela tiden. Arg som ett bi, vägrar att gå och lägga sig, i går somnade han efter ett utbrott, liggandes på golvet.

I går var också dagen som han ramlade i grannens damm. Det gick så fort, han kom upp själv - blöt från topp till tå.

Tålamodet med barnen tryter allt oftare, den lilla ska alltid riva i allt och klättra högt. I går hade han sönder en mugg och välte en ask med typ 15 ägg, krasch bom Bang och äggröra på hela golvet - det under en femminutersperiod.

Jag kan inte sova i bilen, min man somnade med oss i en gång och höll på att fronta med en annan bil, sedan dess känner jag mig lite spänd med honom som chaufför.

Jag har ett par jobbiga samtal framför mig, det är inte min favoritsyssla, men det är samtal som jag måste tag i. Det gäller min framtid.



torsdag 10 juli 2014

semester


Jag försöker ha så jäkla mycket semester jag bara kan.
Mitt i allt med flytten. Mitt i all ensamhetsansvar för barnen. En dag tog jag barnen och drog norrut till min kompis, så långt åt andra hållet utan att riktigt lämna stan som du kan komma. Vi har verkligen bosatt oss i varsin ände. Det var fint att få träffas. Här hemma är det mest bara kartonger. Så jag drog vidare till västkusten, där svåger och svägerska glatt tog emot, men de var nog ännu gladare när vi behagade åka hem. Att påstå att pojkarna är krävande just nu är en underdrift.

Den lilla har ironiskt nog (eftersom tjatandet från min storebror) slutat med napp. Han vill inte ha den längre, men det gör att läggningarna är en enda stor gråtfestival.

Med två vildapor vid min sida, passar jag alltså på att idga ensamt föräldraskap. Det är jättekul eh svettigt. Innan vi åkte, passade de små aporna dessutom på att ta en riktigt stark tuschpenna och måla två av våra vita köksluckor i hemmet som vi ska lämna i helgen.

Då bröt jag ihop.

Ah. Jag har inte hunnit följa er, jag hoppas jag får tid till det snart. Nu ska jag kasta in mig själv i duschen. Innan jag somnar av utmattning.



Nytt kök.

Nya innerdörrar.

Besök.