torsdag 26 juni 2014

ledarskap

"Du kan väl tugga på det under semestern" "Jag trodde inte du skulle ha någon semester i sommar, utan att du skulle jobba några strödagar i veckan".


Exempel på meningar som får mig att inte känna mig så närvarande.

S E M E S T E R

Att det här är min sista arbetsdag innan fem veckors semester. Förväntningarna och lättnaden i det! Jag ska väl mest ägna mig åt att flytta, men ändå. Bara vara med barnen. Nu blir det väl bättre väder va? Annars vet jag inte vad jag gör, för jag vill bada, dricka rosé i varma sommarkvällar och läsa böcker i hängmattan, medan barnen härjar. För tro mig - det kommer de att göra. Varje kväll får jag eller Mr Trygg, ta fram stora röjararmarna och ösa ned leksaker i lådor och plocka in papperstallrikar i skafferiet, dammsuga upp pasta, kryddor och annat löst jox som barnen dragit fram och ut på golvet. Jag vill helst torka golven också för något kladd är det alltid. Man hinner helt enkelt inte med - de far som studsbollar.


Och de vill inte gå och lägga sig. Sommarlovsmode is on. I morgon åker vi och möter upp barnens kusin Julia och hennes fina föräldrar på Kolmården. Jag laddar för spaavdelningen på hotellet. Jag inbillar mig att jag kan få ut något gott av det - och att jag faktiskt ska få lite tid av min Mr Trygg till att ta reda på om jag kan det.


Om tre veckor flyttar vi, känns abstrakt.

tisdag 24 juni 2014

Släkten är värst

Ja han har blivit galen, i går fick jag ett sms där han undrade vad jag har för bank, när jag undrade varför svarade han att det är bra om vi bokar tid för låneansökan till pappas ställe.

Alltså...?

måndag 23 juni 2014

konflikt i midsommarhelgen

Jag har visst en konflikt med min bror, varför är jag förvånad? Är det inte som uppgjort för konflikter när det börjar pratas arv och pengar? jag hade hoppats att vår relation var rakare, ärligare och sannare än så. Men jag hade fel.


På midsommaraftonen när vi började prata om möjligheterna att ta över pappas ställe i Mälaren, fick jag en känga av brorsan. Vi är ju aldrig där när han inte är där menade han. Sedan bröt vi diskussionen för att försöka oss på en trevligare fortsättning.


Det gick sådär. Jag fick aldrig veta om det betyder att han tycker att han förtjänar att ta över stället själv, eller om det var menat mot mig som är en dålig dotter och inte tar hand om min pappa. Hur som helst har jag väl tappat lusten att överhuvudtaget ha något ihop med min bror, inser att det är bäddat för att sluta i konflikter större än så här och det har jag faktiskt ingen lust med.


Relationen med min pappa har ju varit allt annat än sann och ärlig, så att förklara mig om varför jag så sällan är där är något jag inte hade planerat att diskutera ytterligare.


Jag gick och la mig relativt tidigt, de andra fortsatte. Så när jag gick upp för att hämta vatten åt den lilla och fick höra hur min storebror satt och hade fortsatt starka åsikter om hur mycket vi ger nappen till den lilla så brast det lite kan man säga. Vem är han!? Som tror att hans åsikter spelar någon roll? Ska jag gå in och säga vad jag tycker han gör för i helvette fel med sina barn? Så länge han inte är utbildad i ämnet napp och barn tror jag att han bara kan hålla käft. Faktiskt.


Så jag bad honom hålla käften helt enkelt och sedan kokade jag hela natten och vid 11 dagen därpå, när vi var på väg därifrån, klev han upp och gav mig ett ganska kyligt farväl.


Varför är det så himla svårt att hålla sig ifrån konflikter? Jag är inte konflikträdd, men jag försöker hellre undvika dem än att hitta dem. Så varför är folk så sugna på att ha drama runt omkring sig? Och är det nu som jag tappar den storebror som jag fick när jag var 14? Kanske, eftersom att han har blivit galen.

tisdag 17 juni 2014

Annat jag gjort.


Jobbade några timmar utöver vanligt och tog med mig den lilla till stan, så att mormorn kunde vara barnvakt medan jag var på kontoret. Den lilla har hamnat i en första trotsperiod och ville inte alls sitta still på pendeltåget hem.


Varit på Kent och druckit många öl. Träffade en pluggkompis, som jag inte träffat på länge, det var så kul!




Jag och min (sura lite svartsjuka) man på Kent. <3 p="">


Varit på bio med den stora, hans kompis och storasyster. Nya Pettson och Findus, kan väl inte rekommendera den jättemycket, men det var trevligt att göra något med den stora bara. Sedan gick vi till Humlan och lekte lite innan vi gick vidare till McDonalds där den stora fick ett utbrott när hans blåa ballong gick sönder och en likadan inte fanns att få.



Lånat mammas tak till bokklubben, kolla in utsikten i bakgrunden. Här med mamman till barnen ovan, en toppentjej som målar vackra tavlor. Så glad över den nya vänskapen.

Lite renoveringsbilder


När målarna målade turkost satte de på dig svarta hoodies. När de målade vitt hade de det inte... Det för att vitt inte syns på vitt eller?


Snubbar som jobbar.


Snubbar som kör byggbil


Blanda betong till källargolvet.


Badrum med duschhörna

onsdag 11 juni 2014

pinigt

Somnade visst lite i kontorsstolen. Hoppsan.


Tränade liten cirkel med bästa M i dag, tog det lite lugnt, vill inte få fler problem med talcentrat eller så. Råkade dock ta fel handduk när jag hade duschat, alltså nooooo. Både för mig och för henne som drabbades. Ingen ropade högt ut fast jag avslöjade mig, hade i och för sig hunnit torka mig lite på armen och överläppen bara... det var när jag torkade mig i ansiktet som jag kände att "vänta lite nu" - det här luktar inte som min handduk.


Så pinsamt att jag skyndade mig ut från gymmet - rädd för att bli konfronterad.

Säg inte det här till min PT

Men jag har gått på 5:2-dieten. Efter att ha gått upp mina fem förlorade kilon under en tvåveckorsperiod, känner jag mig nästintill desperat. Min kropp verkar hålla i sina fettdepåer med näbbar och klor. Det känns som att det inte spelar någon roll vad jag gör.

Nu ger jag det här ett försök och ser vad som händer...
Jag har tränat relativt regelbundet sedan september, jag har slutat äta snabba kolhydrater och jag har ANSTRÄNGT mig, utan resultat... Det måste komma resultat, någon gång.

I  måndags när jag hade min första fastedag, hände något som hände för några år sedan när jag tränade hårt och åt lite. Jag bev förvirrad och tappade ord. Kom till exempel inte på att vi säger "klappa fint" till den lilla och bara satt och stammade, ett annat ord som inte längre fanns var broccoli. Jag försökte med bruccola, men det kändes så fel (men ändå så rätt). Och så domnade jag i höger hand. Lite strokesymptom på det där, jag undrar vad det beror på...?

Det är ju stört vad man håller på, men jag behöver och vill faktiskt komma i form.

måndag 9 juni 2014

Lasse W på cirkus.

Jag slutade tänka, sjöng med och kände att min egna andedräkt luktade vin. Magnus Carlson i Weeping Willow såg precis ut som för tio år sedan. De lät lika dant som för tio år sedan också. Minnen om hur vi dansade hela natten till deras toner på Metropolis fladdrade framför mitt inre.

Människor var glada och trevliga. Fast jag råkade tränga mig i kön för en flaska vin. Och fast att jag blev så starstrucked när Lasse klev upp på scenen att jag ursäkade mig för att få komma fram i bara 30 sekunder. Så nära Lasse bara i en liten liten stund. Så var folk vänliga och glada.

Och fast att jag och min partner in crime tyckte det var en bra idé att göra en kupp mot Lasse för att visa honom  hur mycket vi älskar honom... så var folk trevliga. Min lilla vän upp på mina axlar och ett hjärta med ett dubbel-ve ritades på hennes mage. Ända framme var vi när hon blottade vår kärleksförklaring och han tittade ner på sina strängar, mycket upptagen med det. Så kom jag på att det kanske inte var så snällt att kuppa mot Sveriges kanske blygaste artist.

Och lite generad blir jag över att vi gjorde det, men att inte komma med tokiga idéer under påverkan av vin har aldrig varit min starka sida. Vi älskar ju Lasse och nu vet han eventuellt om det.

Han var så bra, det var så fint! Det blir så intimt på Cirkus också, man kommer så nära. Så familjärt och så närvarande artister.

Ett par fina grannar träffade jag där också, som jag fick åka med hem till skogen. Den lättnaden. En helt och hållet bra eftermiddag och kväll, med några av de bästa vännerna. Tack för att jag får vara med om livet, musik och kärlek. Tack vänner och tack Lasse Winnerbäck.

onsdag 4 juni 2014

Den stora vill bli större.

I kväll under nattningen som dragit ut på tiden, trots att den stora (mycket senare än alla andra) slutat sova om dagarna på förskolan, pågick ändå rätt trevliga samtal mellan oss.

- Jag vill inte vara den stora, jag vill vara stor.
- Men passa på att vara liten, du kommer hinna vara vuxen så länge.
- Jag vill också vara en fröken.
- Men älskling, du kommer också att bli stor, och vara det i en lång lång tid.
- Kommer jag att få dricka öl då!?
- Mmmmm
- JAAAA!!!!