onsdag 28 maj 2014

Mer om Facebook och att ta ställning

När en barndomskompis kontrar med det här inlägget på facebook och dessutom får massor av medhåll av andra barndomskompisar:

"Börjar bli less på alla inlägg om SD, i alla dess meningar. Hur man ska ta bort vänner som röstat på dom, om hur illa det är med dom osv... Vi lever väl f-n i ett demokratiskt land? Jag frågar inte folk vad dom ska rösta på. Jag VET vilka vänner jag har, vilken sida dom än står på. Moderat, sosse, FI, Miljöpartiet, SD. Välj det DU känner bäst för! Du är min vän iaf... Sen kan vi säkert ha livliga diskussioner, men det är väl det det är till för?"

... så blev jag helt matt och upprörd på samma gång. Så upprörd att jag inte kunde somna. Jag ifrågasätter inte demokratin, jag ifrågasätter rasism och fördomar mot HBQT-personer. Och jag ifrågasätter inte ens att folk röstar på ett parti som uppenbarligen inte har koll på riktiga siffror och som kommer med osanning. Ett luftslott. Jag vill bara inte ha främlingsfientlighet omkring mig, därför vill jag inte ha de här människorna omkring mig och mina barn. Inte ens på Facebook.
Jag la band på mig själv länge, men nu svarade jag:

"Hej Jenny och andra vänner från förr som skrivit här (ni andra också för den delen). Du har ju säkert sett att jag bett om att inte ha vänner som röstar på SD, så mitt inlägg är väl ett av dem som gjort dig less tänker jag. Därför vill jag bara säga att jag inte är emot demokrati. Men, jag är för människors rätt till lika värde, jag vill att mina barn ska växa upp i ett samhälle som tolererar homosexuella, invandrare och kvinnor. Jag känner mig djupt ledsen över utvecklingen i Europa. Det var inte länge sedan vi hade ett världskrig med rasförakt och koncentrationsläger. Liknande händelser vill jag inte uppleva och jag vill inte att mina barn eller barnbarn ska behöva göra det heller. Det är viktigt för mig att ta ställning, jag har verkligen inget intresse av att omge mig med människor som inte tror på människors lika värde, så jag står fast vid mitt uttalande. Jag ville bara säga det, jag är inte ute efter en längre diskussion så jag ger mig här. Peace love and understanding, hoppas att du mår bra!"

Jag är så dålig på att hitta argumenten, för dåligt påläst, vet att jag har läst en massa smarta inlägg och svar på liknande uttalanden, som jag inte hittade nu. Men nu har jag i alla fall fått säga vad jag tycker.

377 vänner. - 1 sedan i går.

måndag 26 maj 2014

En bra kvinna reder sig själv?

Jag tycker att jag sliter så mycket för familjen. Mr Trygg har faktiskt trappat ned på sitt städande och plockande rejält. "Jag tänker på bygget" säger han, även när han är hemma med barnen. Så det blir jag som tömmer diskmaskinen och fyller den tre gånger varannan dag. Tvättar tre maskiner varannan dag. Bär omkring på båda barnen. Den stora har blivit så tung, eller så är det jag som blivit svag. När tålamodet tagit slut, så verkar det oftast som om jag ändå har lite kvar, i alla fall till barnen. Jag lirkar, skäller, pussar, kramar.

Lagar mat, som jag egentligen bara har lust att strunta i. Borstar tänder, nattar, läser saga, sätter igång vattenspridaren, följer med till grannbarnen.

Barnen somnar och jag smyger ut genom dörren för att bänka mig i soffan i en timme. Det är oftast bara något skit. Som i går. 2,5 män. Lampan som satt ovanför soffan har den stora klättrat på så att den trillat ned. Det betyder att jag inte har någonstans att läsa när det är 2,5 "män" - eller något annat lika spännande på tv.

Å då tänker jag, där jag står med min bok i handen och funderar på var jag ska ta vägen, att det hade varit trevligt att uppmärksammas lite av sin familj den här söndagen. Kanske fått en extra sovmorgon? Kanske fått slippa plocka in och ur diskmaskinen? Kanske slippa hänga tvätt? Men man får väl vara nöjd ändå. Det är ju fina pojkar jag har, alla tre.

Jag öppnade i alla fall en flaska prosecco som jag delade med en annan fin mamma.

dagsformen

Men jag är väl lite låg i dag. Kanske är det för att det är Vilhelminas namnsdag. Min lilla flicka som skulle ha varit en ganska stor liten flicka i dag. Hur hade hon varit? Hade hon varit ett yrväder som den stora och den lilla? För mig har hon stannat som så liten hon var. Hon är min lilla bäbis. Hon blev aldrig någon stor flicka.

Kanske också för att SD och andra främlingsfientliga partier tar mer plats. Och jag undrar herregud hur tänker de som röstar så? Tänker de, att det här är bäst för mig och min familj, för Sverige? Tänker de verkligen så? Ser de inte vilket luftslott partiet är uppbyggt på, ifrågasätter de aldrig sig själva?

Jag blir ledsen lixom, och tänker på mina barns framtid. Undrar förstås om jag har några sådana personer i min närhet, som har skygglappar och tror på luftslott. Så jag skrev på facebook:

Jag tror inte att jag har någon som röstar på SD i min vänlista. För jag har inte för vana att umgås med folk som har skygglappar och vanföreställningar. . . Jag har smarta vänner och bekanta, barndomsvänner och vänner från förr. Så jag tror inte att jag tappar någon genom att ändå be den som röstat på SD att ta bort mig som vän. Jag har inget som helst intresse av att ha sådana bekanta, varken i det verkliga livet eller här på facebook. Så, har du ändå röstat på SD? Ta bort mig som din vän, vi har ingenting gemensamt.

378 vänner. Jag hoppas att alla är kvar efter att ha läst mitt inlägg. Tappar jag någon så är det ju ändå för det bästa.

hemligheter

Jag mår illa bara.
Magkänslan.
Det är dags att gå vidare utan att passera gå. Jag måste planera för någon förändring. Jag ser dig i ögonen medan du pratar om hur du vill att jag ska vara. Jag tänker att du inte har någon aning om någonting. Det ena efter det andra lägger du fram. Och jag mår illa. Du pratar om rutiner och hur vill jag ha det. Det säger jag inte till dig tänker jag, du har ingen aning.

Jag tänker på att det är synd att jag har så dålig koll på allt. Att det är synd att ett prov om allmänbildning kom i min väg. Något som jag vetat om i hela mitt vuxna liv att jag är dålig på, men ändå inte kan förmå mig att ändra på. Jag vet inte hur man gör.

Jag får rikta fokuset på annat nu. Något måste hända. Jag behöver andas, flyga fritt. Också tänker jag på den där jäkla väggen som är så viktig att hålla koll på. Som jag tycker mig stirra på. Ändå, blir det inte rätt. Jäkla wonderwall.

Nej, magkänslan är inte bra och jag mår illa.

onsdag 21 maj 2014

När...

... En av mina bästa vänner föder barn! Känslorna is all over the place! Så att säga.

tisdag 20 maj 2014

- Ingenting!

Ramlar omkring på stan, lämnade in chefens väska på reperation, köpte frukt till kontoret. Tänker att det måste finnas något som är mer meningsfullt än det här för mig. Stryker tungan mot gommen, tungan som känns brännskadad. Något som drabbar kvinnor som passerat klimakteriet googlar jag. Men jag har inte passerat klimakteriet vad jag vet.

Sätter mig ned, har ont i huvudet, blandar Alvedon och Ipren. Går ut igen. Får inget bord på Vickan, velar, var ska vi ta vägen? Hamnar på ett av fiken längst Kungsträdgården. Betalar ungefär en miljard (145 sek) för en chevrésallad. Väntar länge och äter fort. Fortfarande hungrig, känner mig hängig. Har inte tid för sjukdom.

Tar hissen upp till kontoret. Tänker att jag längtar efter mina barn. Får ingen respons på det jag gör. Tittar ut. Varför går inte mejlet iväg?

Ringer hem, Trygg svarar i fickan. Jag lyssnar på den stora och Trygg som pratar, längtar. Ringer om, föreslår kakelspaning efter jobbet. Får höra att Trygg är trött, han orkar inte. Jag blir besviken, lägger på. Längtar hem.

Sitter still och ramlar inte mer.

Bröllopshelg

I helgen var det bröllop i skärgården och jag och Mr Trygg lämnade barnen hemma med mormorn och satte hos på färjan mot Finnhamn. Solen sken och alla var glada, en del var faktiskt jätteglada! Jag var mest stressad över att bruden inte hade ätit lunch, eftersom att jag hade fått det ärofyllda uppdraget att sminka henne och fixa hennes hår. Fasen vad jag stressade för att få henne klar. Jag hann inte i tid, men bruden är alltid sen var det någon som sa.

Och så vacker också. Jag hade bra förutsättningar för att lyckas. Hon var vacker som en sommardag. Vigseln var också väldigt fin, brudgummens far höll i akten och inte ett öga var torrt i det vackra sliphuset där vigseln ägde rum.

Jag höll ett kort litet tal, jag behövde inte mer kände jag, men det var fint att få uttrycka sin glädje. Jag träffade massor med folk som jag druckit mycket öl med, när jag var för ung för att tänka på morgondagen. Så kul att få hänga igen, och det var nästan som förut, vi var bara lite äldre och klokare(?).

Jag träffade också nya människor som jag hade svårt att skiljas ifrån när båten kom i hamn på söndagen.

Så skönt att träffa mina pojkar igen när vi äntligen rullade in på gatan där vi bor. Det var nice att vara barnfri på ön och slippa tänka på vad barnen behöver och att kunna dricka öl och dansa med klackarna i taket, men vad jag saknade dem när jag vaknade efter två och en halv timmas sömn på söndagsmorgonen.

Nu måste jag ägna mig åt att hitta kakel till duschen, där kunde vi inte ha plattorna jag har köpt pga fall och allmänt strul. Life goes on med andra ord.

torsdag 15 maj 2014

Det är ORIMLIGT!

Jag var på en föreläsning i går. En för föredetta studenter, eller SH alumni som jag äntligen fattat att vi kallas. Tog ju bara sådär en sju år. Nåja. Jag gick dit med min kära Lisa som jag pluggat med också. Det skulle handla om att hantera vardagslivet med arbetslivet trodde jag. Men det var mer inriktning på hur man ska komma dit man vill. Vi var kanske tio kvinnor i olika åldrar och två män som var i den övre medelåldern.

Vilka tror ni var tvungna att räcka upp sina händer och komma med "smarta" ordspråk, konstaterande och annat ordbajsande? Jo männen förstås. Så jävla sugna på att höra sin egna röst, ungefär som att det är viktigare än själva innehållet i vad man säger.

Det är då jag för mitt inre goes Kishti Tomita och bara "DET ÄR ORIMLIGT!!!".

Jag är så trött på medelålders män. Så trött så trött. Jag reste mig här om dagen, för en gravid kvinna på pendeltåget. Runt mig satt ett gäng starka medelålders män och stirrade ner i sina telefoner, eller ut i tomma luften. De är inte så jävla handlingskraftiga i sådana lägen, men handlar det om att få höras. Då, stiger de fram som profeter.

-Det ÄR ORIMLIGT.

Också befinner jag mig i finansbranschen, den mest mansdominerade branschen med självgoda medelålders män. Kanske måste göra något åt det här. Palla.

måndag 12 maj 2014

Justin bring me your sexy back

Vi var och såg Justin Timberlake i lördags. Vi inledde kvällen genom att käka på 3 Indier och jag beställde något så starkt att det knappt gick att äta. Moget av mig, och genomtänkt, verkligen. Vi drack öl och rörde oss så småning om mot Tele 2 arena. Där tänkte vi sätta oss och ta något att dricka innan och värdarna utanför tyckte att vi skulle gå in och ta något, för det fanns trevliga pubar i anslutning till arenan. Jo tjena, den var inte trevlig någonstans, för det var trångt och fullt av folk och det var ljusrörsbelysning.

Men Justin levererade vill jag påstå.
Helt klart att han är en världsartist som vet vad han gör. Bra kondition lär han ha också, som han dansade medan han sjöng. Dansarna var grymt duktiga och jag var imponerad av att det bara blev sexistiskt vid ett enda tillfälle.

Jag kände till ungefär varannan låt, det var ändå fler än jag trodde jag skulle kunna sjunga med till. Så tydligt att jag och Mr Trygg är trötta småbarnsföräldrar dock, när Trygg nästan somnade till en låt på slutet och jag satt och gäspade och fantiserade om att få lägga mitt huvud mot kudden.

Det var trist att det inte fanns några stora skärmar än scenbakgrunden (där de visade hans moves ibland), för jag kände inte att jag fick någon kontakt, det blev inte intimt. Där var han, med sina dansare, och där uppe på läktaren satt vi. Han ropade till oss Stockholmare, visst gjorde han det, han pratade med oss. Typ så här:
-Whats UP STÅCKHÅLM!? ARE WE having a PARTY STÅCKHÅLM!? Och det hade vi, ett jävla party där Justin was in the house. Men ändå kände jag, var det lite opersonligt.

Hade jag vetat att han skulle till Rose, hade jag tagit en taxi dit och inte hem. Helt klart, det hade varit trevligt att få se honom på lite närmare håll.

torsdag 8 maj 2014

Gräla med en treåring.

I går grälade jag med den stora, som var hungrig, men som vägrade smaka på maten. Han fick ett utbrott som han inte fått på länge. Han skriker och skriker och skriker, till det att han knappt kan andas mer. Men jag tycker faktiskt att han ska smaka på maten innan han säger att den är äcklig. Smaka innan han får något annat.

Efter en ganska lång stund skrek han mig i ansiktet, det högsta han kunde. Då höjde jag också rösten "DU SKRIKER INTE ÅT MIG!" skrek jag och fick se en liten hand med lite för långa naglar komma mot mitt ansikte. Så rev han mig i ansiktet.

Då fick han ligga där på golvet och skrika, ganska snart kom han ångande mot mig och ville bli tröstad. Svårt att trösta i det läget tyckte jag.

Sedan åt han upp maten och tyckte till och med om den.

Vid nattningen var han vild som ett troll, petade in ett finger i ögat på mig, jag var väldigt tacksam då att jag badat grabbarna precis innan.

Det känns lite i hjärtat när man bråkar, jag var tvungen att ringa och höra hans röst i morse. Men han var glad och allt var som vanligt.

tisdag 6 maj 2014

Jonglör

Jag gillar att ha många bollar i luften. "Wohoooo" föreställer jag mig att jag låter när jag kastar dem upp i luften och ser hur de landar runt omkring mig. Men ibland... har jag kastat lite väl många bollar, och det är skönt att ligga på gränsen för hur många bollar man faktiskt kan kasta. Men en boll för mycket i det läget... aj aj aj aj aj.

Egentligen borde jag bjuda in till den stående papiljottbjudningarna. Men jag hittar ingen inspiration, jag hade ett upplägg klart, men det blev bara pannkaka av det, och nu går helgerna i det fullsmetade tecknet.

I flera veckor har jag dessutom varit krasslig och inte fått någon kontinuitet i tränandet. Oså den där hormonspiralen som jag tycker... påverkar mitt humör. Fast jag är stabilare nu, lite känslig bara.

Å h men åh! Nu gick luften ur mig, orkar inte skriva något mer nu... jag får återkomma.

söndag 4 maj 2014

Renovering fortskrider...

... Det visade sig att jag inte var sliten efter möhippan, utan magsjuk. Tyckte det var lite konstigt eftersom att jag slutat dricka tidigt och druckit mycket vatten under kvällen.

Nåja! Renoveringen! Går framåt! Snart är elen dragen och golv ska läggas, det ska isoleras och sättas gips, monteras kök på mellanplanet. 

Fönster ska beställas till den lillas rum, tilll väggen mellan badrum och sovrum.

På ovanvåningen reglas det för fullt.