måndag 31 mars 2014

Pappa

Jag är uppvuxen med en frånvarande pappa. Han lämnade mig och mamma i samband med att jag föddes har jag fattat det som. Han hörde av sig ibland när han fick ett infall, eller dök upp på min skola och ställde till scener genom att uppfostra olydiga klasskamrater till mig. Jag ville sjunka genom jorden, åka hem och komma tillbaka när han inte var där. Under långa perioder hörde han inte av sig alls. Det tänker jag på ibland. Att då hörde han inte av sig fast han kunde, nu hör han inte av sig för att han inte kan. Min pappa kan inte använda en telefon själv, han kan inte skriva sitt namn, inte duka ett bord för åtta personer, för han kan inte räkna. Han kan väl knappt läsa om jag har förstått det hela rätt.

Om nätterna går min pappa upp och glömmer bort vad han håller på med - får jag höra på omvägar, det resulterar i att han ställer till med oreda - ställer till med bränder i tvättstugor.

Jag vet inte helt säkert vad som pågår. För en sådär sex år sedan drabbades han av en stroke, men det känns som om det bara blir värre. Ingen berättar ju något för mig heller, så jag vet aldrig vad jag kan hjälpa till med eller inte.

När jag var 12 år tog pappa med mig till Indien. Det var på många sätt en fantastisk resa, men jag hade väldig hemlängtan. Att resa med en pappa man inte känner är ju på många sätt speciellt. Min pappa som var polis innan han pensionerades, berättade att han fått tillfälle att resa i tjänsten och spana på några knarksmugglare. På ett annat plan fanns en kvinnlig polis med sin son minns jag. Undercover.

Att min pappa haft svårt med sanningen, är ingen nyhet för mig, bara så dumt att jag gick på det där. Under helgen som gick, fick jag reda på att han hittade på det där med undercover. Han hade tagit med mig på resan till Indien för att göra sin dåvarande fru svartsjuk. Varför det var jag och inte min bror vet jag inte.

mötet med spöket

Jag har satt in en spiral. Eftersom att det här med säkra perioder funkar skitbra så länge man inte ligger på de osäkra perioderna. Så jag har satt in en spiral, på min första mensdag, för det skulle visst vara bra om jag hade mens. Sedan åkte jag till en stuga i skogen utan el och utan vatten. Blödande utan att få använda tampong. Görförkyld också. Jag har varit med om bekvämare situationer.

Om nätterna var det kolsvart och någon gick omkring på nedervåningen och jag kunde inte sova. Är det mig spökena spökar för eller tillhör de huset?

I Orsa Grönklitt sken solen om dagarna och den stora fick lära sig att åka skidor både utför och på längden. Jag provade också på längden för första gången. Orsa Grönklitt var supertrevligt. Mamma skämde bort oss genom att betala för allting. Det är faktiskt rätt trevligt att bli bortskämd.

På söndagsmorgonen mötte jag spöket när jag skulle gå ut och kissa. Hen var en liten söt mus som var glad över att kunna mumsa i sig allt som barnen tappat under middagen. Och efter middagen. Han bodde dessutom inne i "kylskåpet" sa hen hade det nog fint. Brandmannen inledde musjakt och husägaren släppte ut musen i skogen.

Mina ögon svider, förkylningen som nockade mig i tisdags har flyttat dit. Jag är osminkad, men ska väl sminka mig i kväll när jag och mamma ska på Årets Bygge-galan. Det blir nog kul, men just nu känner jag mig mer sugen på vågrätt läge.

På lunchen ska jag löpa. Det är nya inriktningen för träningen i april. En mil tyckte min PT att jag skulle springa under ett av passen. På det svarade jag ungefär så här:
HAHAHAHAHA.


torsdag 20 mars 2014

Det stora charmtrollet

-mamma! Sa den stora upprört och mumlade något som inte gick att uppfatta - tydligt missnöjd, medan han satte sig upp i spjälsängen som står kant i kant med vår. Efter ytterligare ett misslyckat försök att göra sig förstådd, la jag armen om honom och sa:
- vet du vad? Du sover, lägg dig ner och fortsätt med det.
- jag älskar dig. Sa han då och somnade sedan på riktigt. Så himla fin.

måndag 17 mars 2014

Renoveringsplanering

Trots snön känner jag mig lättare i sinnet i dag. I går var vi i det nya (gamla) huset och planerade, och fick en sådan himla bra lösning till toalett på övervåningen och ny toppen idé på hur vi ska göra i köket, jag är i eld och lågor över hur köket kommer att bli. Så himla kul när saker och ting faller på plats och jag tänker att det är tur att vi haft så lång tid på oss så att de här idéerna hunnit komma till oss.

I morgon ska vi till IKEA och planera köket med deras köksplanerare. De är ju ändå proffs och jag håller på att bli galen när jag sitter med deras köksplaneringsverktyg, det går så fruktansvärt långsamt och man kan inte flytta hyllorna igenom varandra. Otroligt frustrerande.

Men jag är som sagt glad ändå, vårt nya hus kommer att bli så bra och så fint!

lördag 15 mars 2014

Så himla suuuuur!

Eftersom att jag vaknar om nätterna omkring 03, och bara stirrar ut i mörkret och funderar på vem som kommer att dö... så är jag lite sliten när barnen vaknar 06 och den stora bara "jomen mamma det ÄR morgon nu, för det är så ljust ute, jag ser det". Så jag skulle få sova middag med barnen nu och hade precis somnat och hamnat i skönt drömläge när Mr Trygg (not so much), slänger upp dörren och ba "vattenläcka kom fort!!!" och jag får ligga på alla fyra under diskbänken och torka upp äckelvatten eftersom att kvarnen har hoppat av. Undertiden funderar jag på när jag ska få sova. Och är så himla sur för att den där Tryggve minnsan tar sig powernaps här och där och bara för att jag måste ha det tyst omkring mig för att kunna sova så drabbas jag av den här tröttman.

Så sur och suckar ljudligt och håret nästan står ut på mig pga statisk elektrisitet av ilskan. Blir nästan arg på mina kompisar som bokar utlandssemestrar eftersom att vi aldrig gör det och aldrig lär göra det heller eftersom att vi ska renovera ett hus. Avundsjuka, not so nice.

Nu ska jag gå och lägga mig och låta barnet sova för länge. Hej då från surkärring no 1.

Sömnlös

Kan inte sova. Mellan mina ben ligger Esterkatten och spinner. Men hon är sjuk, har inte ätit på flera dagar. Går inte ut fast barnen är jobbiga och vädret vackert, mer än för en kortare promenad. Nu har jag dragit ut på det för länge, i morgon vid 09:00 är vi hos veterinären*. Här ligger jag och oroar mig, som om det skulle hjälpa.

Jag tänker mycket också på en minnestatuering jag vill göra till Vilhelmina. Men jag vill ha en riktigt vass tatuerare, så att det verkligen blir ett litet konstverk. Någon som känner till en?

*Uppdatering, Ester gick ut tidigt i morse och kom hem och åt sedan. Så nu avvaktar vi ändå lite till.
 

torsdag 13 mars 2014

Hypokondrikerberättelse

Hör här.

Jag har sedan några månader tillbaka haft en tryckande huvudvärk som kommer och går. Den kommer med lock för öronen. Tryckutjämnar jag, så minskar huvudvärken, men det blir en massa tryckutjämnande. Den ökar i intensitet vid träning och ansträngning (!?).

När jag var 16 så var jag med om en olycka och fick göra tre skallröntgen, alltså CTG'er. Jag läste någonstans (och orkar inte ens tänka på det) att risken för hjärntumörer ökar om man gjort det. Herregud. Som den hypokondriker jag är, så är jag så jävla rädd för det här.

Kära hjärntumörsexpert, var snäll och säg vad jag ska göra. Jag är lite nervös faktiskt, fast samtidigt så känner jag att det inte är särskilt troligt att det faktiskt beror på en tumör, därför har jag inte sökt för det. Än. Vad är det här med trycket?

MVH, hypokondrikern.

måndag 10 mars 2014

Det finns inga spöken här

Storebror är rädd för spöken. När han ska hämta något när vi har gått och lagt oss skyndar han sig upp i sängen igen och lägger sig intill mig. "Men, det finns inga spöken här" säger han till mig. Jag bekräftar det, nej här finns det inga spöken. "Det finns inga isbjörnar här heller" säger han då, och då måste jag le åt min fina lilla storebror.

onsdag 5 mars 2014

Att klappa sig själv på axeln

Om jag ville skjuta mig själv när klockan ringde 05:10? Ja.
Så jag stängde av den och ställde om den. Funderade på hur jag skulle få ihop träningen. Funderade lite till och insåg att jag redan var vaken, så jag tog mig samman och åkte in och tränade innan jobbet.

Jag har fått nya övningar som inte riktigt satt. Är ni så smidiga att ni kör plankan på pilatesboll och växlar arm och ben utan problem? Inte jag. Jag kände mig nästan invalid. Men jag kämpar vidare.

Under Kungsbron, när jag går till gymet på lunchen brukar det sitta en ung kvinna och tigga. Hon har en bild på sin son i sin tiggarkopp. Det svider förstås extra mycket för mig, att veta att hon har lämnat sin son för att komma hit och sitta och tigga i kylan. Jag har bestämt mig för att fråga henne om vi kan skicka kläder till pöjken. Jag kanske har någonting hemma som han kan ha, eller så kan jag köpa något. Jag kan inte föreställa mig vad det måste ha krävts för att hon skulle lämna det hon älskar allra mest, så fruktansvärt.

Hon ska få mitt presentkort på Max också, det jag fick för att jag hade en rutten daggmask i min sallad. Fast det glömde jag hemma i dag.

Skadade mig i fingrarna när jag skulle köra boxhopp i måndags. Alltså, boxhopp. Jag lämnar WO på det. I går var fingret rejält svullet och Mr Trygg bara "akta så du inte får blodförgiftning".

O_o säger jag om det.

I natt var jag uppe och härjade med den stora som fått förkylninsastma igen. Jag som hade hoppats att den var borta, å andra sidan räckte det med en inhalering så var han bättre sedan. Så jag klappar mig själv lite extra på axeln som tog mig in för träning innan jobbet i morse.