torsdag 27 februari 2014

Jag kör!

Vi är inne i en lätt period nu med förskolan, den stora tycker om att vara där och den lilla tycker om att lämna och hämta. Jag tror att inskolningen med det andra barnet oftast blir så himla mycket lättare. Han känner redan till miljön och vi känner till pedagogerna och dessutom har han storebrorsan där.

Vi var på treårskontroll i går och det gick så himla bra. Dock att vår storebror inte vill sluta med blöja! Men vi fick några tips av Britt-Marie, så vi ska försöka med det nu. Att han går in på toaletten och bajjar, även om han står upp och gör det i blöjan. Sedan kan man gå över till att han sitter på pottan med blöjan på och sedan sista steget. Med kisset kan man också göra så. Jag tror vi ska börja göra så med den lilla också redan nu. Så trött på blöjor nu att jag käks. Hur som helst, så är han så verbal vår storebror och han vet ju precis vad man ska göra på pottan, även om han inte gör det. Det berättade han för Britt-Marie, bland annat det. Gullungen.

Det kändes så otroligt bra att träna i dag, det trots mens. Åh vad jag hatar mens. Det går bra med salladsveckan också, det är inte ens svårt faktiskt. Jag är inte hungrigare än vanligt.

Har fått nytt träningsschema för mars, nu växlar vi upp ytterligare. Kööör ba!

tisdag 25 februari 2014

Glad när den stora har det bra!

I går gick det så himla bra att lämna på förskolan. Jag såg hur den stora sprang med sina kompisar och sedan när jag hämtade lekte han med en kompis och ville inte följa med hem. I bilen på vägen hem:
- Mamma....
- Ja?
- Det var roligt!

Glädjen över att han har det bra om dagarna!

torsdag 20 februari 2014

En ensam fin overall

I en hög på golvet ligger storebrors overall. Hans fina nya overall - som han inte vill använda. Den ligger där för att han gråtande har tagit av sig den, efter att jag har tvingat på honom den. Tvingat honom för att det ligger en decimeter snö på backen, för att det är kallt, för att han lovade att sätta på sig den utan bråk om han bara fick se prinsessan innan dagis. Kanske också för att mamma sa att barnen är bortskämda och jag tänker att nu får det väl vara någon jävla ordning.

Hans fina vinterkängor ligger slarvigt slängda i hallen, de är trånga skrek han medan jag kämpade med att få dem på. Och han skrek och skrek och skrek och var arg arg arg. Skriker så högt han kan. Så argt han kan och jag minns mammas och mina bråk när jag var lite äldre än så. Hur vi skrek och hur ont det gjorde i hjärtat sedan. Jag hade väl i alla fall mina vinterkängor på. I mitt huvud letar jag efter lösningar, efter olika sätt att få honom att förstå - till slut har jag inga sätt kvar. Jag skriker jag också, och ger honom en skjuts där han ligger på golvet, ifrån mig och ifrån min ilska.

Jag klär den lilla och sätter honom i bilen, sedan börjar jag om med den stora.

Jag har en deadline i morgon, så jag försöker sysselsätta den lilla när vi kommit hem från förskolan. Storebror har fodrade gummistövlar, skidbyxor, fleece och förhoppningsvis en för stor ärvd blå skidjacka, som alltså inte är för trång. Sin mössa med bollar på och för tunna fingervantar där han är på skolgården. Det är honom jag tänker på när jag försöker sätta igång en lek åt den lilla, så att jag kan jobba. Men den lilla vill inte sättas i någon lek. Han vill vara med sin mamma. Det dåliga samvetet som svämmar över när jag försöker med alla knep. Med popcorn i barnstolen och jag lovar honom. Att när det här är lämnat, då ska jag sova med honom om dagarna och jag ska åka med honom till öppna förskolan, och jag ska leka MED honom.

Något får jag väl gjort, men när pappan ringer och säger att han inte kommer hem vid lunch som jag hade hoppats, tappar jag orken. Det är väl en jävla dag i dag. Jag längtar efter storebror, jag längtar efter att han ska sluta vara arg. Jag längtar efter hans kramar.

När vi hämtar honom är han glad. En stund. Sedan vill han inte klä på sig. Han springer fram och tillbaka i korridoren, den lilla lika så. Efter en stund kommer vi väl ut ändå och den stora ramlar ut ur bilens främre passagerarsätes golv, ned i snöslasket och blir blöt, han har bara mjukbyxor och fleece på sig. Pappan ringer och vill bli hämtad. Telefonen ringer sju gånger, det är människor jag behöver ha svar ifrån. Den stora är blöt om byxorna och den lilla somnar, fast han inte ska.

Vi hastar hem, plockar undan overallen på golvet och leksakerna som ligger spridda med muggar och matrester och skit.

Farfar kommer. Farfar går. Vi nattar den lilla och sedan den stora och nu, måste jag nog natta mig själv. Pappan ser en rysk hockeydokumentär, passande efter en dag i skridskohallen. Tänker jag.

måndag 17 februari 2014

bröllopshårfixaren

Jag ska på minst två bröllop i år. Jag älskar bröllop. Nu frågade den blivande bruden till det första bröllopet om jag kan hjälpa henne med hennes hår och make up på bröllopsdagen. Ja men, visst det fixar jag, helt utan nervositet. ;) Det ska bli kul förstås!

Bruden vill ha fjädrar i håret och då blev jag så sugen på att göra feather extension själv, jag har varit på väg några gånger, kanske får bli till våren då, så kanske man kan matcha bruden lite...

Är så OSUGEN på att gå och träna att jag vill kräkas rakt ut/åka hem av fantomsmärtor. Min bff, tillika träningskompis kan inte träna med mig i dag, det blir alltid svårare då + vet att jag har ett tufft pass framför mig i gymdelen, där jag inte känner mig bekväm alls bland bodybuilders och PT's. BLÄ.

Å andra sidan är det bara att slänga ett öga på bilderna jag tagit i syfte att använda som före och efter. Det är ju inte kul alls, så det är väl bara att maka sig till gymmet och köra röven av sig.

Så typisk måndag i dag. Inspiration noll.

torsdag 13 februari 2014

Full rulle

Hemma är det full fart på de små liven. Eftersom att den lilla går nu så behöver jag inte bära lika mycket, skönt. Men i går kom han med ett fynd från papperskorgen i badrummet. En toalettrulle med blodigt innehåll. Luktade död. Efter tandborstningen på kvällen fick han sin tandborste, jag misstänker att det kliar en del eftersom att några bumlingar är på väg upp - och vips låg hans tandborste i toaletten. Det går undan, vips vops!

I natt vaknade den stora och ville ligga intill mig. Det ville den lilla också, och katten. Det här att jag ville dö när det var dags att gå upp? Att det känns som om jag sovit i en kvart under hela natten? Det är inget jag ska gnälla över.

Mr Trygg planerar renovering och jag känner att jag inte riktigt hänger med. Renoveras ska det hur som helst om vi ska ha något tak över huvudet där i juli.

Går lite på stället just nu. Känner mig en aning låg, bara en aning. Kanske är det vädret?

onsdag 12 februari 2014

Hurra för Pettri!

Spärrvakten som ordnade det! klockan 12:00 var jag mycket gladare för att Pettri lyckades reda upp röran med dragna pengar. Det finns hopp!

SL...

Jag och min man hade pratat om att det var dags att köpa nytt månadskort. Vi delar på ett, eftersom att vi sällan behöver åka kollektivt samma dag. Men vi brast i kommunikationen och på så vis hade vi köpt ett varsitt, vilken kan tyckas lite onödigt? 790 kronor onödigt.

Jag gick upp till spärrvakten här i Rönninge efter att jag lämnat den stora på förskolan. Han knorrade och sa att det är svårt, men vad jag förstod så kunde han hjälpa mig ändå, men det skulle kosta 50 kronor. 

686 kronor skulle jag få tillbaka, till det behövde spärrvakten en manual. Jag fick sätta i mitt kort för återbetalning, men när han sedan skulle dra 790 kronor för ett nytt kort (sådana är reglerna, man måste köpa ett nytt kort (till nästa månad), när man gör ett återköpt tydligen. Sak samma, vi behöver ett kort i nästa månad också.) så gick köpet inte igenom och jag började ana att han lyckats dra 686 kronor i stället för att sätta in det. Mycket riktigt, jag visade honom på telefonbanken.

Folk stod på kö och jag lät dem gå i mellan, för vem vill vara orsaken till att någon missar sitt tåg. En tant var mycket otrevlig, trängde sig fram framför mig och när jag erbjöd henne att hjälpa henne i automaten, ville hon inte ha hjälp. Hur som helst, så blev spärrvakten mycket förvirrad över att ha dragit 686 kronor av mig i stället för att återbetala. Nu bryter jag mot reglerna sa han och gav mig 686 kronor kontant.

Då saknas det fortfarande 686 kronor sa jag vänligt till herr spärrvakt. Men det kunde han inte få ihop, dem hade jag ju fått åter kontant. Men värdet på kortet, försökte jag. Då blev han orolig, sa att han inte är säker på det här och att han skulle behöva betala ur egen kassa om det inte stämde och bad mig komma tillbaka klockan 12, när han slutar. För då kunde han se om det stämmer med kassan.

Jag hade inte så himla mycket att välja på. Så åter klockan 12:00 i pendeltågsspärren är det. Slår vad om att det inte stämmer för honom. Mitt månadskort är tomt och de 686 kronorna jag ska ha, kommer jag få kämpa för att få åter. Om jag ens får det. Jag har inte så himla mycket tillit till SL. De brukar liksom röra till det.

Jag var mycket glad för att få hjälp. Nu känner jag mig i stället överkörd. Vi får se hur det känns klockan 12:05, kanske bättre...?

måndag 10 februari 2014

KBA

Vi har varit i Kungsbacka över helgen - en långweekend. Vägen dit var lång och tröttsam. Stannade för lunch vid Max i Nyköping. Jag tyckte att min sallad smakade lite unken, men var hungrig så jag smaskade på. Till jag hittade en relativt rutten daggmask. Då tuggade jag inte något mer, förrän vi kom fram. Och då bröt jag min diet med buller och bång och kunde inte hejda mig igen förrän vi var på väg hem.

Men jag orkade faktiskt inte. Så det får vara värt det. Jag gick i alla fall mina två morgonpromenader i regn med droppar vassa som spikar.

Storebror älskar sin kusin som är ett halvår äldre än han. På vägen hem grät han och saknade henne. Jag kan förstå det, hon är det närmaste bästa vän han har. Särskilt sedan hans hjärta på gatan lämnade honom för Sundsvall. Men det är roligt att de har så kul ihop och att de gillar varandra. Nu är det upp till oss vuxna att låta deras relation fortsätta... tänker jag.

Vi har lekt på lekland i Mölndal och de stora barnen var på bio med sina pappor medan den lilla, jag och svägerskan shoppade. Jag shoppar aldrig så bra som med henne. Nu bränner hålen i mina fickor.

I dag har storebror varit hemma på grund av hosta. Vi har gått en promenad med våra nya grannar och tittat på film när regnet som verkar oändligt strilade ner. Jag har skrivit.

Trygg kom precis hem och installerar vår nya diskmaskin, känns verkligen värt att köpa en ny diskmaskin så här ett halvår innan flytt. Det var inte som om vi hade något val.

Våren får gärna komma nu, med långa kliv.

måndag 3 februari 2014

Nytt kapitel

Det är så mycket jag vill dela med mig av, men tiden tiden...
Vi har sålt huset, vilket förstås är en lättnad. Vi fick helt okej betalt, vi slog faktiskt försäljningsrekord på gatan, så det måste ju räknas som okej, även om det för oss i stort sett är en förlustaffär. Nåja, nu kan vi planera renoveringen utan att ha mentala hinder.

Jag har redan hittat massor av inspiration och har många idéer. Det kan bli hur bra som helst.

I morgon är det fyra år sedan Vilhelmina dog i min mage. På torsdag är det fyra år sedan jag födde mitt första barn. Så länge sedan jag höll henne i min famn. Saknar henne varje sekund. Varje sekund.