tisdag 28 januari 2014

Lillebrors ettårsdag

Å så går det ett år med en ny familjemedlem. Den lilla fyller ett år i dag. Nu har jag nästan glömt hur smärtsamt det var att få honom till världen. Men jag minns fortfarande hur utmattad jag var, när den lilla kotten låg på mitt bröst - och hur rädd jag var att jag skulle tappa honom. Så rädd för det att jag ville att Mr Trygg skulle ta honom, men pappans bröst duger visst inte lika bra som mammans bröst, fick jag lära mig där.

Den lilla är obekymrad på ett helt annat sätt än vad den stora var vid samma ålder. Men för det är mamma ändå favorit. Vi sover bättre tillsammans nu. Nu när jag inte är bara mat. Nu är jag värme och trygghet.

Jag minns hur den stora tog emot honom med skepsism. Den där bäbisen som vi hade pratat om så mycket var plötsligt där, och det blev en stor förändring för den stora, som har hanterat det olika. Samma dag blev den stora trotsig. Ett år av storebrorstrots. Jag vänder ut och in på mig själv för att båda ska ha det bra, men när den stora biter mig i halsen under morgonens påklädning, har jag svårt att behärska mig.

Kära storebror, är det här ditt sätt att säga att du vill ha oss för dig själv? Då hoppas jag att du en dag kommer att förstå vad det innebär att ha en bror och att du kan känna glädjen över att ha honom. En lillebror som jag hoppas kommer vara din bästa vän hela livet. Den dagen då min själ slits ifrån dig, kommer du att ha en bror som går med dig. Buhuhu, snyft.

Jag kommer att göra allt för att ni ska värdesätta varandra och uppskatta varandra. Syskon är väl ändå det bästa man kan ha?

Kära lillebror, jag är så glad att du kom till oss. Du är så mycket glädje och kärlek. Ett år, så himla stort att fylla ett år.

torsdag 23 januari 2014

hjärnflow

Så länge man inte tänker brukar det gå rätt bra.
Jag har inte tid att tänka så ofta nu för tiden. Inte som förr.

Men så kom jag in i ett tankeflow. Min hjärna ba, wow, har du tänkt på vad jobbigt det här är?
Och ja, då kom jag ju på det, och ångesten ligger tät om mig. Det här med att sälja hus när man redan skrivit på för ett annat. Vilken pers.

Jag har tänkt, att jag skriver ingenting om det här förrän papprena är påskrivna, men det har inte hänt än och jag känner att jag håller på att spricka av nervositet och ångest nu, så jag måste få ur mig det.

Min lilla kastade ner min telefon från övervåningen till nedervåningen i dag. Det resulterade i ett dödsfall för telefonen. Jag behöver faktiskt den nu, för att ringa och intervjua människor. Och för att instagramma. 


onsdag 22 januari 2014

Filosofisk mellankoli och tankar som börjar bli minnen

Jag har börjat promenera i stället för att cykla till tåget om mornarna.
Det är skönt att låta benen gå och kroppen vakna, i morse singlade snöflingorna sakta ner i skenet av lyktstolparna. Det var lätt att bli filosofisk då.

Jag läste några gamla inlägg på bloggen här om dagen. Blev ledsen. Jag hade Vilhelminas död framför mig, men det visste jag förstås ingenting om.

Så jag gick där i morse och kom att tänka på hur jag levererade med gravidbesked med Fred i magen till min dåvarande chef. Jag hade precis blivit utskälld för att jag kom 10 minuter över 8. Jag var först på plats av assistenterna. Men han tyckte att vi hade en överenskommelse om att jag skulle vara på plats klockan 08:00, fast jag hade flex inskrivet i kontraktet. Han hade tagit fasta på ett råd från någon himla HR-människa, om att det var bra med regelbundna tider för mig. Det efter ett bråk om att jag hade önskemål om att kunna gå ifrån arbetsplatsen och.. andas, när sorgen blev för påtaglig.

Vi hade träffats på Sophiahemmet där jag gick i terapi och arbetscoaching - det sistnämnda visste han dock inte om - genom en försäkring som jobbet hade via Skandia. Jag hade tillsammans med min samordnare kallat till mötet, eftersom att jag fick kritik för ungefär allt jag gjorde på min arbetsplats. Alltså så behövde jag stöd i diskussionen med min chef om att få lämna min stol i tio minuter. Jag behövde känna att jag hade stöd från min chef att kunna göra det, att han var på min sida. Eftersom att mina kolleger kritiserade mig för det mesta, för att jag gick i terapi (utanför arbetstid) för att jag grät, för att jag inte grät, för att jag var på plats, för att jag inte var på plats. För att jag andades (på riktigt, jag drog visst efter andan för mycket).

Ja, så jag fick inte så värst mycket stöd från min chef i den där rehabiliteringen på vägen tillbaka till fullt arbetsför. Så där hade han tagit in mig på ett rum, flyförbannat för min sena ankomst. Jag lika förbannad och jävligt led på hela situationen. Jag avslutade med att säga, att ja förresten är jag gravid igen. Det tog väl udden på vårt gräl. Hur säkert är det då, undrade han. Ja du din jävel, hur ska jag kunna veta det, hade jag lust att svara honom. Här har jag burit på ett barn i 34 veckor, och det gick inte så bra, så jag hoppas förstås att det går bättre den här gången. "Hur säkert är det då?" Man kan aldrig vara så säker på något förstår du. I stället fick jag hålla någon slags föreläsning om att missfallsrisken minskar efter 12 veckor.

Fan. Att jag skulle behöva ha det sådär då. Att jag kände mig tvingad att börja arbeta eftersom att jag inte visste hur vi skulle försörja oss, eftersom att Försäkringskassan inte tyckte att min sorg var så akut att jag skulle vara berättigad till sjukpenning. Fan, att jag skulle behöva bråka med dem, att jag behövde bråka med min arbetsgivare, att jag skulle behöva bråka med sjukhuset om att de hade missat Vilhelminas tillstånd.

Skit också att jag ska behöva leva med det här, för resten av mitt liv.
(Men OBS, hurra, för att jag har en lugnare, snällare arbetsplats i dag. Två levande gossar och kärlek i livet)

måndag 20 januari 2014

Jag, i käften på kvinnofällorna

Jag funderar mycket på varför jag hamnat i vissa kvinnofällor. Det är verkligen inte så att jag och Mr Trygg är jämlika i hemmet. Jag sköter all tvätt och även om jag stundtals gör det dåligt, gör Mr Trygg det inte alls. Visst hjälper Trygg till med disken, men det är ändå jag som fyller och tömmer diskmaskinen fler gånger. Det klassiska, att Trygg tar hand om bil, garage och sådant som jag inte kan eller vill engegera mig i är en föga tröst. Egentligen är det här inte så störande för mig, trots att det inte är jämlikt. Det jag stör mig på, är att det alltid. ALLTID, utan undantag, är jag som tar hand om barnen om nätterna.

Jag är absolut mer människa nu när jag har slutat amma om nätterna, jag får mer djupsömn och längre perioder av sömn utan att vakna. Men när barnen är inne i perioder där de vaknar och behöver närhet eller vatten, är det bara jag som gäller. Trygg rör inte ett finger om jag inte väser åt honom att göra det. Det blir ju också så att de automatiskt söker sig till mig, eftersom att de vet att jag finns där för dem.

Ändå är det i första hand Mr Trygg som får en snabblur mitt på dagen under helgen, eller som somnar i soffan efter frukosten, lunchen, middagen eller under serietittandet.

Här undrar jag vad som hände. För det är väl inte så att han inte bryr sig om barnen lika mycket som jag. Han är väl bara inte lika lyhörd och ängslig som jag är för att barnen ska ha det bra. Och hur ändrar man på det? Något som hos mig sitter i ryggmärgen, gör det inte på honom.

Är det här på något vis rättvist? Inte en chans! Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle bli så här innan vi fick barn. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur mycket mer det handlar om mig som mamma, än honom som pappa.

Att jag sedan har perioder när jag är mer lättirreterad och sur, är kanske inte med de här villkoren helt märkligt?

Andra saker jag tänker att jag behöver jobba med, är att jag blir så sur när Mr Trygg tänker långsamt. Jag är redan flera mil före honom i scenariot, eller i konversationen. Jag har redan bäddat med bommul under vasen han tappar ungefär. Det är ju här det gäller, att jag accepterar honom för att han inte är lika snabbtänkt som jag. Jag menar... det är ju inte så att han är dum i huvudet eller något. Även om det ibland känns så.

Jag tror att jag har hamnat i det här sättet för att jag aldrig velat verka vara just dum i huvudet. Därför har jag alltid kämpat med att vara kvick, att läsa situationen, att förstå den snabbt. Att förstå vad andra säger, så att jag snabbt kan ha ett svar. För att jag är kvinna. Och är man inte jävligt alert som kvinna, som är man väl lite dum i huvudet?

Fan, vad less på kvinnofällor!

tisdag 14 januari 2014

Att bo med sin mamma

Man ska inte bo hos sin mamma när man är vuxen. Det bara är så, i alla fall inte om man är normalt funtad i skallen - likt för det, tacksam är jag över att vi har haft den möjligheten, medan vi har haft visning på vårt hus. I dag är den andra visningen så i kväll flyttar vi hem igen. Skönt.

Min mamma bor i en stor etta. Väldigt stor, men det går inte att komma undan någonstans. Så det ska bli skönt att komma hem i kväll, väldigt skönt.

Nu är jag sugen på inredningstips till nya (gamla) huset. Nu vill jag frossa i färger och olika stilar. Det är klart, det mesta är redan klart i mitt huvud, men jag vill gärna ha mer influenser. Någon som sitter inne på något jag bara måste ha? Allt från soffa, till runt bord och stolar - till färger och konst.

torsdag 9 januari 2014

Esterkatten umgås med andra (döda?) djur?

I går kom Esterkatten in och luktade räv.
Jag vet inte var hon har varit, men någonstans där något uträttar sitt behov skulle jag gissa.
Esterkatten är inte den mest sociala versionen av katt, hon skyr våra barn och håller sig undan rätt mycket, så jag har dåligt samvete över alla klappar hon inte får. Men å andra sidan, är inte det heller hennes främsta intresse så... Hur som helst, kom hon in och luktade huggorm (annat djur som kan lukta illa förutom räv, har jag hört).

Så jag tog henne i nackskinnet och duschade henne med lite Family Fresh, nu luktar hon gott som en honungsäng, eller ja. Honungsvind kanske. Inte helt nöjd efter sitt bad för 2014, men trevligare att ha omkring sig.

Det här att jag tog tåget 05:58 i går för att åka in och träna med min BFF. Ja, jag vet inte var den här viljan kommer ifrån, men kanske från röven där en del av fläbbet placerat sig. I dag blev jag snuvad på lunchträning, men jag kan fortfarande hinna med en sen lunchträning... Känner mig bara så ängslig för att köra cirkelpass själv. Kanske löpa lite rå. Men då får man ju inte vara ett uns kissnödig (inte helt 100 med det där än) och dessutom är det så jävla tråkigt att jag känner att det är jobbigt efter 10 minuter.

Såååå.. vad ska jag träna? hjalp me!

onsdag 8 januari 2014

2013 heeej då

1. Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
Det här kommer bli tjatigt, det hör jag redan nu. Ja, jag födde mitt och Mr Tryggs tredje barn. En oerhört smärtsam historia, men jag får väl skylla mig själv som inte tog någon himla ryggmärgsbedövning.


2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag tror inte jag hade något, jag var gravid, så jag tyckte väl inte att jag behövde något.
Annars brukar jag hålla dem.


3. Fick någon du känner barn?
Det var ju jag och min mammakompis C, som fick sin tredje son på tre år. Hon är lika intensiv i allt, så jag är inte förvånad. de andra jag känner som fick barn, fick väl dem under 2012 tror jag...


4. Dog någon som stod dig nära?
Tack och lov, ingen. Jag orkar inte det på många år än.


5. Vilka länder besökte du?
Danmark, Ungern och Italien. Italien var riktigt trevligt och riktigt fint. Vi åkte med min bror och hans familj. Vi bodde i en stor villa med pool och nära Gardasjön. Vill gärna åka till Italien igen. Det var mysigt.


6. Är det något du saknade 2013 som du vill ha 2014?
Utmaningar och känslan av att jag gör skillnad. Men jag saknade också djupsömn.

7. Vilket datum kommer du alltid att minnas?
28 januari, då den lilla kom till världen.

8. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Den lilla förstås, att han kom, att han var han och att han lyckades bli till utan planering. Sedan är det fantastiskt att få ha två fina barn i livet. Det tänker jag på varje dag. Att jag älskar att ha en familj, att ha barn som är pigga och glada (och ledsna och arga).


9. Vilket var ditt största misstag?
Det var säkert någon gång då pedagogiken till den stora brast, då jag skrek i stället för att lugna och lyssna. En gång så repade jag bilen mot en papperskorg i vårt centrum. Men det känns relativt världsligt. Kanske att jag litade på en vän, som jag tror att jag inte borde ha litat på. Tråkigt.


10. Vilket var ditt bästa inköp?
Vårt nya renoveringsprojekt hoppas jag på!


11. Vad spenderade du mest pengar på?
Spökhuset. Förstås.


12. Vad gjorde dig riktigt glad?
Mina barn, min familj, mina vänner.
Alltid.

13. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inget allvarligt, jag var ju rätt spak där i slutet av graviditeten för ett år sedan, med influensa och skit.


14. Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2013?
Timbaktu faktiskt, ingen speciell låt.
Men sedan ΛVICII som jag inte kan någonting om, men som jag hör hela tiden.
Också papapaaaa heeeey miss decibel! Vilka är det?
 
15. Mådde du bättre eller sämre under 2013 än vad du gjort tidigare år?
Jag har mått bättre gissar jag... min sorg har inte varit akut. Jag är en rätt stabil person numera. Förut, var jag lite vingligare.


16. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Mer tid till resor i värmen.


17. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Åt att störa mig på en person. Det är inte värt det, men jag kan inte låta bli. Jag kan INTE.


18. Hur var din julafton?
Min julafton var fin, jag blev bortskämd hos min mamma.


19. Blev du kär?
Ja, i den lilla.


20. Vilket program har varit det bästa på tv?
Måste svara Walking Dead här.


21. Hatar du någon som du inte hatade förut?
Jag är ledsen, men jag gör typ det. Hat är inte fint, och det kanske inte är det jag känner heller, men jag ogillar någon. Väldigt starkt.


22. Vilken var den bästa boken du läst under året?
Morgon i Jenin, jag orkar inte förklara närmare. Läs den bara.


23. Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Nej, men oj! Jag vet inte, jag har inte upptäckt så himla mycket som jag bara, åååååh inför.
 

24. Önskade du dig något som du fick?
(förutom friskt barn) Ja, en pulsklocka och en fin plånbok från svenskt tenn.


25. Önskade du dig något som du inte fick?
Säkert.

26. Vilken var årets bästa film?
Måste passa här. Årets bästa film!? Jag kan inte komma på att jag sett någon. Jag ser bara barnfilmer.


27. Vad gjorde du på din födelsedag?
Jag vaknade, åkte till mitt arbete. Åt lunch på Nalen med min mama, fick min fina plånbok. Träffade svärmor på perrongen och fick en blomma. Kom hem och fick tårta och en fin pulsklocka. Mamma kom och så fick jag mitt armband som mäter hur jag sover och rör mig. Sedan somnade jag väl och sov vaken hela natten.

28. Vilka var de bästa människorna som du träffade?
Jag kan inte komma på att jag lärt känna någon ny person. Men jag fördjupade min vänskap med några grannar och startade en bokklubb som jag tycker mycket om.


29. Hur skulle du beskriva din klädstil?
Åh den är så trist, jag önskar jag kom i min garderob. Den är fylld med fornarinajeans som inte används. Min ordinarie stil är blandad, snäva jeans med linne och kavaj, eller baggy jeans med detsamma. Eller varför inte en lång kjol eller lång klänning? Men det är kläder som jag alltså inte kommer i. Nu är det mest tråkleggings och tunikor.


30. Vad fick dig att må bra?
Min familj, framförallt, mina barn.


31. Vilken kändis var du mest sugen på?
HAHA, åh jag VET! Moneybrother!


32. Vem saknade du?
Jag kommer alltid att sakna min Vilhelmina så att det värker i kroppen. Jag saknar henne innerligt och djupt. Smärtsamt och olidligt. Men jag saknar också mina bästa vänner som jag inte hinner och kan träffa på samma sätt som förut. Inte ens hälften så mycket som förut. Det finns gånger, när jag tänker screw it, vi flyttar norrut. Mitt hjärta bultar ändå för den sidan stan. Men jag lär bli kvar här.


33. Vilken var din bästa månad?
Någon av sommarmånaderna, då den lilla började bli mer än ett lite knyte. När den stora och lilla började tycka om varandra.


34. Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?
Antagligen massor.


35. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Barnen blir större, blir lättare och svårare. Får fler dagissjukor. Vi bor i ett gammalt men nyrenoverat hus då, med en ganska stor tomt. Vi får se... vi får se.

En man som heter Ove

Det är lätt att tro att man vet vad man har att vänta sig när man börjar läsa om Fredrik Backmans Ove.
Men jag fann någonting helt annat. Det enda jag faktiskt inte gillade helt, var den där katten som inte betedde sig som en katt. I övrigt så älskade jag Ove, jag har turen att vara kollega med en man som Ove, så jag kände igen honom genom historien.

Jag tvivlade verkligen på att Ove skulle få mig att fälla några tårar. Jag gråter inte hur som helst, till vad som helst. Men här om kvällen trillade stora tårar och blötte ned mitt örngott när jag läste de sista sidorna om en man som heter Ove.

Det är en fin bok och jag vill gärna läsa mer av Backman, så snart jag kan.

söndag 5 januari 2014

lediga vardag

...
Jag har slutat amma. Jag fick torsk som gjorde förbannat ont och fick söka läkare för det. Då kände jag bara, att det räcker nu, det är inte mysigt längre. Det har resulterat i mer smärta eftersom att jag inte pumpat ur tillräckligt mycket. Men men, snart är det slut.

Dessutom upplevde jag att närheten till den lilla blev en helt annan sak, nu när jag inte bara är mat. Han söker fortfarande trygghet hos mig och vi samsover om nätterna, tryggt intill. Det kändes fint, att inte bara vara ett par vandrande bröst.

Nu ligger förresten vårt hus ute för försäljning. Och åh jag vet, överkastet är skitfult, men jag var inte hemma och kunde hindra honom. Böcker har vi också, de är bara inte med på bild...

Vi försöker potträna den stora.
Det går knappt alls.
I dag ville han ha kalsonger och gå på toaletten som sin fina kusin J, som varit här i några dagar. Men det dröjde inte länge innan han kom till mig och var ledsen för att han hade gjort nr 2 i kalsongen. Plutte. Jag tror på att uppmuntra och berömma, men gränsen till tjat är hårfin. Och tjat tror jag förstås inte på.

Haft besök i några dagar ja, från fina familjen i Kungsbacka. Det är så kul att kusinerna leker så bra tillsammans och vi har så trevligt när vi ses. Synd att det är så långt mellan oss. Papporna åkte med de stora barnen och badade i Sydpoolen medan underskriven var hos läkaren och C tog hand om den lilla. Att vi sedan fick fin och bra mat på delin (och ett glas skumpa) var faktiskt tillräckligt som plåster på såren. Vi spelade Monopoly millionaire, C vann alla gånger och jag var väl trött som vanligt pga sjuk i tuttarna och sömnbrist.

I går var vi på Tom Tits och jag blev starstrucked för innanför stod Moneybrother och pratade med ett barn som inte kände till hans musik. Åh, Moneybrother! Hans musik, och hans uppenbarelse!

Sedan sprang de stora barnen kors och tvärs, mina ögon stod på samma sätt två timmar senare. Men ändå, trevligt ställe det där. Särskilt när Moneybrother är där. Åh, Moneybrother!