tisdag 16 december 2014

snabbt liv.

I kväll har jag skrivit klart en chefsplocksida, fakturerat. Sammanställt enkäter och dellämnat research för årets bygge och nästan skrivit klart en personreportage.
Klockan var 23:00 när jag kände att jag hade tid att svara på sms på riktigt, utan att hasta i väg något.
Jag lever snabbt just nu, som jag kanske har varit tydlig med?

Min pappa är dålig. Han har haft flera strokes och har legat inne på sjukhus i några veckor. Nu har han fått lämna sjukhuset. Men han känns väldigt skör. På lördag kommer jag äntligen i väg för att träffa honom och önska honom god jul. Känner mig väl sämst som inte kunnat frigöra tid till det tidigare.

Mina favoritbloggar och favoriturlpersoner får vänta till förmån för livet, fast jag saknar det/er.

torsdag 11 december 2014

Här är jag igen


Jag vet, bloggen dör, men inte jag med den.
Och jag ska inte låta den dö helt heller. Det är bara det att tiden, tiden.... räcker inte till!
På måndag har jag en till tenta och i morgon ska jag hänga med en av ägarna till den lokala delin, för att göra ett personporträtt. Jag ser mycket fram emot det!

Julen nalkas, vi har skaffat julgran. Alldeles för tidigt för min smak, men om vi ska hinna ha den något så var det dags. Vi åker till Egypten på juldagen (tjuvar och ungdomsligister: min mamma kommer att bo här hela tiden och hon är livsfarlig). Semester!!! Längtar efter massor men det här är topp tre:

1. LJUS
2. Slippa laga mat
3. Slippa städa

Annars?
Saknar träningen, men hinner inte nu...  Det får vara så ett tag.
Njuter av att jag lever, verkligen lever. Jag gjorde rätt som hoppade på utbildningen när jag kom in. Men det skulle inte hålla för alltid. Min ekonomi – obefintlig.

Well. Saknar det här avslappnade sättet att skriva, allt jag skriver är så uppstyrt just nu. Men hey, jag skriver!



torsdag 4 december 2014

Politiskt var det här!


Underbart är kort sjöng Povel Ramel på 50-talet, det är jag i dag beredd att hålla med om. Underbart verkar inte kunna pågå länge nog. Det har blivit dags för oss att lämna redaktionen för Nytt i Flempan.
Underbart är nyheten om omval, säger en kurskamrat till mig.


Han ser beslutet om nyval som en möjlighet att få bättre förutsättningar i regeringen. Min kurskamrat menar att regeringen kan bli starkare och att främlingsfientliga röster kan bli färre.

Debatten om att svenska folket ger Sverigedemokraterna allt fler röster är svår, media har inte hjälpt till att minska främlingsfientligheten. Ett problem tror jag, är att alla inte ens förstår att de lägger sina röster på ett rasistiskt parti. Alla kanske inte hänger med i nyhetsrapporteringen och följer debatten på nyheterna. En kompis till mig sa:

Det står ju ingenstans på Sverigedemokraternas sida att de är emot invandrare eller ett jämställt samhälle, hur ska jag kunna veta!?


Jag tänker också att röster på till exempel Sverigedemokraterna kan vara ett sätt att demonstrera sitt missnöje på. Många känner att de slår i underläge, de har det tufft ekonomiskt och arbetar hårt. Att rösta på Sverigedemokraterna blir ett sätt att försöka få en förändring för sig själv. En del kan ha en idé om att det är invandringen som orsakat deras ekonomiska svårigheter.

Främlingsfientlig propaganda sprids på sociala medier, historier om hur romer roffar åt sig på välgörenhetsevent medan svenskar snällt står och väntar och är tacksamma för sitt. Det för mina tankar till andra världskriget och propagandan som pågick då. Nu sprids historierna kanske ännu snabbare, med hjälp av sociala medier. Med några knapptryck på en sökmotor på nätet, slår jag lätt hål på propagandan. Andra röster från samma välgörenhetsevent vittnar inte alls om samma sak.

Jag har ingen lösning på hur vi ska vända den här trenden, för det vill vi ju!? Ingen har något att vinna på att ha ett parti i riksdagen som inte tror på människors lika värde. Ingen – inte heller hen som lägger sin röst där.

Underbart vore en riksdag utan främlingsfientliga röster och med fokus på ett jämställt samhälle i Sverige. Sverige som för tillfället är alldeles grått och mörkt. Men som ändå är alldeles underbart, eftersom att jag till exempel kan skriva det här. Fast jag är kvinna, fast jag är vem som helst.

Kanske kan vi låta Sverige vara underbart lite längre än kort?

måndag 1 december 2014

Nytt i Flempan!

Den här veckan är jag redaktör för sociala medier på webbtidningen Nytt i Flempan.
Kika in och heja på oss!

Jag återkommer här så fort livet inte är för fullt.

xo xo

söndag 23 november 2014

money money money

Om den stora bröt ihop för att han vill spara ihop till ett TV-spel (som Alfons) i kväll?
– Ja, och om vi spenderade en ganska lång tid till att räkna hans pengar och komma fram till att det saknas ca 2000 kr, yes we did.

2000 kronor, det är ju lika många pengar som det kostade att köra för fort.
Jag som skulle få en resväska i födelsedagspresent får nu i stället hjälp att betala fortkörningen av min mamma.

Pengar, pengar, pengar.

I morgon börjar Mr Trygg arbeta på skiftet i stället för dagtid under en period på tre månader till att börja med, han byter med en kollega. Jag tror det blir bättre för familjen, men jag måste nog skaffa en vakthund. ;)

Tror förresten att jag blev matförgiftad när familjen gick lös på Max i torsdags. Jag fick sjukt ont i magen och fick inte behålla maten. Ibland är jag känslig för fet mat, så trodde att det kanske var det som hade hänt nu och var på benen i fredags, men fick ont igen på kvällen och så har det hållt på sedan dess.

Jag har inte smittat någon, varken familj eller kurskamrater jag hängt med, så det känns ju som att det är något jag fått i mig. Jävligt drygt, fick väl ställa in hela helgen. :'(

onsdag 19 november 2014

Älskar kanske den norska polisen mer än den svenska just nu

Yo.
Jag hjärta Jan-Sverre.
Han är polis i Arendal.

Medan Fremskrittspartiet i Arendal såg ökad brottslighet i samband med tiggeri, såg Jan-Sverre en endaste tiggande man. Som är borta nu. De har inte bötfällt någon sedan Arendal införde tiggeriförbud.

– Hur är det med gatumusikanter Jan-Sverre?
– Det vet jag faktiskt inte, men jag hade i alla fall inte tänkt bötfälla någon gatumusiker.

Alltså. Got to love Jan-Sverre.

måndag 17 november 2014

Lite böter toppat med extra ångest

I said F to the U to the C to the K.
Jag lämnade barnen på förskolan med en vag misstanke om ögoninflammation. I know I know, stäm mig. Men i alla fall, skyndade från plugget och körde väl lite snabbt på vägen till förskolan och whooop whoooop där stod Mr Polis och sköt mig.

Eller det var en Fru Polis, eller fröken Polis, what evva, 37 på 30-väg det blir ca en miljard kronor tack, betala inom 30 dagar. JAAAA vad kul för den fattiga studenten. Så jag tänkte starta en insamling... Närå.

Men fan ändå. Pga ligger redan back i hushållsekonomin. OCH JA jag får skylla mig själv, men jag hade faktiskt bråttom för att hämta barnen, eftersom att jag var djävulen själv som lämnat dem med något så smittsamt på förskolan.

Ingen sa något om ögonen i alla fall, så det verkar inte vara så himla farligt med det där.

Just nu så himla uppstressad och trött på samma gång, störd känsla. Ganska frustreranade?
Lite böter toppat med extra ångest.
Men, det hade kunnat vara värre. Någon hade till exempel kunnat vara död. Det hade helt klart varit värre.

tisdag 11 november 2014

Nyanser

Jag väntar och väntar och väntar på min lunch. Jag är på Kungsholmen och har suttit som åhörare på en rättegång. Åtalad var en man som dragit en kvinnlig P-vakt i kläderna. Han döms till dagsböter och p-vakten är nöjd med domen.

Jag har påmint om min lunch som de har glömt bort på fiket som ligger på Hantverkargatan. De bjuder mig på en kaffe latte. Jag tackar ja, fast jag redan har druckit en. Jag kommer att studsa fram efter den här latten.

Jag tycker synd om den dömda som inte hade rätt till en försvarare i ett sådant ringa brott. Han har kallat ett vittne som inte anses trovärdigt.

Sådant är livet. Han ville antagligen banka lite vett i p-vakten men nöjde sig med att dra i hennes jacka och ajabaja, nästa gång kanske han nöjer sig med att överklaga i det tysta. Fast vi vet ju att det är lönlöst.

Det är klart att han skulle dömas, det var antagligen helt rätt av domaren med ett coolt efternamn. 

Jag dricker mitt kaffe nu.
Sedan ska jag åka till frihamnen och hämta ut mammas födelsedagspresent , som jag ropat hem på nätauktion.

Sedan hämta gullpluttar på förskolan.

måndag 10 november 2014

Nere i dippen och vände

Hej!

Jag hade en riktig dipp där allt kändes hopplöst, men det tog bara ett par dagar så hade jag kommit upp igen.

Köpenhamn var precis som jag hade föreställt mig. Väldigt danskt. ;) Vi bodde på ett fint hotell som heter S:t Petri, nära till allt. Vi tog det lugnt, låg hela lördagseftermiddagen efter shopping och bara slappade i sängen och drack några öl.

Vi mötte en svensk man med same-inspirerad klädsel på fredagskvällen, jävligt otrevlig och drogpåverkad. Han skrek att danskar var dumma i huvudet och sparkade på en cykel så den flög ut i gatan. Det kändes inte så streetsmart. Jag var heller inte så streetsmart när jag gafflade tillbaka att jag fick skämmas över att vara svensk för att han beter sig som en idiot. Jag såg det komma så jag saktade ner. Men det gjorde inte min norska kompis som han vände sig om spände ögonen i. Tack och lov hände inget mer än så.

Men vi såg honom igen på lördagsförmiddagen i samma outfit, fortfarande klart drogpåverkad, men lugnare. Det lämnade oss med så många frågor. Vem är han, varför och hur?

Vid 22-tiden på lördagen gick vi och la oss, efter en lugn kväll på en lokal vedugnspizzeria - utan kundtoalett. Där drack vi en flaska prosecco för 85 kronor.  Vi vaknade relativt utvilade och fräscha. Helt perfekt.

I helgen var vi vid graven, en vecka försent. Men jag får påminna mig om att det inte är där hon finns. Vår tjej. Kom på att jag väl skulle berätta om Vilhelmina för den storas nya pedagoger, så att de vet i fall han pratar om henne. Så nämnde det kort i morse, fick bra respons. Älskar barnens förskola och pedagoger.

Nu maratonskriver jag, har deadline på en chefsplocksida i dag, börjar skolan klockan 14, så fingrarna glöder just nu. Regnet strilar ned, hantverkarna som lägger om taket vabbar så jag är ensam, ovanligt och lite skönt.

tisdag 4 november 2014

en sådan där dag

I dag är det en sådan där dag.
Jag orkar inte med mig själv och mina känslor.
Jag har fått gråtattacker hela dagen pga misslyckades på duggan, fast när jag jämför mina egna svar med en klasskompis så är de identiska och hen har fått 8 poäng för samma sak som jag har fått 0 på. Då känns det faktiskt väldigt orättvist och jag blir så trött så trött på att jag aldrig snackar auktoriteters språk.

De uppgifter som går ut på att skriva går bra.

Mr Trygg ringde och skällde på mig för att han hade låst sig ute och barnen grät och var hungriga. Jag satt på ett seminarium och hade inte svarat genast.

Jag skulle träffa kursarna på öl, men jag grät ju mest så kände inte att det var läge.

Trygg och jag snackar inte samma språk, jag gråter och han somnar i soffan. Jag gick ut och gick, men var fortfarande ledsen så ägnar mig nu åt att tröstäta och försöka hitta ett sätt att se i kapp de senaste avsnitten av Girls på. Misslyckas med det sistnämnda... så hoppar väl bara över tre avsnitt.

Ändå inte min dag i dag. Men det ordnar sig säkert med tiden...

onsdag 29 oktober 2014

Köpenhamn!

I morgon har jag den där duggan och det känns inte bra. Jag kan faktiskt ingenting, så det blir en härlig natt. I min mungipa har ett munsår blossat upp och jag har någon slags låsning i nacken. Inte helt i toppform och gillar inte den här känlsan av att inte ha koll.

Men på fredag efter lunch – lämnar jag en projektgrupp för en samhällsuppgift i sticket och drar till Köpenhamn med en kompis. Jag lämnar också en bästis i sticket mitt under ångestladdad flytt. Nåja vad gör man inte för lite nöje? Skämt å sido så hoppas jag att alla förstår. Det ska bli skönt att bara vara vuxna jag. Att inte svettas intill små söta barnakroppar om natten och kanske få sova ett par timmar extra en morgon.

Att strosa, att äta smörrebröd och dricka en öl mitt på dagen. Gött.

onsdag 22 oktober 2014

Fyfan typ så.

Jag har haft en ganska dålig dag. Var hemma med den stora som fått den lillas feber. Mr Trygg har vabbat jättemycket och behövde verkligen jobba på taket i dag, så det var liksom min tur att offra något. 10-17 föreläsning och introduktion till en uppgift att skriva en kommunartikel missade jag och var så himla nervös att hamna efter att jag ringt runt en massa research i förväg, vilket så klart visade sig vara bortkastad tid när jag fick uppgiften på sms av en kompis sedan.

Kände mig så himla... utanför också, för tydligen kunde man göra uppgiften i grupp, men eftersom att jag inte var där, hade ingen tagit med mig i någon grupp. Snyft snyft. Fast äsch jag vill väl inte ens åkta till någon kommun långt bort utan känner mig ganska nöjd över att ha en tid inbokad i morgon efter lunch på hemmakommunen. Själva artikeln är ändå individuell.

Den stora är jättehängig faktiskt, men den lilla har också varit hemma i dag – vilket så klart inneburit kaos. I morgon får den lilla gå till förskolan – så att vi får tid till den stora som är sjuk.

Klart den stora är frisk till på fredag när kusinen kommer, villbasäga det till kusinens föräldrar som kanske läser här. Kanske.

Hemmet ser just nu ut som skit + kriget. En relativt stor leverans från ikea kom i dag och det står kartonger över..allt.

Jaja, slut på gnäll. Livet är ändå så bra, så bra.

måndag 20 oktober 2014

naiviteten segrar inte

Jag surfar in på hundstallet – vilket jag gör då och då. Hittar värsta fina, stora hunden som kan bo med små barn och katt. Jag bara "kolla Mr Trygg – kan vi ta henne?" Han bara:
– Du får väl ringa och fråga om henne, men nu kanske inte är den bästa tiden för oss att skaffa hund.

Den första tanken var att "jaha, är det så här lätt att övertala honom" den andra känslan lite besviken, för jag veeet, vi har nog med renovering, vilda barn, plugg och jobb. Men någon gång. På Tryggs brandstation håller de på att bygga hundgård också, så det känns så himla perfekt att han alltid kan ha med hunden till jobbet. Dessutom har svärfar och Mr Tryggs syrra hund så förhoppningsvis har vi bra hundvakt vid utlandssemestrar och dyl. Men som sagt, vi ska inte ha hund nu. + Vill helst ha en hund som inte hårar så mycket (ehm lycka till med det).

söndag 19 oktober 2014

Prins Buhu

Jag satt och kollade på Hellenius Hörna – Efter att ha hört så mycket om prinsens framträdande ville jag ju se om han var så amazing som jag skymtat att folk tycker i sociala medier. Well – det tyckte jag väl inte. Jag tyckte det var mycket Hellenius och lite prins, jag tyckte det var lite väl mycket buhuhuhu. Ja stackars stackars prinsens fästmö som var med i en dockusåpa och sedan vek ut sig helt frivilligt.

Pressen mobbade Fialia i samband med att hon träffade prinsen tyckte han. Jag upplever ingen mobbing från pressen. Visst har det skrivits om hennes förflutna, inte orealistiskt mycket skulle jag säga ändå? Jag kanske har fel, men det känns inte helt orimligt att det skrivs om förhållandet med de skilda bakgrunderna och den offentliga person som prinsen ju är? Någon hetsjakt har jag inte uppfattat. Fast hon är säkert en trevlig jänta som nu har vuxit upp – som inte behöver mer bekräftelse genom utvik, utan får nog av det från sin prins.

Buhuhu, Hellenius framställde prinsen som ett litet barn. Jetehemskt att se en ganska harmlös parodi på sig själv. Ja det måste vara helt fruktansvärt att växa upp som prins. Äsch, missförstå mig rätt, det är säkert skiitskitjobbigt stundtals att ha så mycket blickar på sig. Jag hade varit skitdålig på det eftersom att jag gillar att busa. MEN det ges ju också många födelar till en prins, och man kan ju alltid göra en Madeleine och dra västerut. Man kan till och med abdikera, hör och häpna.

Ja där satt jag i alla fall och var väl inte överdrivet imponerad – heller inte särskilt kritisk som det kanske låter. Ja som jag sa - så befann jag mig sittandes i soffan och såg plötsligt en fläck i taket. Vi håller på att byta yttertak och det spöregnade så det kändes inte allt för fint. I vanliga fall sover jag vid den tiden så det var ju tur att jag var vaken. På med gummistövlar och Mr Trygg klättrade upp på taket där vi nog hittade var det hade regnat in. Oklart hur stor skada som är skedd och hur mycket merarbete som krävs i och med det här.

Det visar sig. Nu ska jag väl sova. I morgon ska jag duggaplugga.

torsdag 16 oktober 2014

en jävla typ

Vi har precis haft vår första dåliga seminariumledare. Vår uppgift var att skriva en artikel utifrån regeringsförklaringen (där den nya statsministern tillkännager sina planer inför budgetförslaget till talmannen, typ). I vår grupp var jag bland de sista att få mint text genomgången, innan vi kom till min tur hann hann journalisten tillika läraren sänka en gruppmedlem så pass mycket att hon blev riktigt ledsen. Vi var några som försökte bryta, men han var helt enkelt helt insnöad på att såga henne. Han framförde ingen som helt konkret kritik utan gick bara igång på att tala om det han själv tyckte var intressant. Politiska utsvävningar gick han igång på men feminism var inte kul att tala om – så allt som handlade om ett feministiskt perspektiv gick bort – däremot kul att prata om (eeeh jag vet inte, jag glömde väl bort att lyssna) allmänt politikersnack. När vi bad om feedback, inte nödvändigtvis skriftlig, så var vi tvugna att förstå att han inte kunde ge det pga tidsbrist.

Åvibaravadgörvihärdå? Han får väl betalt liksom?

I alla fall, när det var min tur att få min artikel genomgången, visade det sig att han inte ens hade läst den. Han hade inte kunnat öppna den påstod han, vilket alla andra kunde. Jag sa då att jag hade uppskattat ett mejl till mig, så hade jag kunnat skicka artikeln till honom. Som svar på det fick jag ett ryck på axlarna. Jag tänker också att han hade kunnat säga det när vi kom, då hade han hunnit läsa igenom artikeln på vår rast och kanske kunnat ge mig någon vettig feedback. I stället började han prata om att jag skulle haft med mer om bakgrunden till en av mina källor. Det efter att inte ens ha läst artikeln.

Så jag sa det, att jag hör vad du säger men jag håller inte riktigt med. Ödmjukt sa jag det.
Då sa han att han inte tyckte jag skulle tala så till en lärare. Fan tänkte jag, varför måste jag alltid göra mig osams med auktoriteter;
– Då ber jag om ursäkt men med tanke på att du inte ens har läst min artikel tycker jag kanske att jag kan det...

Ja och där hade jag väl bränt mina broar till att ha en god relation till den här mannen. Phew att vi inte ska ha honom något mer och att jag fick fullt stöd av vår kursansvariga, angående vår kritik mot journalistläraren i dag.

Har varit så förbannat över det här sedan i går.

onsdag 8 oktober 2014

nytt är gött

Jag ingår visst i en klick. En klick människor på en utbildning, en klick som gillar varandra. Jag får sms:
"Nu saknar jag dig igen", det är så fint. Jag är så glad att jag valde utbildningen. Att jag inte sitter där på min kontorsstol och blir bitter. Att jag lär mig, i stället för att glömma. Att jag får utlopp för min kreativitet, att jag får skriva. Att jag presterar, att det faktiskt verkar bra det jag gör och inte bara, något som vem som helst kan göra.

Jag har fått kortpraktik, två veckor i slutet av januari ska jag praktisera på Länstidningen i Södertälje.
Hade väl tänkt att jag kan jobba med information eller kommunikation efter utbildningen. Det här med att bli journalist i de här tiderna, då måste man orka vara på hugget - hela tiden och jag har familj. Handen på hjärtat, pallar jag vara så mycket på hugget?

Men nu känner jag. Att fan, jag vill arbeta som journalist. Vi får se, jag är öppen för förslag. Ändå realist i botten.

Nu ska jag lägga mig, intill mina barn och somna som en sten. I morgon ska en artikel om förslaget att ändra föräldraförsäkringen så att 90 dagar kommer att öronmärkas till vardera föräldern, vara klar för korr.

Så trött, förstår väl knappt vad jag skrivit. Men i alla fall, glad.

 

måndag 6 oktober 2014

pluggläge

Billigt. Har hittills beställt kurslitteratur för 4700 kr ungefär.
Och än är det inte klart, håhåjaja.

Har en dugga i statskunskap om någon vecka. Vilken tur att jag är helt värdelös i statskunskap. Jag ska plugga varje kväll för att ha en chans. Om jag lyckas så kanske jag får belöna mig med en ny telefon eftersom att min dränktes i dag. Måste ha försäkring nästa gång. Så jävla ovärt.

Nu kom Mr Trygg och satte sig för att tugga på jordnötter. Well well well. Studiero? Ungefär lika mycket som intill en häst som käkar havre.

lördag 27 september 2014

Vareviga dag

– Mamma jag är hungrig. Jag är hungrig mamma! Så skriker den stora från soffan, där jag i ett försök att få armar fria placerat honom framför Bolibompa. Eller Frost. Eller Legofilmen.
– Det är mat alldeles snart svarar jag med den lille ståendes vid spisen, noga iaktagande och petande i olika saker han inte borde peta i.
– MEEEEEEEN MAMMMA, JAG ÄR HUNGRIG NUUUUU! Skriker den stora nu.
– Ja men snart är det mat! Svarar jag, svettig, den lilla pekar farligt nära den varma stekpannan. Faaan tänker jag, jag haaaatar att laga mat!
– MEEEEN NU MAMMA! DUMMA MAMMA! JAG VILL BARA HA GODIS.
– Godis får man på lördagar, maten är klart nu.

Jag dukar, jag slänger in den storas mat i frysen i några minuter eftersom att han är livrädd för att bränna sig. Jag skär och jag svettas, och så sätter vi oss till bords.

– Kommer du också hjärtat? Säger jag till den stora. Och han kommer. Den lilla sitter på plats för han gillar mat.
– MEN JAG GILLAR INTE DET HÄÄÄÄR! skriker den stora.

Nu är mina ögon upprullade under ögonbrynen.
– Snälla smaka bara. Vädjar jag.

Den stora smakar inte, han backar tillbaka till soffan och TVn som jag glömt att stänga av.
Efter ett tag kommer han smygande, den lilla och jag har ätit klart. Den stora smakar.
– MMM vad gott!
– Men jag sa ju det, ska jag hjälpa dig?
– Nej tack (eller ja tack, beroende på humör), den stora äter upp sin portion.

VARENDA DAG, osv. SNÄLLA säg att någon annan har det på ett liknande sätt?

måndag 22 september 2014

bra tider men tuff dag

Well, det har ju börjat riktigt bra för mig med plugget. Fina människor och jag presterade bäst av alla i en referatövning. Jag var den enda som inte behövde göra några ändringar och fick höra av vår kursansvariga att jag helt enkelt var bäst i klassen. Känslan den dagen – woho!

På onsdag släpps vår första hemtenta som ska vara inne på fredag, vi får väl se hur det går med den. Just nu håller vi på med en granskningsuppgift, i morgon ska jag söka diverse journalister på Kalla Fakta för att fråga dem om en konkurrent. Lite läskigt faktiskt.

Jag ska precis börja med research för en tidning som utser vilket byggnad som färdigställts under året, som är the building. Så jag har att göra. Träningen har blivit lidande, men jag ska verkligen verkligen försöka klämma in den.

Jag var på ett läkarbesök i dag. Jag tog ett köldkörtelprov, men jag är ganska övertygad om att jag inte har några problem med den. Jag ville bara utesluta det innan jag stångar mig blodig. Snacka om att sådana besök suger musten ur mig. Jag och min nackspärr har inte varit mitt gladaste i dag.



onsdag 17 september 2014

Tid för lite skryt

Jobbade med en liten granskningsuppgift - en övning i källkritik typ, tillsammans med Olof i dag. Olof tittade vid ett tillfälle upp på mig och bara "wow, du är så effektiv - det är tydligt att man bör samarbeta med småbarnsföräldrar".

Förövrigt är det så fuktigt här hemma att det känns som om jag är ute till sjöss. Spindlarna stortrivs, och stora som knytnävar är de också våra källarspindlar – "men de flesta är för små för att bita genom mänsklig hud". Jaha, de flesta säger du? Då säger väl jag WHAAAAT? Förutom det – jag fryser, fukten alltså... men snart ska väl värmen kopplas in här och sedan ska taket bytas och då ska vi kolla skorstenen, om den är hel kan vi elda i den öppna spisen och så småningom installera en kamin i vardagsrummet.

måndag 15 september 2014

Jag är på gång!

Okej.
Jag bara snabbskrev något senast tydligen, för att ni ska veta att jag lever.
I fredags var vi ute med kursarna. Jag ville vara med första gången, jag tror att det är viktigt, jag kommer inte att kunna vara med så många gånger, som förra gången jag studerade.

Det känns så himla bra det här, och jag gillar många av dem i gruppen så mycket redan. Det är verkligen ett högt och bra tempo. Jag känner mig hemma, både utvecklingsmässigt och intelligensmässigt bland de andra. Vid 00:40 gick jag mot pendeltåget, snubblade pinsamt nog över en kant vid isbanan på medborgarplatsen, så det sa smack och jag låg på backen och simmade. Allt för att jag glodde på min telefon, det hade inget med ölen att göra ;). Några kiddos stannade för att kolla att jag var ok, så himla tacksam. Bubblade med dem ett tag för att upptäcka när jag kom fram att tåget hade gått och att det var 30 minuter kvar till nästa.

Förhandlade med en taxichaufför, fick åka hem för en femhunka. Fick höra en berättelse om hur hans lillasyster blivit upp över öronen försälskad i en man och flyttat till hans familj fast det inte alls längre var vanligt att man bor ihop med med hela familjen i området de bodde i. De hade visst råd och utrymme att bo själva, fast storebrodern upplevde att familjen knöt paret till sig och inte ville släppa dem. Efter ett tag uppstod konflikter med svärmodern och en kusin till systern giftes in i samma familj. Konflikterna eskalerade i och med det och till slut så sa lillasystern att hon ville flytta med parets gemensamma son, hem till sina föräldrar.

Men så blev det inte. Systern hittades skjuten. Familjen menade att det var självmord, men hon var skjuten med pappans vapen. Brodern tror att det var ett hedersmord. Tungt.

– Tror ni på svart magi här i Sverige, frågade brodern, taxichauffören alltså. Jag var tvungen att svara nej på det. Vi tror inte på det som kanske ni gör sa jag.

Ja ni hör. Händelserikt här.
Har också hunnit vara på tjejmiddag med närmaste bruttorna, där vi blev bjudna på färska egenfiskade kräftor. Så gott!

Så roligt med allt som händer privat, så tråkigt att sd tog 13 procent. Vi pratar mycket om det här på utbildningen förstås. Vi är överens om att man måste tackla problemet annorlunda. Framöver skulle jag vilja göra en intervju med någon som röstar på SD. Kolla läget liksom. Vi får se om jag får tillfälle. Nu pallar jag knappast, fullt ös.

Ps.
Barnen mår bra. Lite förkylningar som kommer och går, pappa får vabba oftast eftersom att jag har skola som jag nästan inte kan missa.
Ds.

fredag 12 september 2014

föreläsning

Sitter på en föreläsning, vi ska skriva ett referat.
Jag häpnar över den information som vi får. Efter att allt har varit på sjukt hög nivå, så hamnar vi nu i sandlådan. Jag undrar om folk verkligen inte vet det här som sägs om presens och stil i texten. Jag vet inte hur jag ska föhålla mig till det här. Ska jag tycka att det är najs att jag kan? eller?

torsdag 11 september 2014

Kör!

Jag trivs så bra på utbildningen - det är fart och jag hinner inget annat än att plugga och lämnahämta på dagis. Men jag älskar att det är fart! I dag har vi haft två examinerande redovisningar och det verkar fortsätta så. Det tråkiga är att jag inte lyckas hitta tid till träning, men det kommer tänker jag? 

Ah nu ska jag ta en sväng till en kompis som har tjejmiddag, mamma har pojkarna.


lördag 6 september 2014

update

Jag har klivit in i en värld där det förväntas mer av mig än på länge. I alla fall mer av min hjärna. So far so good. Jag gjorde inte helt bra ifrån mig på en intervjuövning här om dagen, jag har lite ångest över det, men samtidigt ska jag försöka blicka framåt och göra mitt bästa. Jag är ringrostig och jag fick faktiskt en ganska svårt person att intervjua, det barkade inte helt åt helvette, men jag var inte nöjd med min insats.

I går träffade jag bokklubben, vi hade läst "egenmäktig förfarande" som alla tyckte var gripande. I dag sitter jag med huvudvärk. Jag ska ta tag i pluggandet, barnen har precis åkt till sin farmor där de ska spendera natten medan vi äter kräftor och dansar till neon. Oops nu råkade jag visst äta upp barnens lördagsgodis.

Båda barnen vill helst ligga bredvid mig vilket resulterat i stel nacke, pga orörlig om nätterna. Herregud, gammal nu alltså.

tisdag 2 september 2014

Problemet är löst

Efter en hel del ångest och svårt att andas så var det inga större problem. Jag har de poäng som behövs, no more strul. Jag är numer heltidsstudent. Nu kör  jag! 

måndag 1 september 2014

nervous nellie

Jag är nervös. Skolstart i morgon.
1. Hur kommer det gå med den där himla restuppgiften?
2. Vad ska jag ha på mig?
3. Sa jag att jag är nervös?

söndag 31 augusti 2014

Ebola i Sverige!?

Jahaja, nu är ebolan i Sverige också. Kan folk sluta komma hem från riskländer? Det här kunde man ju ge sig f*n på. Det blir väl ändå bunkra konserver och förbereda sig för ett isolerat liv... för det här är bara för mycket...

fredag 29 augusti 2014

Biter mig i svansen

Å mitt inträde i studielivet på nytt, är så grötigt och jobbigt att jag knappt orkar skriva om det. Så struligt. Jag blev antagen till utbildningen som jag sökte till på vinst och förlust. Men man hade visst missat att jag hade en liiiten liten restuppgift från en kursjävel. Jag kände till det, men visste inte att jag behövde ha de sista poängen för att få plugga den utbildningen jag sökt till.

Har varit i kontakt med en supertrevlig tjej på insutitionen för samhällsvetenskaper på Södertörns Högskola. Hon har försäkrat mig om att jag får börja utbildningen, eftersom att jag helt hysteriskt har hört av mig dit och varit orolig, när det här med kursen kom till min kännedom. Jag har sagt upp mig liksom. MEN hon sa också att jag ska avsluta den där kursen så snart det bara går.

Det är bara det att det inte går. Jag är tydligen äldre än dinosaurierna. Kursen är bortplockad, ingen info finns om den och jag får inte tillgodoräkna mig en annan kurs. Så då måste jag helt enkelt läsa om en termin. Och det känns ju rimligt för en rapportjävel som jag inte lämnade in. Bite my ass. Kan man säga att jag gjort, men jag vet! Allt är mitt egna fel och skit och död, men kan ingen bara vara lite hjälpsam? Jag fick besked om att jag skulle vända mig till högre ort, men där fattar de inte ens vad jag vill, fast jag klart och tydligt har skrivit att jag vill ha ett undantag för att få tillgodoräkna mig en annan kurs. Det är som att man VILL missförstå mig. Var finns välviljan? Jag bara undrar här där jag sitter med dålig smak i munnen och känner mig förtvivlad. Det var just det här som gjorde att jag ledsnade så på slutet av utbildningen och inte avslutade den där himla kursen. Instutitionen för medieteknik, är alltså precis likadana i dag som de var då. Kan inte en vänlig människa få chansen att bättra sig? Det känns som om jag är en brottsling som inte tagit mina sista poäng, och sådana ska ju straffas så långt det går.

Grötigt alltså. Känner väl för att lägga mig ned och självdö.

onsdag 20 augusti 2014

Magsjukan kommer till Berlin!!!

Magsjuka, inte Ebola. Inte fullt lika illa.

tisdag 19 augusti 2014

Ebolan

i Berlin!?


HALLÅ?!


PANIK.


Stannar hemma resten av livet. hej.

hjärnsläpp

Handlade lite frukt till kontoret i dag. När kassörskan hade skannat klart varorna frågade hon om det var bra så. Jag undrar vad jag tänkte på för jag svarade:
- Jag är kund ja!




Vi skrattade båda två, hon berättade att eftersom att hon upprepar samma meningar hela dagarna händer det att hon får hjärnsläpp och säger:
-Hej!
När hon ska fråga om kunden vill ha kvitto.



söndag 17 augusti 2014

note to my self

I går kissade och bajsade lillebrosan på toaletten (!!!) 12 dagar innan 19 månadersdagen. Well, inte blöjfri men introducerad i alla fall.

Fick två getingstick i dag. Ett i låret och ett på fingret. Det gjorde ont.

lördag 16 augusti 2014

Storebror - han kan.

"Jag kan allt - Jag kan allt" säger storebror medan han går upp mot övervåningen. Han har kissat och torkat sig själv. 30 minuter senare lägger han glassen uppochned i soffan. Han kan allt. ;)

onsdag 13 augusti 2014

mens

Det lilla jag nu får efter att jag satte in hormonspiralen. Men jaha. Det kan också förklara varför jag har mått som jag har gjort i dag. Mens. Attans.

när jag är liten

... för att sömnbristen börjar ta ut sin rätt, för att jag är oense med min man om hur mycket vi bör dela på nattvaket. Jag upplever att han aldrig kliver åt sidan, utan alltid ställer sig själv i det främre ledet. Bara det är ju så jävla ocharmigt och osexigt att jag undrar hur i h-e det här ska gå.


När jag är liten och undrar om jag har klantat mig och kanske inte alls får gå den där utbildningen och har sagt upp mig. Står jag då snart utan arbete och utan vidare utbildning?


När jag är så liten och bara vill åka hem till min mamma - bli klappad över huvudet och gråta salta tårar som blöter ned tyget jag ligger mot. Då går jag och tränar på lunchen, låter Michaela guida mig och hon guidar mig rätt i gapet på en vägg av utmattning.


Så kom en liten pojke där. Eller ja. En rätt vältränad pojke med snälla ögon och satskläder märkta med personlig tränare. Och visade mig - hur jag kunde göra det bättre - och berömde mig för att jag höll i och ut. Ja, då kan man väl inte längre hålla emot de tårar som bränt där bakom hela dagen, från det att jag stängde dörren hemma. Dörren som dessutom stått öppen hela natten pga miss i kommunikationen med samma man som inte kan tänka sig gå upp en morgon, när den lilla vaknar 05, eftersom att han inte var inställd på det. Det var därför ingen behövde släppa ut i katten i natt, skönt det i alla fall. Och det var därför som det var så kallt i morse och den stora frös.


Så ja, jag bröt ihop och jag känner för att göra det igen.

måndag 11 augusti 2014

tack för bra show

Slut som artist faktiskt...
Ben vaknar om nätterna och håller hov. Jag fattar inte hur ungen klarar av det, hur klarar han av att sova så lite? Ögonlocken faller nedåt här, jag skulle kunna somna på stolen där jag sitter. Jag har sminket på mig från i går, men inget nytt med mig. Jag skulle vilja tvätta bort det gamla, men har inget att tvätta bort det med.


Så äkta sliten. Ska gå igenom träningsväskan för att se om jag kan träna i dag. Det vore skönt att svettas.

torsdag 7 augusti 2014

En ganska relevant fråga faktiskt...

Den stora:
– Har du mjölk i dina tuttar?
Jag:
– Nej, det har jag inte längre.
Stora:
– Men vad har du i dem då?
Jag:
– Fett, typ...

Ett relationsråd under småbarnsåren

  • Har du inget snällt att säga så håll käft.


måndag 4 augusti 2014

Kort batteritid


Under mina dagar på mammas landställe i Örnsköldsvik hann jag vila upp mig, sova, sola, bada och läsa. Fick hjälp och avlastning av mamma och hennes Dan the man. Det tog väl en kvart från det att jag kom hem till att jag kände mig sliten igen. Alla kartonger och allt jag inte hittar. Det arga lilla barnet. Alltså han som alltid varit så glad, som skrattat åt allt. Han är nu så förbannad, för allt. Han ska inte somna om kvällarna med en saga i sängen heller. Han ska åka vagn för att somna som jag sagt förut. Han ska ha det ena och det andra. Knarkade glass på semestern – vaknade mitt i natten och gick till frysen och tog för sig. Nu har vi ingen glass hemma. Glassbilen verkar inte ha hittat till vår nya adress (tack och lov).


Han klättar upp på allt och sliter i saker, kladdar och har sönder. Och eftersom att jag aldrig får sova en längre stund är jag så trött och orkar inte vara där han är varje sekund. Vilket gör att det blir kladd och krasch och skit.


Den lilla och jag är förkylda. Ibland har vi kanske till och med lite feber. Ingen, verkligen ingen i vår familj blir gladare av det.


Min laddare till min Mac har dött en död av fotkräm och äpple. Båda barnen är skyldiga till det, den ena till fotkrämen och den andra till äpplet.


Men de är fina mina grabbar, fina och bäst. Den stora vill hemskt gärna att det ska bli julafton så att han kan få julklappar och åka till Egypten med sin favoritperson, kusin Julia.


Jag somnade på pendel i morse och var så nära att inte komma av på T-centralen pga djup sömn. Som tur var, så tappade jag först hakan och sedan huvudet – vaknade av det.

Jag har övat på att inte fnittra

När jag pratar om jobbiga saker – som den att jag överlevde det där fallet från tredje våningen när jag var 16. Hela grejen var sjukt traumatisk, inte bara händelsen utan allt drama runtomkring. Att förlora så många vänner som du trodde älskade dig och som du älskade – på en och samma gång för att de trodde att du hade försökt ta livet av dig. Att försöka förstå det, det gör jag fortfarande inte och kommer väl att dö ovetandes.


Det som egentligen hände på den där balkongen var att jag fick ett panikångestanfall – så himla missförstådd den där natten och så himla ensam med mina tankar. Så jag satt på det där balkongräcket och kände att synfältet krympte att hjärtat rusade och tänkte att det gör inte så mycket om jag ramlar. Det är ju inte en frisk tanke, inte en klar tanke, det förstår jag ju. Jag förstår det nu och jag förstod det då. Men när jag vaknade senare hade paniken botats av smällen i huvudet och jag blev väl livrädd för att dö. Och då frågade mina kompisar mig om jag hade gjort det med flit.


Eftersom att jag älskade dem så svarade jag så ärligt jag kunde att jag inte visste och att jag kanske hade gjort det. Jag ångrade mig sedan. Så klart – för de ville gå till polisen där på Kos och berätta att jag försökt ta livet av mig. Det kändes ju väldigt utsatt där jag låg ensam med en skallfraktur. Då ville jag ta tillbaka det där jag hade sagt, för det var ju inte sant – jag ville inte alls dö!


I början så fnittrade jag så mycket när jag berättade om det här hemska. Hur jag hade överlevt fallet på i alla fall 10 meter. För det är ju så himla konstigt att ramla från en balkong. Det håller jag med om, det är det. Men det är också så himla tragiskt och sorgligt att jag gjorde det. Stackars lilla mig.


Jag är vuxen nu och inte alls så skör som jag var stundtals då. Jag har gick i terapi i flera år för att hitta min inre styrka. Nu fnissar jag inte längre. Livet gick vidare och jag lärde mig väl där att vara mer rädd om mig själv. Jag ältade och ältade med mina vänner som fanns kvar – jag vet att de var trötta på mig, men de stod väl ut eftersom jag ändå hade andra sidor.


Det händer att jag fnittrar åt saker som är jobbiga. Men jag tänker på att inte göra det för det är inget som är roligt överhuvudtaget och mitt fnitter kan bara hålla käften.


Förlåt mamma, jag förstår att det här var jobbigt för dig att läsa.

fredag 1 augusti 2014

semestern lider mot sitt slut.

Ja, jag ska alltså plugga i två terminer. Så himla spännande.
Bokade också en resa till Marsa Alam - två veckor från 25 december i dag med Mr Tryggs storebror med familj. Får se om vi blir fler? Annars hade vi tänkt åka i februari, men jag vill verkligen ge järnet för studierna de här två terminerna. Mitt mål är att ha en fast anställning till nästa sommar, kanske inte som journalist ;) Jag är ändå realist.

Jag var tvungen att säga upp mig om någon undrar, de beviljade inte tjänstledigt - det visste jag redan, så det kom inte som någon överraskning. Ja det är olagligt, men vägen för att bevisa det i ett läge där jag ändå inte ser någon framtid inom företaget... för mycket energi.

Nu måste jag nog borsta tänderna innan jag svimmar. Kunde inte somna i går pga brist på magnesium. Så sjukt vilken skillnad det gör för mig.

Jo. Den lilla har hamnat i "trots", hur mycket jag än försöker kommunicera så GÅR det inte. Han skriker till han kräks. Det känns ju väldigt extremt. Han vill inte somna om kvällarna fast han är trött och inte lyssna på saga, vilket han alltid tyckt om. Så det är barnvagnspromenader som gäller och max en timmas sömn om dagarna. Annars får man promenera ihjäl sig. Han vill heller inte ha blöja på sig, han har lärt sig att ta av den och gärna precis innan behoven uträttas. Det blir ju jättekul - det hör ni ju.

Jag ser kalla barnvagspromenader framför mig i höst och vinter.

Tips någon?

måndag 21 juli 2014

Förändringens vindar

Nu är Mr Trygg på väg hem, och vi stannar ytterligare en tid på landet, jag och barnen. Jag får mycket hjälp av mamma med barnen, tid att tänka också.

Jag har sagt upp mig. Till förmån för det här:

Läskigt! Och vad ska det egentligen bli av mig i slutändan?

onsdag 16 juli 2014

Livet är livet

Jag sitter i baksätet, båda barnen sover. Vi är på väg upp till mammas sommarställe. Jag är så trött. Flytten, barnen. I dag glömde jag att vi skulle åka ut till Ingarö och träffa en kompis till min mamma. Jag kan inte fatta att jag glömde det. Det är så sjukt sjukt rörigt hemma bland kartonger och ikeapåsar.
Och i min hjärna. Rörigt.

Den lilla bara skriker och tjuter hela tiden. Arg som ett bi, vägrar att gå och lägga sig, i går somnade han efter ett utbrott, liggandes på golvet.

I går var också dagen som han ramlade i grannens damm. Det gick så fort, han kom upp själv - blöt från topp till tå.

Tålamodet med barnen tryter allt oftare, den lilla ska alltid riva i allt och klättra högt. I går hade han sönder en mugg och välte en ask med typ 15 ägg, krasch bom Bang och äggröra på hela golvet - det under en femminutersperiod.

Jag kan inte sova i bilen, min man somnade med oss i en gång och höll på att fronta med en annan bil, sedan dess känner jag mig lite spänd med honom som chaufför.

Jag har ett par jobbiga samtal framför mig, det är inte min favoritsyssla, men det är samtal som jag måste tag i. Det gäller min framtid.



torsdag 10 juli 2014

semester


Jag försöker ha så jäkla mycket semester jag bara kan.
Mitt i allt med flytten. Mitt i all ensamhetsansvar för barnen. En dag tog jag barnen och drog norrut till min kompis, så långt åt andra hållet utan att riktigt lämna stan som du kan komma. Vi har verkligen bosatt oss i varsin ände. Det var fint att få träffas. Här hemma är det mest bara kartonger. Så jag drog vidare till västkusten, där svåger och svägerska glatt tog emot, men de var nog ännu gladare när vi behagade åka hem. Att påstå att pojkarna är krävande just nu är en underdrift.

Den lilla har ironiskt nog (eftersom tjatandet från min storebror) slutat med napp. Han vill inte ha den längre, men det gör att läggningarna är en enda stor gråtfestival.

Med två vildapor vid min sida, passar jag alltså på att idga ensamt föräldraskap. Det är jättekul eh svettigt. Innan vi åkte, passade de små aporna dessutom på att ta en riktigt stark tuschpenna och måla två av våra vita köksluckor i hemmet som vi ska lämna i helgen.

Då bröt jag ihop.

Ah. Jag har inte hunnit följa er, jag hoppas jag får tid till det snart. Nu ska jag kasta in mig själv i duschen. Innan jag somnar av utmattning.



Nytt kök.

Nya innerdörrar.

Besök.


torsdag 26 juni 2014

ledarskap

"Du kan väl tugga på det under semestern" "Jag trodde inte du skulle ha någon semester i sommar, utan att du skulle jobba några strödagar i veckan".


Exempel på meningar som får mig att inte känna mig så närvarande.

S E M E S T E R

Att det här är min sista arbetsdag innan fem veckors semester. Förväntningarna och lättnaden i det! Jag ska väl mest ägna mig åt att flytta, men ändå. Bara vara med barnen. Nu blir det väl bättre väder va? Annars vet jag inte vad jag gör, för jag vill bada, dricka rosé i varma sommarkvällar och läsa böcker i hängmattan, medan barnen härjar. För tro mig - det kommer de att göra. Varje kväll får jag eller Mr Trygg, ta fram stora röjararmarna och ösa ned leksaker i lådor och plocka in papperstallrikar i skafferiet, dammsuga upp pasta, kryddor och annat löst jox som barnen dragit fram och ut på golvet. Jag vill helst torka golven också för något kladd är det alltid. Man hinner helt enkelt inte med - de far som studsbollar.


Och de vill inte gå och lägga sig. Sommarlovsmode is on. I morgon åker vi och möter upp barnens kusin Julia och hennes fina föräldrar på Kolmården. Jag laddar för spaavdelningen på hotellet. Jag inbillar mig att jag kan få ut något gott av det - och att jag faktiskt ska få lite tid av min Mr Trygg till att ta reda på om jag kan det.


Om tre veckor flyttar vi, känns abstrakt.

tisdag 24 juni 2014

Släkten är värst

Ja han har blivit galen, i går fick jag ett sms där han undrade vad jag har för bank, när jag undrade varför svarade han att det är bra om vi bokar tid för låneansökan till pappas ställe.

Alltså...?

måndag 23 juni 2014

konflikt i midsommarhelgen

Jag har visst en konflikt med min bror, varför är jag förvånad? Är det inte som uppgjort för konflikter när det börjar pratas arv och pengar? jag hade hoppats att vår relation var rakare, ärligare och sannare än så. Men jag hade fel.


På midsommaraftonen när vi började prata om möjligheterna att ta över pappas ställe i Mälaren, fick jag en känga av brorsan. Vi är ju aldrig där när han inte är där menade han. Sedan bröt vi diskussionen för att försöka oss på en trevligare fortsättning.


Det gick sådär. Jag fick aldrig veta om det betyder att han tycker att han förtjänar att ta över stället själv, eller om det var menat mot mig som är en dålig dotter och inte tar hand om min pappa. Hur som helst har jag väl tappat lusten att överhuvudtaget ha något ihop med min bror, inser att det är bäddat för att sluta i konflikter större än så här och det har jag faktiskt ingen lust med.


Relationen med min pappa har ju varit allt annat än sann och ärlig, så att förklara mig om varför jag så sällan är där är något jag inte hade planerat att diskutera ytterligare.


Jag gick och la mig relativt tidigt, de andra fortsatte. Så när jag gick upp för att hämta vatten åt den lilla och fick höra hur min storebror satt och hade fortsatt starka åsikter om hur mycket vi ger nappen till den lilla så brast det lite kan man säga. Vem är han!? Som tror att hans åsikter spelar någon roll? Ska jag gå in och säga vad jag tycker han gör för i helvette fel med sina barn? Så länge han inte är utbildad i ämnet napp och barn tror jag att han bara kan hålla käft. Faktiskt.


Så jag bad honom hålla käften helt enkelt och sedan kokade jag hela natten och vid 11 dagen därpå, när vi var på väg därifrån, klev han upp och gav mig ett ganska kyligt farväl.


Varför är det så himla svårt att hålla sig ifrån konflikter? Jag är inte konflikträdd, men jag försöker hellre undvika dem än att hitta dem. Så varför är folk så sugna på att ha drama runt omkring sig? Och är det nu som jag tappar den storebror som jag fick när jag var 14? Kanske, eftersom att han har blivit galen.

tisdag 17 juni 2014

Annat jag gjort.


Jobbade några timmar utöver vanligt och tog med mig den lilla till stan, så att mormorn kunde vara barnvakt medan jag var på kontoret. Den lilla har hamnat i en första trotsperiod och ville inte alls sitta still på pendeltåget hem.


Varit på Kent och druckit många öl. Träffade en pluggkompis, som jag inte träffat på länge, det var så kul!




Jag och min (sura lite svartsjuka) man på Kent. <3 p="">


Varit på bio med den stora, hans kompis och storasyster. Nya Pettson och Findus, kan väl inte rekommendera den jättemycket, men det var trevligt att göra något med den stora bara. Sedan gick vi till Humlan och lekte lite innan vi gick vidare till McDonalds där den stora fick ett utbrott när hans blåa ballong gick sönder och en likadan inte fanns att få.



Lånat mammas tak till bokklubben, kolla in utsikten i bakgrunden. Här med mamman till barnen ovan, en toppentjej som målar vackra tavlor. Så glad över den nya vänskapen.

Lite renoveringsbilder


När målarna målade turkost satte de på dig svarta hoodies. När de målade vitt hade de det inte... Det för att vitt inte syns på vitt eller?


Snubbar som jobbar.


Snubbar som kör byggbil


Blanda betong till källargolvet.


Badrum med duschhörna

onsdag 11 juni 2014

pinigt

Somnade visst lite i kontorsstolen. Hoppsan.


Tränade liten cirkel med bästa M i dag, tog det lite lugnt, vill inte få fler problem med talcentrat eller så. Råkade dock ta fel handduk när jag hade duschat, alltså nooooo. Både för mig och för henne som drabbades. Ingen ropade högt ut fast jag avslöjade mig, hade i och för sig hunnit torka mig lite på armen och överläppen bara... det var när jag torkade mig i ansiktet som jag kände att "vänta lite nu" - det här luktar inte som min handduk.


Så pinsamt att jag skyndade mig ut från gymmet - rädd för att bli konfronterad.

Säg inte det här till min PT

Men jag har gått på 5:2-dieten. Efter att ha gått upp mina fem förlorade kilon under en tvåveckorsperiod, känner jag mig nästintill desperat. Min kropp verkar hålla i sina fettdepåer med näbbar och klor. Det känns som att det inte spelar någon roll vad jag gör.

Nu ger jag det här ett försök och ser vad som händer...
Jag har tränat relativt regelbundet sedan september, jag har slutat äta snabba kolhydrater och jag har ANSTRÄNGT mig, utan resultat... Det måste komma resultat, någon gång.

I  måndags när jag hade min första fastedag, hände något som hände för några år sedan när jag tränade hårt och åt lite. Jag bev förvirrad och tappade ord. Kom till exempel inte på att vi säger "klappa fint" till den lilla och bara satt och stammade, ett annat ord som inte längre fanns var broccoli. Jag försökte med bruccola, men det kändes så fel (men ändå så rätt). Och så domnade jag i höger hand. Lite strokesymptom på det där, jag undrar vad det beror på...?

Det är ju stört vad man håller på, men jag behöver och vill faktiskt komma i form.

måndag 9 juni 2014

Lasse W på cirkus.

Jag slutade tänka, sjöng med och kände att min egna andedräkt luktade vin. Magnus Carlson i Weeping Willow såg precis ut som för tio år sedan. De lät lika dant som för tio år sedan också. Minnen om hur vi dansade hela natten till deras toner på Metropolis fladdrade framför mitt inre.

Människor var glada och trevliga. Fast jag råkade tränga mig i kön för en flaska vin. Och fast att jag blev så starstrucked när Lasse klev upp på scenen att jag ursäkade mig för att få komma fram i bara 30 sekunder. Så nära Lasse bara i en liten liten stund. Så var folk vänliga och glada.

Och fast att jag och min partner in crime tyckte det var en bra idé att göra en kupp mot Lasse för att visa honom  hur mycket vi älskar honom... så var folk trevliga. Min lilla vän upp på mina axlar och ett hjärta med ett dubbel-ve ritades på hennes mage. Ända framme var vi när hon blottade vår kärleksförklaring och han tittade ner på sina strängar, mycket upptagen med det. Så kom jag på att det kanske inte var så snällt att kuppa mot Sveriges kanske blygaste artist.

Och lite generad blir jag över att vi gjorde det, men att inte komma med tokiga idéer under påverkan av vin har aldrig varit min starka sida. Vi älskar ju Lasse och nu vet han eventuellt om det.

Han var så bra, det var så fint! Det blir så intimt på Cirkus också, man kommer så nära. Så familjärt och så närvarande artister.

Ett par fina grannar träffade jag där också, som jag fick åka med hem till skogen. Den lättnaden. En helt och hållet bra eftermiddag och kväll, med några av de bästa vännerna. Tack för att jag får vara med om livet, musik och kärlek. Tack vänner och tack Lasse Winnerbäck.

onsdag 4 juni 2014

Den stora vill bli större.

I kväll under nattningen som dragit ut på tiden, trots att den stora (mycket senare än alla andra) slutat sova om dagarna på förskolan, pågick ändå rätt trevliga samtal mellan oss.

- Jag vill inte vara den stora, jag vill vara stor.
- Men passa på att vara liten, du kommer hinna vara vuxen så länge.
- Jag vill också vara en fröken.
- Men älskling, du kommer också att bli stor, och vara det i en lång lång tid.
- Kommer jag att få dricka öl då!?
- Mmmmm
- JAAAA!!!!

onsdag 28 maj 2014

Mer om Facebook och att ta ställning

När en barndomskompis kontrar med det här inlägget på facebook och dessutom får massor av medhåll av andra barndomskompisar:

"Börjar bli less på alla inlägg om SD, i alla dess meningar. Hur man ska ta bort vänner som röstat på dom, om hur illa det är med dom osv... Vi lever väl f-n i ett demokratiskt land? Jag frågar inte folk vad dom ska rösta på. Jag VET vilka vänner jag har, vilken sida dom än står på. Moderat, sosse, FI, Miljöpartiet, SD. Välj det DU känner bäst för! Du är min vän iaf... Sen kan vi säkert ha livliga diskussioner, men det är väl det det är till för?"

... så blev jag helt matt och upprörd på samma gång. Så upprörd att jag inte kunde somna. Jag ifrågasätter inte demokratin, jag ifrågasätter rasism och fördomar mot HBQT-personer. Och jag ifrågasätter inte ens att folk röstar på ett parti som uppenbarligen inte har koll på riktiga siffror och som kommer med osanning. Ett luftslott. Jag vill bara inte ha främlingsfientlighet omkring mig, därför vill jag inte ha de här människorna omkring mig och mina barn. Inte ens på Facebook.
Jag la band på mig själv länge, men nu svarade jag:

"Hej Jenny och andra vänner från förr som skrivit här (ni andra också för den delen). Du har ju säkert sett att jag bett om att inte ha vänner som röstar på SD, så mitt inlägg är väl ett av dem som gjort dig less tänker jag. Därför vill jag bara säga att jag inte är emot demokrati. Men, jag är för människors rätt till lika värde, jag vill att mina barn ska växa upp i ett samhälle som tolererar homosexuella, invandrare och kvinnor. Jag känner mig djupt ledsen över utvecklingen i Europa. Det var inte länge sedan vi hade ett världskrig med rasförakt och koncentrationsläger. Liknande händelser vill jag inte uppleva och jag vill inte att mina barn eller barnbarn ska behöva göra det heller. Det är viktigt för mig att ta ställning, jag har verkligen inget intresse av att omge mig med människor som inte tror på människors lika värde, så jag står fast vid mitt uttalande. Jag ville bara säga det, jag är inte ute efter en längre diskussion så jag ger mig här. Peace love and understanding, hoppas att du mår bra!"

Jag är så dålig på att hitta argumenten, för dåligt påläst, vet att jag har läst en massa smarta inlägg och svar på liknande uttalanden, som jag inte hittade nu. Men nu har jag i alla fall fått säga vad jag tycker.

377 vänner. - 1 sedan i går.

måndag 26 maj 2014

En bra kvinna reder sig själv?

Jag tycker att jag sliter så mycket för familjen. Mr Trygg har faktiskt trappat ned på sitt städande och plockande rejält. "Jag tänker på bygget" säger han, även när han är hemma med barnen. Så det blir jag som tömmer diskmaskinen och fyller den tre gånger varannan dag. Tvättar tre maskiner varannan dag. Bär omkring på båda barnen. Den stora har blivit så tung, eller så är det jag som blivit svag. När tålamodet tagit slut, så verkar det oftast som om jag ändå har lite kvar, i alla fall till barnen. Jag lirkar, skäller, pussar, kramar.

Lagar mat, som jag egentligen bara har lust att strunta i. Borstar tänder, nattar, läser saga, sätter igång vattenspridaren, följer med till grannbarnen.

Barnen somnar och jag smyger ut genom dörren för att bänka mig i soffan i en timme. Det är oftast bara något skit. Som i går. 2,5 män. Lampan som satt ovanför soffan har den stora klättrat på så att den trillat ned. Det betyder att jag inte har någonstans att läsa när det är 2,5 "män" - eller något annat lika spännande på tv.

Å då tänker jag, där jag står med min bok i handen och funderar på var jag ska ta vägen, att det hade varit trevligt att uppmärksammas lite av sin familj den här söndagen. Kanske fått en extra sovmorgon? Kanske fått slippa plocka in och ur diskmaskinen? Kanske slippa hänga tvätt? Men man får väl vara nöjd ändå. Det är ju fina pojkar jag har, alla tre.

Jag öppnade i alla fall en flaska prosecco som jag delade med en annan fin mamma.

dagsformen

Men jag är väl lite låg i dag. Kanske är det för att det är Vilhelminas namnsdag. Min lilla flicka som skulle ha varit en ganska stor liten flicka i dag. Hur hade hon varit? Hade hon varit ett yrväder som den stora och den lilla? För mig har hon stannat som så liten hon var. Hon är min lilla bäbis. Hon blev aldrig någon stor flicka.

Kanske också för att SD och andra främlingsfientliga partier tar mer plats. Och jag undrar herregud hur tänker de som röstar så? Tänker de, att det här är bäst för mig och min familj, för Sverige? Tänker de verkligen så? Ser de inte vilket luftslott partiet är uppbyggt på, ifrågasätter de aldrig sig själva?

Jag blir ledsen lixom, och tänker på mina barns framtid. Undrar förstås om jag har några sådana personer i min närhet, som har skygglappar och tror på luftslott. Så jag skrev på facebook:

Jag tror inte att jag har någon som röstar på SD i min vänlista. För jag har inte för vana att umgås med folk som har skygglappar och vanföreställningar. . . Jag har smarta vänner och bekanta, barndomsvänner och vänner från förr. Så jag tror inte att jag tappar någon genom att ändå be den som röstat på SD att ta bort mig som vän. Jag har inget som helst intresse av att ha sådana bekanta, varken i det verkliga livet eller här på facebook. Så, har du ändå röstat på SD? Ta bort mig som din vän, vi har ingenting gemensamt.

378 vänner. Jag hoppas att alla är kvar efter att ha läst mitt inlägg. Tappar jag någon så är det ju ändå för det bästa.

hemligheter

Jag mår illa bara.
Magkänslan.
Det är dags att gå vidare utan att passera gå. Jag måste planera för någon förändring. Jag ser dig i ögonen medan du pratar om hur du vill att jag ska vara. Jag tänker att du inte har någon aning om någonting. Det ena efter det andra lägger du fram. Och jag mår illa. Du pratar om rutiner och hur vill jag ha det. Det säger jag inte till dig tänker jag, du har ingen aning.

Jag tänker på att det är synd att jag har så dålig koll på allt. Att det är synd att ett prov om allmänbildning kom i min väg. Något som jag vetat om i hela mitt vuxna liv att jag är dålig på, men ändå inte kan förmå mig att ändra på. Jag vet inte hur man gör.

Jag får rikta fokuset på annat nu. Något måste hända. Jag behöver andas, flyga fritt. Också tänker jag på den där jäkla väggen som är så viktig att hålla koll på. Som jag tycker mig stirra på. Ändå, blir det inte rätt. Jäkla wonderwall.

Nej, magkänslan är inte bra och jag mår illa.

onsdag 21 maj 2014

När...

... En av mina bästa vänner föder barn! Känslorna is all over the place! Så att säga.

tisdag 20 maj 2014

- Ingenting!

Ramlar omkring på stan, lämnade in chefens väska på reperation, köpte frukt till kontoret. Tänker att det måste finnas något som är mer meningsfullt än det här för mig. Stryker tungan mot gommen, tungan som känns brännskadad. Något som drabbar kvinnor som passerat klimakteriet googlar jag. Men jag har inte passerat klimakteriet vad jag vet.

Sätter mig ned, har ont i huvudet, blandar Alvedon och Ipren. Går ut igen. Får inget bord på Vickan, velar, var ska vi ta vägen? Hamnar på ett av fiken längst Kungsträdgården. Betalar ungefär en miljard (145 sek) för en chevrésallad. Väntar länge och äter fort. Fortfarande hungrig, känner mig hängig. Har inte tid för sjukdom.

Tar hissen upp till kontoret. Tänker att jag längtar efter mina barn. Får ingen respons på det jag gör. Tittar ut. Varför går inte mejlet iväg?

Ringer hem, Trygg svarar i fickan. Jag lyssnar på den stora och Trygg som pratar, längtar. Ringer om, föreslår kakelspaning efter jobbet. Får höra att Trygg är trött, han orkar inte. Jag blir besviken, lägger på. Längtar hem.

Sitter still och ramlar inte mer.

Bröllopshelg

I helgen var det bröllop i skärgården och jag och Mr Trygg lämnade barnen hemma med mormorn och satte hos på färjan mot Finnhamn. Solen sken och alla var glada, en del var faktiskt jätteglada! Jag var mest stressad över att bruden inte hade ätit lunch, eftersom att jag hade fått det ärofyllda uppdraget att sminka henne och fixa hennes hår. Fasen vad jag stressade för att få henne klar. Jag hann inte i tid, men bruden är alltid sen var det någon som sa.

Och så vacker också. Jag hade bra förutsättningar för att lyckas. Hon var vacker som en sommardag. Vigseln var också väldigt fin, brudgummens far höll i akten och inte ett öga var torrt i det vackra sliphuset där vigseln ägde rum.

Jag höll ett kort litet tal, jag behövde inte mer kände jag, men det var fint att få uttrycka sin glädje. Jag träffade massor med folk som jag druckit mycket öl med, när jag var för ung för att tänka på morgondagen. Så kul att få hänga igen, och det var nästan som förut, vi var bara lite äldre och klokare(?).

Jag träffade också nya människor som jag hade svårt att skiljas ifrån när båten kom i hamn på söndagen.

Så skönt att träffa mina pojkar igen när vi äntligen rullade in på gatan där vi bor. Det var nice att vara barnfri på ön och slippa tänka på vad barnen behöver och att kunna dricka öl och dansa med klackarna i taket, men vad jag saknade dem när jag vaknade efter två och en halv timmas sömn på söndagsmorgonen.

Nu måste jag ägna mig åt att hitta kakel till duschen, där kunde vi inte ha plattorna jag har köpt pga fall och allmänt strul. Life goes on med andra ord.

torsdag 15 maj 2014

Det är ORIMLIGT!

Jag var på en föreläsning i går. En för föredetta studenter, eller SH alumni som jag äntligen fattat att vi kallas. Tog ju bara sådär en sju år. Nåja. Jag gick dit med min kära Lisa som jag pluggat med också. Det skulle handla om att hantera vardagslivet med arbetslivet trodde jag. Men det var mer inriktning på hur man ska komma dit man vill. Vi var kanske tio kvinnor i olika åldrar och två män som var i den övre medelåldern.

Vilka tror ni var tvungna att räcka upp sina händer och komma med "smarta" ordspråk, konstaterande och annat ordbajsande? Jo männen förstås. Så jävla sugna på att höra sin egna röst, ungefär som att det är viktigare än själva innehållet i vad man säger.

Det är då jag för mitt inre goes Kishti Tomita och bara "DET ÄR ORIMLIGT!!!".

Jag är så trött på medelålders män. Så trött så trött. Jag reste mig här om dagen, för en gravid kvinna på pendeltåget. Runt mig satt ett gäng starka medelålders män och stirrade ner i sina telefoner, eller ut i tomma luften. De är inte så jävla handlingskraftiga i sådana lägen, men handlar det om att få höras. Då, stiger de fram som profeter.

-Det ÄR ORIMLIGT.

Också befinner jag mig i finansbranschen, den mest mansdominerade branschen med självgoda medelålders män. Kanske måste göra något åt det här. Palla.

måndag 12 maj 2014

Justin bring me your sexy back

Vi var och såg Justin Timberlake i lördags. Vi inledde kvällen genom att käka på 3 Indier och jag beställde något så starkt att det knappt gick att äta. Moget av mig, och genomtänkt, verkligen. Vi drack öl och rörde oss så småning om mot Tele 2 arena. Där tänkte vi sätta oss och ta något att dricka innan och värdarna utanför tyckte att vi skulle gå in och ta något, för det fanns trevliga pubar i anslutning till arenan. Jo tjena, den var inte trevlig någonstans, för det var trångt och fullt av folk och det var ljusrörsbelysning.

Men Justin levererade vill jag påstå.
Helt klart att han är en världsartist som vet vad han gör. Bra kondition lär han ha också, som han dansade medan han sjöng. Dansarna var grymt duktiga och jag var imponerad av att det bara blev sexistiskt vid ett enda tillfälle.

Jag kände till ungefär varannan låt, det var ändå fler än jag trodde jag skulle kunna sjunga med till. Så tydligt att jag och Mr Trygg är trötta småbarnsföräldrar dock, när Trygg nästan somnade till en låt på slutet och jag satt och gäspade och fantiserade om att få lägga mitt huvud mot kudden.

Det var trist att det inte fanns några stora skärmar än scenbakgrunden (där de visade hans moves ibland), för jag kände inte att jag fick någon kontakt, det blev inte intimt. Där var han, med sina dansare, och där uppe på läktaren satt vi. Han ropade till oss Stockholmare, visst gjorde han det, han pratade med oss. Typ så här:
-Whats UP STÅCKHÅLM!? ARE WE having a PARTY STÅCKHÅLM!? Och det hade vi, ett jävla party där Justin was in the house. Men ändå kände jag, var det lite opersonligt.

Hade jag vetat att han skulle till Rose, hade jag tagit en taxi dit och inte hem. Helt klart, det hade varit trevligt att få se honom på lite närmare håll.

torsdag 8 maj 2014

Gräla med en treåring.

I går grälade jag med den stora, som var hungrig, men som vägrade smaka på maten. Han fick ett utbrott som han inte fått på länge. Han skriker och skriker och skriker, till det att han knappt kan andas mer. Men jag tycker faktiskt att han ska smaka på maten innan han säger att den är äcklig. Smaka innan han får något annat.

Efter en ganska lång stund skrek han mig i ansiktet, det högsta han kunde. Då höjde jag också rösten "DU SKRIKER INTE ÅT MIG!" skrek jag och fick se en liten hand med lite för långa naglar komma mot mitt ansikte. Så rev han mig i ansiktet.

Då fick han ligga där på golvet och skrika, ganska snart kom han ångande mot mig och ville bli tröstad. Svårt att trösta i det läget tyckte jag.

Sedan åt han upp maten och tyckte till och med om den.

Vid nattningen var han vild som ett troll, petade in ett finger i ögat på mig, jag var väldigt tacksam då att jag badat grabbarna precis innan.

Det känns lite i hjärtat när man bråkar, jag var tvungen att ringa och höra hans röst i morse. Men han var glad och allt var som vanligt.

tisdag 6 maj 2014

Jonglör

Jag gillar att ha många bollar i luften. "Wohoooo" föreställer jag mig att jag låter när jag kastar dem upp i luften och ser hur de landar runt omkring mig. Men ibland... har jag kastat lite väl många bollar, och det är skönt att ligga på gränsen för hur många bollar man faktiskt kan kasta. Men en boll för mycket i det läget... aj aj aj aj aj.

Egentligen borde jag bjuda in till den stående papiljottbjudningarna. Men jag hittar ingen inspiration, jag hade ett upplägg klart, men det blev bara pannkaka av det, och nu går helgerna i det fullsmetade tecknet.

I flera veckor har jag dessutom varit krasslig och inte fått någon kontinuitet i tränandet. Oså den där hormonspiralen som jag tycker... påverkar mitt humör. Fast jag är stabilare nu, lite känslig bara.

Å h men åh! Nu gick luften ur mig, orkar inte skriva något mer nu... jag får återkomma.

söndag 4 maj 2014

Renovering fortskrider...

... Det visade sig att jag inte var sliten efter möhippan, utan magsjuk. Tyckte det var lite konstigt eftersom att jag slutat dricka tidigt och druckit mycket vatten under kvällen.

Nåja! Renoveringen! Går framåt! Snart är elen dragen och golv ska läggas, det ska isoleras och sättas gips, monteras kök på mellanplanet. 

Fönster ska beställas till den lillas rum, tilll väggen mellan badrum och sovrum.

På ovanvåningen reglas det för fullt.

onsdag 30 april 2014

Jag är inte allmänbildad...

En av mina största akilleshälar (Ja jag har faktiskt fler hälar, kanske fler än två) är att jag inte är allmänbildad. Jag skulle inte säga att det går hand i hand med intelligens, även om man ibland skulle kunna uppfatta det så. Det är som att den vuxna delen av min hjärna till viss del är avstängd. Det fastnar inte saker som jag upplever som tråkiga. Det är därför jag till exempel hatar quiz. För jag kan aldrig någonting och jag hatar att förlora. Visst bryr jag mig om vad som händer i världen och visst finns det ämnen som intresserar mig, men å andra sidan finns det så väldigt många ämnen som inte intresserar mig.

Jag har ett datum framför mig, där det skulle passa väldigt bra att vara lite allmänbildad. Så jag behöver förbättra mina allmänna kunskaper om allt, ganska fort. Jag trodde nutidstipset på DN skulle vara en het grej för det, men rätta mig gärna - det verkar DN ha slutat med?

Förutom att läsa tidningarna var dag, hur bör jag bära mig åt!? Tacksam för tips.

måndag 28 april 2014

Möhippeslitage

Jag var på möhippa i lördags. Det var full fart och härliga jenter, glädje och fest. Så kom söndag och jag kunde inte sova, så jag gick upp med den blivande bruden och en tjej till och vi gick en promenad på söder, åt frukost på Rival och såg staden vakna.

Sedan städade vi och jag vinkade av tjejerna som skulle hem till Oslo. Packade bilen och åkte till The Souk Machine på Bergsundsstrand där jag hade beställt golvklinker till badrummet på mellanplanet. Köpte ett väldigt marokanskt handfat också med en blandare. Älskar handfatet.

Tog mig hem, lämnade busskort till vänner som jag lånat av. Hängde med barnen, som jag saknat så det gjorde ont. Luktade, snusade, kramade. Mådde bra, lite trött men bra. Så blev klockan ca 17. Och min kropp bara STOPP. Jag började må illa och fick kramper i magen, the rest is history. Men hela natten har magen krampat och kroppen smärtat.

I dag är jag på kontoret och känner av sviterna efter möhippan, herregud. Jag orkar inte festa som jag gjorde 2002 längre. Nu får det väl vara bra... fram till bröllopet om tre veckor. :P

torsdag 24 april 2014

I natt när den stora kräktes - igen

Ja någon kräksjuka har den stora fått, som bara uppenbarar sig på natten. Och allt tjat om dagarna om att få gå till kompisar måste fortsatt bli nej nej nej, du kanske kan smitta dem. Han är så sugen på att leka med kompisar hela tiden, även fast han är yngst och hamnar i bråk med sin närmaste kompis hela tiden.

... och jag är ledsen hela tiden, fast inte olycklig. Det här med att tillsätta hormoner..? Fyfan.
Jag tror jag måste gå en runda till Kungsträdgården nu, för att andas lite lycka.

onsdag 23 april 2014

I natt när den stora kräktes

- Trygg!!! vakna, den stora kräks!

Och han ställer sig bakom mig:
- Är han sjuk?
- ...

Jag ber honom hämta något som den stora kan kräkas i om han behöver igen, och han hämtar skurhinken - det smidigaste han kunde hitta. Och medan jag duschar det lilla (stora) barnet i badkaret ber jag honom slita ur sängkläderna, som han sedan kommer lommande med och ställer sig och tittar på mig och barnet som duschas, men det kräkiga sänglinnet i famnen. Skurhinken har han placerat bakom mig så att jag snubblar på den när jag vänder mig om.

Men allvarligt Mr Trygg!? Ner med det där i tvättmaskinen! När jag kommer in med barnet till sovrummet står Mr Trygg och torkar i barnsängen med papper. Hallå? Slit ur det där madrasskyddet och bädda rent!

Hur kan det komma sig att Mr Trygg blir helt handlingsförlamad när solen gått ned?

tisdag 22 april 2014

Ryttareliten

Jag har slötittat lite ibland, blir mest sugen på att rida själv. Men i går var Sylve med! Han var ridskolechef på ERK där jag tränade och red när jag var barn/tonåring. Så honom känner jag lite faktiskt. Det var kul att se honom, men när den där unga killen var stöddig mot honom och de andra gubbarna ville jag bara sjunka genom jorden. Det där tolererar inte Sylve kände jag bara.

Jag tyckte det var så pinsamt, och så typiskt ungt på något vis. Jag har väl själv gjort liknande tabbar. Så pinigt.

Det är lätt att ha åsikter om ryttarna, hur de är tycker jag... jag vet inte... de har ju det inte direkt fattigt någon av dem, vilket gör det lättare att lyckas inom ridsporten.

Potträning

Ni sitter väl som på nålar förstår jag - hur har det gått!?

Jag köpte efter tips från Åsa, boken oh crap, potty training. Så jag började med att låta den stora vara naken på underkroppen, det höll i cirka två timmar, sedan ville den stora gå ut i det vackra vårvädret. Och han skulle ABSOLUT ha kalsonger på sig. Något som boken säger no no till. Men som mamma väljer man sina strider.

Den stora kissade på sig, en, två, tre gånger. Men den tredje gången hände något och han knep. Han grät och ville gå och bada (för att få kissa i vattnet). Jag tröstade honom, höll om honom och sa att jag förstår att du tycker att det här är läskigt, du har haft blöja på dig sedan du föddes, men jag är här och jag håller om dig, inget hemskt kan hända. Och så kissade då den stora på pottan för första gången.

Sedan dess har ingen mer kissolycka skett och han är nu också torr på natten (!), det som fungerat mindre bra är nr 2. Men... å andra sidan... det kommer kanske, för det är inte så mysigt att bajsa i kalsongerna...?

Så nöjd med hur duktig han är och så förståndig. Köpte genast sex par kalsonger på Lindex, med ekologisk bomull, tycker de är så fina. Så nu är han på förskolan utan blöja för första gången.

Liten blir större.

torsdag 17 april 2014

Familjeparkering

Många gånger är de som jag stirrat ilsket på medelålders män som parkerar utan barn och utan barnvagn på familjeparkeringarna utanför Ica Maxi eller Ikea. Här om dagen fick jag dock nog, vevade ner rutan och frågade den medelålders mannen om han var medveten om vilken parkering han hade parkerat på och varför det finns sådana.

- Ja, men nu blev det så, svarade mannen och fortsatte packa in sina varor. Men han skulle inte slippa mig så lätt. Herregud, jag har satt in en hormonspiral som uppenbarligen verkar göra mig ledsen, så varför inte släppa ut lite ilska på en främling?

- Jag har två små barn, fortsatte jag. Som åker vagn och åtminstone en av dem tänker sig inte för när han smäller upp sin dörr eller springer omrking. Jag skulle behövt en större plats som ligger nära entrén för att det ena barnet inte ska behöva springa över hela parkeringen samtidigt som jag tar hand om den lilla och har varor som jag bär.

- Jag har också haft små barn svarade mannen. Fast jag tycker faktiskt att han verkade besvärad.

- Ja då vet du, då tycker jag att du är än mer respektlös sa jag och körde vidare.

Det var bara... så skönt att ha det sagt.

måndag 14 april 2014

Syllutmaning

Jag vet ju att ni är några som gillar renovering som läser, så här kommer en liten uppdatering.

Vi visste att det var röta i syllen under det som ska bli nya köket, men vi visste inte riktigt i vilken utsträckning, så det blev överraskning här om dagen när det visade sig att allt var genomruttet i den gamla delen av huset. Så all syll måste bytas.

Det står en öppen spis i köket, lite nervös över att den kommer krakelera när vi lyfter huset. Det är vår största utmaning just nu, som ska göras i veckan.

Vår näst största utmaning är att det rinner vatten på berget som är under golvet i tvättstugan. Det vet vi eftersom att vi bilat ut golvet. Det är också en spännande utmaning.

Längtar högre, längtar längre

Jag vet inte riktigt vad det är - om det är någon slags chock över att det blivit ljusare, eller om det är någon ålderskris. Lite låg i alla fall, men jag håller mig så väldigt sysselsatt att jag inte hinner hamna i någon djupare svacka. Fast jag känner - att jag helst vill sova. Det eller åka på charter. Höra havet skvalpa, känna solen bränna, läsa en bok, bada.

Jag borde vara glad känner jag, jag var på en fantastiskt rolig dejt i helgen, med min man. Vi sov på hotell. Eller ja, han sov och jag sov vaken. Barnen hade det så bra hemma med mormor, så jag borde verkligen bara vara glad.

Men så har jag kli i halsen också. Vågar inte springa, det är ju bara tredje veckan med förkylningssymptom, HUR LÄNGE SKA DET HÄR PÅGÅ? Blir så trött.

Det här med att bli mamma, hur mycket man förändras... - samtidigt som man är samma person. Ibland blir jag ledsen när jag inte får samma frågor om jag vill hänga med på grejer längre, nu när jag är mamma. Och det kanske är så att svaret ändå skulle bli nej, så jag vet inte om det spelar någon roll. Men ändå känns det.

Eller så är det den här spiralen jag satt in, kan man bli deprimerad av den?

... och så den här längtan, efter att komma vidare, nå högre...

Eller bort, till vågskvalp.

torsdag 10 april 2014

mer renoveringssnack och blöjsnack

Efter ett par veckors halvdan träning, gjorde jag ett försök på fem kilometers löpning på bandet i dag. Tunga tunga kilometer, klarade det inte helt, men nästan. Jag kommer väl aldrig att bli en löpare, men midnattsloppet 2015, ska jag ta mig igenom om jag så ska krypa i mål. Har slagit vad med Mr Tryggs bästa kompis och han är så kaxig att jag INTE vill ge honom ett nederlag.

Tänker mycket på hur samspelta jag och Mr Trygg är just nu, hur överens vi är i renoveringen. Så kul att vara ett team. Snart börjar uppbyggnaden av mellanplanet. Wow, det går så fort! Snart är det juli och snart bor vi väl där.. i villa Ekeby, spökhuset. På söndag ska vi hämta golvklinkerna på The Souk Machine och köpa handfatet också till badrummet. Sen är det läge att börja kolla på väggkakel både till badrum och kök. Jag vill ha murrigt i badrummet och ljust i köket.

Av planken från den rivna väggen ska Tryggs kollega bygga ett bord som han ska sälja till oss. Det känns fint, att ha ett bord som är gjort av huset.

I dag skiner solen så himla behövligt. Regnet och fukten gör mig vemodig och kall. I påsk kör jag blöjavvänjning med den stora. Så trött på de där blöjorna att jag kan kräkas rakt ut. Tips till mig om han bryter ihop?

tisdag 8 april 2014

Renoveringsbilder

Tyvärr har jag mina före-bilder i systemkameran som råkade komma med mamma hem efter helgen. Så förebilderna får ni se vid ett annat tillfälle.
 
Här står Mr Trygg vid nya matplatsen

En fin bit tapet, vi hittade under "vit" vägg.

                                                   Här står Biffen vid en ej längre existerande vägg


Och Staffan också.

                                                         köket där vi tagit bort taket

                                                                  Köket utifrån
dränering pågår


torsdag 3 april 2014

kaffebutikshajpning

Min man köpte en nespressomaskin när perkulatorn gick sönder av överhettning. Mr T menar att eftersom att jag inte dricker kaffe, så kan han kosta på sig de små kapslarna. Eller ja, den här gången var det jag som kostade på honom det. Trygg har en kollega som menar att han åker till Nesspressobutikerna bara för att dricka kaffe och kolla på de snygga tjejerna som jobbar där. Så jag spanade extra noga efter snygga tjejer när jag gick in i butiken på Kungsgatan här om dagen.

Men det enda jag möttes av, var till en början en snorkig liten expedit som undrade hur hon skulle veta vad min man gillar för kaffe. Jag som hade rätt höga förväntningar på att få bra service, började mest gapa som en fisk. Det artade sig visserligen eftersom, hon tog fram Tryggs tidigare beställningar så kunde vi välja kaffe utifrån det. Inte så svårt. När jag hade hämtat mig och stängt munnen fortsatte jag spana efter de snygga tjejerna, men märkte ganska snart att jag istället hade svårt att hålla ögonen borta från den manliga puddingen intill den snorkiga lilla saken. Eller rättare sagt, jag höll ögonen borta eftersom att det kände så genant att stirra på honom.

Kanske att det fanns något exemplar av kvinnlig fägring, men jag kände inte att den liksom hopade sig över mig. Kanske att det ligger i betraktarens ögon... kanske också, att det är rätt ointressant med yta, känner jag. Hur het han än var den där kaffepuddingen, så kändes både han och de andra rätt ointressanta för mig. Snacka om besvikelse efter Tryggs kollegas hajpning.

måndag 31 mars 2014

Pappa

Jag är uppvuxen med en frånvarande pappa. Han lämnade mig och mamma i samband med att jag föddes har jag fattat det som. Han hörde av sig ibland när han fick ett infall, eller dök upp på min skola och ställde till scener genom att uppfostra olydiga klasskamrater till mig. Jag ville sjunka genom jorden, åka hem och komma tillbaka när han inte var där. Under långa perioder hörde han inte av sig alls. Det tänker jag på ibland. Att då hörde han inte av sig fast han kunde, nu hör han inte av sig för att han inte kan. Min pappa kan inte använda en telefon själv, han kan inte skriva sitt namn, inte duka ett bord för åtta personer, för han kan inte räkna. Han kan väl knappt läsa om jag har förstått det hela rätt.

Om nätterna går min pappa upp och glömmer bort vad han håller på med - får jag höra på omvägar, det resulterar i att han ställer till med oreda - ställer till med bränder i tvättstugor.

Jag vet inte helt säkert vad som pågår. För en sådär sex år sedan drabbades han av en stroke, men det känns som om det bara blir värre. Ingen berättar ju något för mig heller, så jag vet aldrig vad jag kan hjälpa till med eller inte.

När jag var 12 år tog pappa med mig till Indien. Det var på många sätt en fantastisk resa, men jag hade väldig hemlängtan. Att resa med en pappa man inte känner är ju på många sätt speciellt. Min pappa som var polis innan han pensionerades, berättade att han fått tillfälle att resa i tjänsten och spana på några knarksmugglare. På ett annat plan fanns en kvinnlig polis med sin son minns jag. Undercover.

Att min pappa haft svårt med sanningen, är ingen nyhet för mig, bara så dumt att jag gick på det där. Under helgen som gick, fick jag reda på att han hittade på det där med undercover. Han hade tagit med mig på resan till Indien för att göra sin dåvarande fru svartsjuk. Varför det var jag och inte min bror vet jag inte.

mötet med spöket

Jag har satt in en spiral. Eftersom att det här med säkra perioder funkar skitbra så länge man inte ligger på de osäkra perioderna. Så jag har satt in en spiral, på min första mensdag, för det skulle visst vara bra om jag hade mens. Sedan åkte jag till en stuga i skogen utan el och utan vatten. Blödande utan att få använda tampong. Görförkyld också. Jag har varit med om bekvämare situationer.

Om nätterna var det kolsvart och någon gick omkring på nedervåningen och jag kunde inte sova. Är det mig spökena spökar för eller tillhör de huset?

I Orsa Grönklitt sken solen om dagarna och den stora fick lära sig att åka skidor både utför och på längden. Jag provade också på längden för första gången. Orsa Grönklitt var supertrevligt. Mamma skämde bort oss genom att betala för allting. Det är faktiskt rätt trevligt att bli bortskämd.

På söndagsmorgonen mötte jag spöket när jag skulle gå ut och kissa. Hen var en liten söt mus som var glad över att kunna mumsa i sig allt som barnen tappat under middagen. Och efter middagen. Han bodde dessutom inne i "kylskåpet" sa hen hade det nog fint. Brandmannen inledde musjakt och husägaren släppte ut musen i skogen.

Mina ögon svider, förkylningen som nockade mig i tisdags har flyttat dit. Jag är osminkad, men ska väl sminka mig i kväll när jag och mamma ska på Årets Bygge-galan. Det blir nog kul, men just nu känner jag mig mer sugen på vågrätt läge.

På lunchen ska jag löpa. Det är nya inriktningen för träningen i april. En mil tyckte min PT att jag skulle springa under ett av passen. På det svarade jag ungefär så här:
HAHAHAHAHA.