måndag 28 oktober 2013

Bokcirkel

Som sagt, jag går en fin balansgång mellan bra flow och för mycket -smack in i kaklet. I går glömde vi bort vår sorgegruppsmiddag. Vi som inte träffats på så länge. Så himla tråkigt.

Bokcirkelns premiärmöte hemma hos mig i fredags blev lyckad, trots oskurade golv. Vi hade läst Morgon i Jenin av Susan Abulhawa efter tips av fröken Elak. Måste säga att det var skönt att läsa en sådan välskriven bok. Dessutom har jag fått en historielektion och en annan förståelse för vad som har hänt i Palestina genom boken. Sedan får man förstås komma ihåg att boken är skriven från en sida av myntet. Mina bokcirkelmedlemmar har snorat och gråtit. Jag fällde inte en tår, men jag hade väl på mig min mentala skyddsdräkt. Om jag ska rikta någon kritik så är det väl att det blev lite mycket i slutet. Lite väl krystat, det hade kunnat räcka några sidor innan slutet.

Till nästa tillfälle ska vi läsa Karl Ove Knausgårds Min Kamp 1. Mycket spännande tycker jag som redan hade köpt bok nr 5 på Gekås. Nu har jag köpt 1 och 2 också. Gillar att jag hittar tid till att läsa, trots att jag spelar Candy Crush (bara två världar kvar nu).

torsdag 24 oktober 2013

aequivalere

Jag balanserar på en fin linje mellan bra flow och hysteriskt mycket. Eftersom att jag är ensam de dagar jag inte arbetar, fram till 21- tiden, är det meningen att jag ska ta nattningen av mina söner innan min Mr Trygg kommer hem. Kan väl säga att det fungerar sådär. Eller inte alls snarare.

I går svor jag åt storebror för första gången på riktigt. Jag ska inte göra om det, för det fick mig inte att må bättre. I måndags när jag var ensam, började det riktigt bra. Lillebror somnade nere i vaggan. Jag hann läsa saga för storebror innan han började SKRIKA att han skulle ha en banan. Jag försöker vänja honom av vid det, eftersom att det mest är ett sätt att få vara vaken en stund till. I know you big brother. Så han väckte lillebror på det viset. Medan jag försöker söva lillebror härjar storebror i sängen med täcket över huvudet. Lillebror sätter sig upp och efter en slemhostning spyr han över hela sängen.

Så det är bara att avbryta allt. Byta sänglinne, ta med sig lillebror till nedervåningen för att byta kläder. Undertiden lastar storebror på ett berg av äppelpaj som jag lämnat framme.

Så jag hade tänkt mig en mer balanserad kväll i går, efter att jag ägnat stora delar av dagen till att vika tvätt och städa i köket, lagat mat till storebror och varit allmänt husmoderlig så kände jag att det var dags för balans.

Har era barn sett Björnbröder? Herregud, om inte, låt dem inte se den! Jag inser ju att storebror är alldeles för liten för att se den, men nu är det för sent och det är ett satans viftande med blompinnar och skrikandes efter Sitka och till och med "döda Sitka". Jag har lyckats hyfsat bra med att få honom att förstå att man inte skriker att man ska döda folk hit och dit, men ibland kan han inte hålla sig och ofta får vår stackars katt rollen som björn.

Nåja åter till gårdagskvällen. Lillebror somnar fint i vaggan. Storebror får på pyjamas och tänderna borstade. Men sedan väcks den lille djävulen i honom och han ska läsa mia, MIAAAAAA skriker han och jag vet inte vad det är för bok. Självklart vaknar lillebror. Självklart, jag menar. Det är klart att han vaknar. Och sedan härjas det vilt i sängen, tre gånger lyckas jag få lillebror att somna om. TRE gånger lyckas storebror väcka honom genom att kasta sig PÅ honom eller skrika högt. Och han sliter upp blompinne efter blompinne så att orkiderna slokar och sedan upp i sängen så att det blir jord på det precis nybytta sänglinnet (igen eftersom att lillebrors blöja läckt). Då ger jag bara upp.

Vi går ner, säger jag. Kom så går vi ner och skiter i att sova. Klockan är 19:50 när jag ringer Mr Trygg och fast jag vet att han slutar 20:00 så bara:
- KOMMER DU HEM SNART ELLER?

20:10 ringer jag igen, kommer du!?

Jag lastar in barnen i bilen och hämtar Trygg vid stationen. Känner att jag vill börja gråta, riktigt ledsen över att jag inte får det att fungera. Ledsen över att jag inte kommer hinna städa på fredag innan min bokcirkels första möte, för att farmorn är borta och kan inte hjälpa mig med barnen någon timme. Och mormorn är upptagen med sitt liv. Ledsen för att jag svor åt storebror och för att han inte lyssnar.Men så kommer pappan och först då. Blir det balans hemma. Storebror somnar, lillebror somnar. Jag får middag.

Sedan lägger sig lillebror tillrätta vid min barm, tar ett stadigt grepp och släpper inte förrän jag drar honom ifrån mig när klockan ringer 06:00, i dag, worktime. Pappans hemmadag. Jag har jobbardag, egentid. Vi har kvartalsmöte hela dagen och champagneprovning i kväll. Well, jag kunde ha varit mer upplagd för det. Jag kunde ha haft lust. Men mest känner jag mig ledsen och misslyckad.

tisdag 15 oktober 2013

Donera mera

Nu har jag anmält mig till donationsregistret. Gör det du också, vare sig du vill donera dina organ eller inte. 

torsdag 10 oktober 2013

life is life

I går kände jag bara... att nu får det bli torsdag så att jag får komma hemifrån. Jobba, aaah vilken semester. Hade aldrig trott att jag skulle känna så, och jag tror heller inte att jag skulle kännas så om jag arbetade heltid. Amen för halvtid.

Mina barn alltså, finast i världen. Men wow. Lillebror är så intensiv och vill vara i alla hörn samtidigt och går jag ur synfältet raserar världen (så himla gulligt). Storebror ville inte gå till förskolan i går, fast han brukar vilja. Så vad säger jag...?

Klart att han fick ha en dag hemma med mig och lillebror (fast jag hade 1000 saker att göra), oh lord vad intensiv. Och han vägrar att lyssna när jag för 712e gången säger att han inte får ta blompinnarna och vifta med dem. Bland annat det. Jag blir så trött på mig själv och mitt förmanande. Försöker erbjuda alternativ som jag hört man ska göra. Men framåt kvällen är fantasin så dålig. Så ut går man igen och försöker mana sin äldsta son till att inte hitta på grejer på grannarnas staketlösa tomter. Men sonen lyssnar inte särskilt väl och pillar av ett nät i plast från ett litet träd. Det fyller han med löv och leker att han skjuter bläckfiskar som skurken i "Dumma mej". Gulligt, till det att grannen kommer hem och rynkar på näsan åt min ouppfostrade son och åt mig som inte hindrat honom från att ta plasten. Så försiktigt jag kan säger jag åt min son att sätta tillbaka plasten (som så klart är oförstörd), men han blir ledsen och går i tusen bitar och där står jag med den lille på höften som gråter om jag sätter ned honom, och den stora gråtande och rullande på marken.

Då kommer en annan granne och räddar mig, genom att bjuda in oss för lite lek. Lättnaden då, eftersom att fantasin är slut.

Och i dag, arbetar jag. Jag har tränat på lunchen och jag har fått kissa ifred. Nu längtar jag hem, efter mina barn, de finaste i världen.