lördag 27 april 2013

Att komma ihåg.

Storebror, älskade storebror du är så himla fin. Och arg när du inte får som du vill. Du talar i fyraordsmeningar  ibland till och med fem. Du tycker om att städa. Men stökar ändå mest ned. Du kräver så mycket av mig nu att jag håller på att gå av. Jag ska ofta bära dig och du blir arg som ett bi  när du inte får precis som du vill. Så jag bär dig på ena armen och så bär jag lillebror på den andra.

Du älskar att mysa med mig, jag är din favorit. Du är verkligen mammas kille.
Du tycker mest om lillebror och blir ibland förargad om någon annan håller i honom. Men ibland slår du honom eller nyper honom så att han tjuter i högan sky. Jag hinner inte alltid hindra dig.

Älskade storebror, du älskar att vara ute och har en förkärlek till skor. Mest vill du ha tofflor, fast det är snö. Du provar pappas skor och mina skor, också Olivias skor. Du kan verkligen inte förstå varför du inte får ha Olivias skor när ni ska gå ut och leka.

Du har kissat på pottan en gång, men pratar mest om den utan att vilja använda den.
Vi får dig inte att sitta kvar vid matbordet för att äta upp din mat och heller inte dig att alltid plocka upp det du har haft ur. Men ibland så.

Det går mest bra på förskolan, men här om veckan bet du en kompis i ryggen när ni lekte krokodil. Först blev jag kall i hjärtat och i själen men efter ett par dagar kunde jag se det framför mig, hur du levde in i krokodilrollen, och då började jag le.

Du älskar att vara ute och av någon anledning så älskar du maskiner och traktorer och allt som är pojkigt, jag blev lite glad när du valde en rosa minikånken till att ha din frukt i på torsdagar när ni ska gå på utflykt med dagis. Du tycker om vattenlekar också och gympan som ni har på dagis på tisdagar.
Din favoritfrukt är päron.

Det här har jag börjat att skriva på hela veckan, men alltid blivit avbruten, nu sover du och din lillebror sover nästan.

Du väger 13 kg ungefär och lillebror sju.

Lillebror växer snabbare än blixten och älskar dig mest av allt. Jag har hört honom skratta på riktigt två gånger, den första var när vi badade, du, jag och han. Då skrattade han mot dig så han kiknade och den andra gången var när ni låg bredvid varandra för blöjbyte.

Lillebror kräver en aning mindre än storebror gjorde vid samma tidpunkt, lillebror kan somna själv i vagnen eller i spjälsängen. Vi sover allesammans i samma säng, fast lillebror somnar i spjälsängen som står intill. Jag domnar i båda armarna på småtimmarna eftersom att jag har en bror på varje arm. Lillebror är en glad liten skit som ler så fort man ser honom. Det ger mig dåligt samvete och en uppfattning om att jag ser honom för lite.

Lillebror är så lik storebror i samma ålder att de hade kunnat vara enäggstvillingar, det ska bli mycket intressant att se om det fortsätter så.

måndag 15 april 2013

Sliten

Jag och min man var på slottsbröllop i lördags. Mr Tryggs bästa vän gifte sig och det med pompa och ståt på Karlbergs slott. Jag var relativt trött i går och har sovit dåligt i natt. Så känner mig sliten i dag också. Stabilt. Tur att det händer en gång per sekel ungefär.

Klänningen som jag hade beställt från ett fjärran land kom inte i tid, så jag fick stresshoppa en annan, som var fin... men det gick en maska i den under kvällen. Trist.

Känner att mitt liv inte riktigt är hållbart nu. Jag stressar för mycket med jobbandet och det blir inte bra. Jag kanske behöver mer struktur. Det hade säkert fungerat om inte Mr Trygg hade så mycket tid att arbeta igen.

Jag har fortfarande ingen telefon, har klarat mig utan i mer än en vecka. Ingen kan komma och säga att jag är beroende av min favoritpryl.

Drömde i natt att Fred försvann från dagis. Ångesten och letandet. Han kom tillrätta sedan, jag tror inte jag hade klarat något annat. Inte ens i en mardröm.

onsdag 10 april 2013

Förlossningsberättelse nr 3.

Jag hade förvärkar hela dagen, men tänkte inte så mycket på det. Jag var inställd på att förlossningen inte skulle komma igång av sig själv. När klockan närmade sig 21:00 satt jag i soffan och tyckte att förvärkarna kom rätt tätt, typ var 10e minut. Mamma kom förbi och vi velade om hon skulle stanna för säkerhetsskull, eftersom att storebror behövde barnvakt. Men hon åkte hem.

Vid 22:00 undrade jag om jag inte skulle se var värkarna tog vägen och sitta kvar lite längre framför TVn än vanligt. Tog en dusch och det lugnade det hela en aning, så jag gick och la mig för natten. Då började värkarna göra ont på riktigt, jag fick svårt att trösta storebror som vaknade till ibland.

Så jag började klocka värkarna som kom var åttonde minut till en början. Och så började jag skicka sms till en kompis. Så jag inte skulle känna mig så ensam. Hon var vaken så jag fick stöd där mitt i natten. När värkarna kom var femte minut ringde jag förlossningen. Jag pratade med en kvinna som gav ett likgiltigt intryck. Jag bestämde då att det strax var tid att åka in för en kontroll.

Vilket förvånade mig eftersom att det var en dag kvar till beräknat förlossningsdatum. Jag ringde mamma och bad henne komma tillbaka, jag tror klockan var runt 01 den här natten mot måndag. Jag väckte Mr Trygg försiktigt och sa att han kunde ligga kvar och sova med storebror men att jag skulle gå upp och göra mig klar. Så jag gick upp och tumlade lite kläder som jag ville ha med mig - som hängde på tork. När mamma kom, stod jag i hallen med en kraftig värk. Mamma la en hand min axel men det kändes som om hon hängde över mig. 

Efter lite meck med barnstolar var vi på väg, jag klockade värkarna som till slut var nere i ungefär varannan minut. Jag staplade ur bilen och mot förlossningen med Trygg parkerade bilen. Det tog lång tid innan någon öppnade. 

Men sedan kom en barnmorska och visade mig till det första rummet på vänster sida. Det verkar vara min lott att föda barn i förlossningsrum utan egen toalett. Rummet var mer slitet än de jag fått se när jag var på besök. Men skitsamma tänkte jag. Huvudsaken är att jag får god vård.

Efter en undersökning visade det sig att jag var öppen fem centimeter och där med hade kvalat in för att få stanna.

Fick frågan om hur jag tänkte med bedövning och berättade att jag stod fast vid min plan, att om det inte drog ut på tiden, så bara lustgas som jag älskar. Synd att masken var från 1800- talet och att Trygg efteråt berättade att det verkade som om jag inte fick masken tätt. Det kändes.

Vattnet gick inte, vilket betydde att lillebror låg där inne och tryckte mot blygdbenet utan att ramla ned ytterligare. Min första barnmorska, samma som öppnade dörren för mig, som jag tyvärr inte kommer ihåg vad hon heter, vågade inte ta hål på hinnorna för hon tyckte att hon kände ett kärl i hinnan. Tack för ytterligare tre timmar smärta pga det.

Personalbyte. Den nya barnmorskan hade hål på hinnorna rätt snabbt och därmed kom utdrivningsskedet igång. Inget kärl i hinnan utan fosterfett som låg samlat. Smärtan som strålade ut ur mitt inre har jag beskrivit förut. Ljusblixtar framför mina ögon. Vissa värkar andades jag mig igenom, men när de kom utan uppehåll skrek jag könsord rakt ut i luften men bad genast om ursäkt.

Jag satt på en sådan där stor boll och rullade höfterna, jag låg på sidan och jag stod på knä. Men inget kändes särskilt bekvämt. Jag hade bett om en förlossningsstol eftersom att storebror kom på en sådan och jag tyckte det var bekvämt. Den här gången var det inte särskilt bekvämt, men jag hann liksom inte reflektera över det. Det gjorde bara så satans ont att jag trodde att jag var på väg att avlida. Jag skrek att något var fel, att det omöjligtvis kunde vara meningen att man skulle ha SÅ HÄR ont!

Jag vrålade att Mr Trygg skulle trycka på musklerna i ryggslutet och jag tror att någon hjälpte honom, det kändes åtminstone som att jag hade fyra händer som lindrade smärtan som skar genom ryggen.

Jag kräktes upp allt jag hade druckit tidigare under morgonen, jag tror jag kräktes av smärtan. För det var inte när han passerade de där taggarna som jag kräktes. 

Lite för tidigt tyckte jag att det var dags att krysta tror jag, för det var liksom skönt att trycka på i värken i stället för att bara härda ut den. Men sedan kom krystvärkarna rätt snabbt inpå det och då tyckte jag att det var nog. Ungen skulle ut! Så jag tryckte på och tyckte att han skulle komma på ca en krystvärk. Den där känslan av att slitas isär. Det samtidigt som jag inte hade något som helst belöningstänk, jag fattade inte att jag skulle "få en lillebror". Jag tryckte och tryckte där jag satt på halvfjärs och när han till slut kom ut hade jag tryckt ut honom med min inre styrka så att barnmorskan fnissade när han kom ut två tredjedelar snabbare vid varje värk än normalt. Därför var lillebror blå på överläppen när han kom och lades på mitt bröst. Och jag var så slut, så slut att jag inte orkade ha honom där egentligen. För jag orkade inte känna att han verkligen låg kvar.

Och det var inte lätt att trycka ut moderkakan ur mitt sargade inre. Det kände väl moderkakan på sig och låg kvar till att barnmorskan drog i navelsträngen och då flöt den ur mig som en stor snorloska med en sista värk och då kände jag mig helt plötsligt klarare i huvudet. Konstigt. 

Men sedan var det dags att trockla ihop mig. Åh fyfan, jag vågar inte tänka på hur det ser ut där nere, jag har inte vågat titta efter. Ganska många stygn fick hon sy och det var obehagligt som satan för i huden tar inte bedövningen, bara i slemhinnorna. Jag ville bara att det skulle vara över, men samtidigt ville jag ge henne tiden att verkligen göra ett bra jobb.

Det jag tyckte var skönt var att barnmorskan som förlöste var hos mig under nästan hela tiden. Och att de lyssnade på mina önskemål. Till exempel det lilla att jag ville ha en varm handduk att trycka mot underlivet efteråt. Det fick jag motvilligt förra gången. Den här gången var det en självklarhet.

Det var synd att jag inte fick någon värmekudde, för de fanns visst bara ett begränsat antal. Om det blir ytterligare en gång, komma ihåg att ta med det.

De hade frågat innan om vi ville ge blod från navelsträngen till forskning, men jag avböjde då jag ville att blodet skulle pulsera klart till lillebror.

Sedan skulle man visst kissa och då skulle det travas ut i den kalla korridoren med sitt sargade underliv och sätta sig på den där toaletten, utan att vara kissnödig. Jag bad om mer tid, jag hade ju inte fått behålla någon vätska. Det ordnade sig till slut.

kunde jag börja glädja mig åt att ha fått en frisk pöjk. Jag fick pannkakor, sällan har pannkakor varit SÅ gott som då.

Och även om jag har varit glad sedan då över lillebror, så är det först nu jag börjar förstå. Att lillebror är helt fantastisk. Han också. I går badade jag och killarna, lillebror skrattade högljutt mot storebror och det känns så stort och fint att jag blir tårögd.     
  

tisdag 9 april 2013

Där är han ju!

Jag hinner inte med. Det bara är så. Att arbeta 20% (+ lite till) samtidigt som jag tar hand om mina barn och hemmet nästan ensam liksom... är nog. Bloggen ba; ho hooo?

Kul sak, jag vann hushållspapper hos Hanna! Och bevisar därmed att jag verkligen är småbarnsförälder eftersom att jag blev så fasligt glad för det.

Min klänning som jag ska ha på Tryggs bästa kompis bröllop på lördag är inte skickad från Kina än. Spännande.

Min telefon dog genom ett vinbad i fredags kväll. Min mammas kille ba, "sveeeeep" med sin tax över bordet pga dispyt mellan husse och hund. Ett vinglas föll mot en säker död och tog med sig min Iphone. Vilken fortfarande låter men är väldigt svart i displayen.

Känner mig handikappad, kan inte kontaktas eller kontakta. Inte instagramma, inte twittra inte facebooka, knappt blogga pga det hinner jag bara om jag råkar befinna mig mellan aktiviteter och då med mobilen.

Trygg var borta i helgen så jag åkte då till Enköping och spenderade helgen med min mamma och hennes kille. Alltså jag åkte för att jag inbillade mig att jag skulle bli avlastad och jag är säker på att mamma känner att hon avlastade mig, men pga att man befinner sig i någon annans hem som inte är barnanpassat blir det ändå ett jävla tjat från mig och springande och pekande "inte gräva med eldspaden inomhus" 728 gånger.

Tittade på mitt barndomshem som är till salu igen. Jag vet inte varför. Jag vet sannerligen inte varför jag tittade. Det finns hopp för gården, även om trädgården inte såg ut som förr och en del var helt öde och igenväxt. Gården har själ. Jobbigt att lämna den faktiskt.

Nu funkar äntligen min spinningcykel, men jag har inte hunnit träna på den. En annan dag kanske. ;P

Lillebror har visat sig vara en väldigt glad kille. Positiv och lite lättare än storebror hittills, lite nöjdare i allmänhet. Lillebror sover i alla fall några timmar i egen säng.

Storebror är fortfarande en amazing grabb. Lite svårare och jobbigare än vanligt pga att"känslorna är all over the place" så att han måste ligga på golvet och skrika och gråta för en väldig massa saker. Men jag förstår honom. Jag gör faktiskt det.

Jag fick syn på mig själv i micron i dag och bara... tänk att jag är mamma...
stort liksom, och coolt.

Nu ska jag gå och lägga mig med inpackningen i håret, den har jag inte hunnit skölja ur.  Varmvattnet tog slut när jag badade med barnen och jag tänkte att jag sköljer ur inpackningen senare, men det har alltså inte funnits tid och jag slår vad om att ni är glada att jag prioriterade bloggen framför ursköljning. HAHA.

I morgon har Mr Trygg avsatt tid för lämning på förskolan, så jag hoppas kunna sätta av tid för ursköljning av inpackningen då.

Glöm mig inte. Pussa!

onsdag 3 april 2013

Sportig.se höjer servicenivån

Men jag är inte ute och cyklar än.