lördag 28 december 2013

Här är jag!

Hollo.

Lillebror har börjat gå några steg, ostadiga men ändå steg. Att sluta nattamma... har väl gått sådär. Eller det går jättebra så länge jag inte befinner mig i sängen. Men så fort jag gör försök att tillträda blir han hysterisk och manisk efter bröstet. Och jag klarar det verkligen inte längre på nätterna. Mina arma bröst får blodblåsor och skavsår.

I går tänkte jag, att fasen. Jag tar fighten själv, men det går nästan inte. Efter midnatt var jag tvungen att byta rum med Mr Trygg.

Vi fick ett väldigt generöst bidrag till en resa av min mamma i julklapp. Antingen kan vi åka på en spahelg, eller så kan vi lägga till pengar och dra till solen. Jag tror vi spar pengarna till en solresa. Vet dock inte när vi kommer i väg. Nästa vinter skulle vi vilja åka med några vänner till finaste Koh Mook, men det är såååå lång tid till då och min kropp och sinne LÄNGTAR efter sol! Sen är det ju det där med utsläppen och miljöpåverkan som flyg ju innebär. Fasen. Hur mycket ansvar måste jag ta!? Buhuhuhu, ibland är det skönare att vara omedveten.

Julafton var väldigt fin och harmonisk. Tack för det. Sedan sov jag som en påse nötter pga lyssnade på snarksymfoni, men värre saker har hänt.

Vårt nya (gamla) hus, som ligger bara ett par stenkast från vårt nuvarande hus, har haft inbrott igen. Förra året var det några narkomaner som hittade det och bosatte sig där. Vilket jag absolut förstår att man gör. Herregud, väderskydd. Men tråkigt att de kissade och bajsade överallt och sånt. Nu vill vi inte att de går in och förstör mer. Jag var väldigt rädd när vi var där och mätte, när jag upptäckte att det var glaskross i vardagsrummet. Känslan av att inte veta om de var där inne någonstans. Påtända. Alltså. Hövva.

Nyårsförberedelserna är i full gång. Vi ska göra kalkon. HAHA, det har vi aldrig gjort förut, så det är bara att hålla tummarna för att den inte blir torr. Jag är lite sugen på att köra den i grillen med ölburk som med kyckling, meeeeeeeen vi får se. Champagnen är inhandlad. Det blir någon slags löjrom till förrätt och glassbomb till efterrätt. Vad tror ni om upplägget?

Vi ska köra julklappsleken också och jag är väldigt nöjd med mitt bidrag.

Å och JA JUST ja! Den 1 januari kör jag igång med en PT (via webben).
Jag kommer mest att äta nötter och kvarg verkar det som. Varvar väl med någon omelett. HAha å fyfan vad tråkigt. Men det ska visst förändra min syn och relation till mat. Vilket väl kan behövas. Jag har bestämt mig.


onsdag 18 december 2013

sluta nattamma den lilla och smärta

Nu har vi infört projekt "sluta nattamma". Inte en natt för tidigt. Egentligen hade jag tänkt sluta helt på en gång, men för min skull tänkte jag ta en sak i taget. Dessutom känns det som att amningen är en stor trygghet för den lilla. Även fast han börjar närma sig 11 månader.

I går bet han hål i min bröstvårta, på riktigt. Den smärtan.

En annan smärtsam sak var det här. Att när jag skulle lyfta den stora som under ett trotsanfall låg på golvet och hade för tillfället slutat skrika, lyfte armarna mot mig och ville att jag skulle lyfta upp honom.

Jag stod på knä och vred samtidigt KNÄT UR LED. Aj som fan. Jag låg där och kved på en madrass och försökte ropa på Mr Trygg som inte hörde ett skit eftersom att han väl var klistrad framför TV'n. Så storebror som hade fattat att mamma hade ont på riktigt fick gå ner till sin pappa och säga (jag hörde att han var rädd, men han var så tapper) att pappa du måste komma, mamma har ont. Mamma har jätteont. Och så kom då till slut Mr Trygg efter att han snäst åt storebror och frågat VAD VILL DU NU, ca två gånger.

Där låg jag. Med böjt ben och inte särskilt sugen på att röra det åt något håll. Vi måste nog ringa ambulansen sa Trygg. Men måste erkänna att jag inte var så himla sugen på det dramat. Jag vet att det här hände ett par gånger när jag var yngre. Efter en stund började jag skaka i kroppen (varför då?) men kunde röra benet lite och plötsligt small det till och benet hoppade rätt. Lättnaden då. Jag såg liksom hur det rörde sig i benet.

Ja ni förstår ju hur ynklig jag var, ville mest att ni skulle veta det.

Okej, vi kör.

Huset ska renoveras. Det finns en del skador som sagt, men det är skador som ska gå att reparera. Huset ska renoveras varsamt, det kommer aldrig bli som ett nytt hus utan kommer ha sitt sätt att vara.
Hoppas gubben blir nöjd med det (han som byggt det och dött i sin fotölj i vardagsrummet).

Handpenningen är betald.

Vi kör, gasar.

tisdag 17 december 2013

hej

Snart ska jag gå på lunch med Michaela.
Snart som om en timme.

Hon har också fyllt år. Så vi förtjänar en riktigt bra lunch.
Jag tänkte dricka ett glas vin, för det behöver en arbetande mamma med en blodblåsa på den vänstra bröstvårtan, åstadkommen av intensivt sugande, ammande son.

Fy farao för sömnbrist och stela muskler.

I förra veckan skulle tjejgänget överraska Michaela, men hon blev sjuk. Så himla typiskt, hon är ju aldrig sjuk.

Men vi andra fick i alla fall en god middag på Story Hotel i Sundbyberg. Riktigt mysigt, god mat och nära pendeltåget vilket uppskattas av underskriven. Kan jag verkligen rekomendera, dessutom trevlig personal. Jag kom på att jag hade glömt att borsta tänderna (händer typ aldrig), men mindes sedan att jag befann mig på ett hotell och visst fick jag en tandborste. Så himla gulligt!

Sedan blev jag som sagt hämtad av yngre svåger. Så himla skönt att slippa nattresan på 2 h, dörr till dörr.

I morgon vet vi mer om huset. Herregö jag orkar inte tänka på vad vi ska gå igenom.

hej då.

måndag 16 december 2013

Trots

Det är ett förbannat trotsande hela tiden. Det i kombination av att jag inte sover typ alls, så sjukt jobbigt. Jag försöker tänka på hur storebror känner sig. Han ligger där och vrålar på golvet för han tänker inte ha på sig sin fina täckjacka, inte sin fina overall och absolut inte den där blå jackan. Vi är redan 15 minuter sena fast vi vaknade tidigt och jag har stått i hallen i 45 minuter.

Jag varvar mellan att låta honom välja och att vara bestämd. Inget funkar. Till slut går jag med på en kompromiss och han också för den delen. Fleece med tjock väst. För kallt om någon frågar mig, så med kommer täckjackan.

På förskolan lägger han huvudet mot min axel och vill åka hem och sova i sin säng. Jag ska ge det till honom, det finns inget annat jag hellre skulle vilja. Jag möts av en stor vattenpöl i sandlådan och tittar på storebrors täckbyxor och vinterskor. Förlåt, jag visste inte säger jag och genast kommer en pedagog och understryker att man måste ha stövlar och galonisar, för att liksom spä på mitt redan dåliga samvete, eller vad fan handlar det om? Så jädra lätt är det inte, förra veckan var storebror hemma på grund av sin förkylningsastma och veckan innan det var det inte tal om några gummistövlar eller galonisar. Det är ju för i h-e vinter, trodde jag. Jag står där med storebror mot min axel, den lilla sover i bilen. Jag känner att jag ångrar mig, att jag vill ta med mig storebror hem igen och strunta i det här jäkla påfundet att lämna honom på förskolan. Vad ska jag göra? säger jag högt och vet redan svaret att det bästa är att du bara lämnar honom och går.

Jag BEHÖVER arbeta i dag och jag vet att det knappast går med båda barnen hemma. Så jag pussar på min sons kind, lämnar över honom och försäkrar att jag kommer och hämtar honom sedan. Det gör förbannat ont i själen, när jag går.

Tur julen, tur att du är här snart.

söndag 15 december 2013

Äsch

Jag är/har varit lite låg. Besiktningsmannen dömde ut huset hårdare än vad vi hade förväntat oss och nu vet vi varken in eller ut. På onsdag kommer en man som är van att renovera gamla hus och ska ge sin bedömning, så vi får se... jag försöker att inte ta ut något i förskott.

Förövrigt har jag hunnit träffa mina vänner en kväll i Sumpan och blev hämtad av min svåger. Alltså jag älskar stora familjer. Älskar. För att inte tala om mina vänner, underbart att inte behöva hålla igen på någonting och bara vara sig själv och säga vad man vill. Inte för att det är några konstigheter som yttras.

Jag ser fram emot julen och ledighet. Verkligen.

måndag 9 december 2013

Önskesak nr 1.

Käre tomten!

Jag önskar mig, åtminstone till nästa jul, det här fantastiska hjorthuvudet från inreda.com
Det skulle passa så bra i vårt blivande lilla bibliotek.


PS:
Jag har varit snäll.

torsdag 5 december 2013

Ny era.

Det här huset som stått tomt i 12 år, skrev vi kontrakt på i dag. Äntligen kan jag prata om det. Vi har inte velat säga något om det. Dels har vi inte velat ha konkurrens om det och dels så har vi inte velat skapa spekulationer om att vi ska flytta om det inte hade blivit någon affär. Men i dag skrev vi alltså papper! 2 april börjar renoveringen!

tisdag 3 december 2013

Vad är det för en dag?

I går satt jag på djursjukhuset med Esterkatten och den lilla hela dagen. Ester har ont i ett ben och är svullen i armhålan. Men när vi kom hem piggnade hon till och nu är jag inte så orolig längre, bara rätt less på att jag hade så bråttom in till sjukhuset eftersom att det kostar så innerligt mycket, trots att hon är försäkrad.

Åhjaja, jag fyller ju år i dag. 33 år. Fint att få uppleva det. Födelsedagen delar jag tydligen med Carlos Juan Finlay, som skulle ha fyllt nätta 180 år i dag. Soran Ismail fyller förresten också år i dag. Så några mycket lyckade personer är vi allt. ;) HÖHÖHÖ.

Jag var i staden där jag växte upp i helgen, det resulterade i en magisk baksmälla. Det går tydligen inte att festa som om man är 20 när man är 33. Fy. Fast jag ska inte säga att jag gjorde det heller... jag tyckte ändå att jag var sansad, men det tyckte visst inte min kropp.

På torsdag händer det grejer, vad kan jag avslöja först då. Men mycket spännande!

måndag 25 november 2013

Små glädjeämnen

Ni vet. När man känner sig oväntat uppskattad, när folk skrattar åt ens skämt. Vad kul det är. Som i somras när vi hade varit på bröllop och den ena halvan av barnvakten hämtade mig utanför värdshuset och en bekant till oss ropar efter mig:

- MEN du ska väl med på efterfest!!!? Det är inget roligt utan dig!

Eller en sådan liten sak som när vi var i Thailand för två år sedan och jag ursäktar mig för att jag dricker öl direkt ur flaskan och Tryggs kompis bara:

- Fast jag tycker på riktigt att det är något tilltalande med tjejer som dricker öl ur flaska.

Det var ju inte det att jag var så himla tilltalande personligen, men på något löjligt sätt blev jag glad över att hen tyckte att jag gjorde rätt. Ni är med på vad jag menar, visst är ni?

Seperationsångest

Jag läser om någon som har separerat. Får ont i hjärtat. Jag och Trygg kan aldrig separera för jag skulle aldrig klara av att umgås med mina barn bara på halvtid.

Trygg tog upp en semesterresa utan barn som ett alternativ i går. Jag bara. Eh nej. Förändras det med tiden? Det måste det väl, annars kommer mina barn inte kunna åka på skolresor eller så.

Ett par timmars sömn fick jag i morse. Riktigt usla nätter nu. Längtar efter att den lilla ska sluta amma. Fast sorgligt också.

Jag var från ett annat pussel då

Jag hittade bilder och brev från min ungdoms glada dagar i helgen. Ungdom som i 10-15 år. Det händer så himla mycket grejer med självkänslan, självförtroendet, kroppen, ja det mesta under den här tiden. Jag var lite vilsen, eller väldigt vilsen. Jag sökte trygghet i andra men fann den aldrig riktigt. Från att ha varit bästis med Johanna som liten, och liksom vuxit ifrån henne sökte jag bekräftelse hos andra vänner. Jag umgicks med Sofia och Jonna, men jag var den tredje kompisen som dessutom bodde på landet, så jag blev aldrig jämlik. På en bild har jag skrivit deras namn och att de är mina bästa vänner. Jag vet att jag säkert ville ha det så. De hade starkt självförtroende, var påhittiga och roliga, hade en trygg uppväxt.

Jag hade strax innan fått en bästa vän i Malin, hon var också uppvuxen med en ensamstående mamma och det visade sig att vi hade mycket gemensamt... men ironiskt nog satte min egna mamma stopp för den tighta vänskapen genom att ringa ett samtal till en annan förälder om att hon inte tyckte om att jag umgicks med Malin. Så himla dumt kan jag tycka, men jag förstår väl att mamma var orolig att jag skulle hamna i "dåligt sällskap". Det kom förstås fram och sedan var det inte längre någon som mötte mig vid skolbussen när jag kom till skolan.

Vi gick i ettan till sexan i en liten villaförort till staden där jag är uppvuxen. Mer idylliskt kan det nästan inte bli och vi var väldigt snälla mot varandra även om någon säkert (jag bland annat) kände sig utanför någon gång, så förekom aldrig utfrysning eller mobbing.

Så jag försökte väl luta mig mot Sofia och Jonna där utan att känna att jag verkligen hittade min plats. Jag var vilsen helt enkelt och det formade verkligen mina tonår.

Jag hade en annan Sofia också. Jag kan fortfarande känna hur det luktade hemma hos henne. Vi hade roligt och vi gick och gick och gick och pratade om killar och om hur det var att vara en planka. Men det var samma sak där... jag liksom tillhörde ett annat pussel, min bit passade inte med någon annans.

Allt det här påminns jag om när jag tar fram bilderna och breven. Breven har jag inte orkat läsa. Jag vet att jag längtade efter att få landa i mig själv, men det tog ganska många år innan jag gjorde det. Jag visste inte hur. Jag var ensam de där åren fast jag hade många vänner. Det faktumet att jag inte hade några syskon formade mig absolut, gjorde mig mer naiv och flaxigare än vad jag annars skulle varit. Det var väl mycket i jakten på mig själv som jag letade upp min storebror. En pusselbit av mig.

Det var så, det var det som gjorde att jag var jag. Det och att min pappa aldrig var närvarande i kombination med mammas nya kille som kunde dräpa mig psykiskt i de mest utsatta situationerna, det var det som gjorde att det tog så lång tid att bli trygg, även om jag känner att jag alltid haft det där någonstans i mig.

Det jag saknade själv vill jag förstås ge mina egna barn. Däför svämmar jag över när den stora säger till sin pappa att han älskar honom, när han frågar efter sin farmor eller mormor. För att jag förstår, att han har trygghet i en handfull personer. Då hoppas jag också förstås att de små bröderna kommer ha trygghet i varandra. Tänk att ha en närvarande pappa som man älskar, jag kan nästan inte förstå innebörden av det, men jag är så glad att mina barn har det.


torsdag 21 november 2013

bristvara

Strax efter 02 vaknade jag i natt av jag vet inte vad. Av att den lilla hade kissat igenom, igen. Tror jag. Ilsken vaknade jag, men blev lite lättad när jag insåg att jag hade sovit de viktiga fyra första timmarna. Vafan. Spelar roll då att man får i snitt fyra timmars sömn varje natt, när man ändå får de fyra viktigaste.

Och orken... var ska jag hitta den? Jag kommer på mig själv med att inte vara allt för effektiv här på morgonkvisten. Fantiserar om att få sova, kanske där borta i hörnet?

tisdag 19 november 2013

Jorå

Den lilla ammar hela nätterna. Eller är det jag som ammar honom, har aldrig riktigt greppat det där.
Snart ska vi nog köra en avvänjning, men eftersom att han varken äter gröt eller dricker välling har jag dragit ut på det. Men det gör mig trött, väldigt trött. Han får äta leverpastej för att få i sig järnet han behöver. Vad mer kan man göra? Jag kan inte tvinga i honom gröt eller välling. Han kniper ihop sin lilla mun och vänder sig så långt ifrån han kan förmå sig.

Michaela, jag har tränat på lunchen i dag. Med CC. Jag cyklade som fan i 30 minuter och sedan körde jag plankan och fällkniven 3x1 minut. Cyklandet gick bra, men jag var svag i plankan i dag.

Sedan åt jag en tredjedels kesoburk på knäckebröd med två avokado. Nu sitter jag och pillar i mig alldeles för många oliver med chilipeppar i. Sorry, kunde inte hålla mig. Durå?

torsdag 14 november 2013

Jag hjärta min familj

Här är det så jävla mörkt nuförtiden.
Och regnigt.

Deppigt. Jag vill trycka på knappen till en resa i solen.
Men.

Vi får se.

Körde hårt på cykelpasset under lunchen i dag.
Nu är jag trött och längtar efter min familj.

Min familj.
Finaste barnen.

onsdag 13 november 2013

framsteg i träningen

När jag började träna efter föräldraledigheten... samtidigt som jag började arbeta i september, klarade jag knappt plankan på knäna 3 x 1 minut. I dag klarade jag plankan på fötterna 2,5 x1 minut. Framsteg, woho! Även om jag var tvungen att ta de sista 30 sekundrarna på knäna kändes det riktigt ballt att orka mer.

Andra veckan med omlagd kost. Det blir mycket keso med avokado.
Jag upplever att cykelpassen blivit tyngre. Det är klart, jag försöker kämpa och ta i ändå. Eventuellt att den degiga, postgravida magen blivit något mindre. Ett litet steg i taget.

tisdag 12 november 2013

Det okända

Såg "det okända" i går som godnattsaga. FY SATAN. Jag får sätta "det okända"-förbud på mig själv. Var tvungen att hålla min man i handen en stund innan jag skulle somna, pga så rädd.

Oså ljuden som de lagt till. Jag dör av skräck. I går var det ett spöke som försökte DRA UT en man som sov, genom fönstret, spöket hade till och med öppnat fönstret. Alltså, snacka om evil.

Tror ni på spöken?

torsdag 7 november 2013

Tvåbarnschock?

Appropå det här.
Jag är inte så himla tvåbarnschockad. Jag hade ställt in mig på att tvåbarnslivet skulle bli tusen gånger jobbigare än vad det verkligen är. Men. Det betyder inte att det inte är jobbigt ibland. Ibland när storebror trotsar, skriker och härjar samtidigt som den lilla vill vara i min famn. Då hade jag velat kunna ge hela mig till storebror och hela mig till lillebror. Särskilt tydligt blir det ju eftersom att jag ofta är ensam med barnen.

Vid de tillfällen som jag tycker det märks mest, är till exempel när man ska åka och storhandla (eller småhandla för den delen), med ett barn går det ganska lätt. Med två är det oftast lite svårare (herregööö alla som har fler än två småbarn). Eller tillfällen då man behöver barnvakt. Ett barn är ganska behändigt att lämna ifrån sig. Två barn lite svettigare.

Härom kvällen träffade vi Mr Tryggs bror med fru som var i stan för att SKRAPA TV-TRISS (omg). Jag hade inte träffat barnen på hela dagen, pga jobbade och Trygg hade lämnat av dem hos min mamma. När jag ringde för att fråga hur det gick, sa mamma att den lilla var lite gnällig. Och när jag fick prata med den stora så hörde jag hur han darrade på läppen och längtade efter mamma. Så jag var liksom bara tvungen att åka hem till dem innan jag skulle slitas itu av saknad. Det är lite en tvåbarnschock. Att sakna två stycken så att man går itu.

Jag har skrivit förut om att jag älskat mina barn från det att hjärtat började slå i livmodern. Men med lillebror så blev allt så plötsligt. Helt plötsligt var han bara här, så det tog ett tag för honom att komma ifatt. Storebror hade jag ju älskat så länge när lillebror kom. Men nu är nivåerna lika, äntligen. Det känns skönt, även om jag alltid älskat lillebror också. Tvåbarnschock?

Det som också är lättare med ett barn är att vila om dagarna. Att hitta stunder för återhämtning. Nu sover ju inte storebror alltid på dagarna, och om han gör det så sover oftast inte lillebror samtidigt. Det blir extra tydligt att återhämtningen är knapp, när jag sover så himla lite om nätterna. Lillebror dockar fast sig mot mitt bröst och släpper inte förrän det är dags att kliva upp. Hade jag inte tagit mig an en massa saker att göra, hade jag ju kunnat sova när storebror är på förskolan. Men sådan är jag, ingen vila ingen ro. ;)

Kärleken bröderna imellan. Wow. Tvåbarnschock? Nog var jag inställd på att storebror skulle vara så svartsjuk som han var de första månaderna, när han slog lillebror så fort han kunde komma åt. Nu är det nästan bara kramar, pussar och lek. Så fint att se.

Faktiskt. Så tror jag att pojkar ofta är mycket mer intensiva än flickor, vilket ju gör den här perioden rätt så intensiv för oss, eftersom att våra är så ihärdiga. Men hallå, jag älskar det faktiskt. Det gör jag, även om jag längtar efter att få sova nästan en hel natt.

tisdag 5 november 2013

två och en

Två saker jag inte gillar:
  • Vuxna män i skor som slänger sig över gratismat som om de inte hade råd med mat själva, som om de vore gamar.
  • När man stavar mitt namn fel, särskilt om det är någon jag känner eller jobbar nära. HUR svårt kan det vara!? Jag vet att många av er vet vad jag heter, men vi kan ändå ta ett annat exempel, typ Jennie, och så skriver man Jenny. Vad är det som är så svårt med att skriva ytterligare en bokstav? Jag bara undrar...

En sak jag undrar:
  • Är det bättre att inte köpa plastpåsar i butiken för att sedan köpa separata soppåsar? det är en genuin fråga eftersom att jag alltid använder mina plastpåsar från butiker till att slänga sopor och blöjor i sedan. Tacksam för svar.

Gah!

Härligt att jag precis sa "Nice to meet you" till en man i telefonen, när jag egentligen menade att det var kul att PRATA med honom. Fan.

För första gången ska jag köra eget cirkelpass utan min mentor på gymmet i eftermiddag. Känner mig för det skitnervös.

Har antagit en utmaning med Millan. Vi ska båda två nå en vikt (för varandra okänd) till 1 juni. Min målvikt är absolut ingen size 0, men det jag vägde när jag träffade Mr Trygg. Vilken ju är okänd för er också. Det kommer den förbli.

Är nu inne på dag 2 med min nya livsstil. Träningen har jag kommit igång med bra, men inser ju att det inte räcker. Tänker att jag får vara lite onyttig på helgerna för att inte deppa ihop.

Okej, nu vet ni.

Överraskningsfest

Å en av de saker som jag inte kunnat skriva om här, var en överraskningsfest för min mamma som fyller 60 om 10 dagar. 

I fredags åt jag lunch med min mamma och berättade att hon och hennes kille skulle få checka in på Clarion Sign, få massage och ha det gött. Hon fick också veta att vi skulle hämta upp dem för en middag på stan, kommande lördagseftermiddag.

Hon blev så överraskad bara där.
Lördagen kom och vi hämtade upp mamma och Dan-the-man, först åkte vi ut till graven, tände ljus och tänkte på vår V lite extra mycket. Sedan gick färden till Wijnjas ost och vinbar där 30 av hennes vänner väntade.

Jag kan säga att jag lyckades, hon hade verkligen ingen aning. Hon blev mycket överraskad, och jag tror att det blev en trevlig kväll för de flesta. Jag hade i alla fall mycket trevligt och kände mig nöjd med planeringen. Det fick jag mycket bekräfelse på under kvällen. Saknar man bekräftelse kan man ordna en överraskningsfest åt sin förälder. Det funkar.

Innan vi åkte hemåt, gick vi vidare till Clarion Sign, med de närmaste och drack några öl, mycket trevligt ställe att runda av kvällen på.

Söndagsförmiddagen var jag mycket trött på, men det ordnade upp sig när jag fick sova en stund med det yngre barnet.

måndag 28 oktober 2013

Bokcirkel

Som sagt, jag går en fin balansgång mellan bra flow och för mycket -smack in i kaklet. I går glömde vi bort vår sorgegruppsmiddag. Vi som inte träffats på så länge. Så himla tråkigt.

Bokcirkelns premiärmöte hemma hos mig i fredags blev lyckad, trots oskurade golv. Vi hade läst Morgon i Jenin av Susan Abulhawa efter tips av fröken Elak. Måste säga att det var skönt att läsa en sådan välskriven bok. Dessutom har jag fått en historielektion och en annan förståelse för vad som har hänt i Palestina genom boken. Sedan får man förstås komma ihåg att boken är skriven från en sida av myntet. Mina bokcirkelmedlemmar har snorat och gråtit. Jag fällde inte en tår, men jag hade väl på mig min mentala skyddsdräkt. Om jag ska rikta någon kritik så är det väl att det blev lite mycket i slutet. Lite väl krystat, det hade kunnat räcka några sidor innan slutet.

Till nästa tillfälle ska vi läsa Karl Ove Knausgårds Min Kamp 1. Mycket spännande tycker jag som redan hade köpt bok nr 5 på Gekås. Nu har jag köpt 1 och 2 också. Gillar att jag hittar tid till att läsa, trots att jag spelar Candy Crush (bara två världar kvar nu).

torsdag 24 oktober 2013

aequivalere

Jag balanserar på en fin linje mellan bra flow och hysteriskt mycket. Eftersom att jag är ensam de dagar jag inte arbetar, fram till 21- tiden, är det meningen att jag ska ta nattningen av mina söner innan min Mr Trygg kommer hem. Kan väl säga att det fungerar sådär. Eller inte alls snarare.

I går svor jag åt storebror för första gången på riktigt. Jag ska inte göra om det, för det fick mig inte att må bättre. I måndags när jag var ensam, började det riktigt bra. Lillebror somnade nere i vaggan. Jag hann läsa saga för storebror innan han började SKRIKA att han skulle ha en banan. Jag försöker vänja honom av vid det, eftersom att det mest är ett sätt att få vara vaken en stund till. I know you big brother. Så han väckte lillebror på det viset. Medan jag försöker söva lillebror härjar storebror i sängen med täcket över huvudet. Lillebror sätter sig upp och efter en slemhostning spyr han över hela sängen.

Så det är bara att avbryta allt. Byta sänglinne, ta med sig lillebror till nedervåningen för att byta kläder. Undertiden lastar storebror på ett berg av äppelpaj som jag lämnat framme.

Så jag hade tänkt mig en mer balanserad kväll i går, efter att jag ägnat stora delar av dagen till att vika tvätt och städa i köket, lagat mat till storebror och varit allmänt husmoderlig så kände jag att det var dags för balans.

Har era barn sett Björnbröder? Herregud, om inte, låt dem inte se den! Jag inser ju att storebror är alldeles för liten för att se den, men nu är det för sent och det är ett satans viftande med blompinnar och skrikandes efter Sitka och till och med "döda Sitka". Jag har lyckats hyfsat bra med att få honom att förstå att man inte skriker att man ska döda folk hit och dit, men ibland kan han inte hålla sig och ofta får vår stackars katt rollen som björn.

Nåja åter till gårdagskvällen. Lillebror somnar fint i vaggan. Storebror får på pyjamas och tänderna borstade. Men sedan väcks den lille djävulen i honom och han ska läsa mia, MIAAAAAA skriker han och jag vet inte vad det är för bok. Självklart vaknar lillebror. Självklart, jag menar. Det är klart att han vaknar. Och sedan härjas det vilt i sängen, tre gånger lyckas jag få lillebror att somna om. TRE gånger lyckas storebror väcka honom genom att kasta sig PÅ honom eller skrika högt. Och han sliter upp blompinne efter blompinne så att orkiderna slokar och sedan upp i sängen så att det blir jord på det precis nybytta sänglinnet (igen eftersom att lillebrors blöja läckt). Då ger jag bara upp.

Vi går ner, säger jag. Kom så går vi ner och skiter i att sova. Klockan är 19:50 när jag ringer Mr Trygg och fast jag vet att han slutar 20:00 så bara:
- KOMMER DU HEM SNART ELLER?

20:10 ringer jag igen, kommer du!?

Jag lastar in barnen i bilen och hämtar Trygg vid stationen. Känner att jag vill börja gråta, riktigt ledsen över att jag inte får det att fungera. Ledsen över att jag inte kommer hinna städa på fredag innan min bokcirkels första möte, för att farmorn är borta och kan inte hjälpa mig med barnen någon timme. Och mormorn är upptagen med sitt liv. Ledsen för att jag svor åt storebror och för att han inte lyssnar.Men så kommer pappan och först då. Blir det balans hemma. Storebror somnar, lillebror somnar. Jag får middag.

Sedan lägger sig lillebror tillrätta vid min barm, tar ett stadigt grepp och släpper inte förrän jag drar honom ifrån mig när klockan ringer 06:00, i dag, worktime. Pappans hemmadag. Jag har jobbardag, egentid. Vi har kvartalsmöte hela dagen och champagneprovning i kväll. Well, jag kunde ha varit mer upplagd för det. Jag kunde ha haft lust. Men mest känner jag mig ledsen och misslyckad.

tisdag 15 oktober 2013

Donera mera

Nu har jag anmält mig till donationsregistret. Gör det du också, vare sig du vill donera dina organ eller inte. 

torsdag 10 oktober 2013

life is life

I går kände jag bara... att nu får det bli torsdag så att jag får komma hemifrån. Jobba, aaah vilken semester. Hade aldrig trott att jag skulle känna så, och jag tror heller inte att jag skulle kännas så om jag arbetade heltid. Amen för halvtid.

Mina barn alltså, finast i världen. Men wow. Lillebror är så intensiv och vill vara i alla hörn samtidigt och går jag ur synfältet raserar världen (så himla gulligt). Storebror ville inte gå till förskolan i går, fast han brukar vilja. Så vad säger jag...?

Klart att han fick ha en dag hemma med mig och lillebror (fast jag hade 1000 saker att göra), oh lord vad intensiv. Och han vägrar att lyssna när jag för 712e gången säger att han inte får ta blompinnarna och vifta med dem. Bland annat det. Jag blir så trött på mig själv och mitt förmanande. Försöker erbjuda alternativ som jag hört man ska göra. Men framåt kvällen är fantasin så dålig. Så ut går man igen och försöker mana sin äldsta son till att inte hitta på grejer på grannarnas staketlösa tomter. Men sonen lyssnar inte särskilt väl och pillar av ett nät i plast från ett litet träd. Det fyller han med löv och leker att han skjuter bläckfiskar som skurken i "Dumma mej". Gulligt, till det att grannen kommer hem och rynkar på näsan åt min ouppfostrade son och åt mig som inte hindrat honom från att ta plasten. Så försiktigt jag kan säger jag åt min son att sätta tillbaka plasten (som så klart är oförstörd), men han blir ledsen och går i tusen bitar och där står jag med den lille på höften som gråter om jag sätter ned honom, och den stora gråtande och rullande på marken.

Då kommer en annan granne och räddar mig, genom att bjuda in oss för lite lek. Lättnaden då, eftersom att fantasin är slut.

Och i dag, arbetar jag. Jag har tränat på lunchen och jag har fått kissa ifred. Nu längtar jag hem, efter mina barn, de finaste i världen.

måndag 30 september 2013

kalorierna baaaa vaaadå?

I dag hade jag laddat för ett piloxingpass. Men eftersom att Elak avbokade passet pga dålig instruktör gjorde jag detsamma och följde i stället med fröken Elak på ett eget hållkäftenpass. Åh fysatan. Tre gånger ville jag kräkas rakt ut. Men höll mig, för allvarligt, vem vill stå och torka kräk på gymmet?

Inte jag. Efteråt var jag så färdig så färdig och duschen fick något slags ryck och tryck så jag vågade inte ställa mig under strålarna, hade då riskerat att bli duschmördad. Efter ett tag skärpte den till sig, ja duschen alltså. Det varma vattnet läkte min sargade kropp en aning. När jag hade klätt mig, nåja delvis, jag hade visst glömt de rena underkläderna på kontoret. Resultatet blev strumpbyxor utan trosa. Mycket luftigt. Anyway i min utmattning hade jag ställt vattenflaskan, öppen, upp och ned i min ena sko. Alltså det? Hur smart? Min ena sko är nu förstås rätt så fuktig.

Att jag blir så här trött och färdig ser jag dock som ett bra tecken, det betyder att jag kan förbättra mig. Å det ska jag bara göra, nästa år, har jag minst två bröllop att gå på. Då ska jag tamejfan vara i fin form. Annars måste jag ta till mer drastiska metoder som personlig tränare.

I morgon ska storebror på sitt första tandläkarbesök då jag upptäckt att han har en framtand som ändrat färg mot det grå hållet. Orkar egentligen inte med det, men det är bara att muta och köra.

På torsdag åker vi till Kungsbacka, och å vad jag ser fram emot det! Vi har massa roliga saker inplanerade. Ullared till exempel (;) och middag med några vänner jag lärt känna genom bloggvärlden. Mycket spännande!

Nu måste jag kanske åstadkomma något här på kontoret. XO XO

onsdag 25 september 2013

Mysigt, kallt och hungrigt

Mys. Ett redigt modeord hör ni. Men ändå. Det är rätt mysigt att kunna äta lunch med sin mamma, en vanlig dag mitt i veckan.

Det är kallt som satan ute och jag har dagen till ära klätt mig i alldeles för kort klänning. Svinkallt om rumpan. Jobbigt det där när det händer. Det händer förstås kanske inte gemeneman utan bara mig som inte har koll på mitt omfång.

Jag har sedan i måndags varit så förbannat hungrig och sugen på sött. Inte bra alls och det är ett starkt sug som bara hugger tag i mig och släpar mig med till skafferiet. Eller kylskåpet. Eller frysen.

Basånivet.

tisdag 24 september 2013

Koskockar

I natt har jag tänkt mycket länge och noga på koskockar. Jag kom fram till att ju närmare staden de kommer desto färre bör de vara. Nära staden kan dock med fördel ett par kor beta på gröna gräsplättar.

Ingen jättebra taktik för att få mig att somna. Men det kanske är för att jag inte är gravid.

Läs mer om en skock kor hos Hanna.

måndag 23 september 2013

SlarvArne!

Men åh nu måste mitt vuxna jag läxa upp mitt inte fullt så vuxna jag.
Du är småbarnsmorsa och pallar inte att festa som en tjugoåring.

Mitt vuxna jag vaknade upp först av alla på söndagsmorgonen i min mammas lägenhet och fick sota för det som mitt mindre ansvarstagande jag hade åstadkommit genom att dricka vitt vin all night long.

På eftermiddagen tog jag det lilla barnet och åkte på tjejmiddag i mina gamla hoods, Sumpan. Där åt jag cirka sju portioner himmelsk pasta och sedan tog orken bara slut. Så jag tackade för mig och det lilla barnet och körde hem i ösregn. Hann precis säga godnatt till det större barnet.

Sedan sov jag sådär oroligt, som man bara gör när man varit ute och slarvat. Slarva!

För övrigt är det jefvligt intensivt och det händer grejer (som jag fortfarande inte kan skriva om), men som är tidskrävande och energikrävande. Gäller att hålla i hatten. Jag kommer snart att avslöja vad en del av det handlar om, så klart.

torsdag 19 september 2013

Yolo

Asså jag vet inte ens vad det betyder, jag tycker bara det är kul att säga + känner mig spralligt ung och busig när jag gör det. Appropå ung och busig så ska vi på 30 årsfest i helgen. Jag pendlar mellan att tänka att jag ska ta det jävligt lugnt och utnyttja söndagen till roliga saker, till att wtf, lets go all in, vi har barnvakt.

I dag kissar Gud över oss Stockholmare och jag ska träna på lunchen efter ett par veckors träningsuppehåll. Fan så motigt, tur att jag har draghjälp. På lördag får jag banne mig se till att komma ut på min lilla löprunda för att hamna i någon slags kontinutet igen.

Nästa vecka arbetar jag hela fyra dagar i stället för tre, då ska jag nog hitta tid för rörelse också.

Storebror uttrycker sig så roligt nu, och sjunger sånger som aldrig förr. "Tänk om jag hade en liten liten apa, ompa ompa fallerallela, inte jaaag men min lilla apa". Tillexempel. Älskart.

Ville dock lägga mig ned och gråta fosterställningsgråten på tåget i morse när jag läste 1) om mamman som omkom i en bilolycka, med sina tre barn i bilen. När jag tänker på att hon lämnar tre barn och inte får vara med och se dem växa upp. Ajajaj. Jag vill aldrig dö. Jag kan inte dö, jag måste vara med mina barn. 2) om pojken i barnvagnen som rullade ned i fyrisån på ett par meters djup, som visserligen klarade sig efter hjärt och lungräddning, men ÄNDÅ. Två minuter fastspänd i barnvagn under vattnet. Ångest.

Lillebror byter allt oftare ut sin grymma ålningsteknik mot krypande, när jag kommer hem efter en arbetsdag med stenhårda amningsbröst, ler han sitt allra största leende och stångar sitt huvud mot min barm. Mycket effektiv teknik för att jag ska uppmärksamma att han är hungrig.

Läste det här nu på morgonen och hamnade i feel good-stämning efter morgonens annars så not feel good-nyheter.

tisdag 10 september 2013

Mest om storebror och lite om storasyster.

Storebror får inte leka med några större tjejer på gatan. Han blir ledsen, mest besviken. Inte så att han gråter. Han har följt efter dem en stund och struntat i att jag går efter med lillebror på höften och ropat att han ska komma tillbaka. Skärp dig säger jag till mig själv. Inte bli ledsen nu. De är större än honom och det är klart att de kan få leka själva. Jag får bestämma mig, för att inte förstora det. Jag får bestämma mig för att inte tänka att jamen den där tjejen har ändå loppor och ser ut som en också förresten.

Det går bra att lämna storebror på förskolan nu. Jag som trodde att han skulle känna av de lite längre dagarna, men nej. Han är glad när han lämnas och glad när han hämtas. Hans förkylningsastma kommer så fort han blir förkyld, det gör ont i mammahjärtat. Förstås.

Storebror håller verkligen på att bli en liten person istället för en liten rultande bäbis. Men han springer fortfarande som en liten korv, med benen liksom slängandes under kroppen. Han har slutat med sin "nappe". Det gick så himla lätt. Han tuggade sönder dem och sedan köpte vi inga nya.

Det gör också ont i mammahjärtat att ett annat mammahjärta tvingas ta farväl till sin son. Mammahjärtat frågar mig, hur klarar du det? hur klarar du det? Hon undrar hur jag klarat av att ta mig igenom sorgdimman. Jag svarar att jag gjorde det för att jag inte hade något val, att jag klarade det för att jag inte kunde lägga mig ned och dö. Fast jag ville.

Man blir väl lite tom tänker jag, när man tänker på sorgliga saker. Nu längtar jag hem till min man och till mina barn. Jag längtar till i morgon, som är onsdag, men min fredag. Älskar att arbeta halvtid just nu. Älskar att komma hem till min familj.

måndag 9 september 2013

stockholmare

I förra veckan åt jag lunch med en kompis från studietiden, som flyttat till San Diego. Vi försökte äta på Rigoletto men det får man tydligen inte med barnvagn. Hon hade med sin son och jag var barnfri eftersom att jag börjat arbeta. Himla märkligt sätt att ta emot folk på, när man försöker hitta sätt? Vi hamnade i alla fall på Golden Hits som jag tycker har riktigt bra luncher. Plats får man också.

Där började vi prata om att folk i Stockholm faktiskt kan vara rätt otrevliga och snikiga. Trist tycker jag som anser mig vara just Stockholmare. I San Diego har man sällan sådan attityd konstaterade i alla fall min beresta väninna.

Hur har det blivit så och varför undrar jag som ofta känner att jag måste överbevisa att jag inte alls är varken snorkig eller otrevlig. Ibland tar folk för givet att det är så man är, fast det inte alls är så (Jag lovar, jag är 7kt trevlig;).

I dag svettas jag och mår illa. Det känns som om jag är gravid, men det är jag inte. Jag undrar om det har med amningen att göra. Att jag ena dagen ammar normalt, andra dagen inte förrän mot kvällen och sedan hela natten? Vem vet, jag tror inte att jag har magsjuka i alla fall.

Hemma har storebror förkylningsastma och pappan mutar honom med godis för att han ska ta sin medicin. Det lär väl vara så då tänker jag. Jag ska köpa mer mutor på vägen hem.

Nu har jag en timme och 12 minuter kvar innan jag får åka hem till min familj, som jag längtar. Det här är en typisk måndag, jag försov mig i morse och var nere vid tåget på 20 minuter från det att jag vaknade.

torsdag 5 september 2013

Solen skiner

Jag ringer till sjukhuset för att få min journal från 2010 hemskickad, så att jag i min tur kan skicka den till ett försäkringsbolag, som behöver den för att riskbedömma mig. Om jag har tur får jag en sjukförsäkring, eventuellt en med en klausul. Jävla vidrigt att inte få sjukförsäkras för att man gått igenom ett trauma. I alla fall om man arbetar på ett litet företag. Arbetar man stort, ramlar man in i mängden och får en sjukförsäkring oavsett om du tillhör en riskgrupp eller inte.

Så kommer jag på att 2010 inte är så länge sedan och att jag sedan dess hunnit föda tre barn.
En flicka, två pojkar. En död, två levande.

Jag fick ett fint sms här om dagen, från en vän som flyttat till ett annat land. Hon skrev att "tänk att ni tvingats gå igenom det där, att ni förlorat ett barn.". Ja tänk. Så himla orättvist och så himla sjukt att jag tagit mig igenom det. Fast. Jag tänker på min flicka hela tiden, och bär henne i mitt hjärta. Precis som jag bär mina söner med mig på samma ställe. Det är bara att hennes plats innebär oändlig saknad, som ett avgrundsdjupt hål.

Nu ska jag strax ta mig till andra sidan stan och finnas där för någon som är mitt i det. Som har hål i sin själ och som är säker på att hon aldrig kommer att läka. Någon som tvingas planera sitt barns begravning och begravningsplats och sådant som man faktiskt inte skulle behöva som förälder.

Solen skiner och skiter i hur hon mår, solen skiner och underlättar min promenad till andra sidan stan.

onsdag 4 september 2013

Jämställd.

Kan ju vara stolt över att numera vara mycket jämställd. Jag och min Mr Trygg delar nu föräldraledigheten lika. 50% var med barnen. Det är min första dag på arbetet sedan åtta månader tillbaka. Lillebror har hunnit bli hela sju månader gammal. Jämställd, kanon, men jag ska inte sticka under stolen med att det tar emot att lämna sin bäbis hemma.

Dessutom äter han inte så mycket förutom bröstmjölken, och den vill han inte äta ur flaska. Det känns hårt mot honom. Och mig, han kommer äta ikapp sig under natten gissar jag. Jag som var beredd att sluta nattamma, det får vänta. Jag kan inte göra fler stora förändringar för min lille på en gång känner jag.

Jag lyckades minsann pricka Obamas besök, vilket känns läskigt. Jag är ju livrädd för terrorister, dessutom måste jag skynda mig hem i dag, pga min man hade missat att jag skulle arbeta i dag och måste därför åka till sitt arbete mellan 17 och 20 i kväll.

Ont i knäna har jag och är därför inne i en viloperiod från löpningen. Det var inte själva joggandet som knäckte mig utan en dag med lillebror på magen, dåliga skor och storhandling inför dop. Jag skulle gissa på inflammerade benhinnor eller muskelfästen. Ont gör det i alla fall vill jag lova.

Nästa vecka tänkte jag börja med lunchträning igen. I morgon ska jag träffa väninnan till min mamma som förlorade sitt barn nyligen. Jag hoppas att jag kan vara ett stöd för henne.

tisdag 27 augusti 2013

Puss! Hej!

Det är så mycket som pågår.

Till helgen ska våra söner döpas här hemma. Storebror och lillebror... jag gör det för att det ger mig trygghet. När V dog i min mage var jag så ledsen för att hon inte fick döpas. För att hon var död. Jag ville ha guds välsignelse till min flicka, men det kan döda inte få. Sedan. Att om Gud var god och om Gud fanns skulle inga barn dö och ingen svälta eller frysa, är en annan sak. Måste jag bestämma vad jag ska tro? Kan jag inte få tro lite både och?

Sedan kan barnen få bestämma hur de vill tro när de är 14, när hormonerna spritter och man tänker... att det är bäst jag konfirmerar mig så att Gud inte missuppfattar något.

Ja. Om hen nu finns alltså.

Så, nu kommer pappan och storebrodern hem. Nu slutar jag fabulera.
Puss, hej! (som storebror säger).




fredag 23 augusti 2013

Klök

Köper ny handtvål utan att lukta på den. Halvexklusiv. Kommer hem och bara å min nya tvål! Så luktar den som en parfym jag köpte första gången jag var gravid.

Alltså köp aldrig en parfym om du är nygravid.

Jag var tvungen att ge bort parfymen, nu sitter jag i soffan och mår illa av handtvålen.

måndag 19 augusti 2013

faser

Lillebror kan nu:
Åla sig fram.
Sätta sig upp från liggande.
Ta enstaka krypsteg.

Storebror:
Vill inte bli lämnad på förskolan.
Vill inte gå på potta eller toaletten.
Säger "dumma unge!" mest hela tiden.

Men han är också:
Omtänksam.
Göllig.
Kärleksfull.
Bra på att klättra.

fredag 16 augusti 2013

Tungt i dag

Det är så sorgligt, för i går förlorade min mammas kompis sin bäbis. Mamma ringde mig och bröt ihop, men jag kunde inte hantera det. Jag kan inte vara den personen.

Men mammas vän tänker jag mycket på och jag minns tiden precis efter förlossningen, hur jag hade kunnat riva mig själv itu för att mitt barn skulle få liv. Hur mycket jag önskade att jag kunde byta mitt liv mot hennes.

En sak som jag inte tagit in, något jag har förändrat för föräldrar som förlorar sina barn är att efter att jag bråkade med försäkringskassan om sjukskrivningen efter Vilhelmina, så har de gjort om sina regler. Vi blev exemplet som förändrade deras sätt att arbeta. Det kändes sjukt orättvist då. Att jag skulle behöva kämpa för min rätt till sjukskrivning också, förutom att ta mig upp ur avgrunden. Men jag har i alla fall gett något till föräldrar som tvingas gå igenom samma sak efter oss.


torsdag 15 augusti 2013

Jag är på gång (som fucking vanligt yeah;)

Jag har jämt så mycket på gång som jag inte kan skriva om här.
Så himla typiskt.

Men kan meddela att vi var på banken i går och att det lönade sig. Två av våra bolån har tappat sin rabatt, i går fick vi tillbaka den.

I förmiddags sprang jag. Typ 2 km av 3,6. 35 minuters motion och jag dog inte, kissade heller inte en enda droppe i trosan. Nu gäller det bara att göra om det. En vacker dag kanske jag kan springa hela rundan och lite mer? Jag skulle vilja orka springa midnattsloppet nästa år. Vi får se, jag har aldrig varit någon som njutit av att springa.

Snart börjar jag arbeta halvtid på kontoret. Två dagar ena veckan och tre den andra. Och så lite hemifrån fortfarande. Blandade känslor, men tror det kommer bli bra för mig. Jag kommer att få tid till träning i och med det, och kanske tid till vänner på ett annat sätt. Lillebror blir hemma med pappa de dagarna jag arbetar. I ett år ska vi ha det så, bra tycker jag.

Nu måste jag nog sträcka ut mina arma lårmuskler. Och höfter. Det blir bra va?

Förresten glömde skriva att jag sov i natt. Eh? Ny människa ja. Så himla härligt att vakna hel.

söndag 4 augusti 2013

Super in naturen etc.

Ibland pågår det en inre monolog i mig. Tänka snabbt och tänka långsamt tänker tillsammans. Egentligen är det alltid så här. Men skit i det egentligen. 

Storebror varvar ned framför tv'n för första gången sedan vi kom hit. Jag sitter på en filt och ammar lillebror. Solen är på väg ned, havet krusar sig och på himlen syns vita slöjor.

Lillebror vill krypa men kommer bara bakåt.

Jag vill springa men kommer att dö. Alternativt kissa på mig av förlossningsskador.

Det är oklart.

tisdag 30 juli 2013

Man lär sig den hårda vägen oftast.
Man lär sig till exempel att barn oftast går att muta med socker. Man lär sig att betala extra för bra säten på flygen. Att boka ett hotellrum fast man bara ska sova några timmar innan avgång.

Man lär sig också att inte åka ut på havet med en liten kotte när det är stekande sol i Thailand och mitt på dagen i en kajak "Vi kan göra allt vi gjorde tidigare - fast med barn".

Vi insåg utan att ha gjort det, att Venedig en sommardag blir för mycket med två små barn och stannade i stället i Lazise, i ett hus med en pool. Där det större barnet kan bada hur mycket han vill. Barnet som blivit riktigt duktigt att ta sig fram med armpuffar i badet och som älskar folk i sin omgivning. Två och ett halvt år. Så himla duktig på att meddela sig. Så liten, men så himla stor också.

Lillebror skrattar mest och har fattat det här med spegel (uppfattar jag det som).

Vi tar en paus hemma, vi åker till Junibacken med fina familjen från KBA och åker till ett lekland i dag när det regnar. Men snart är vi på väg igen, mot landstället och hav igen. Ja inte vet jag vad det betyder att jag skriver att vi har husvakt/kattvakt när vi är borta. Det skriver ju alla, men så är det.

Det är skönt att ha tid tillsammans. Det är många år sedan vi hade långsemester under sommaren ihop.


torsdag 11 juli 2013

Novellen om när jag bröt lilltån

För sjuhundraelfte gången.
- aaaaaaaj! Aj aj aj aj som faaaaaaaan!
Nu är den i storlek med stortån. Slut på novell.

tisdag 9 juli 2013

Jagar

Jag jagar storebror, bokstavligt talat upp för berg och ned i djupa dalar.

I går var jag på ett bad med båda barnen och sprang som omväxling i stället ned mot stranden efter badsugen, olydig två komma femåring. Medan lillebror passerade famn efter famn.

I dag handlade jag med dem. Storebror skulle först åka de där bilarna som står utanför butiken sedan skulle han absolut INTE sitta i vagnen. Lillebror skrek i högan sky så fort han blev lämnad en stund i vagnen. Storebror tog varje chans till att öppna varor i butiken, så jag fick handla diverse iste och kex som han vandaliserat. Ouppfostrad liten sak.? Ge mig inga svar på det, vill inte ha. Kom på att jag måste glömt den där bjud-barn-bananen någonstans i butiken...

I min stress klär jag lillebror i storebrors blöja för natten och kommer inte på det förrän dagen därpå. Och upptäcker därmed att det funkar bra.

Ja men. 

Sen. Kom farmorn och gick med barnen ut, så att jag kunde förbereda middagen. En till barnen, en till oss vuxna. Hade bjudit i goda grannar på grillat.

Flämt. Måste sova ihjäl mig nu. I morgon till barnens morfar, vilket betyder flytväst på!

måndag 1 juli 2013

Jag lever

Å du ljuva sovmorgon. I alla fall typ sovmorgon som jag fick efter vädjan till min make i morse.

Storebror älskar att klättra på allt. Vilket är livsfarligt men också utvecklande?

Lillebror fortsätter att garva sig genom livet men fattar inte vad det där gröt ska vara bra för.

I dag tog jag honom på magen och upptäckte att det bara tar 20 min att gå till storebrors förskola, så vi fortsätter med det så länge vädret tillåter.

Lite längre tog det att gå hem, eftersom att vi hittade en smultronskatt.

Här med extrakepan som vi lämnar på förskolan.

lördag 22 juni 2013

blaha blaha

Hej.

Nej. Men mig vill ni nog inte höra så mycket ifrån. Jag är fortsatt klen.
Som min pappa hade sagt.

Men varje dag slår det mig att det här säkert är den lyckligaste perioden i mitt liv. Mina fina söner, storebror som ser ut som en liten tändstickspojke, han som delar med sig till sina kompisar och lever ett sorglöst liv. Mitt hjärta går itu varje gång han ändå är ledsen.

Lillebror som är en gladskit och som växer så snabbt att jag tror att jag snart blir knäpp.

Åså har jag fina människor omkring mig. Man kan ju inte bli annat än blödig.

I dag har jag och trygg haft en riktigt slapp dag. Inte bakfulla men trötta.
I morgon ska vi röja i garaget och Trygg ska börja med att slutföra sin isolering. Jag ska jobba.

Är inte så stark för tillfället. Inte så stark alls.

onsdag 12 juni 2013

schönt

I går frustade lillebror så att saliven flög. In i mitt öga.

I dag gör det förbannat ont precis på det stället där droppen landade och det är rött som satan. Nu när jag såg mig i spegeln såg jag att där var som en blåsa på ögonvitan.

Kommer jag att bli blind nu?

mvh:
TRÖTT PÅ VIRUS.

Det där med att somliga vårdcentraler inte levererar.

I morse ringde jag till vårdcentralen för att storebror är fortsatt slö och har dålig andning. Vi är hemma igen mao.

Jag har fick svaret att komma in på öppen mottagning mellan 14 och 16. 

Alltså. Jag har det rätt meckigt. Med barnen.

Men jag tar mig förstås dit och då bara. "Vi har ingen öppen mottagning - han ser ju förresten pigg ut".

Andra råd jag fick:
- Det är bättre att dricka vatten än festis.

- Låt inte storebror hänga över lillebror i vagnen för då kan han smitta honom.

För alltså, de hamnar inte i närkontakt någonsin hemma?

Tack för inget Salems vårdcentral och hur många gånger behöver jag upprepa det?

måndag 10 juni 2013

När storebror blir inlagd på sjukhus

Följer lillebror och mamma med. Eftersom att pappan har jour och bara en förälder får övernatta.


söndag 9 juni 2013

MEH!

ALLVARLIGT?
I den här familjen har vi fullständigt dukat under dagisbacillerna. Värre än värsta februari. Först kom kräksjukan och drabbade storebror rätt hårt och sedan mig. Sedan kom en monsterförkylning som storebror nu har dragit på i åtta dagar med slemhosta och allmän sjukdomskänsla, jag vet hur det känns eftersom att var och en i familjen är smittade. Jag fick dessutom eventuellt mitt första migränanfall och trodde jag skulle dö ung i en hjärnblödning i samband med utbrottet.

Stackars stackars storebror som inte får sova om nätterna på grund av slemmet som retar och retar.
Och stackars mig. Lite synd om Mr Trygg också som ska cykla Vättern på lördag.

I dag har vi fönsterputsarna här, det tycker jag är ett lyx som är väl värt en gång om året. Vi har väldigt mycket fönster. Nästa helg har jag beställt en storstädning för första gången. Det ska bli SÅ skönt att få det riktigt städat. Jag hinner och orkar liksom inte med allt.

Slut på lägesrapport.

söndag 26 maj 2013

Det var en helg i maj

Vi har besök av storebrors kusin med familj från Kungsbacka över helgen, jag får mycket hjälp med barnen, nästan så jag skäms faktiskt. Jag bara... här. Jag gör någonting annat.

Vi har hunnit åka ut till en ö och haft skattjakt. Det visade sig att piraterna hade gömt skatter på ön som kusinerna hittade. Vi har haft samtliga pappasyskon här och vi har flugit drake.

Mr Trygg har haft beredskap i veckan och haft larm onsdag, torsdag och fredag natt. Han har inte utsatts för stenkastning, men haft poliseskort till varje brand och speciella glasögon som står emot grön laser. Stabilt. Det här med att ge sig på brandkåren i sådana här situationer, som bara är till för att hjälpa och rädda...

Men det är som det är, livet är inte rättvist för någon.

I dag är det som bekant morsdag. Det hade varit fint att få bli uppvaktad... man sliter en del? Man jobbar och man bär och matar och leker och släpar barnvagnar och städar och tvättar och lagar mat. Det hade varit fint att bli sedd.

Storebrorn förstår inte att mammor kan behöva få presenter, han blev sketasur för att han inte fick något paket när faster öppnade sin morsdagspresent.

Så kan det vara.

Nu ska svägerskan och jag åka en sväng strax, först ska jag passa på att krascha i sängen i tio minuter.
Peace.

måndag 20 maj 2013

Fin måndag!

I dag har jag och mina söner besökt Vilhelminas grav. Vi hade plockat blommor från trädgården, men när vi kom dit upptäckte jag till min glädje att förgätmigejen blomstrade runt hennes sten. Så himla glad över det.

Storebror började med att kalla Vilhelmina för Mina bara, rätt fint tycker jag. Men när vi åkte från begravningsplatsen sa han:
- Hej då Vilhelmig!

Alltså, hur gulligt?
Men sedan har han fattat vad hon heter och har pratat om henne i dag. Fint tycker jag.

Vi åkte till Bromma Blocks och gick i gallerian med en kompis och hennes döttrar. Jag utsätter mig för att vistas bland folk om och om igen med båda barnen, trots att det alltid resulterar i pattsvett och vanliga svettattacker. Storebror springer omkring och lyssnar inte gärna på vad jag säger och lyssnar han är det inte säkert att han har lust att göra som jag säger.

Hur fint är det inte där, mycket fräscht vill jag påstå, till och med parkeringsgaraget kändes så rent att jag hade kunnat lägga mig och vila på marken. Och ett stort lekrum fanns där samt en klättervägg. Möcket bra.

Jag har kommit på att jag måste sluta köpa allt storebror vill ha. Jag förstår inte, det var inte så jag hade sett på mig själv och det är inte så han får kärlek. Men jag är oerhört svag för hans önskningar och i dag fick han en motorsåg. Han älskar sågar och pratar mycket om när pappa sågade med motorsågen för tre veckor sedan på baksidan.

Så. Jag kunde inte låta bli. I framtiden ska han få önska sig saker lite längre.

I morgon ska jag på ett möte i stan på förmiddagen. Funderar på att försöka hinna med Ikea, för ett par olivträd och ett parasoll innan. Sedan hämta storebror på dagis för att åka till ... mannen min mamma var sambo med i 15 år under min uppväxt, hans föräldrar. Mamman är 92 år och kanske ensammast i världen. Hon känner sig åtminstone det har jag förstått. Jag tror att våra besök brukar liva upp, men jag har nästan alltid dåligt samvete för att det inte blir oftare.

Egentligen skulle vi ha besökt dem i dag, men eftersom att storebror slog till på en rejäl kräksjuka i lördags och sprayade ned hela hemmet när vi hade finfrämmande vågade jag inte åka i dag, trots att jag tror att det är något han har fått i sig och blivit sjuk av. Eftersom att ingen annan i vår närhet har varit sjuka eller blivit. Vågar inte chansa med så gamla människor, vill inte bli den som tar död på dem...

Lillebror hänger mest på och är oftast nöjd. Inte alltid förstås, men vem fan är det?

måndag 13 maj 2013

Hur det går

hey hey bloggen.

Det är för mycket. Det går för fort.
På golvet intill mig ligger min yngsta son och greppar leksakerna som hänger ned från babygymet. Jag har försökt sova hela morgonen men han vägrar. Så nu är jag vaken och snart ska vi hämta min äldsta son på dagis.

Jag har inte en uns energi kvar.
- Du är alltid så himla sur säger min make och jag blir sur. För jag är fan aldrig sur. Jag säger ja, men gör si och gör så när han vill köpa en båt och han vill göra det ena med det andra. Ibland blir jag sur, när han aldrig tänker efter och bara kör. Och lämnar mig ensam. Jag hade lika gärna kunnat leva som ensamstående mamma - så visst jag blir sur ibland, men jag är fan inte ALLTID sur.

Storebror har spenderat en natt hos farmor på landet och det har visst gått jättebra, det känns bra. Men min yngsta son har slutat ta flaskan och skrämt både sin mormor och sedan mig när mormorn återgav berättelsen om hur lillebror blivit blå och kräkts. Medan jag och Mr Trygg var på Bruce.

Sedan visade det sig i och för sig att mormorn överreagerat. Lillebror mådde fint, eventuellt rätt hungrig eftersom att han inte vill äta från någon annan än sin mor. Men han är en riktigt liten glaskit vår lillebror.

Storebror blir en allt finare storebror och ropar till sin lillebror "vi är här!" när lillebror inte ser någon av oss och blir orolig. Storebror som älskar att vara ute är nöjd över att slippa overaller och vantar.

Nu skriker lillebror och vi ska åka och hämta storebror. Så. Vi hörs när vi hörs.

tisdag 7 maj 2013

klump i magen

I dag hade jag en klump i magen när jag lämnade storebror på dagis. Eller jag lämnade honom på vägen ned till en äng där det skulle springas ett "lopp". Klumpen berodde till stor del på att jag inte hittade hans keps innan vi åkte i väg 10 minuter försenade. Och när jag ringde till förskolan fick jag veta att det var ett lopp på ängen så jag skulle möta dem på vägen. 

En klump i magen för att jag inte hittade kepsen när det är stekande sol ute och för att jag inte visste att det var ett lopp på ängen. Månadsbrevet har inte nått mig och i förra veckan var vi i Skåne och pappan lämnade i går så jag hade missat loppet på ängen. I stället stod jag där med kepslös storebror och kände mig tom när jag lämnade honom till Pia i stället för att följa med och titta på.

Nu har klumpen vuxit sig större på grund av att jag inte hinner med mitt arbete. Och jag hinner inte med det här. Fast jag vill.

lördag 27 april 2013

Att komma ihåg.

Storebror, älskade storebror du är så himla fin. Och arg när du inte får som du vill. Du talar i fyraordsmeningar  ibland till och med fem. Du tycker om att städa. Men stökar ändå mest ned. Du kräver så mycket av mig nu att jag håller på att gå av. Jag ska ofta bära dig och du blir arg som ett bi  när du inte får precis som du vill. Så jag bär dig på ena armen och så bär jag lillebror på den andra.

Du älskar att mysa med mig, jag är din favorit. Du är verkligen mammas kille.
Du tycker mest om lillebror och blir ibland förargad om någon annan håller i honom. Men ibland slår du honom eller nyper honom så att han tjuter i högan sky. Jag hinner inte alltid hindra dig.

Älskade storebror, du älskar att vara ute och har en förkärlek till skor. Mest vill du ha tofflor, fast det är snö. Du provar pappas skor och mina skor, också Olivias skor. Du kan verkligen inte förstå varför du inte får ha Olivias skor när ni ska gå ut och leka.

Du har kissat på pottan en gång, men pratar mest om den utan att vilja använda den.
Vi får dig inte att sitta kvar vid matbordet för att äta upp din mat och heller inte dig att alltid plocka upp det du har haft ur. Men ibland så.

Det går mest bra på förskolan, men här om veckan bet du en kompis i ryggen när ni lekte krokodil. Först blev jag kall i hjärtat och i själen men efter ett par dagar kunde jag se det framför mig, hur du levde in i krokodilrollen, och då började jag le.

Du älskar att vara ute och av någon anledning så älskar du maskiner och traktorer och allt som är pojkigt, jag blev lite glad när du valde en rosa minikånken till att ha din frukt i på torsdagar när ni ska gå på utflykt med dagis. Du tycker om vattenlekar också och gympan som ni har på dagis på tisdagar.
Din favoritfrukt är päron.

Det här har jag börjat att skriva på hela veckan, men alltid blivit avbruten, nu sover du och din lillebror sover nästan.

Du väger 13 kg ungefär och lillebror sju.

Lillebror växer snabbare än blixten och älskar dig mest av allt. Jag har hört honom skratta på riktigt två gånger, den första var när vi badade, du, jag och han. Då skrattade han mot dig så han kiknade och den andra gången var när ni låg bredvid varandra för blöjbyte.

Lillebror kräver en aning mindre än storebror gjorde vid samma tidpunkt, lillebror kan somna själv i vagnen eller i spjälsängen. Vi sover allesammans i samma säng, fast lillebror somnar i spjälsängen som står intill. Jag domnar i båda armarna på småtimmarna eftersom att jag har en bror på varje arm. Lillebror är en glad liten skit som ler så fort man ser honom. Det ger mig dåligt samvete och en uppfattning om att jag ser honom för lite.

Lillebror är så lik storebror i samma ålder att de hade kunnat vara enäggstvillingar, det ska bli mycket intressant att se om det fortsätter så.

måndag 15 april 2013

Sliten

Jag och min man var på slottsbröllop i lördags. Mr Tryggs bästa vän gifte sig och det med pompa och ståt på Karlbergs slott. Jag var relativt trött i går och har sovit dåligt i natt. Så känner mig sliten i dag också. Stabilt. Tur att det händer en gång per sekel ungefär.

Klänningen som jag hade beställt från ett fjärran land kom inte i tid, så jag fick stresshoppa en annan, som var fin... men det gick en maska i den under kvällen. Trist.

Känner att mitt liv inte riktigt är hållbart nu. Jag stressar för mycket med jobbandet och det blir inte bra. Jag kanske behöver mer struktur. Det hade säkert fungerat om inte Mr Trygg hade så mycket tid att arbeta igen.

Jag har fortfarande ingen telefon, har klarat mig utan i mer än en vecka. Ingen kan komma och säga att jag är beroende av min favoritpryl.

Drömde i natt att Fred försvann från dagis. Ångesten och letandet. Han kom tillrätta sedan, jag tror inte jag hade klarat något annat. Inte ens i en mardröm.

onsdag 10 april 2013

Förlossningsberättelse nr 3.

Jag hade förvärkar hela dagen, men tänkte inte så mycket på det. Jag var inställd på att förlossningen inte skulle komma igång av sig själv. När klockan närmade sig 21:00 satt jag i soffan och tyckte att förvärkarna kom rätt tätt, typ var 10e minut. Mamma kom förbi och vi velade om hon skulle stanna för säkerhetsskull, eftersom att storebror behövde barnvakt. Men hon åkte hem.

Vid 22:00 undrade jag om jag inte skulle se var värkarna tog vägen och sitta kvar lite längre framför TVn än vanligt. Tog en dusch och det lugnade det hela en aning, så jag gick och la mig för natten. Då började värkarna göra ont på riktigt, jag fick svårt att trösta storebror som vaknade till ibland.

Så jag började klocka värkarna som kom var åttonde minut till en början. Och så började jag skicka sms till en kompis. Så jag inte skulle känna mig så ensam. Hon var vaken så jag fick stöd där mitt i natten. När värkarna kom var femte minut ringde jag förlossningen. Jag pratade med en kvinna som gav ett likgiltigt intryck. Jag bestämde då att det strax var tid att åka in för en kontroll.

Vilket förvånade mig eftersom att det var en dag kvar till beräknat förlossningsdatum. Jag ringde mamma och bad henne komma tillbaka, jag tror klockan var runt 01 den här natten mot måndag. Jag väckte Mr Trygg försiktigt och sa att han kunde ligga kvar och sova med storebror men att jag skulle gå upp och göra mig klar. Så jag gick upp och tumlade lite kläder som jag ville ha med mig - som hängde på tork. När mamma kom, stod jag i hallen med en kraftig värk. Mamma la en hand min axel men det kändes som om hon hängde över mig. 

Efter lite meck med barnstolar var vi på väg, jag klockade värkarna som till slut var nere i ungefär varannan minut. Jag staplade ur bilen och mot förlossningen med Trygg parkerade bilen. Det tog lång tid innan någon öppnade. 

Men sedan kom en barnmorska och visade mig till det första rummet på vänster sida. Det verkar vara min lott att föda barn i förlossningsrum utan egen toalett. Rummet var mer slitet än de jag fått se när jag var på besök. Men skitsamma tänkte jag. Huvudsaken är att jag får god vård.

Efter en undersökning visade det sig att jag var öppen fem centimeter och där med hade kvalat in för att få stanna.

Fick frågan om hur jag tänkte med bedövning och berättade att jag stod fast vid min plan, att om det inte drog ut på tiden, så bara lustgas som jag älskar. Synd att masken var från 1800- talet och att Trygg efteråt berättade att det verkade som om jag inte fick masken tätt. Det kändes.

Vattnet gick inte, vilket betydde att lillebror låg där inne och tryckte mot blygdbenet utan att ramla ned ytterligare. Min första barnmorska, samma som öppnade dörren för mig, som jag tyvärr inte kommer ihåg vad hon heter, vågade inte ta hål på hinnorna för hon tyckte att hon kände ett kärl i hinnan. Tack för ytterligare tre timmar smärta pga det.

Personalbyte. Den nya barnmorskan hade hål på hinnorna rätt snabbt och därmed kom utdrivningsskedet igång. Inget kärl i hinnan utan fosterfett som låg samlat. Smärtan som strålade ut ur mitt inre har jag beskrivit förut. Ljusblixtar framför mina ögon. Vissa värkar andades jag mig igenom, men när de kom utan uppehåll skrek jag könsord rakt ut i luften men bad genast om ursäkt.

Jag satt på en sådan där stor boll och rullade höfterna, jag låg på sidan och jag stod på knä. Men inget kändes särskilt bekvämt. Jag hade bett om en förlossningsstol eftersom att storebror kom på en sådan och jag tyckte det var bekvämt. Den här gången var det inte särskilt bekvämt, men jag hann liksom inte reflektera över det. Det gjorde bara så satans ont att jag trodde att jag var på väg att avlida. Jag skrek att något var fel, att det omöjligtvis kunde vara meningen att man skulle ha SÅ HÄR ont!

Jag vrålade att Mr Trygg skulle trycka på musklerna i ryggslutet och jag tror att någon hjälpte honom, det kändes åtminstone som att jag hade fyra händer som lindrade smärtan som skar genom ryggen.

Jag kräktes upp allt jag hade druckit tidigare under morgonen, jag tror jag kräktes av smärtan. För det var inte när han passerade de där taggarna som jag kräktes. 

Lite för tidigt tyckte jag att det var dags att krysta tror jag, för det var liksom skönt att trycka på i värken i stället för att bara härda ut den. Men sedan kom krystvärkarna rätt snabbt inpå det och då tyckte jag att det var nog. Ungen skulle ut! Så jag tryckte på och tyckte att han skulle komma på ca en krystvärk. Den där känslan av att slitas isär. Det samtidigt som jag inte hade något som helst belöningstänk, jag fattade inte att jag skulle "få en lillebror". Jag tryckte och tryckte där jag satt på halvfjärs och när han till slut kom ut hade jag tryckt ut honom med min inre styrka så att barnmorskan fnissade när han kom ut två tredjedelar snabbare vid varje värk än normalt. Därför var lillebror blå på överläppen när han kom och lades på mitt bröst. Och jag var så slut, så slut att jag inte orkade ha honom där egentligen. För jag orkade inte känna att han verkligen låg kvar.

Och det var inte lätt att trycka ut moderkakan ur mitt sargade inre. Det kände väl moderkakan på sig och låg kvar till att barnmorskan drog i navelsträngen och då flöt den ur mig som en stor snorloska med en sista värk och då kände jag mig helt plötsligt klarare i huvudet. Konstigt. 

Men sedan var det dags att trockla ihop mig. Åh fyfan, jag vågar inte tänka på hur det ser ut där nere, jag har inte vågat titta efter. Ganska många stygn fick hon sy och det var obehagligt som satan för i huden tar inte bedövningen, bara i slemhinnorna. Jag ville bara att det skulle vara över, men samtidigt ville jag ge henne tiden att verkligen göra ett bra jobb.

Det jag tyckte var skönt var att barnmorskan som förlöste var hos mig under nästan hela tiden. Och att de lyssnade på mina önskemål. Till exempel det lilla att jag ville ha en varm handduk att trycka mot underlivet efteråt. Det fick jag motvilligt förra gången. Den här gången var det en självklarhet.

Det var synd att jag inte fick någon värmekudde, för de fanns visst bara ett begränsat antal. Om det blir ytterligare en gång, komma ihåg att ta med det.

De hade frågat innan om vi ville ge blod från navelsträngen till forskning, men jag avböjde då jag ville att blodet skulle pulsera klart till lillebror.

Sedan skulle man visst kissa och då skulle det travas ut i den kalla korridoren med sitt sargade underliv och sätta sig på den där toaletten, utan att vara kissnödig. Jag bad om mer tid, jag hade ju inte fått behålla någon vätska. Det ordnade sig till slut.

kunde jag börja glädja mig åt att ha fått en frisk pöjk. Jag fick pannkakor, sällan har pannkakor varit SÅ gott som då.

Och även om jag har varit glad sedan då över lillebror, så är det först nu jag börjar förstå. Att lillebror är helt fantastisk. Han också. I går badade jag och killarna, lillebror skrattade högljutt mot storebror och det känns så stort och fint att jag blir tårögd.