fredag 30 november 2012

Jag är statist i mitt liv

Här om dagen var en jobbig dag, en planerad middag på lördag blev inställd och jag reagerade helt irrationellt. Först blev jag så ledsen att jag nästan började gråta och sedan började jag försöka planera in ett litet födelsedagsfirande, men när nästan samtliga av mina närmaste vänner redan hade planer bröt jag ihop.

Mitt i brytet får jag ett mejl där någon stavade mitt namn fel, och jag blir så jävla arg. Jag vet inte riktigt varför. Jag tycker att det är respektlöst att inte stava andras namn rätt, människor vi träffar oftare än vår familj borde kunna lära sig att stava till ens namn?

Så där var jag, känslorna utanpå. Tårarna ville bryta igenom hela tiden, så fort jag tänkte på att min födelsedag kommer att passera utan ens ett höjt ögonbryn. Hur liten är jag? 5 år och vattnet har frusit under trappen. Så ingen har tid att fira min födelsedag? Inte riktigt samma sak att fylla 5 och 32 faktiskt. Men jag minns hur besviken jag var den där gången.

Sedan åkte jag hem till mamma och fick en senare middag än vad jag är van vid. Fred fick feber under natten och i natt har hans små fötter lämnat brännmärken på mina lår. Min lille kille. Jag får ställa till med ett ordentligt 2-års kalas istället. Det är liksom inte jag som är huvudpersonen i mitt liv längre. Precis rätt känns det.

tisdag 27 november 2012

Är det normalt?

Att jag som snart 32 åring blev besviken nyss när jag insåg att jag inte kommer hinna fira min födelsedag pga andra sociala aktiviteter?

mvh
Lessen i ögat.

dotter till medelålders man spyr galla över hel generation

Fyfan vad trött jag blir på karlar ibland - mest de där 50-talisterna och sena 40-talisterna. Men är det en slump att det är en medelåldersman som går precis framför mig och så jävla långsamt att ingen av oss hinner på tunnelbanan innan dörrarna stängs? Jag tror fan inte det, för de visar sällan någon hänsyn. Jag ska nu fortsätta generalisera.

De pratar bara om sig själva och lyssnar knappt på vad man har att säga. De visar aldrig eller sällan något intresse för andra personer än sin egen. Hans hund är fan viktigare än hans barnbarn.

De kan inte titta på "torka aldrig tårar utan handskar" pga "äckligt" och även om de inte säger det högt så är väl de där invandrarna ett riktigt aber i samhället? Bögarna och invandrarna liksom. Same same tycker den medelålders mannen.

Jag är så trött på den medelålders mannen att jag skulle kunna kräkas här och nu. Öppna ögonen, sök hjälp för den delen, jag tror du har mycket att vinna på att öppna dina inre stängda dörrar.

fredag 23 november 2012

Välj smör framför margarin

Vi har helt slutat med margarin i vår familj, det sedan jag arbetar med en engagerad mamma som tagit del av rapporter som visar att margarin är direkt hälsofarligt.

Jag är efter de här föreläsningarna övertygad om att hon har rätt och att vi lever i ett korrupt samhälle där Livsmedelsverket ger råd till hela landet utifrån bland annat en proffesor Bengt Vessby, kolestrolexpert. Vessby marknadsför margarin med fleromättade fetter till gemeneman. Det trots att han är medförfattare till en studie som visar att fleromättande fetter påverkar diabetes typ 2 negativt.

Kan den matematiken förklaras med att Vessby får lön från två margarinbolag?

Vidare har EU beslutat att organisationen International Life Sciences Institute (ILSI) ska ta fram kostråd till medlemsländerna. De ligger till grund för Livsmedelsverkets rekommendationer. ILSI samarbetar med personer som är anställda av multinationella livsmedelsföretag, så som Unilevel (som tillverkar Lätta) och läkemedelsföretag. Andra samarbetspartners är Pfizer, Glaxo, Coca-Cola, Kraft foods, Kelloggs, Südzucker och McDonalads.

Alltså ger världens största sockerbolag och ett läkemedelsföretag som tillverkar kolesterolsänkande mediciner, indirekt oss kostråd. Kan man föreställa sig att de arbetar utifrån egna intressen?

Vegetabiliska fetter får transporteras i samma tankar som till exempel bensinkolväten och lösningsmedel så som aceton. Men det är bara en parantes i hela margarinframställningen som går ut på att göra margarinet ätbart genom motbjudande processer, läs mer här.

Så margarinet innehållet ofta höga halter av hexan, det framgår av flera stickprov som Livsmedelverket har gjort, men det innehåller också PAH, polyaromatiska ämnen. Till exempel bensapyren som är mycket cancerframkallande.

Dessutom behöver barn fett, många studier visar att mjölkfettet bidrar till minskad fetma. Det innehåller förutom det fettsyror och vitaminer som är bra för barn.

Så slopa margarinet folket. Det är inte bra för oss...

torsdag 22 november 2012

Afrikas vatten och Max lampa

Jag har varit hemma i ett par dagar eftersom att min man "bajsat afrikas vatten" som hans lillebror uttryckte det. Tillbaka på jobbet rör jag ihop saker och ting och känner mig jefligt trött. Om det beror på den begränsade sömnen och hostan alla tre familjemedlemmar har eller om det beror på att jag är sprickfärdig vet jag ej.

Inte ens tio veckor kvar innan lillebrorsans ankomst. Det känns som ingen tid. Jag har 24 arbetsdagar kvar innan jag går hem för återhämtning.

Det är så mörkt ute, har ni upptäckt det? I dag liksom ljusnar det aldrig. Ganska trist faktiskt.
Håhå jaja, det här inlägget blev också ganska trist, för att toppa moset med grädde kan jag ge er följande:
  • Fred har börjat gilla att läsa godnattsaga. Vill höra böckerna om Max om och om igen. Gillar dock inte Vilda bebin som jag älskar.

måndag 19 november 2012

Hönsmamma vallar sin son på förskolan

Min son växer upp i raketfart. Var det inte nyss han inte kunde gå? Han synade dagiset en aning blygt men tog gården som om han ägde den. Travade iväg utan en blick mot mamma eller pappa, inspekterade den leriga backen och klätterställningen. Så självständig (bhuhuhuhu). Blev glad när sjuåriga grannflickan dök upp, eller så var det jag som blev så glad över att hon tog sig an honom att jag tog för givet att han blev det också.

Han är avvaktande och inte direkt kontaktsökande utan iaktar innan han ger sig in i leken. Lille pluppe mammas hjärta. Alltså. Jag vet inte, jag känner mig nervsvag. De kan ju omöjligtvis ha koll på Fred på det sättet som jag har. Tänk om något händer honom där, då dör jag.

Slut på sjåpigt meddelande från hönsig mamma

söndag 18 november 2012

Det här att...

När jag skulle busa med min son råkade jag på riktigt att bita honom i tummen så att han blev alldeles häpen och ledsen. Jag tror faktiskt att det gjorde ont även om det inte blev något märke. Fick ångest och kände mig som årets sämsta mamma - men det var faktiskt inte meningen.

Strax innan hade jag öppnat ugnen och fått laxskvätt a 250 C i ansiktet så man kan säga att jag blev straffad i förhand.

I dag har jag äntligen rensat i den där "viktigapapperhögen". Lättnaden i det.

I morgon ska vi hälsa på Pysslingen, Freds blivande förskola. Det!

Om ett par dagar är det "bara" 10 veckor kvar till Beppes ankomst. Jag har blivit lite större på sista tiden även om magen bara ligger en millimeter över medelmagen på kurvan. Det kändes i onsdags när jag skulle försöka träna bodybalance. Magen var i vägen i nästan varje rörelse och balansövningarna... Alltså... inte mycket till balans här.

I går var vi på Gyldene Freden och skulle fira min mammas födelsedag. Åh. Jag kan ju inte slappna av när Freddan ska härja som vilket barn som helst i hans ålder, så det blev inte helt oväntat en svettig upplevelse för mig.

I kväll vill Fred inte äta middag. Så vi får väl se hur natten blir, jag ska gå och natta honom alldeles snart. Ska bara...

onsdag 14 november 2012

Ameh

"Jag glömde mina vantar på jobbet + det regnar lite. Kan ni hämta mig? Pussss"

Får inget svar på ovanstående sms och inget svar när jag ringer. Känner mig nu mycket gravid och ledsen. Tar väl cykelfan hem i uppförsbacke och regn - utan vantar!

tisdag 13 november 2012

mer om tiggarna

God morgon!

Inofficiella reaktioner på det jag skrev i går har varit att det är naivt att tro att det inte handlar om människohandel. Jag säger så här.

Jag vet inte vad det handlar om. Jag är inte tillräckligt insatt, det är möjligt att de här människorna i stor utsträckning utnyttjas, men jag tycker inte att vi ska ta det för givet och jag tycker absolut inte att vi ska sluta ge våra vantar till dem.

Det är till dem jag har givit matlådor när vi har fått mat över på kontoret, eller ja, till det att chefen slängde matlådorna för att han tyckte att "de låg och skräpade". Efter det har jag väntat på att han ska köpa nya, men det har inte hänt (så jag får väl ta och köpa mig ett gäng och gömma i mitt skåp).

Det kan vara på det ena eller andra sättet, Pecke Polis kanske har rätt i att det pågår människohandel, eller så har han fel? Han kan ha fel fast han är polis. Hur det än är ,vore det fegt att ta det som en ursäkt för att sluta hjälpa.

Anser jag, men jag accepterar att vi anser olika.

måndag 12 november 2012

Stockholms tiggare

Här är jag igen.

Funderar lite över det där ryktet som sprider sig om att tiggarna på våra gator är organiserade ligor. Det finns ingen bevisning för det, jag tycker det är oerhört tragiskt att utsatta människor ska behöva gå hungriga och frysa, kanske än mer för att det här ryktet sprider sig. På facebook skriver en bekant hur hon har fått reda på hur en "hallick" samlar in tiggarnas pengar och tillrättavisar dem till platser för tiggandet. En kvinna svarar att hon är tacksam över att informationen sprids och att hon är glad över att hon inte gav sina vantar som hon hade tänkt till en av tiggarna.

... allt jag kan tänka att det är så jävla tragiskt. Det hela. Dels hur människor i världen har det, men också hur deras liv påverkas av andra människor som tar del av information på bland annat facebook och helt okritiskt sväljer allt med hull och hår. KOM IGEN folket. Lite källkritisk kan man väl vara?

När jag skriver och säger att jag inte är övertygad hänvisar jag till den här artikeln i svenska dagbladet. Får sedan till svar att ja men om en polis säger att det kan vara organiserad människohandel, då tror jag på det.

Alltså, jag accepterar att du tror som du tror. Men är det rimligt att tro på allt en person säger för hen är polis? Särskilt om en annan polis säger en annan sak?

Jag önskar att folk kunde vara lite mer kritiska till information som når ut till oss genom sociala medier eller genom vanligt snicksnack. Jag önskar att människor slapp behandlas olika, att de slapp frysa och vara hungriga eller dö i missär. Det önskar jag verkligen.

Aftonbladet har också skrivit om det "organiserade tiggandet".

tisdag 6 november 2012

Jul igen?

Jag ser fram emot julen, men försöker att inte ha för höga förväntningar. Förra julen blev jag magsjuk och smittade både make, svåger och deras gamla mormor (som trodde hon skulle dö). Året innan det, blev det drama på hög nivå när jag kom ihop mig med min kära mor. Julen har en förmåga att bli knas helt enkelt, det är egentligen först nu sedan Fred kom som jag har börjat se fram emot julen igen. Mina jular var innan det mest en påminnelse om att familjen var splittrad.

Så jag kanske borde vara van, och därför inte ha så höga förväntningar. Särskilt då jag kommer vara höggravid på julafton (igen) och bara kommer kunna se på när de andra snapsar in julen. Well, jag har ju Fred att ty mig till när tomtarna dansar på bordet. Alltså jag menar inte att alla kommer snapsa sig till tomtar... eller ens till en liten tomtenisse, för det kan vara ansträngande nog när man är höggravid, nykter och jag.

Jag längtar hur som helst efter dofterna och alla mornar som jag kommer att få sova ut på. Och efter att ha delar av familjen samlad. Mmmm jul...

sova säng!

Jag har sovit som en sten i natt. I ungefär 8-9 timmar, ändå kommer tröttman som ett brev på posten efter lunch. Jag längtar tillbaka till min sköna säng och till värmen från sonen som återgått till att sova i vår säng efter en kraftig förkylning. Nåja i veckan gör vi ett nytt försök. Typ i morgon.

I går hörde jag av mig till min barnmorska, mest för att jag mår så illa hela tiden och kom igen, gravidillamåendet brukar väl inte komma tillbaka så här i vecka 28 eller? Som jag misstänkte trodde BM att det är för att bäbis ligger så högt upp och trycker mot magmunnen som vid det här laget, tredje graviditeten på kort tid, kan stå och glappa. Ja men så härligt det låter, visst?

Inte konstigt att jag mår illa med andra ord. Vill lägga mig ned och sova på saken.

Är förkyld så jag har gjort en paus i tränandet. Är less, vill träna och mår bra av det, så varför hänger sig förkylningen så envist kvar? 

måndag 5 november 2012

Arne på besök i Budapest

Helgen i Budapest var överlag mycket lyckad. Jag slogs av hur vacker staden är på ett helt annat sätt än förra gången jag var där - kanske för att jag första gången mest frös och höll mig till arbetsgivarens order.

Däremot undrar jag om det är smart att resa samma vecka som man går in i sista trimestern. Kanske inte helt optimalt, jag var trött och långsam, sov illa och snarkade säkert så pass att mina grannfruar från Rönninge Hills sov nästan lika illa som jag.

Vi åt på en Italiensk restaurang på fredagskvällen som visst var trevlig men som ändå inte lämnade några djupare avtryck - tyvärr. Vi gjorde stan på lördagsförmiddagen och såg fram emot att få spaa hela eftermiddagen. Gå inte till Gellért om det är det du är ute efter.

Gellért var en fantastisk byggnad med underbar arkietektur och vackert kakel, men det var svårt att veta hur man skulle ta sig fram, till exempel till badet utomhus och det fanns heller ingen man kunde fråga. Ett tips till dig som är där vintertid är att titta bakom badbås 19 på nedre plan. Där finns en utgång och ovanför trappen hittar man den varma källan.

I den stora badsalen fanns en speciell lukt, jag tyckte det luktade nudlar. Min graviditet gör mig mycket känslig för lukter och det gjorde inte nudellukten mer spännande. Eftersom att det var svårt att hitta fick vi springa fram och tillbaka längst kanten på den stora bassängen ett antal gånger.

Vi letade länge efter ett ställe att hyra handdukar på - det fick vi till slut, men bara för att vi var där före 15:00, sedan tog de slut och turister som kom efter oss fick nöja sig med att svepa in sig i lakan.

Till slut fick vi också boka massagebehandlingar men inget annat, för de behandlingarna utfördes i en separat salong utanför själva badområdet. Jag bad om att få fotmassage men det fick jag inte... jag fick massage på axlar och ben och det var skönt förstås, men hade kanske varit ännu skönare om jag inte hade haft utsikt över en tortyranläggning. Eller äh, jag vet inte vad det var, det var som ställningar i vattnet där somliga hängde med tyngder i benen, alldeles stilla. Rummet kändes onekligen som en tortyrkammare, men det var säkert någonting bra.

Efter badandet, springandet i kulverterna och massagen var vi helt slut och möra. Vi satte oss vid ett fik i entréhallen, men där fanns ingen som kunde betjäna oss.

Så ja, helt imponerad är jag kanske inte, men ändå, en upplevelse att ha varit där. På kvällen käkade vi på Csalogany 26 som ligger i samma område som lägenheten vi hade lånat av min kompis. Vi höll inte på att hitta dit, kartan jag hade från TripAdvisors City Guides visade något fel. Så vi irrade omkring och kom omkring 30 minuter sent. Det var min kompis som har lägenheten som hade tipsat om restaurangen - och jag håller med om att maten höll hög kvalitet. Men det är något som saknas när man inte får vin till maten. Jag drack hallonsoda och kämpade ganska snart mot gäspningarna.

Tur att Rönninge Hills-fruarna åtminstone också är småbarnsmammor. Dock inte gravida, men vi rullade mot lägenheten ganska snart efter matintaget. Somnade halvsött och vaknade med pirriga förväntningar om att äntligen, äntligen få komma hem till våra barn. Jag menar... två dagar - en hel evighet!

torsdag 1 november 2012

ny månad!

1 november. Det firar jag som sagt med att åka till Ungern och Budapest över helgen. Jag ser fram emot det, men jag är också rädd att jag kommer sakna Fred så mycket att jag blir sjuk.

Appropå sjuk har jag en envis förkylning som lurar i bihålorna, otroligt irriterande, för jag vågar inte träna i det här tillståndet.

I går bet Fred sig i tungan genom att slingra sig och göra kraftigt motstånd när han skulle tvätta händerna. Det innebar att han tog ett steg ned för pallen och slog hakan i handfatskanten, tungan kom i mellan och det blödde ymnigt. Han som redan hade förkylningsblåsor som besvärat honom i flera dagar. Stackars. :'(

Jag har fått ett roligt projekt på jobbet och är möcket glad för det. Mer? Inte mycket, tiden går i en rasande fart. Dödsångesten i det.