tisdag 30 oktober 2012

Jag ångrar mig

Alltså nej. Jag ska inte läsa sådant här. Klicka inte där, det är bara hemsk hemsk läsning som gör att jag mår hemskt hemskt dåligt. Det handlar om en kvinna som dödat sitt barn under en psykos. Jag får så ont i kroppen och i magen när jag läser om det och jag blir så rädd. Men jag lovar, ser jag saker som jag vet inte finns, som kattögon i spegeln och horn i pannor, då ringer jag 112 och försöker inte att bekämpa demonen.

Fyfan, fyfan vad dåligt jag mår av att läsa den där artikeln, jag önskar att jag inte hade gjort det.

måndag 29 oktober 2012

Arne åker bort

Jag åker till Budapest i helgen med två grannar som blivit mina kompisar. Det ska bli fantastiskt, vi ska spa-a och äta gott. Det är typ det vi kommer hinna med. Men det räcker ganska långt?
Förutom att jag kommer att bli superutvilad betyder det också att:
  • Jag kommer vara ifrån Fred i två nätter. En natts rekord, jag kommer dö saknardöden.
  • Att jag inte kommer att kunna tända ljus på Vilhelminas grav på lördag (Alla helgons dag). Det magonda.
Det verkar inte som om Trygg och Fred  heller kan åka dit och göra det pga vissa omständigheter. Det är då jag skickar mejl till min fina vän, som säger att det löser hon nog. Vilket lättar lite på det onda. Det där med vänner asså?

fredag 26 oktober 2012

20 månaders Fred sover egen säng

I förrgår sov Fred första gången i sin egna säng. Fram till 24-tiden. Det här med eget rum har resulterat i stor ångest hos mig. Jag låg vaken och lyssnade efter ljud från honom. I går somnade han i sin säng, men efter att jag och Trygg pratade kom vi överens om att han ska få börja med att sova i spjälsängen med en öppen sida ,i vårt rum.

Kändes så mycket bättre. Jag lyfte över honom dit när jag gick och la mig och sedan sov han där till strax innan 24.

Han får sova där till han slutar vara ledsen på nätterna tänker jag. Åh, det finns väl miljoner tankar om rätt och fel när det gäller barns sömnsätt. Men det här tror jag funkar för oss så jag struntar faktiskt i vad "alla andra" tycker.

torsdag 25 oktober 2012

I väntan på lillelillebror...

Jag besökte en animabarnmorska i går, eller aurorabarnmorska som det också kallas (specialiserad barnmorska mot patienter med traumatiska förlossningar). Jag var där i 1 h och 45 minuter, så det var ett långt möte, som var givande.

Hon höll med om att jag inte bör bli igångsatt så tidigt eller omoget som jag blev med Fred, men hon tyckte inte heller att jag ska gå över tiden så långt. Vilket känns tryggt, inte en hel vecka med oro, eller två. Jag som sov så bra natten mot i går, var ändå helt slut efter samtalet som i stor del handlade om mina tidigare förlossningar.

För övrigt letar jag vidare efter det perfekta namnet. Det går sådär. Men vi har några på vår lista så får vi se. Vi har inte kunnat bestämma oss innan förlossningen tidigare så jag hoppas inte på det den här gången heller.

tisdag 23 oktober 2012

störst av allt

I går hade jag precis sett sista avsnittet av "Torka aldrig tårar utan handskar", gråtit förstås och lagt mig i sängen för att läsa när en ung pojke i boken dör. Jag såg det komma, även om handlingen inte byggdes upp mot det. Då grät jag lite till och kände smärtan i kroppen. Jag kan aldrig förlora Fred. Han vaknar och är lite ledsen, jag tröstar honom genom att dra honom intill mig och kramar honom. Så säger jag att "mamma är här".

Kommer på att det kanske är mig själv jag tröstar genom att tydliggöra att jag har honom där. Det är så fint att Fred är här. Det är löjligt hur fantastisk han är, det är otroligt hur det känns. Allt han säger och gör, alla framsteg som är så tydliga nu. Jag. Går. I. Kärleksbitar.

Älskade barn, älskade älskade du.

fredag 19 oktober 2012

en AW i mars

Jag har tänkt att jag ska ordna en after work för mina grannar i typ mars kanske. Sen kommer jag att tänka på att de har massor av barn. Alltså massa. Det kommer inte alls att bli sådär harmoniskt som jag föreställer mig med brasa, öl, vin och tilltugg och snicksnack.

Det kommer bli hysteriskt med barn överallt och chips i soffan + på andra obra ställen.
Men papporna kanske kan tänka sig att stanna hemma med barnen... ?

torsdag 18 oktober 2012

elefanttårar

Alltså.
Det är så fint.
Ni måste titta på det här!

Tänker på det här...

 ... om vad jag sa när jag flyttade till skogen. Jag sa, okej nu kör vi skogen, men trivs jag inte så måste vi flytta och Trygg sa ok. Nu bor jag i skogen, i ett jättefint hus, som vi precis har murat en kakelugn i och jag breddar mitt kontaktnät i kommunen. Jag älskar våra grannar och jag älskar att luften är ren och att Fred kan gå ut och leta reda på en kompis på gatan.

Å så samtidigt känner jag att jag saknar mina vänner så himla mycket!!! Det är inte det att vi aldrig ses, för min bff och jag ses på träningspassen och någon gång i månaden eller så har vi tjejmiddagar hela gänget. Men liksom, det är ju inte samma sak som att ramla över en vardagskväll. För det är rätt så uteslutet nu. Och jag vet... livet förändras, mest till det bättre. Men jag saknar mina vänner på norra sidan. Jag saknar att ramla över och laga gemensamma middagar och det.

Vi kommer liksom inte att flytta, för vi trivs jättebra och Trygg får påta i trädgården och lägga presenning på taket när skorstenen som inte är klar läcker vatten. Grannarna kör mig till tåget och Fred får en perfekt miljö att växa upp i, närheten till stan men också skogen. Grannarna har blivit nya vänner, sådana jag vill dricka vin med och så.

Men ändå... så saknar jag verkligen mina vänner, och det där enkla sättet att umgås vi hade när vi bodde nära.

De små sakerna gör det - också

Jag sa här om dagen till Mr Trygg att jag önskar mig, att få sova till jag vaknar och sedan komma upp till en uppdukad frukost med hembakta scones och sedan få gå och lägga mig och läsa igen.

I morse sov jag djupt och var i en dröm där jag hade en konflikt med en ungdomsvän. Alltså va? Lämna mig ifred kan man ju tycka. Vaknade alltså motvilligt pga sov djupt.

Fick skjuts till tåget av en snäll granne men varje steg jag tog kändes som en utmaning. Gick Kungsgatan ned när en ung fröken kommer ut från Rigoletto, hejar glatt och undrar om jag vill ha frukost. Hur visste hon det?

Made my day. Fick en mycket god surdegsmacka, juice och liten chokladcroissant. Kaffet gav jag bort till kollega. Det är de små sakerna som gör det. Och de stora, när jag tänker efter.

måndag 15 oktober 2012

Gravidsnack vecka 24+6

I morse lämnade jag och Trygg bilen på verkstad eftersom att jag backade in i en papperskorg för några veckor sedan. Papperskorgen hade skruvar som repade sig långt in i bilens metall. Så tja. 3000 kronor fattigare, sjukt värt det? Sedan körde Trygg mig till tåget och jag hann precis i tid till BM.

Jag grät ingenting i dag. Så där är det, vissa dagar är lättare än andra. Hjärtljudet låg på 147 ungefär, jag hade ett järnvärde på 131, vilket ju får anses som bra. Jag som inte äter kött är sjukt nöjd över att jag verkar få i mig järn som jag ska. Vikten + 3kg sedan start. Tja vad ska jag säga. Jag har inte lyckats gå ner i mellan mina graviditeter, mer än gravidkilona, och det är rätt många som ska bort så... det där är ett känsligt kapitel. Men efter Beppes ankomst ska de bara bort.

Ja jag kallar honom Beppe nu, han kommer ändå inte att få heta det även om jag gärna skulle vilja, tycker det är så himla fint. Det verkar jag vara ganska ensam om, men då kan han väl få heta det i magen. Beppe och eller kotten är det vanligaste.

Snart ska jag gå och träna, still going strong, 2-3 pass i veckan (får räknas som godkänt när man är gravid). Fick dock sjukt ont i höfterna efter spinningpasset i förra veckan. Nästa gång sitter jag nog ned hela passet, verkade som om att ståcykla lixom slet mer. Fick sammandragningar så fort jag ställde mig.

Känns lite märkligt att börja planera för hemgång när man precis har börjat på sitt arbete, men också himla trevligt att få MER TID med mina barn. Det kommer att dröja innan jag går tillbaka på heltid, så jag ser fram emot framtiden... älskar att hänga med Fred.

tisdag 9 oktober 2012

I stora lass lass lass

I går hade Mr Trygg kommit åkande med sin bil när en lastbil körde förbi honom.
Inte vilken lastbil som helst, utan en Ben & Jerrys lastbil. Med en lucka öppen. Jaha tänkte Mr Trygg och vidare att bilarna bakom lastbilen skulle få honom att stanna.

När Mr Trygg svängde åt hållet som lastbilen kom ifrån, upptäckte han snart att skadan redan var skedd. I en kurva låg en hel hög av den dyrbara lasten.

Jag vet vad jag ska få i kväll till Hollywoodfruarna.

Saker jag har köpt i dag


  • Garniers BB kräm. Suckar och stönar över min hy varje morgon och läser både här och där att den ska vara bra. Kunde inte låta bli - såld av marknadsföringen helt enkelt.
  • Skinnhandskar från HM. Tycker det är så skönt och smidigt med skinnhandskar, men vill inte köpa dyra eftersom att jag slarvar bort en varje säsong.
  • Donut till håret. Jag som ser ut som hejkomochhjälp mig i håret, behöver verkligen prova en enkel och snabb lösning. Mitt hår står åt alla håll, men jag har höga förväntningar om att få ordning på det med donuten. Jag och resten av Sverige? Spelar roll.

Saker jag inte gör...

Saker jag tänker att jag ska göra till helgen, varje vecka i hundra år:
  • Framkalla foton.
  • Rensa bland mina kläder som jag slängt över den oanvända spjälsängen. Inte smutsigt/inte rent.
  • Rensa i min "viktigapapperhög".
  • Sy sömmar som gått upp i mina gravidleggings.
  • Sy upp gardiner i Freds rum
  • Sätta upp utsmyckning på väggen i Freds rum.
Saker jag gjort på hundra år:

  • Skickat in foton för framkallning.
  • Satt upp Freds hus (utsmyckningen) på väggen i hans rum.

torsdag 4 oktober 2012

Förut när jag var sur.

Jag har gått tillbaka och läst lite om när Fred var ny.
Jag läser om det fantastiska stödet vi fick genom bloggen när han kom. Och sedan läser jag lite till...
och upptäcker att jag ju var ganska sur där i början (första året?). Lycklig men sur.

Jag tror dels att det berodde på alla hormoner, men också på förväntningarna jag hade på vårt föräldraskap. Jag kände mig ganska ensam där i början. Nu har saker och ting fallit på plats på ett annat sätt och jag är inte alls så sur som jag var då.

Jag hoppas att jag slipper bli så sur nästa gång, kanske slipper jag, med tanke andra förväntningar än förra gången.

Är liksom ingen sur person egentligen.

seperationsångest

Jag ringde BVC för att fråga om de har några tips för att få Fred att sova bättre. Svaret:
Prova att få honom att sova i egen säng.

SEPERATIONSÅNGESTEN i det!?!

Men okej. Prova, i tre veckor. Går det inte är det jag som tar tillbaka honom och sniffar honom i nacken hela natten lång.

Vad jag gjort

I går var jag på bio med mina papiljottjejer. Namnet lever kvar från forntiden. Vi såg Looper. Den var ungefär som man kan föreställa sig en Amerikansk actionrulle. Mycket mamma-son-känslor dock vilket fick min kropp att längta efter Fred.

Vår papiljotttjeja C jobbar på en godisleverantör. Att hon fortfarande är i form..? hon hade med sig godis, som jag tryckte med god aptit. Sedan mina efterlängtade biopopcorn på det. Men där måste jag säga att jag tappat stinget. Jag får inte alls i mig lika mycket popcorn som för 7-8 år sedan. Trist.

Sedan fick jag åka pendeltåg i ca 100 år för att komma hem till skogen. Där väntade cykeln och en lååååång cykeltur i mörkret hem. Måste skaffa mer reflexer samt lyse till cykeln! Jag blir alltid lite sur efter de där sena cykelturerna. Särskilt när det regnar.

Hemma hade Mr Trygg möblerat om. I dag kommer en murare och ska börja med vår kakelugn. Ahmen hur skönt ska det inte bli!? Äntligen är det klart att vi kan sätta upp kakelugnen. Det visade sig nämligen att den kanske skulle bli för tung för att grunden skulle hålla. Men nu har vi haft en konstruktör som räknat på hållfastighet och det ska hålla. Hurra!

03:30 vaknade jag för nattens första kissning. Sedan somnade jag inte om. Fred började snurra strax efter det, och han var törsig, och hungrig och ville I N T E sova fast vi sa att det var natt. Efter lite vatten och banan somnade han ca 30 minuter innan jag skulle gå upp. 

Det är som det är, han är mitt allt, det får väl vara så här i en period. Sova kan man göra när man har dött, eller något?

När det var dags att ta sig till tåget igen, smög jag ut på gatan och spejade mot grannarnas garageuppfarter. Någon som var på väg till jobbet? Någon jag kunde åka med? Försiktigt smet jag tvärs över gatan och knackade på en grannes dörr. Skulle de möjligtvis åka nu? Inte påträngande alls, men resulterade i en mycket bekväm biltur till pendeltåget.

Nu ska jag skriva ett obekvämt mejl. Tjo!

tisdag 2 oktober 2012

mammas hjärta

Som sagt, det är sådär med sömn om nätterna och mornarna nuförtiden. Men i natt. När Fred rullade över mot mig, borrade in sig och sa "mamma, mamma, mamma mmmmm mamma", då. Blev det kärleksoverload i hjärtat.