torsdag 31 maj 2012

Människor i morgonrusningen

Muppets show i tunnelbanan på morgnarna. Jag står lydigt vid sidan om dörrarna och väntar på att folk ska få gå UT först, innan vi stiger på. Men en kärring klämpar rätt in i folkmängden, henne som jag nyss såg stå med ena foten på en bänk. Alltså, där jag hade kunnat tänka mig att sitta smäller hon upp sin dojja. Men ok, jag dömer ut henne som psykiskt sjuk, men därefter kommer en tanig äcklig liten sak och tränger sig före mig, in i folkmassan. Hon tar dessutom upp två ståplatser genom att ställa sig i mitten vid glasskivan.


Jag ställer mig ändå bredvid och härdar knappt ut när hon äckeldricker sin jordgubbsjuice. Hon liksom LÄPPJAR på den. Hon tittar på juicen som om det vore en magisk dryck och läppjar om och om igen. Och så har hon torra äckliga, spretiga fingrar som pekar rätt ut medan hon håller i flaskan.


Hela hennes uppenbarelse gör att jag vill slå henne.


Så ska vi gå av och hon ställer sig för dörren och går sakta ut så vi andra tvingas dansa runt henne för att komma runt. Jävla människa.


Å det brinner i min skalle, men jag tycker det är ganska skönt att bli så sur på okända människor och himla med ögonen och vara beredd med sarkastiska uttryck, men som aldrig kommer till användning. Jag tar rulltrappan upp och köper en Situation Stockholm, som jag upptäcker att de har höjt priset på med 10 kronor. "Jag har varit lite frånvarande" ursäktar jag mig mot damen, ler och hastar vidare.

tisdag 29 maj 2012

Räcer?

Jag lyssnade på Carpe fucking Diem (P3) på vägen hem från jobbet i dag och skrattade ibland rakt ut. Tågresan gick ungefär 700 miljoner gånger snabbare än i vanliga fall. Skrattade mycket åt parodin på Christer Björkman och Regina Lund. Ja lyssna själva vet jag.


När jag kom hem var Trygg nästan på väg ut genom dörren, han hade köpt en räääcer som han skulle cykla på, helt utan att fråga mig. Ja hallå, vi är faktiskt gifta och ska ha gemensam ekonomi. Men det är sådär med det där. Hur som helst, det är ju kul för pojkrackarn att få komma ut och cykla, synd att han glömde ta med sig slang, för efter en stund kom han hem med punkterad cykel. Så kan det gå.


Nu ska jag äta grillade vegburgare, låta bli att titta på det näst sista avsnittet på säsongen av Game of Thrones, i stället vänta så vi kan se dubbelavsnitt i nästa vecka. Och titta på något annat i stället. Trygg vill se Hamilton. Jag känner... nja.

söndag 27 maj 2012

Livet.

Jag känner mig så trött, men måste skriva på en grej, så det blir inget med att ta en dagslur med Fred som ligger i svala lakan och sover. 


Har ringt och sjungit för min mamma som var så sur för ett par helger sedan för att jag hade glömt morsdag. Bara det att det inte var morsdag. Hoppsan. Och i torsdags bjöd jag henne på morsdagslunch på Rigoletto,Kungsgatan. Så nu hoppas jag att hon känner sig lite firad. Jag däremot, inte så värst firad.


I kväll ska vi äta middag med sorgegruppen, jag älskar att träffa dem. Vi har alla blivit föräldrar till levande barn nu, vilket känns fint. 


I går red jag, det började asdåligt. Jag var svinförbannad för att jag fick en sådan satans obekväm och dålig jävla sadel som gjorde att jag satt som en anka. Men sedan sket jag i hur jag satt och kunde samla ihop Uffe, och då gick det svinbra. Så himla nöjd. Det över att jag kunde samla ihop hästen under mig och få honom på tygeln. Massor av beröm fick jag och då blir man glad. Och trött.


Lite trist att det redan är söndag? Det går så satans jäkla fort? Fast på fredag åker vi till landet i några dagar, då har jag två extradagar ledigt. Visserligen ska vi jobba, men jag får ändå vara med Fred, gilla på det.


Just det... glömde nästan berätta.


I går fick Fred upp locket till örtsaltsburken och hällde i sig salt. Sedan kräktes han upp det, men på giftinformationscentralen tyckte de att vi skulle åka in akut och ta ett blodprov. Så jag ringde sjukhuset och frågade hur lång tid efter man skulle ta det där blodprovet, och det skulle man visst göra på en gång. SÄKERT. FYRA timmar senare skulle man ta det, vilket innebar 5 timmar på akuten med frisk son. 2,5 för mig och 2,5 för pappan. 


Verkligen totalt värdelöst och jag, mamman den värdelösaste av alla som inte kunde fatta att ongen skulle få upp locket på burken. Ibland är man mindre nöjd med sig själv.

torsdag 24 maj 2012

otränad Arne tar ut sig

Jag har kommit igång med träningen nu. I går boxades jag med Fröken Elak. Jag var fullkomligt slut efter passet, på spagettiben kände jag mig urfåning när jag gladerligen gjorde high five med tränaren när han gick runt bland oss. Hur töntig? kom jag på sekunden efter high fiven. Men skit i det då.

Jag har sovit som en påse skridskor, det värker i varenda del av min kropp, jag skakar av utmattning fortfarande, så här morgonen efter. Mitt te är svårdrucket. Stabilt.

Jag har drömt sällsamma drömmar. En om en barndomsvän, som hade det svårt. Jag gissar att det gick utför med honom efter att vi tappade kontakten. Jag drömde att han skulle skriva ett brev till sin fosterpappa som skulle dö. Hur kan hjärnan knåpa ihop en sådan dröm? Jag undrar var du är nu Pierre. Lever du?

Nu längtar jag efter helg och efter att få vara med Fred. På söndag ska vi träffas med sorgegruppen. Älskar att träffa dem, ser verkligen fram emot det!

Så länge - Vi hörs!

onsdag 23 maj 2012

87, 87, var har du tagit vägen nu?

I går tränadade jag på lunchen, i omklädningsrummet träffade jag tre föredetta kolleger. En av dem som har fyllt 60, började beklaga sig över oss 80-talister:
"Ni är så jäkla dryga och otrevliga! Det finns företag som inte anställer 80-talister, för de är så omöjliga att ha med att göra." 

Jag och de andra två (80-talisterna) bara:
... Ja för du är ju verkligen supertrevlig.

Hon:
"Alltså 80-talister, så himla omöjliga att ha med att göra, Fredrik han säger att det finns företag som inte anställer 80-talister. Alltså jag tycker att ALLA 80-talister är så störiga och sådana översittartyper."

Jag försöker här protestera och inflika att det kanske inte är ett jätteödmjukt sätt att säga till oss tre 80-talister hur värdelösa hon tycker att vi är, men hon maler vidare. Och frågar en tredje av oss om hon OCKSÅ är 80-talist, men utan att ta tillbaka något om hur vidriga vi är.

Alltså.. jag menar... så jävla farliga är vi väl inte? Jag gillar att vara 80-talist. De där 50-talisterna däremot. ;)

söndag 20 maj 2012

söndagsrapport

I dag köpte jag en tripptrappstol på blocket, sen kom jag på att vi inte behöver en just nu. Men skitsamma, någon gång kommer vi behöva den? Poppar popcorn, med smörsmak... tror att jag tycker om smörsmak. Fick för mig det på coop, när jag var där.

Såg en film i kväll, 50-50 tror jag den heter... satt i en fotölj och lät tårarna rinna. För tillfället kändes mina problem banala.

Jag har funderat på att ta semester från bloggen. Den har haltat så länge, och jag vet inte vad jag försöker förmedla. Men å andra sidan får Arne mig att må bra... Vi får se, antagligen fortsätter jag i samma menlösa anda.

Godnatt, i morgon är det ännu en måndag.

fredag 18 maj 2012

Yo

Lite extra tungt att lämna familjen hemma i dag. Min mamma och morbror är hos oss och hjälper till att måla fasaden.

För övrigt jag inofficiellt expert på att sätta mig själv i obekväma situationer. Typiskt, mer om det framöver.


tisdag 15 maj 2012

Kan allt!

Nytränad, nyduschad, nyäten. Äntligen känns det som att jag kommer få plats för träningen i livet igen. Det bådar gott för späckreduceringen som ska ske. 

Ska på AW efter jobbet i dag och missar därmed Fred innan han somnar. Jag kommer lägga mig bredvid honom när jag kommer hem och lukta på honom så att han nästan vaknar. I morgon jobbar jag halvdag så då hinner jag träffa honom desto längre.

Det innan jag ska hälsa på min mammas föredetta sambos, mamma och pappa. Mammas föredetta sambos mamma fyllde 90 för ett par veckor sedan och jag var där. 90-åringen sken upp likt en slokande blomma som får vatten, upplevde jag. Därför gör jag nu ett återbesök, med mig har jag en liten flaska portvin och praliner. Jag hoppas hon kan sippa på portvinet på balkongen, det närmaste hon kommer ut. Och njuta lite av livet, något jag förstår att hon inte gör allt för mycket.

Sedan ska jag på papiljottmiddag i samma område, ni förstår, jag hinner med allt. En ok karriär, att vara mamma, fru, dotter, lillasyster, matte till Esterkatten, husägare, trädgårdsägare, väninna, polare, kusin, granne,svägerska,  sons fd sambo-dotter och komma igång med träningen-person.

Nemas problemas, dessutom bloggar jag. Inte fabulöst, jag vet, men det kommer ut ord i alla fall.

Hejsan svejsan så länge!

söndag 13 maj 2012

Mammainlägg...

Åh. Att få tanka lite kärlek inför måndagen. Fred mitt lilla havregryn, som nu säger mamma, pappa och "näääe" i olika ljudningar, nej förekommer också.

I dag är det min tur att ha sovmorgon, men jag vill vara med Fred så jag går nog upp snart. Pappa Trygg passade på att sova till 11-rycket på sin sovmorgon.

Solen skiner och fåglarna kvittrar!

I går var vi vid graven och satte blommor från trädgården. Det regnade. Vi passade på att titta i handelsträdgården och fika i deras fik. Som jag älskar. Ulriksdals handelsträdgård är det alltså.

fredag 11 maj 2012

Hej hej hej!

Hurra, jag är på så bra humör! Det känns SÅ ROLIGT, att lära sig rutiner och komma in i arbetet och att få förtroenden! Det känns fantastiskt att inte behöva spela ett spel, utan att kunna vara som jag är. Att kunna säga att jag längtar efter helgen för att få vara med Fred, och att det betyder just det och inte att jag inte trivs på jobbet.


Ibland får jag lyckokänslor som ger tårar. 


+ I dag har jag en jättefin blå klänning på mig från Indiska. Jag känner mig som ett väsen i den, jag känner mig fin.

Jag blev ju fotad med Fred för Aftonbladet för ett tag sedan, om jag får ok från fotografen ska jag lägga ut lite bilder.. och kanske gör jag om headern och härmar Hannah lite, om hon inte misstycker. Det blev väldigt fina bilder. Dessutom har Mr Trygg också fått fina bilder på honom och Fred av en annan skicklig fotograf. Mycket roligt, måste lämna in för framkallning.

Slut på positivt meddelande.



torsdag 10 maj 2012

Ehm. Det går inget bra för mig med typsnitten och storleken... Men Åh. Det går bra med andra saker. Mitt nya arbete till exempel. Ni har inte missat det vad jag förstår. 


Men nu känner jag att det gärna få bli helg, jag längtar efter Fred.


Jag har svårt att planera det här med träningen. Jag inser att gå upp 04:45 är lite väl tidigt. Efter 05, kan jag tänka mig att pallra mig upp. Så jag kanske får glömma det här med 06:30 passen och sikta in mig på 07:00. Hade tänkt börja i morgon, men ser att det inte går några lämpliga pass. Så start måndag? ja?

onsdag 9 maj 2012

update

Gånger jag gråtit på jobbet hittills: 0


Sov lite oroligt, undrade var Esterkatten hade tagit vägen... och Fred vaknade runt 5 snåret, men somnade om och när klockan ringde sov jag tungt. Kom i väg en aning sent och hittade Estern i garaget. Därav frånvaron i hemmet.


Trampade på i nerförsbacken mot pendeltåget, tårarna rinner av vinden. Jag flåsar, måste börja träna nu snart, men kommer att avlida antagligen. Det känns viktigt att få in det som en rutin i livet. Jag tänker mig mornar och någon lunch i veckan. Tre gånger i veckan, sedan när flåset blivit bättre får det gärna bli fler. Hur lång tid tar det? innan flåset blir bättre?


I går när jag kom hem satt F med ryggen mot mig i hallen, när han vände sig om spred sig leendet i ansiktet och jag fick tre pussar! Lyckan i det?

tisdag 8 maj 2012

Bloggen är död, men jag lever!

Tjo bloggen!
Vad händer? Du är rätt död vad jag kan se. Trist tycker jag, hade gärna haft dig levande.
Men jag kan i alla fall berätta att jag på min andra dag på mitt nya arbete trivs mycket bra. Jag har vänliga och trevliga kolleger och roliga arbetsuppgifter väntar mig!

I går möttes jag av en fin bukett ett kort där det stod att de väntat på mig. I dag fick jag ett blombud av han som rekryterade mig. Vilken uppbackning! På facebook gillar mina vänner att jag karriärsklättrar, det känns bra.

Jag längtar efter Fred förstås, längtar som jag aldrig längtat efter någon levande förut.

Jag tror, att jag hamnat rätt i alla fall. Hur bra?

fredag 4 maj 2012

Mer om Försäkringskassan

Fredagskväll. Min sista föräldralediga fredag med Fred. Det känns vemodigt och sorgligt, men också spännande och utmanande som jag säkert har skrivit 700 gånger för att ingen ska missförstå mig. Mycket blandade känslor.


På förmiddagen var en journalist här från Finlands största dagstidning och intervjuade mig och Mr Trygg om delad föräldraledighet och vad vi anser om det. Precis när de höll på att tacka för sig ringde Aftonbladet angående det här och undrade om jag kunde tänka mig att ställa upp på några uppföljningsfrågor. Det med tanke på att det var till Aftonbladet jag vände mig när försäkringskassan inte godkände min sjukskrivning efter att vi förlorat Vilhelmina.


Ja det gör ont att tänka på, att jag mitt i all sorg och smärta skulle orka bråka med Försäkringskassan. Att jag förutom att uppleva mina värsta dagar i livet var tvungen att ta till all kraft och göra allt det jag kunde för att få upprättelse mot någon. Åtminstone mot Försäkringskassan. Runt mig rammade jorden och då bestämmer någon att i det här landet har vi inte skyddsnät i den bemärkelsen. Sorg är inte en sjukdom. Vi arbetar och betalar satans mycket i skatt, vi sliter och pyntar. Men ändå... stod vi där jävligt ensamma utan vår dotter, utan inkomst och utan livsgnista.


Om inte Försäkringskassan är den myndighet som ska plocka upp oss när vi blir förstenade och förlamade av sorg, hur är det då meningen att vi ska stötta den som drabbas? Det kan ju inte vara meningen att det ska vara så här i alla fall?


Det var Fred som räddade mig, som hindrade mig från att kliva ner i den djupaste avgrunden. Det var han som räddade mig redan innan han fanns.


Ja. Så jag ställde upp på intervjun och på bild. Det är för en god saks skull som min goda granne sa, och ja, det är det. Det kan inte vara meningen att det ska fungera som det gör i dag? Oavsett regering.

onsdag 2 maj 2012

att dejta sin man

Jag lyckades deklarera till sist om någon undrar. Det var inte skitsvårt efter att ha fått den ifylld, men jag gissar att jag spände mig i hela kroppen och bara... gjorde det hela jobbigare än vad det var. Jag fick prata med skatteverket också till slut, och gjorde kanske inte det smartaste intrycket. Men skit i det.


Jag är ofta rädd för att verka osmart. Jag gillar liksom inte osmarta personer oftast och jag vill inte vara en. Jag har huvudet på skaft och vill inte att någon ska missa det.


Hur som helst. Min man, Mr Trygg kom just innanför dörren. Huset är lite i oordning på grund av 14 månader gammal kille som röjer och vill bli buren övrigt tid. Det är svårt då. Men det doftar från liljorna min Trygg fick när han fyllde år.


Vad som hände på vår dejt... var att jag hade relativt höga förväntningar på kvällen. Vi skulle gå ut och äta och mysa, dela på en flaska vin innan föreställningen. Men barnvakten var sen och vi missade ett tåg så vi kom in alldeles för sent för att hinna njuta av en sådan middag. Så det blev BK. B K liksom. Och Trygg var hungrig och sur på vägen in till stan och innan vi klev av tåget trängde han sig förbi mig och tryckte sitt vassa knä mot mitt lår. Det blev droppen. Jag surnade till. 


Försökte skärpa till mig, vi gick till nordic light och hade det trevligt en stund, Trygg drack någon slags manlig drink och jag ett glas vin. 


Sedan såg vi Spamalot som ju var galet bra och rolig! Kungen och Silvia var där, satt ett par rader bakom oss, och det var en stämningshöjare faktiskt, särskilt som Spamalot är lite rojalistifrågasättande till och från.


Sedan insåg jag att en av säpovakterna var en gammal bekant... han hade förändrats lite... förr var han en liten KTHtomte och nu var han det inte. Det var fint att se.


Sen var vi så trötta att vi åkte hem, i stället för att gå ut på krogen och träffa min storebror och festa vidare... så de högra förväntnigarna grusades alltså.


Nu ska jag och min man titta på de två sista avsnitten av säsong 1, Game of Thrones, en minidejt mitt i veckan! Yey!