onsdag 28 december 2011

Arnemorsan

Min andra mens sedan den kom tillbaka, kom i dag. Prick i tid. Jag hade hoppats att jag skulle slippa, då Fred velat amma väldigt mycket. Men den verkar vara tillbaka för att stanna.

Ja jag ammar en del fortfarande och jag vet att det finns väldigt mycket åsikter om det, är det inte en av svärmödrarna som tycker att jag ska sluta med det, så är det den andra svärmoderns mor, eller väninnan som tror att det är det jag blir trött av. Jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om vad folk tycker. För tycker gör folk alltid så jävla mycket.

Däremot börjar jag känna att, det vore skönt att sluta. Men jag vill att Fred ska tappa intresset själv, så som han höll på att göra för ett par månader sedan, innan han blev sådär tokförkyld.

Det är väldigt mycket mamma och tutte nu. När han inte får som han vill tillräckligt fort stångar han in med huvudet i min barm.

Och jag är fortsatt trött, Freddan började även att amma på nätterna då när han var sjuk, så inget sova blir det. Vi får börja om. För jag är fortfarande lika trött som förut, om inte tröttare. Och definitivt surare.

Men finaste skatten har jag. Freddan, finaste ongen på jorden. Det är jag medveten om.

söndag 25 december 2011

julehälsningar från Arne

Dagen innan dopparedagen låg jag med huvudet i toaletten och kräktes. På julaftons förmiddag blev Trygg sjuk och kunde inte närvara på en enda aktivitet. Sedan var det Tryggs brors tur och... ja, där är vi nu. Han har precis piggat på sig.

Det var ju inte riktigt meningen, att jag skulle smitta ner alla med kräksjuka. Men jag tycker ändå att det är väldigt fint att få ha familjen Glenn här. Jag är färdig för hemmet, men eftersom att sonen inte kan sova själv, ska jag lägga mig med honom och spela på mitt fina nintendo DS som jag fick av Trygg i julklapp. Så är jag förhoppningsvis en piggare, gladare och snällare fru, svägerska, faster och mamma i morgon.

Förhoppningsvis.

God fortsättning!

torsdag 15 december 2011

Jag och barnet

Barnet sover i sin säng. Han har inte kunnat sova ensam på flera veckor. Han vill somna i min famn och lägger handen mellan mina bröst. Om nätterna ligger han också intill mig och kramar ett av de där brösten. Han vill sitta ihop med sin mamma. Det är mysigt men ibland lite jobbigt också. Jag tillåter mig knappt att känna så. Glädjen över att ha en fin son som behöver en är liksom så mycket större än det jobbiga. Jag menar... jag har en son som behöver mig!

Men i alla fall. Ibland önskar jag att jag fick bajsa i fred. Att jag fick vika tvätten, eller äta utan att ha en bäbbe i knät, men långa armar och fingrar som krafsar i allt. På allt. Jag älskar de där små händerna som undersöker allt. Vrida och vända. Och krafsa.

I går var barnet och jag på julfest, på en väninnas arbete. Det var trevligt nästan hela tiden, men en gång välte barnet en stor högtalare som for i golvet med ett brak och jag höll på att dö skämmasdöden. Pappan kom och hämtade oss efter jobbet, runt 20:30, då barnet var trött. Somna i bilen och vakna sedan när mamma lyfter honom till sängen. Somnade sedan inte förrän 23-tiden och mamman först 03-tiden. Sömnlös av de glasen med vin jag drack.

Och ni vet. Kommer tankarna, så kommer de inte en och en, utan de vällde in och tog aldrig slut. Aldrig slut. Eller jag somnade ju till slut och frimärkessov till 09:30. Älskar att sova bort morgnarna.

Jag har köpt en stjärnformad plastform från coolstuff.se, i den gjuter jag islyktor. Tänker att några av dem ska ställas på graven. Min favoritdekoration är för tillfället murgröna. Ja det blir fina lyktor av de där.

Å den strålande julen närmar sig. Jag ser fram emot att ha familj från väst här. Dricka glögg? Spela spel och äta chokladpraliner. Vi vuxna ska leka julklappsleken och jag är klar med mina klappar och så oerhört nöjd med dem.

Nej kanske äta nu, medan barnet fortfarande sover.

söndag 11 december 2011

post till fadderbarn

Det är dyrt att skicka paket till Haiti. 200 kronor som brev och 500 kronor som paket. Typiskt.

torsdag 8 december 2011

Svårt att vara smart

Hej!

Det var Arne här igen. Å jag är så himla ambivalent jag vet. Jag fortsätter här tillsvidare... man kan väl få vara på dåligt humör ibland utan att det ska vara hela världen? Det är ju bara just där och då, det går över sedan. Jag har mycket att göra. Jag har tillexempel inte fått iväg våra tackkort från vårt bröllop i somras. Vilket ju känns sådär.

Jag ska skriva till socialstyrelsen om våra åsikter om uppgifterna som chefsläkaren på förlossningen har lämnat i samband med vår anmälan om att ett fel begicks när Vilhelmina dog.

Jag ska handla de sista julklapparna och skicka iväg en till Josefine på Haiti. Vårt fadderbarn. Sjukt svårt att veta vad man ska skicka... jag tänkte skicka block och pennor den här gången. Ett tag tänkte jag vattenfärger, men undrade sedan hur det var med vattentillgången på Haiti. Är det verkligen helt smart att skicka vattenfärger då? Antagligen inte. Svårt att vara smart.

Jag hjälper min mama, med hennes hemsida och jag har ju mitt ständiga projekt. Också.

Också ska jag dekorera och klistra ihop mina pepparkaksgubbar till en pepparkakslykta. Inspirerad av ett utskick från Ikea, men min blir så klart snyggare. Om den blir det vill säga.

Barnet mår mest bra, trots att han föll ur barnvagnen i går, eller snarare gled ur. Hela åkpåsen liksom for ur och jag undrade vad det var som ramlade ner, men det var ju Fred som låg där på marken med ledsenmun, men det blev aldrig värre än så. Han mår bra trots att han tuggar på allt och springer i soffan. Alltså jag fattar inte hur han kan springa i soffan för han kan ju varken gå eller springa, men han gör det ändå i soffan. Barnet mår bra, han mår som han ska.

söndag 4 december 2011

Tävlar om en fin Ugglalala


Jag tävlar om en Ugglalala. Klart pojken ska ha en Ugglalala tänker jag som älskar de fina Ugglalalarna. Tävla du också vet jag!


lördag 3 december 2011

Jahaja här får ni, happy happy.

Ja, jag vet inte vad jag ska göra med Arnes... han kanske är på väg mot att byta skepnad, mot att dö rentav. Arne skapade jag för att dölja min riktiga identitet, för att kunna uttrycka mig trots att man läste allt på mitt arbete. Sedan dog Vilhelmina och självklart blev det en kanal för att uttrycka sorg. Något som många vill eller känner att de vill läsa om. Sedan kom Fred och i min glädje skriver jag inte lika bra om som jag skriver om min sorg, så alltså är inte inläggen skitroliga.

Men nu har jag blivit en annan. Jag har sorg och glädje i bagaget. Jag är lycklig och ibland är jag ledsen. Jag har vänner som gått och vänner som består, några nya vänner. Vissa nygamla. Jag har blivit fru.

I dag fyller jag år och vi har bränt vissa av de där pengarna som är så svåra att få att räcka till under den här nya perioden, då vi lär känna Fred och han lär sig om livet. I dag sa han sitt första ord för första gången och TVÅ gånger. Vilken födelsedagspresent!!? Han sa "titta".

Vi har varit i Wien. Hos en vän som betyder mycket för mig. När jag väl hade landat där och klev in påminde hon mig om att vi aldrig spenderat nätter hos varandra tidigare, att vi aldrig knappt spenderat mer än någon timme hos varandra. Väldigt sant kom jag på då. Men Fred och jag har haft det väldigt bra, vi har känt oss bortskämda och fått se staden och ätit gott. Jag känner... att alla de brev vi bytt genom åren, byggt en stadig och trygg grund för vår vänskap. Vi vet om det mesta hos varandra som gör oss rädda, glada och eller sorgsna. Ja vi har haft det så himla bra.

Sedan var det skönt att komma hem. Trygg på Arlanda och en glad son. Och en förbannat glad hustru. Ja jävlar. Det ska ni veta om jag varit otydlig. Att vi är väldigt lyckliga och glada i den här familjen och vi knullar varje dag. Nej men herregud jag fyller år och har druckit. Förlåt. Vi knullar inte varje dag, men vi är förbannat lyckliga ändå, vi är nygifta och gillar varandra väldigt mycket. Vi är som kära kan man säga. I dag har vi ätit på Villa Talliden med goda vänner. Måste älska våra goda vänner by the way. Sedan var det fint på något vis att göra saker tillsammans, trots att pengarna faktiskt inte räcker till och det är förbannat tråkigt, för jag ville ju vara här för Freud till han var riktigt beredd att tackla fröknarna med sin egensinnighet.

Tjo!