söndag 27 november 2011

vad var det?

Här höll jag på att skriva ett helt annat inlägg om vänskap och om Wien dit jag och Fred ska i morgon.
Men så betalade vi räkningarna och blev typ osams om hur många föräldradagar som ska tas ut och ekonomin... som ju är obefintlig för tillfället. Och då försvann all inspiration och glädje med att skriva så jag skiter i det. Och som jag just sa, jag kan ju lägga ner den här skiten för jag får ju ändå aldrig ur mig något vettigt eftersom att jag alltid blir störd.

onsdag 23 november 2011

Om att ha en skatt

Barnet skriker och vrider sig i mammans famn och nu i pappans som just kommit hem. Mamman är jag och hon är trött. Fred är dyngförkyld och får svårt att andas när han ligger ner, därför har natten varit lång med korta sovpauser. Ögonen svider. Jag har haft besök av en vän. Vi drack Champagne och åt en delikatesstallrik som jag gjort själv. Delikatesser på en bädd av ruccola, jag är mycket för den där ruccolan.

Jag läser Josefines inlägg om att göra allting för första gången med någon som gjort det förut. Jag känner igen det från mitt första förhållande som kraschade. Jag borde låtit det krascha långt tidigare än det gjorde. Hur som helst, så läser jag också raderna om rikedomen med att skaffa barn. Om att höra hjärtat som slår. Också det känner jag igen. Glädjen och rikedomen. Första gången. Så naiv och vilken käftsmäll sedan när marken rammade och hon dog där i magen. Glädjen och rikedomen andra gången. Räddare, men hoppfull. Och vilken skatt som sedan landade här.

Jag köpte Alvedon till Fred i dag. I glasflaska, den tog han och dängde i klinkergolvet så den sprack i miljarder bitar och Alvedonet flöt ut i en kladdig pöl. Senare tog han mitt glas med vin och välte så att glasbitarna flög över parketten vid matplatsen. Första gången kände jag som att det var hela världen, jag ville börja grina men så kom sanningen ikapp mig. En flaska smärtstillande är knappast hela världen. Och andra gången fick det bli en axelryckning, för jag har världens finaste skatt här.

Jag dammsög upp glaset med den jobbigaste dammsugaren i världen.

tisdag 22 november 2011

Om hur det är...

Jag är på väg till stan för ett möte, skyarna ligger tunga, jag kan känna mitt hjärta slå. Min nytvättade jacka är smutsig av små barnafingrar. Det gör som inget.

Tänk att tiden går. Det som gör så ont mildras med tiden, det som är så glatt glöms ibland bort.

Fred har seperationsångest och är verkligt mammig. Åk bara sa Trygg som inte fick mata utan att liten skulle ha koll på var jag var. Så åkte jag med värk i hjärtat. Ska det vara så här?

måndag 21 november 2011

Om en vän

Alltså, jag är fortfarande inte frisk. Helt galet långdragen grej det här, men jag är i alla fall på benen. Alltid något.

Jag fick ett sms i somras från en gammal vän, en som jag inte hört något ifrån på många år. Plötsligt var det som om tiden stått still. Sedan kom en vänförfrågan på facebook, men sedan fortsatt tystnad. Det är så mycket jag vill säga, så mycket jag vill fråga men samtidigt känner jag att det inte finns någon öppning till det. Nu drömmer jag, nästan varje natt om nya möten, som liknar de som var. Nya samtal och det där med atmosfären som ligger som en dimma. Jag var 16 år och så naiv, sedan blev jag förstås äldre, men mitt sätt att visa vem jag var, var fortfarande omoget. Jag lärde mig att dricka rödvin och blandade till det ruccolasallader. Samtidigt tog vänskapen slut –nu är jag vuxen, nu har jag så mycket jag vill säga dig.

Allt till en bakgrund där havet runnit in och bildat en pöl med bräckt vatten, där vattnet blir varmt och om jag går i från bryggan kliver jag på sand. Bergen stiger upp där havet rinner in och solen värmer mitt kylda skinn när jag kommer upp ur vattnet.

Vår vänskap stod inte för någonting tänker jag, det kanske inte ens är värt att tänka på. Vänskapen tog slut när det blev svårt, utan ett ord. Vad hade vi då om inte vänskap och varför tänker jag så mycket på glädjen och skratten i natten?

onsdag 16 november 2011

Vi gör saker

Jag sövde Fred i soffan i dag, tycker det är bra om han sover lite, så att han inte är så trött i kväll som han var hos mormor som fyllde år i går. Vi ska på födelsedagskalas hos en väninna till mig och Fred får följa med. Men vad är det som låter undrar jag och tittar på telefonen. Nej inte den, inte datorn och inte högtalaren, men Ester, katten. Hon snarkar i fårskinnsfotöljen. Underbart att ha en Ester, och så skönt att hon är hemma igen.

Jag är hängigare i dag än vad jag var i går, jag har ställt in en massa saker som jag hade tänkt att göra, möten med människor jag tänkt att träffa. För jag orkar inte, men middag i kväll tänkte jag försöka orka. Mr Trygg jobbar ju ändå, och jag blir sittande ensam om jag inte tar mig för.

I natt sov Fred i sin egna säng hela natten... jag var uppe flera gånger för att kolla att han andades. Jag är rädd för historien ska upprepa sig. Upp en snabbis vid 07 för att äta och sedan sova till 08:30. Jag älskar när vi sover så där länge. Gärna till 09:30.

Nu ska jag göra mig i ordning för att ta oss till pendeltåget...

tisdag 15 november 2011

Om Freds sovrutiner

I natt hade vi ett litet bakslag, Fred vaknade 03:30 och ville inte låta sig tröstas av vaggande. Till slut fick han amma en stund, men inte det heller hjälpte... så jag vet inte. Till slut fick jag honom att sova, jag brukar ibland lägga en kudde ovanpå mina fotanklar, lägga kråkan där med fötterna mot mig och sedan ett täcke på, så att jag kan vagga honom i sidled. Jag fick hålla på länge – och sjunga samtidigt med min skrovliga stämma. Jag tror det kan vara en slags reaktion mot att han inte fått amma, för att jag tagit den där cocilanehostmedicinen.

Men en sak ska den här halsflussen ha. Jag har nästan gått ner de där kilona jag plötsligt la på mig. Alltid något tänker jag.

måndag 14 november 2011

lite om sjuklingen

I går tog jag mig samman.

Vi åkte en sväng till Ikea, jag köpte doftljusen som doftar äpple, jag älskar dem, jag älskar den lätta doften som blir av dem. Sedan åkte vi till graven, jag satte vita rosor och vi tände var sitt ljus som vi brukar. Det är verkligen en vacker plats. Sedan fick jag träffa min älskade sorgegrupp. Jag kan avslöja att det finns hopp för samtliga medlemmar. Inget kan få våra barn tillbaka, men det kan komma andra glädjeämnen i livet.

På kvällen var jag helt slut, Trygg menade att han kunde se att jag var svullen i ansiktet. Alltså den här virusinfektionen i halsen är inte på skämt. Jag föder hellre barn än att jag går igenom den här värken igen. Jag hoppas att det är på väg att bli bättre. Jag har ingen feber längre.

Freds långa nätter med sammanhängande sömn håller i sig, tvi tvi! Det är jag mycket tacksam över. Min mamma är här nu och har lyckats söva honom där i soffan. Hon ska åka hem tror jag, hon hade gärna fått stanna om jag hade fått bestämma.

lördag 12 november 2011

smart

Virus. Halsfluss med virus. Jag vet inte vad jag hade föredragit men på det här sättet vet jag att jag inte behöver fundera på penicillin vilket ju är skönt. Fred badar med sin pappa i badkaret... jag sitter nere och låtsas att jag inte är orolig för att Fred ska drunkna. Pappa Trygg får ta mycket ansvar nu när jag är sjuk. Det är bra.

Smart inlägg.

Fortsatt sjuk

Ameh! Jag trodde jag var frisk, men jag är sjuk. Jag har hostat hela natten och haft värk i halsen som strålar ut i kindbenen.

Jag sitter i ett kalt, kallt väntrum på Södertälje närakut. Så deprimerande att man vill be om avlivningssprutan.

Jag drabbas av hostattacker till de övriga patienternas förtret. Jag får andnöd och vet inte var jag ska ta vägen, flyr ut i den stora entrén där jag kippar efter luft och hostar så att jag tror att lungorna ska flyga ur kroppen.

Här kan jag visst bli sittande meddelar de mig... En familj som stinker parfym sätter sig bredvid mig nu... -och hostar. Nej tack jag vill inte ha ännu fler bacillusker, så jag flyttar mig...

Jag har fått ställa in så roliga saker den här veckan... Vill inte missa sorgegruppens middag i morgon..:(

torsdag 10 november 2011

Jag ger er:

Freds sittdans!

Sjuk

Hallå. Jag är sjuk, det susar i öronen, är det blodet som pumpas fram genom ådrorna? Mitt huvud spränger och kroppen värker. Fick ringa hem brandmannen, men han måste återvända till jobbet kl 13. Det vill jag helst inte tänka på just nu, det är svårt att ta hand om barn och vara dyngförkyld samtidigt.

Barnet förresten är så fint, han har börjat sittdansa, jag ska lägga ut en film på det sedan... När jag orkar, om ni vill?

Nu ska jag försöka sova innan jag måste vara mamma på heltid igen, fast inte lätt med rethosta. Hatar rethosta.

tisdag 8 november 2011

natt 5

Plötsligt hände det. Fred gnydde men nöjde sig med klapp på blöjstjärten. Han har sovit hela natten till 06:47 och sedan var han vaken en kort stund för blöjbyte och frukost. Somnade sedan om bredvid sin arma moder och vaknade igen vid 9-rycket.

Med fläbbet går det inget vidare...
jag menar jag lider... jag äter mindre, jag är hungrig och sugen. Jag tränar och utsätter fläbbet för förbränning och träningsvärk, men i morse hade jag inte gått ner ett gram och de två kilona som plötsligt dök upp ligger stadigt kvar.

söndag 6 november 2011

Alla helgona, min V

Jag var vid graven i går, så klart. Vi var där ett par dagar innan det också och ljusen vi satte då hade slocknat. Jag träffade Vilhelminas och Freds farmor och farfar J där vid graven. Så det blev massor av ljus hosVilhelmina. Och de sista blommorna från trädgården. Pappa Trygg stannade hemma med Fred, båda sov.

Även om det känns lättare att leva nu. Även om jag kan andas igen så har jag fortfarande sorg. Jag tänker på V på samma sätt som jag tänker på F hela tiden. Hon finns där i mitt hjärta, varje sekund och i varje andetag. Så som jag önskar att det finns något mer. Att hon väntar på mig när jag dör, att hon tar mig i handen och visar mig hur man gör, där man hamnar när man dör.


tredje natten

Exakt samma procedur fast Freddan lite ledsnare än tidigare kvällar. Kan bero på att jag inte var hemma så mycket i går kanske? Jag åkte in till stan där jag fick öl och drinkar av världens finaste och bästa storebror. Jag blev lite full och ville åka hem senare, men sedan satt jag där och hörde inte vad det var någon sa. Bla bla bla bäbissnack i ena örat och ut ur det andra. Så då åkte jag hem i alla fall. Med min bästa mammakompis som hade slutat sitt skift på krogen för kvällen.

Jag kände mig snygg och inte sådär tjock som jag nog egentligen är. Hade en snygg grå kavaj från HM och jeans och ett snyggt linne från dackefejden som döljer den där magen så bra. Och högklackat som jag gick flera mil i. Jag var rolig och de skrattade med mig och... vad är det där med att man känner sig så omhändertagen av sin storebrors vänner? För det är väl en grej eller? Älskar att hänga med honom och dem.

Och så fick jag prata av mig på vägen hem med braiga mammakompisen. Allt väl. Broren är på väg hit till oss i skogen nu. Så fint att få ha en storebror.

lördag 5 november 2011

andra natten

Fred är svår att söva på kvällarna. Hur enkel som helst på dagarna. Tror på någon slags seperationsångest, eller tandframbrytningsångest. I natt vaknade han exakt samma tider som i går. Alltså 02:30 och 05:00. Behövde inte buffa alls lika mycket i natt, men klockan 05:00 var han pruttig i magen och hade svårt att komma till ro.

Vad vi gör är alltså att vi lyfter upp Fred ur hans spjälsäng när han vaknar, pappa får vagga och då somnar Fred på ca 30 sekunder. Sedan lägger vi honom i vår säng och jag buffar eller klappar på rumpan om han verkar orolig.

I går hade vi grannar på middag. Väldigt roligt, kul också att kunna umgås med andra generationer tycker jag. Men när de gjorde kväll, relativt tidigt runt 22:30 var jag ändå slut som artist. Plockade undan och gick sedan för att sova stensömnen till 02:30.

Nu ska jag hasta till graven som ligger på andra sidan stan, för ej Stockholmsboende så innebär det här åtminstone en timma i bilen. :P Sedan ska jag fixa en väninnas balfrisyr. För alla vet ju att jag nästan är som en frisör. :P Inte. Jag vet inte varför hon tror att jag skulle göra det bra, men hon får välja själv faktiskt. Och vi har gjort en provuppsättning, så det fanns gott om tid att dra sig ur. Fast hennes sambo sa att det såg ut som hon hade ett så kallat knullrufs. Jahaja. Då kanske hon lika gärna bara skulle kunna knulla lite så var saken biff.

Okej, innan det spårar ur mer... ha en fin Alla helgona kära ni. Jag ska ut i kväll – igen! Min bror är i stan och en sådan kväll vill jag inte gärna missa.

fredag 4 november 2011

mer om nätterna

Förstår att intresset om mina nätter med sömn eller icke är måttligt intressanta. Men jag tror att jag måste skriva om det för att komma vidare sedan. Mitt liv hamnar om sömn just nu.

Så. I natt vaknade kråkan 02:30, 02:45 sov han igen och med hjälp av mitt buffande och klappande sov han till 05:00. Pappa Trygg vaggade honom till sömns igen på två minuter och så sov han till 06:00 då han äntligen fick amma. Så sov vi en stund tillsammans och gick sedan upp för frukost vid 07:00. Det tar sig?

Jag vaknade av en hemsk mardröm som jag var tvungen att skrika på mamma i för att vakna. Ibland undrar jag om någon hemsöker mig, eller om det bara är så sjuka drömmarna är. Kort – när jag tittade mig i spegeln var det en annan kvinna som mötte min blick. EEk eek eeek.

I dag städar vi. Grannar kommer på middag. Tack då.


torsdag 3 november 2011

Nu är det natt

Då kör vi! Slut på nattmatning, klockan har passerat 22:00 och jag har precis lagt Fred för fjärde gången i kväll, men nu verkar han sova på riktigt.

Trygg snarkade vansinnigt högt i soffan och jag, lite tröttsamt:
-Kan du inte bara gå och lägga dig!?
han:
-Ingen tycker om mig...

Klockan 06:00 är det slut på natt vilket innebär att Fred får äta frukost, eller amma om han vill...

Jag fastnade visst lite här. Stackars Hugo, jag har inte hunnit få ett fullkomligt grepp om vad det är Hugo behöver, men jag ska skaffa mig det. Hjälp verkar han i alla fall behöva... och att sprida hans mammas blogg är en del av hjälpen.


dagens matdagbok

frukost: Alldeles för många skivor av ett mörkt valnötsbröd med aprikos i. Hade smör på. Mycket gott och chaite till.

lunch: En liten bit lasagne, ruccola, rödlök och en liten bit ost liknande feta.

middag: 3-4 ärtskidor, 6 fiskpinnar och en näve potatismos. Hemmagjord remouladsås.

Gårdagens middag, samma som dagens lunch. Inga mellanmål i dag, eftersom att vi varit på språng hela dagen.

jag minns min hemkunskap

Körde box i går. Störande jobbigt.
Bakar bröd nu, med träningsvärk i höfterna och låren.

Minns hemkunskapen och hur jag fick en trea i betyg och min bästa vän en fyra. Jag som skrivit bättre än hon på proven. På lektionerna bidrog vi med exakt lika mycket. När jag ifrågasatte betyget och hänvisade till mina resultat på proven fick jag till svar att "det inte bara är proven som räknas utan det man gör på lektionerna också". Jag var den som stod för kreativiteten, men det var bara så. Jag var inte lärarnas favorit. Det ryktades om att läraren som hette Elisabeth, hade hetat Inga, men att hon hade bytt namn för att hon mobbades av eleverna för Inga bröst.

En gång skulle vi baka kaffebröd till lärarnas konferens. Kom igen. Jag hade i ungefär 5 dl salt i bullarna, men det var det ingen som märkte, de smakade lika gott ändå. Något värre vågade jag mig inte på. Men som lärare hade jag nog haft problem med att äta något som eleverna gjort. Nu var min klass väldigt ambitiös och pretentiös så där var det nog ingen som bakade in snorbusar eller annat skit. Men i alla fall... är det verkligen helt rätt att utnyttja elevernas hemkunskaptimmar för att baka kaffebröd till lärarnas konferens?

onsdag 2 november 2011

fettpiskan

Åh jag är så himla hungrig. Jag har bestämt mig för att gå ner 5 kg till jul. Ingen match ju. Tränade två hållkäftenpass förra veckan, typ ett för lite jag vet, men så går jag ju en massa, massa, massa promenader. Ställde mig på vågen i går och hade GÅTT UPP 2 kg? VAFAN NURÅ!? tänker jag. Jag tänkte faktiskt på vad jag åt i veckan också, men det hjälpte ju föga. Så nu ska jag börja skriva matdagbok här. Tänkte jag.

I dag:

frukost: 2 knäckebrödmackor med smör och västerbottenost på.

i affären: Kanske en halv banan, vet inte så noga eftersom att jag delade med Fred.

lunch: Pastaspiraler med quornfärssås.

mellanmål: 1 avokado och några ärtskidor.

Till middag får vi se, där i mellan ska jag träna ett boxpass med svägerskan, vi får se om jag klarar det utan att boxa henne i ansiktet och sparka hennes arm blå vilket skedde förra veckan. Eller bör man äta middag innan om träningen är klockan 19?

tisdag 1 november 2011

Gör om, gör rätt!

Men åh. Det här med blogg-uppshejpandet gjorde jag inte så bra... man kan verkligen läsa mellan raderna att jag är trött. Men det är lite bättre i dag. Mitt projekt har "jullov", jag har bara en middagsbjudning den här veckan och jag sov på förmiddagen.

Fred sover, vi har varit på möte på distriktstandvården. De bara:
"Borsta tänderna, ge inte saft eller jos i nappflaskan" Man bara:
"Ok".

Ingen raketforskning där alltså. I dag har det tittat fram två tänder i överkäken, men inte de två längst fram i mitten som man hade kunnat misstänka utan två hörntänder. Jaja... de andra kommer väl när de förmår sig.

I torsdags var jag på Marie Laveau med två vänner. Å vad gott jag åt och vad roligt jag hade! Mamma hade Fred och sedan gick jag hem dit och sov, kände mig full av energi på fredagen, då jag hade tjejmiddag för mina papiljottbrudar. Vi höll på till 04:30-snåret. Men jösses, det var hundra år sedan jag festade till arla timme. Men trevligt var det och liksom tankad på egentid blev jag.