tisdag 31 maj 2011

Vad hon gör...

Vad gör inte en blivande brandmansfru om inte bakar bröd en allena kväll... det doftar gott. Freud har varit orolig hela kvällen, men verkar sova gott nu.

Hör ni, jag funderar så mycket över vår existens, jag tycker det är så sjukt jobbigt. Vad tror ni på?
Det är så märkligt för jag ser mig själv i Fred, jag ser min egen blick i hans. Betyder det att jag lever vidare i honom? Är det bara på det sättet vi förblir på jorden när vi går bort... gäller att skaffa många barn dårå eller?

Jag tänker på gräset som växer runt V's sten, där jag vet att vi tömt askan i jorden... har den blandats ut med jorden, är hon en del av gräset som kommer? Alltså förstår ni... jag blir knäpp.

Jag måste köpa träningskort i veckan, jag måste förlora flebb och tid att tänka på.

Arnes uppdrag

Har provat kjolen på min brudklänning, spännande! Och har hittat fiinfiina under på Lindex som jag ska ha. Och en turkos klänning med rosa blommor. Tur jag har en sådan fin vän som kan det där med underkläder.

Undrar om Freud och Trygg klarar sig bra där hemma...?

måndag 30 maj 2011

Allena Arne

I morgon ska jag åka in till stan och ta mått till brudklänningen som har börjat sys. Jag åker in utan Freud, pappa är hemma med lilla kråkan. Det ska bli skönt, jag hoppas jag kan njuta av att vara en ensam person. Jag ska köpa underkläder till bröllopet också.

Mycket roliga saker som händer nu, i morse kom jag till exempel i mina jeans som jag inte kunnat ha sedan Dackefejden.

söndag 29 maj 2011

Surt sa Arne

Jag borde ha haft en bra dag, men har varit svår och sur. Ibland är det svårt att förstå sig på sig själv. Jag tror jag hade mycket förväntningar på att uppleva morsdag med ett levande barn. Någonstans på vägen byggde jag upp illusioner om att jag skulle uppvaktas och uppmärksammas. Inte från Freud så klart, jag la det i Tryggs händer.

Min fantastiskt fina Trygg som gjort så gott han kunnat, men när man målat upp en bild av något så räcker det inte att baka scones på morgonen...? Det var dumt av mig, jag ser det nu. När jag hade surat alldeles för länge fick jag pengar (haha). Men. Det är bra, jag ska köpa mig en klänning i turkost med rosa blommor på.

Sedan. Dök en person upp som jag uppenbarligen har någon slags konflikt med, bara det att den inte är uttalad. Den pågår liksom bakom kulisserna och jag får höra på omvägar hur det står till. Äh, det är bara skevt, jag borde inte skriva om det, men det påverkar mig mycket... och så dyker personen upp och in i mitt hus och jag bara... ehh? Det är bara som vanligt gissar jag, det får aldrig vara för lätt med alla, alltid ska någon krångla. Och som jag avskyr det.

Så blev jag sur igen. Det gick över just nyss, när jag tittade på en schizad film. Mementio? Kan den ha hetat så? Jag gillade inte berättartekniken.

Så ja, jag har varit sur i dag, det var tråkigt. Skulle nästan kunna tro att jag har PMS, men så kul ska det inte få bli. Nu är jag glad igen, klockan har passerat 22, det är därför, mitt kvällsjag vaknar. Mina pojkar sover på soffan, så vad ska den här fröken hitta på?

Å vad jag älskar dig!


lördag 28 maj 2011

leurdagsgöra

Fantastiskt med lördag. Sovmorgon (som alla morgnar nu), pappa Trygg kommer upp och ska hämta krånken, Trygg kallar vår Fred för krånken, eller krånkas. Han har liksom krånkat sedan han kom. I alla fall så kryper Trygg upp i sängen som brakar, så nu är det som en grop i mitten. I smyg hoppas jag att sängramen har gått sönder, mina smalben är alltid fulla med blåmärken eftersom att jag alltid går in i hörnen.

Det är storhandlingsdags. Kul. Inte, men skönt när skåpen är välfyllda.

Freud har somnat efter ett vansinnesutbrott. Overloaded. Jag lyssnar på Carola, älskar "Gloria". Trygg klipper gräset, han har snöat in på gräsmattan, följer någon Ove eller vad det nu var på nätet. En grässkola. Han vertikalklipper tydligen, jaja det blir nog bra.

I dag ska vi dricka champagne med Tryggs vapendragare inom brandkårssammanhang eftersom båda fått fast tjänst. Det är faktiskt helt otroligt kul. Trygg förtjänar det, och jag förtjänar det. En gladare sambo, just nu finns inga problem.

Fast jag har ett problem. Vågen står still på "tjockis". Måste köpa träningskort nu, jag måste göra det. Jag vill inte se ut så här på bröllopet. Nu är förkylningen nästan borta så det är ju bara att köra. Kör bara kör!

- Okej.

fredag 27 maj 2011

Saker jag drömt i natt

*att familjen Simpsons blev mördad, på riktigt liksom.
*att jag åkte spark med michaela på medarna, skitsnabbt!
*om fotbollsfrun och förlorat barn.
*om en konflikt i familjen, vilket redde upp sig med märklig upplösning.
*om tåg, att Trygg skulle komma på tåget, oklart hur det gick.
*att jag spelade tennis, mer som nintendotennis.
* och 100 andra saker...

torsdag 26 maj 2011

tråkigt

Jag googlade lite själv och hittade en gravidblogg... jag är lite trög, jag hade inte fattat att fotbollsfrun var gravid igen. Det var tråkiga nyheter, som sagt, inga barn skulle behöva dö.

hjälp

Kan någon upplysa mig om vad det här handlar om? Är det ett dåligt refererat skämt så lovar jag att jag aldrig mer ska läsa ett ord av denna fejkfru. Är det inte det... så fick jag hjärtat i halsgropen och flashbacks av naturliga skäl. Inga barn skulle behöva dö. :'(

en fin dag, Vilhelminas dag.

I dag är det ju V's dag. Så jag klippte syréner från buskarna på tomten och tog min mammakompis och våra söner och åkte till graven. Såg till min glädje att det kommit en förgätmigej intill stenen. Läste på fröpåsen att blommorna kommer nästa år, vilket kan förklara varför det inte kom några blommor förra året. Nåja, blir väl kanske ännu bättre till nästa då.

Bjöd min nya vän på lunch på slottsträdgårdscafét som jag fortfarande varmt rekommenderar. Det vid Ulriksdal, och man kan inte åka vägen till slottet utan måste åka under E4an vid Statoil och förbi Ulriksdals begravningsplats.

Oså ringde Trygg och berättade att han fått fast tjänst på brandkåren. Vilket gör det här till en helt fantastisk dag. Vilhelminas dag!

Det tråkiga med den här dagen är att jag ligger 5600 kronor minus efter betalda räkningar... det skulle väl vara det. Jag vet inte riktigt hur jag ska få ihop ekonomin med att samtidigt kunna vara hemma med Fred så länge som möjligt. Det går inte. Det är tråkigt, men det ska jag verkligen försöka undvika att tråka ut er med fortsättningsvis. Det är ju så förbannat tråkigt att snacka om sådant.

Trygg är ute med sina brandpolare, och jag har ätit ett halv kilo räkor på rostat bröd. Jag ville faktiskt också fira lite.

onsdag 25 maj 2011

på väg mot fröken blomma

Nu ska Freud och jag åka och träffa en florist som ska göra min brudbukett, marsalkernas bröstblomma, vad det nu kan heta. Hon ska klä min krona och eventuellt om tärnorna ska ha någon bukett, jag vet inte... men det kanske hon gör.

Freud sover, han är jätteförkyld nu, som jag för två dagar sedan. Typiskt. Jag borde mata honom innan vi går, men ni vet vad de säger... väck inte den Freud som sover.

tisdag 24 maj 2011

motsatsen till att synda?

Vissa "syndar" ;). Jag väljer att lyfta fram mig själv här. Vet ni vad jag gjorde med mina 300 kronor i värdecheckar hos HM? Jag hade gärna köpt en långklänning, för det är något jag verkligen vill ha. Men jag köpte ett par legings, två klänningar och sju par hello-kittytrosor till mitt fadderbarn på Haiti.

Josefine heter hon, en skitsöt tjej, som jag har haft dåligt samvete i över ett år eller mer. Jag hade precis bestämt mig för att skaffa ett fadderbarn när jag blev gravid. Jag tänkte att det finns så många barn i världen som inte kommer få det våra barn kommer få. Så fick jag chansen att hjälpa Josefine och sen dog V. Josefines premie har dragits varje månad... men i övrigt har jag bara inte pallat med något engagemang.

Till för ett par veckor sedan. Då skickade jag paketet till Josefine på Haiti. Jag har dåligt med kläder men å andra sidan, om jag går ner fem eller tio kilo till så har jag massor av kläder i garderoben som jag kan ha.

Var inte det bra gjort av mig?

om tårtan

Godmorgon! Oh det regnar!

Visst är det skönt när vädret passar efter humöret? Eller formen. Är ju fortfarande stört förkyld, men tycker att det har vänt åt rätt håll. Men då är det som att det passar med regn, så slipper jag dessutom få dåligt samvete för att jag inte är ute.

Min mamma är bekant med en tårtkonstnär som ska göra tårtan på bröllopet, hon har också en bekant som skyltade i NK-fönstret inför prinsessbröllopet, jag vill minnas att det fanns en fantastisk tårtmöbel där som jag ska se om jag får tag på. Det blir nog bra, va?

För övrigt? Inte mycket. Om ett par dagar när förkylningen är över ska jag se till att börja bränna fläsk på allvar. Då är det dags att Trygg får ta lite ansvar för Freud.

måndag 23 maj 2011

När det rasar inuti...

Jag är tvåbarnsmor. Till en dotter som fick namnet Vilhelmina, men som dog i min mage. En son, som tack och lov lever, han heter Fred. Telefonen ringer när Fred sover på min mage, vi är som sagt hängiga i dag. Det är från specialistmödravården som vill boka en tid för uppföljning av misstagen som begicks i samband med Vilhelminas död. Jag känner hur kraften rinner ur mig.

Vilhelmina dog för att två personer hade en dålig dag på jobbet.

Det får bli ett avslut, en sista gång. Jag trodde jag redan hade gjort det. Inga mer samtal med kuratorn, inga fler besök på grund av graviditeten på specialistmödravården. Inga fler samtal från världens bästa barnmorska.

En bit av mig fattas på grund av läkaren och barnmorskan som missade att Vilhelminas hjärta skenade. Jag fick föda min dotter, men inte till livet.

Nästa gång, när Fred blir storebror kommer jag inte att föda på samma sjukhus. Jag trodde jag hade lämnat det där bakom mig, men det får bli en sista gång. V kommer jag aldrig att lämna bakom mig, hon kommer att finnas i hjärtat till mitt sista andetag.

Det är lätt att bli knäpp för mindre, vem vet när det slår till? Alla mina tankar och funderingar kring det här. Och den finaste sonen i världen, hade inte funnits om V hade varit här. Det där är så knäppt att jag tror att jag blir galen precis just nu.

Jag som trodde på något, verkar inte hitta tillbaka till det. Nu tror jag på slumpen och meningslösheten, i evighet. Amen.

tokkyld

Nu jävlar, jag är så förkyld att det känns som om jag behöver nödslakt. I öronen låter det som om jag har en tvättmaskin och huvudet spränger, kroppen värker, snoret täpper och rinner på samma gång. Jag hostar och nyser om vart annat. Bröstet svider.

Fyfan. Säger jag. Fred och jag har stationerat oss i soffan, framför TV'n där det inte finns några TV-kanaler. Synd.

Min lilla tremånaders bejbi som väger hela sju kilo. Han är inte så liten för att vara tre månader. Mammas finaste lilla kille. Hjärtat går sönder, jag hade önskat att han inte behövde vara förkyld igen, även om han verkar ha kommit lindrigare undan än jag hittills.

I går postade vi ansökan för hindersprövning. Jag har fortfarande ganska många kilon att gå ner, hade tänkt att lägga i en ny växel i dag, men blir nog kvar här i soffan. Det får bli så snart jag är frisk.

lördag 21 maj 2011

ensam lördag

Det flög in en fågel i huset i dag. Jag var ensam hemma, så klart var jag det. Diverse råttor, möss och fåglar kommer bara in när jag är ensam hemma. Katten var dock oskyldig, fågeln flög in för egen kraft. Självklart blev den panikslagen och flög in i alla fönster om och om igen och jag försökte fånga den med en filt. Vilket jag lyckades med till slut.

Då var fågeln också så gott som slut. Den låg i gräset länge, till jag klev ut och då flög den i väg. Jag hoppas verkligen att den klarade sig, jag får så ont i hjärtat när djur far illa.

Fina Elak kom hit med sin familj och grillade i dag, det var skönt för själen och gott (elak är en hejare på att göra cheese cake)! Trygg jobbar, jag och Fred är ensamma nu. Ska gå och lägga oss i sängen och njuta av 180 cm för oss själva.

I morgon blir Fred tre månader, gissa hur mycket han vägde i går?

onsdag 18 maj 2011

mer om V

Jag får nya vänner här i skogen. Nya egna vänner. Med nya vänner kommer också frågor om Vilhelmina. Jag kan berätta om och om igen, jag pratar gärna om henne, precis som jag gärna pratar om Fred. I dag berättade jag för en i mammagruppen om en av de jobbigaste sakerna jag behövt göra.

Att lämna V ifrån mig. Att säga, det räcker nu. Att svara i telefon när de ringer från BB och svara nej när de frågar om vi vill se henne igen.

Det är jobbigt för att jag så klart inte ville lämna henne ifrån mig, för att jag ville se henne igen och igen och igen. Men Trygg och jag bestämde oss för, att det bästa bilden av V är den när hon fortfarande är varm och mjuk.

Å så föll tårarna inför de andra och nu faller de igen. Att tvingas ge bort henne, att tvingas släppa taget. Det gör ont.

måndag 16 maj 2011

nääää

Det har varit en rätt pissig dag faktiskt, jag var trött redan när jag vaknade och det verkar Fred också ha varit. Regnet har också drällt som piss, så det känns ju som ett tema överlag för dagen. Pappa Trygg kom hem trött efter en dag med tester på brandkåren. Jag försökte hitta luckor i sommaren, men lyckades knappt, blev sur och tvär och Trygg lika så.

Fick dåligt samvete för att jag kände att nu orkar jag faktiskt inte med den där lilla gnällspiken mer och sa till Trygg att ta Fred. Saknade honom samma sekund som jag bett att få slippa honom.

Pratade med vår favoritpräst som höll i V's begravning, om bröllopet. Kände mig blå i sinnet och såg katten ta en sork och försvinna in i skogen. I går tog hon en orm.

I morgon ska jag prata med prästen som ska hålla i vigseln om hur det ska gå till väga. Vi funderar ju på dopet också, jag vet inte varför jag funderar så m... nä nu gråter Fred för sjuhundraelfte gången i dag. Jag tror jag tar honom och går och gör Trygg sällskap in i sömnen...

den osminkade sanningen

söndag 15 maj 2011

Mjölkkossa

Här om dagen när jag läste det här, kom jag att tänka på när vi kom hem med Fred från sjukhuset. Vi hade varit så skyddade där, fått hjälp med allt. Jag pumpade ur mjölk på sjukhuset med en elektrisk mjölkpump, för att mjölken skulle komma igång och inte sina. Det absurda i det. Jag som aldrig hade kunnat föreställa mig hur det var att amma, än mindre hur det skulle vara att pumpa, satt nu med en tratt över bröstvårtan och ofta grät jag samtidigt.

Ibland kom det mer mjölk, ibland mindre. Och många var de goda råden, ibland välkomna ibland mindre välkomna.

Men nu hade vi ju kommit hem, Fred var en liten kronk i våra famnar, var lägger man en liten kronk egentligen? Amningen hade börjat komma igång, Fred hade ju successivt fått slippa sina slangar och sonden drog han ur själv. Lägga liten kronk i rena lakan i stora sängen, äntligen dofter från hemmet och inte sjukhusets sterila lukt. Katten var sur men det gjorde inte så mycket, ändå lite glad att äntligen ha matte och husse hemma. Men. Brösten? Så stora och spända och utåtstående som en nyopererad silikonbrud. Tryggs häpna blick och hakan vid bröstet:
-Arne, shit vilka stora bröst du har, det är helt sjukt!?

Och jag, nära bristningsgränsen inte bara i brösten, tog fram pumpen jag fått lånärva av fina svägerskan och pumpade. Mjölken sprutade åt alla håll, jag kände trycket minska och pumpade för glatta livet. Trygg som hämtat sig från bröstchocken:
-Alltså Arne, jag tror du ska pumpa lite saktare, det står här att...
-Jag skiiiiiter i det, jag sprängs snart.

Äntligen lite rim och ranson i brösten som inte längre är mina.

Men visst, vaknade i mjölkpölar ändå, var förvånad att det inte kommit tidigare... när V föddes fick jag medicin mot mjölkproduktionen men ändå sprutade den okontrollerat likt mina tårar när vi kom hem från sjukhuset.

Så var det med det. Den gången.

onsdag 11 maj 2011

Det blommar nog hos V

Kom på att körsbärsträden måste blomma hos Vilhelmina nu... och så blev jag lite ledsen och tänker att jag måste åka dit i morgon och se själv. Förra året såg det ut som ovan. Vackert hos V.

Svenska Kyrkans oförmåga att tänka utanför ramarna

... Jag är döpt hemma av en präst. Alltså ett kristet dop i Svenska kyrkan fast hemma. Eftersom att naturen här i skogen är så fin, så ville jag föra den traditionen vidare med ett dop i trädgården för Fred. Jag fick rådet att mejla prästerna av expeditionen. Modernt liksom.

Blev uppringd i dag av en träig präst som sa att dop hemma kunde man inte tänka sig, då dopet är ett kristet påfund som bör ske i kyrkan. Men jag var välkommen att kontakta expeditionen igen för att boka dop en lördag. För det är de alternativen som finns. Jag bara:

-Ehhh det tror jag inte att vi kommer göra i sådana fall.

Skulle jag vilja att Fred blev döpt in i en sådan församling? Skulle inte tro det. Tycker det är fantastiskt vilken förmåga Svenska kyrkan har att tänka utanför ramarna. Jag känner efter det här samtalet för att gå ur. Ska bara gifta mig först. Förövrigt... Jesus döptes knappast i kyrkan? Bör inte Gud finnas överallt, även här på gatan, ja om man tror på Gud på det sättet? och det bör man väl göra om man är präst tänker jag.

tisdag 10 maj 2011

lite Fred till er

Nej men äsch. Jag borde jobba med mitt projekt, medan lillsnutte sover i vagnen. Jag sitter ute, i skuggan för sådan är jag. Vi har köpt ett jättestort och redigt parasoll som skuggar trallen.

I dag har jag mejlat prästerna i församlingen för att kolla om vi kan få ett hemmadop. Jag vill så gärna ha ett hemmadop och blir förbannad om jag inte får det.

Det är väldigt svårt att få Freds leenden på film, eftersom att han är intresserad av mobiler och kameror men inte finner dem underhållande. Här är i alla fall en bild på kråkan i pappas famn.

Visst är det vackert när knoppar brister, jag älskar försommaren.

måndag 9 maj 2011

surr om det där med ett glas vin

Okej okej, jag läser lite här och var om den här Jenny på Rival som blivit nekad sitt andra glas vin för att hon ammat. För ett par veckor sedan satt jag på en uteservering med ETT glas rosé och Fred vid tutten. Jag stör mig... jag stör mig som FAN på fotbollsfruns uttalande om att den främsta anledningen till varför en mamma som ammar inte skulle dricka vin är för att det ser illa ut.

Så om man har barn som inte ammas, då är det okej att dricka ett glas vin?

Jag blir så upprörd över just det. Varför ser det illa ut? Det är för att vi har lärt oss, att alkohol går över i bröstmjölken som det ser illa ut. Nu är det ju inte så. Alkoholmängden som går över i bröstmjölken är så minimal att det aldrig kan påverka våra barn.

Jag förstår oron, jag förstår att man inte vill dricka vin med sina barn. Men jag anser mig tåla ETT glas vin utan att bli påverkad. Jag var gravid i två år. I två år lät jag bli att dricka en droppe för att jag och mina barn delade blodomlopp. Nu är jag ensam i min kropp igen och jag har längtat, och suktat efter ETT glas vin så länge.

Jag förstår vidare varför man som ammande kvinna väljer bort alkohol helt och hållet. För berusad vill man inte bli omkring sina barn. Men. Jag dricker gärna ett glas vin för att jag tycker att det är gott. För att jag kan bestämma själv, för att jag är myndig och tycker om vin. Jag blir inte berusad. Jag skulle aldrig utsätta min son för den fara det skulle innebära. Och sen om det ser illa ut, kunde jag inte skita mer i. Folk har så jävla mycket åsikter om amning ändå, så skulle jag bry mig om vad alla tyckte skulle jag bara kunna sitta hemma på min kammare.

Men då skulle jag förstås kunna dricka ett glas vin. Många gånger.

Äh.

Fred och jag

Vi var på dop i helgen, passade på att tända ljus för Vilhelmina.
Jag och Fred, såg ut ungefär så där som det visas på bilden. Jag hade skyhöga klackar, kände mig kvinnlig men fick ge upp klackarna efter promenaden från kyrkan.

söndag 8 maj 2011

sällsynt

Tråkjag har inte så mycket av läsvärde att dela med mig av, men ni tröttnar ju på mig för att jag är så sällsynt och tråkig.

I fredags fick jag dricka vinet som ska serveras på vårt bröllop. Irony heter det, tycker det är riktigt gott.

På TV föder de barn, vi har inga TV-kanaler, utan kollar bara play och sånt. Just nu föds det barn. I dag fick jag frågan om när vi vill ha nästa syskon... Jag tänker att jag ska gå ner i vikt, att vi ska lära känna Fred ordentligt, sedan kan nr 3 få komma.

Jag vill ha många barn, men just nu vill jag njuta av Fred. Som för tillfället är förkyld, hostig och snorig. Världens finaste bäbis. Världens finaste.

fredag 6 maj 2011

-1,1kg

På fyra dagar... Alltså jag fattar inte hur det kan gå mer ner när jag slarvar än när jag inte gör det.

I dag promenad omkring en 9km, backe upp och ner. Röven bara:

What!?!

onsdag 4 maj 2011

nutid

Hallelåheja. I dag har Fred och jag premiärbesökt öppna förskolan. Fröken där ser ut som Lillbabs för 20 år sedan. Fred sov sig igenom besöket och märkte inget av de pedagogiska sångerna i slutet. Sedan bjöd jag hem min nya mammakompis. Hon är sångerska, på riktigt. Hon sjöng kärleksvisan så att jag nästan började gråta och när jag skjutsat hem henne och hennes son, sjöng jag den i smyg till Fred och tappade några tårar på riktigt.

Vi tittade på några foton från Vilhelminas födsel, vi har pratat ganska mycket om det där, det har bara blivit så, så jag kände att jag ville visa henne. Fred är ganska lik sin storasyster, har jag sagt det tidigare? Tror nog att de hade varit väldigt lika om de fått livet båda två. Men... hade V funnits hade inte F kommit. Konstigt.

Fred ler och pratar mot mig. De bästa stunderna har vi på morgnarna, när Trygg bytt Freds blöja och kommer upp till sängen med ett glatt och vaket barn. Då pratar vi en stund, jag och Fred, innan vi somnar om igen. Vi kan sova hur länge som helst.

Snart skulle jag behöva en kväll med tjejerna. Hur fantastisk Fred än är, skulle jag faktiskt behöva det.

I kväll har Trygg bakat bröd som vi har provsmakat med en kopp te. Läste ikapp lite bloggar och kände mig lättad när jag läste att andra också tjafsar och småbråkar om allt möjligt. Man älskar varandra ändå, allt måste bara falla på plats. Allt är inte roligt och solskinigt jämt heller liksom. Jag vet inte varför det fick mig att jag känna mig lättad. Som om jag inte vore som alla andra redan.

Jag försöker pyssla med mitt projekt, det är svårt som satan eftersom att Fred helst inte sover längre stunder. Jag försöker mig på belöningssystem nu. Gör jag det och det i morgon får jag gå till öppna förskolan och träffa andra människor. Vilket ju är trevligt.

Ja. Det är så jag har det i nutid. Vill ni höra fler anekdoter från när det inte fanns någon morgondag?

måndag 2 maj 2011

helt okej samtalsämne...

Jahaja. Ska vi prata bajs? Klart vi ska.

Fred har haft bajsfest. Bajs överallt. Det här är något nytt för mig. Förut bajsade han liksom lite grann hela tiden, nu spar han på sig en dag eller två för att sedan gå loss med en riktig bajsfestival.

Något annat bajsigt är för övrigt att jag fått mitt första viktbakslag. +200 gram. Hur gick det till frågar jag mig men finner inga svar. För lite motion kanske... men istället för att bli förbannad och gå en rask runda med vagnen blev jag trött och hungrig.