lördag 30 april 2011

Ett annat ställe, ett annat liv.

En gång för cirka hundra år sedan stod jag på utevallen i Kalmar med en klocka i handen. Den körde vi över med bilen sedan.

Klockan hade jag dragit av handleden från en tjej som försökte nita mig. När hon slog parerade jag med vänster arm. Hon var långsam, jag skrattade åt henne tror jag och frågade om hon inte kunde bättre.

Stället var fullt av sjömän från Norden i uniform. Nu höll de i oss, mest i henne. Jag slogs ju inte. Hon hade knäppt sin BH igen. Ja, det var därför hon ville nita mig. Jag hade knäppt upp hennes BH som var det enda hon bar på överkroppen där ute på dansgolvet. Det tyckte jag var kul. Hon var mindre road och tjoade nu att jag hade stulit hennes klocka. Jag vet inte vad det var som gjorde att jag inte lämnade tillbaka den fula klockan. Alkoholintaget antagligen, detsamma som fick mig att knäppa upp den där BH'n.

Det var ju taskigt av mig. Men ganska kul hade vi. Eller i alla fall jag. Sedan drack jag omkring hundra öl till och festade med sjömännen. Som om det inte fanns en morgondag. ;)

hallå ja.

Åh. Äntligen sover Freddan och jag får tid över till det här. Men då har min hjärna slutat fungera för dagen. Trist. Vi ska äta snart... Får man middag innan 22 i det Nilssonska hemmet ska man vara glad sa alltid morfar. Vi får se hur det blir med det i dag.

Nu flyttas visst morfars lilla flicka ut, kopian på den danska sjöjungfrun.

Som sagt, min hjärna har lagt ner, det finns ingen verksamhet kvar. Det var synd faktiskt, jag hade en hel del att skriva om tidigare... förresten så sover inte Fred längre...

torsdag 28 april 2011

mot kusten som är hög

Vi är på väg upp till landet i Ångermanland, vid höga kusten ligger morfars pärla intill havet. Jag känner mig oerhört modern när jag använder iphonen till att surfa på datorn. Eh ja ni fattar.

Jag bygger en hemsida, eller jag försöker bygga en hemsida, vilket är svårt eftersom att det var vid tiden för Dackefejden som jag gjorde det senast. Antagligen gjorde jag det dessutom snyggare då. Men skam den som ger sig eller? Det gäller att utnyttja alla tidsluckor som finns. De är inte så många...

Jag får min Sjöstedt på tal om annat. Det är så mycket prat om Sjöstedt helt plötsligt, överallt ser jag henne nämnas och alla vill gifta sig i hennes brudklänningar. Eller Ann Söderlund vill det i alla fall. Jag känner mig i alla fall lyckligt lottad. Men jag hade inte hört talas om henne förrän för något halvår sedan. Men så är jag ju hopplöst okunnig om så mycket också.

Nu fick Fred ett vansinnesutbrott som gick över lika plötsligt som det kom. Någon borde uppfinna ett trafiksäkert bälte att använda till barn som ammas. Det hade varit skönt vid långkörningar.

Nu passerar vi Happy Hudik, det känns glatt.

tisdag 26 april 2011

-

Minus 600 gram under påskveckan trots ihärdigt syndande i form av frosseri. Jag älskar vad amningen gör för mig! :)

måndag 25 april 2011

swisch

I går fyllde Trygg 30. Det blev en stillsam tillställning. Vilket brukar stressa mig. Men den här gången orkade jag inte. Jag var ändå mest med Fred, liksom.

Påsken har rusat förbi i en hisklig fart. Vi har haft min bror här, med hans familj från Viken. Samtidigt har Tryggs bror varit här, bott hos Tryggs mamma. Vi har varit på påskmiddag två gånger. Trygg har som sagt fyllt 30 och vi har haft kalas.

I dag åkte vi till graven, man får ju inte plantera där, men satte påskliljor med lökar i vaserna. Här en bild på Fred och hans storasysters minnessten. Och nej. Han utsattes inte för direkt solljus under lång tid. Tyvärr hade tulpanerna som fina farmor, farfar J, svåger och svägerska med Julia satt, inte klarat de kalla nätterna.

Jag tappade frön runt stenen... prästkrage i den tappade jorden. Hoppsan. Vi får se hur det går, förra våren gick det inte alls.

Vi har ju två barn som svägerskan konstaterade. En flicka och en pojke. En död och en levande. Sorgen ändrar karaktär, bra ledsamt kan det bli ibland. Men Fred tillför glädje, så klart tillför mammas kråka glädje. Hans skratt har lossnat och kommer dagligen, även om de fortfarande inte är vanligt förekommande.

Trygg är trött, så trött... och jag är trött. Fred är inte trött. Fred är hungrig! och nu snarkar Freds pappa i soffan. Åh. Det är ändå ganska ensamt att vara mamma till en liten spädgris, fast vi är två. Men det blir kanske annorlunda längre fram?

lördag 23 april 2011

någon gång.

Det är påsk i skogen. I morgon fyller Mr Trygg lika gammal som jag. 30 år. Det är inte min tur att bli berusad den här gången heller. Å andra sidan gör det ont i mig de få gångerna jag varit utan Fred, så ont att jag säger mig vara klar med livet som festprissa. För gott? Nåja, kanske inte... men det lär inte bli så ofta i framtiden heller. Det är ett halvt liv sedan jag var så här nykter hela tiden. Det är annorlunda, men rätt så oväntat trevligt ändå.

Men någon gång inom de närmsta 10 åren ska jag rensa skallen, kanske är det så man kommer ur sitt amningshjärna-tillstånd.

Men just nu är jag nykter och hemma med Freud. Mamma på 100%, 99,9% av tiden älskar jag det. Det gör jag.

torsdag 21 april 2011

Fina torsdag!

Fred ler äntligen. Ja, åtminstone en gång om dagen. Men hör ni. Det är påsk! Återuppstått har Jesus, hurra! Trygg kom hem från jobbet tidigt i dag och är nu och hämtar sin bror med fru. Och! Freds kusin Julia.

Det är så besynnerligt vackert här i skogen. Humlorna hummar, fåglarna kvittrar och solen skiner.

Fred äter i vanlig ordning. Senare kommer hans två kusiner från Skåne, min bror med sin familj. Så det blir att träffa alla sina kusiner på samma dag. Fint tycker jag.

Fint.

tisdag 19 april 2011

bryter tystnaden

Ah, men alltså. Förlåt för tystnaden.

Just nu ligger Fred i mina armar och sover, han vägrar ju att somna om inte jag går och lägger mig. Ibland finner han sig i att sova i vagnen, om det rör på sig hela tiden. Jag har min vänstra arm under hans nacke och den andra mellan hans knubbiga ben. Det går fint det här.

I dag har jag provat fantastiska klänningar hos Ida Sjöstedt. Nästa vecka ska jag bestämma mig för om jag ska bära shadow dress eller inte. Men jag tror att jag ska det.

I dag fick jag ett glas vin på medis, det kändes förbjudet, men det struntade jag i. Fred vaknade och var sur, så klart, vagnen stod ju still. Då kändes det ännu mer förbjudet, att njuta av ett glas vin och amma samtidigt. Men. Jag njöt, solen sken och sedan promenerade vi till pendeln som tog oss hem till skogen.

Här är det dammtussar i varje hörn. Well, det finns tid för allt. Ska bara hitta den.

fredag 15 april 2011

Mammas lilla kråka skulle ut och åka...

Klockan är 14:30, jag har kråkan vid bröstet. Äter det första jag ätit i dag. Smågodis. :P
Bröt ihop i affären tidigare... bröt ihop inombords. Lillebror, kråkan Fred tröttnade på att ligga i vagnen och hade skrikfest. Jag fick bära honom och sjunga lugnande "kråkan skulle ut och åka-låtar". Så var det bara betalningen kvar när jag kommer på att jag glömt att föra över pengar till lönekontot. Det är kö och kråkan i vagnen skriker, skriker, skriker.

Jag för över pengar och betalar till slut. Kråkan skriker. Jag försöker packa varor. Till slut frågar en medmänniska mig om han kan hjälpa mig, det kan han. Han får packa mina varor.

"Vilken barmhärtig samarit" säger jag och han svarar att nej det är minst 15 år kvar. Har jag missat något här? Vad menade han, kallade jag honom pensionär?

Kommer ut till bilen, tappar kråkans kläder här och där. Folk stannar och pekar att du har tappat och någon säger att det gäller att balansera rätt. Jo, kråkan på armen som inte skriker längre och in i bilen...

Aldrig mer tänker jag.

Kommer hem och det är ungefär 28 grader, kråkan har somnat och jag lägger honom i vagnen medan jag plockar ur varorna. Kommer halvvägs. Kråkan vaknar av tristessen gissar jag och nu står häften av varorna ouppackade i köket. Jag fick som sagt med mig smågodiset. Och kråkan vid ena tutten till soffan. Nu orkar jag inget mer, kanske fastnar här för resten av helgen.

onsdag 13 april 2011

sömn 7 veckor

I går var Fred 7 veckor gammal. Ung. Sedan någon vecka tillbaka har han börjat vägra att somna. Han är hur trött som helst, men vill att jag ska gunga honom till sömns för att han överhuvudtaget ska överväga att somna och lägger jag ner honom vaknar han inom 30 sekunder.

Det är helt nytt för mig att bäbisar inte somnar när de är trötta.

Nu har jag sovit med honom i sängen i två timmar, skönt förstås men inte så hållbart att jag ska somna varje gång han gör det. Han sover vidare... som sagt, hyfsat trött.

Jag ska försöka få i mig någon middag, Trygg proväter bröllopsmenyn med en av sina best mans i dag.

måndag 11 april 2011

grodräddning

Vi har varit och grillat hos goda vänner. På vägen hem möter vi ett inferno av grodor. Eller paddor. Vissa paddor var två, en på ryggen och en under. Andra var platta... :( Trygg och jag satte igång en räddningsaktion, med hjälp av min högra handske. Det gjorde ont i hjärtat när jag tänkte på att jag gick där och hade makten att rädda dem från den platta döden, men lät bli... så jag gjorde alltså vad jag kunde och det känns åtminstone lite bättre än innan.

Inte raketfart men...

-o,5 den här veckan. Okej det är inte viktminskning i raketfart, men det är helt okej med tanke på hur mycket jag har ätit och slarvat den här veckan. Det blir ändring på det nu, särskilt med tanke på att det ju lär slarvas en del i Påsk också. Det går i alla fall åt rätt håll nu. Tackar som ödmjukast för det.

I helgen har vi varit på Tryggs jobb, spännande tyckte jag som fick provsitta brandbilen. Den luktade just brand, inte så konstigt tyckte Trygg. Fred sov sig igenom rundturen. I går var Fred och jag på tjejlunch, Fred fick dispens, schyst tycker jag. Han kräks något helt orimligt mycket... någon som har bot på det? Han går upp i vikt som han ska och något mer därtill... så jag är egentligen inte orolig, bara lite trött på att torka kräk och tvätta hela, hela tiden.

Den här veckan lär ju gå. Den också liksom. I morgon ska vi till en kollega. På onsdag lunch hos grannen, a hemmafruarna. Torsdag till KS och sedan till jobbet för uppvisning av bäbis. Sedan är det ju nästan helg igen.

Solen kommer fram, vi ska väl försöka göra den sällskap där på utsidan om en stund, vi är trötta i dag, både Fred och jag.

Näst vecka ska vi förresten titta på och prova den fantastiska brudklänningen. Skorna har kommit också, jag tror de blir perfekta. Pörfekt.

fredag 8 april 2011

Jag hjärta.


Går inte att se sig mätt på det här ljuvliga hjärtformade lilla ansiktet. Det går ej. Underbara skapelse. Tack Trygg för att du hjälpt oss att få det finaste som finns.

torsdag 7 april 2011

lägger mig i

I dag blev jag lite trött när jag läste fotbollsfruns krönika. Dels är jag lite trött på henne sedan tidigare, hon är inte så rolig längre, jag saknar hennes illustrationer. Nu uttrycker hon sin åsikt i debatten om ensamstående kvinnor ska få inseminera genom assistans. Fotbollsfrun, som inte är en fru och knappt en fotboll heller menar att det inte är en rättighet att få barn. Än sen då undrar jag? KnarkarKenneth och pundarPia är två personer till exempel, som inte borde äga rättigheten, men som har möjligheten.

Det är jävligt lätt att hojta från sitt hörn i Kalmar, med tre innerligt älskade barn på höften, att barn inte är en rättighet. Nej fröken Wollin, barn är ingen rättighet men en möjlighet och det borde det vara för alla som har kärlek över till ett barn. Det är fantastiskt att få vara mamma, jag önskar jag kunde dela den glädjen med alla som har kärlek och resurser nog att ha barn.

Vi kommer aldrig att kunna hindra att barn växer upp med olika förutsättningar. Jag hade ingen närvarande pappa när jag växte upp, gjorde det mig trasig? Det hade säkert underlättat om jag vetat att min pappa var en donator istället för en man som valde att inte umgås med sina barn. Jag hade andra manliga förebilder, trygga och starka.

Problemet med orättvisan är något annat, livet är inte rättvist, inte jämställt. Singelmän som vill bli pappor får helt enkelt söka andra lösningar än så länge. Men det borde inte vara en anledning till att hindra singelkvinnor från att ha möjligheten.

Arne goes Lindström

När jag gick i högstadiet gjorde jag en fantastiskt misslyckad and i papier-maché. Den är otroligt ful, stor och vinglig. Jag kallade den för radioArne... den har stora vingar som ser ut som något i parabolväg.

Men inget är väl för fult för en god mor? Min mamma har haft den framme sedan dess. Jag som tycker att hennes smak annars är god, kan inte riktigt förstå varför. Här om dagen hade en bekant till mamma frågat om det är en Bengt Lindström. Det tycker jag är fantastiskt roligt.

Det och att mamma trodde att jag hade gjort den på lekis.

tisdag 5 april 2011

läckande blöjor och lyckan att finnas

Här om dagen svarade jag på någon undersökning som Libero gjorde... jag svarade bland annat att jag tycker att det är okej att blöjan bara kan suga upp det som min bebis maximalt kan kissa på en natt, eftersom att det annars innebär att blöjan har en överdriven sugkraft på bekostnad av miljön. Det var som om jag tryckte på en knapp... för efter det har Freds blöja läckt varenda satana natt, dessutom kanske tre eller fyra gånger på en dag... vilket innebär vansinnigt mycket tvätt. Vad händer? Kissar Fred med ett sådant tryck att blöjan inte hinner suga upp? Som när det regnar så mycket att marken inte hinner suga åt sig vattnet?

På BVC i går svarade jag på en enkät som jag känner igen sedan tidigare. Jag svarade på den när jag börjat jobba igen efter Vilhelminas bortgång, livet var så fantastiskt jävla sugit då, att jag var beredd att lägga mig ner vid Vilhelminas grav och låta mig slukas av jorden. I går såg det annorlunda ut... jag är så fantastiskt lycklig över att jag får vara lillebrors mamma, att jag får ta hand om honom, byta hans nedkissade kläder och ha honom vid mitt bröst.

Fred sover bäst när han sover tätt intill mig. Tätt intill pappa vågar vi inte ha honom. Man vet aldrig med pappa när han sover. Jag sover också bäst när Fred ligger nära, när jag kan lukta på honom och pussa på hans osynliga grop i pannan. Jag har börjat tänka på den som pussgropen. Den syns inte, men det finns där, lagom för att ta emot mammas pussar. Eller pappas, fast jag måste nog upplysa honom om att den finns.

Sådant är livet just nu. Om jag skulle råka bli lite för lycklig och någon högre makt vill ta ner mig på jorden igen genom att döda mig så vill jag vila hos Vilhelmina, då är det hennes tur att sova nära. Tänker jag.

måndag 4 april 2011

Nedgång= medgång

Tjuvvägde mig en dag tidigare. -1,9kg på 6 dagar, hurrfuckinray!

söndag 3 april 2011

Lite om livet, lite om hopp och kärlek. Och skor.

Åh. Jag vet, jag är kanske tråkigast i världen för tillfället. Men jag har liksom slutit den där mammabubblan omkring vår lilla familj. Tankarna går likt förbaskat där under skallbenet. Svårast har jag fortfarande för de existentiella frågorna. Det går inte att ta på. Lilla Vilhelmina, vackraste ängeln i himlen, storasyster till världens finaste lillebror. Ramlar in här och klarar inte riktigt av att ta till mig det jag läser, fast jag vet att det är på riktigt. Så går jag sönder inuti. Vi har alla våra prövningar.

Jag tänker på Tonci, som jag inte känner, men som jag ändå vet tvingas gå igenom en liknande väg längst sorgens stig som jag redan gjort. En stor skillnad är att Vilhelmina kom till oss så snabbt och utan hjälp. Jag är lyckligt lottad som inte behöver söka vård för att få barn. Lillebror var också relativt snabb till oss. Tydligen tänker jag så mycket på Tonci att jag behöver drömma om henne. Jag vid Toncis matbord, Tonci och hennes man på andra sidan. Och så våra barn, de som inte fick livet, diffust och högt där ovanför i himlen som tak. Sorgen så påtaglig att jag kunde känna på den. Men så ett hopp, en glimt av något.

Lillebror tar inte bort sorgen och saknaden efter lilla Vilhelmina. Men han lagar lite. Och han finns här så verklig, han har hittat sin plats, han har tagit den, så självklart från den stund han kom. Så självklar att älska. Jag tar ingenting för givet, därför njuter jag av varje sekund, av varje andetag jag har med Fred. Jag skulle önska att det fanns hopp för alla i världen.

I går åkte jag in till stan utan Fred, som jag skrev. En märklig känsla, men samtidigt en känsla jag måste vänja mig vid någon gång. Jag kan inte klistra fast honom vid min kropp. Jag mejlade Ida Sjöstedt i dag. Jag hoppas att jag kommer kunna bära hennes shadow dress, dagen då jag blir fru.
Jag funderar på att beställa skon nedan från brandos.se. Tycker de ser lagom ut, klacken också. Jag vill inte bli längre än Trygg den dagen.
Så. Det var lite allt möjligt från mig. Lite om livet, lite om hopp och så kärlek förstås. Och skor.

lördag 2 april 2011

Äventyr enligt Arne

Jag är på väg in till stan. Utan bäbis! Det spänner. Det känns oerhört märkligt att vara en egen person, oerhört. Lättat och ångestframkallande på samma gång.

Jag ska titta på tärnklänningar med en av tärnorna, michaelak. I väskan ligger bröstpumpen redo att användas om det skulle spänna lite väl mycket, eller rättare sagt, när.

Eventuellt ska jag smygtitta på klänningar till mig själv också, men absolut inte prova. Jag vet redan vad jag vill ha. Och i den ska en smalare variant av mig stå brud.

Till den andra tärnan får jag skicka mms, det kändes drygt att ringa upp henne från Västervik så här primärt.