söndag 27 februari 2011

Sjukhusliv

Har slutat sova typ.
Fred har bara ögon för mamma. Mamma jag ägnar all tid på sjukhuset till att amma och att pumpa. Freddan har inte fattat att man måste äta mycket. Han får det mesta serverat via sond.

Mina brön växer i direktsändning. Hinner inte äta, märkligt eller hur eftersom att det enda jag gör handlar om Fred och hans käk....

Oo min söta lilla son, han är bättre men är nu gul, liknar Simpsons-Maggie när han snuttar på sin napp.

Lutar åt att vi blir kvar några dagar till... Kanske till på tisdag i alla fall...

I går kom Michaela förbi och gav mig en kram och lyssnade på mina klagorop. Det hjälpte. (jag fick fika och Fred presenter, hjälpte också;) tyvärr får man ju nöja sig med mitt eller Tryggs sällskap om man kommer förbi... Fred är upptagen med viktigare saker...

När vi är hemma ska jag svara på alla era fina hejarop, tankar och pepp.

Kramar från Arne

lördag 26 februari 2011

Det viktigaste jag har


Här är Fred!
och han mår lite bättre i dag, får slippa cpapen. Vi kommer få åka hem snart, tror jag.

Jag är så lättad och glad i dag. Allt är förlåtet. Bara Fred är viktig.

Förlåt min fåordighet. Jag <3 er.

fredag 25 februari 2011

Ögon och bröstpump

Jag och lillebror är likadana på ögonen.
Lillebror för att en cpap sitter och klämmer upp vätska... Och jag... Tja, normalt efter en förlossning. Eventuellt.
Och för att jag grinar sönder mig hela tiden.

Fan vad tråkigt att pumpa!!! Men jag bröt ihop och frågade efter hjälp... Och nu går det i alla fall lite bättre, vad det nu beror på... Glada hejarop kanske.

Ahhhh

Skit vad jobbigt det här är!!!

Lillebror förväntas bli bättre varje dag, men han blir ju liksom inte det?

Samtidigt är jag rätt besviken på delar av vården. Jag är besviken på att man drog ut på förlossningen. Jag är glad att det äntligen kom en barnmorska som tog lite beslut så att jag äntligen kunde få ut lillebror...

Jag är besviken på att man trots planering på att kommunicera väl och mycket med mig efter förlossningen skrev ut mig efter ett dygn på BB.

Och också på att när jag vaknar i dag och ser ut som en cortisonfejja hänvisar mig till gynakuten.

Det pratas dessutom om att lillebror ska flyttas till Huddinge. Vilket gör att jag jag funderar starkt på varför jag skulle föda här i Solna överhuvudtaget? Man har inte tagit hänsyn till mina tidigare erfarenheter, man har heller inte följt min förlossningsplan. Eftervården är helt obefintlig. Och jag får fan inte hjälp med den här jävla pumpningen som jag måste hålla på med!!!

Jag försöker hålla mig samman, tänka på att det handlar om att lillebror ska bli bra och inget annat...

Men om man hade följt planen och kommunicerat lite med mig hade man kanske upptäckt att jag ligger på bristningsgränsen...

Jag vill bara att lillebror ska bli bra och vill ha honom hos mig!!

torsdag 24 februari 2011

Ps

Neo står för neonatal och är inget namn vi tänkt oss.

Hello från Neo

Hej världen! Tack fina ni för era kommentarer som jag läser och gråter lite med.

Det är lite jobbigt. Lillebror har som sagt svårt att andas. I dag ska vi få flytta ner en våning och kommer då att finnas närmare vår fina, fantastiska son.

I dag kom känslor från överallt. I går hade jag fortfarande inte sovit på ungefär tre dygn, med feber pressat ut lillebroren. Tänkt "det här GÅR inte", trott att jag vänt ut och in på hela mitt innanmäte men ändå bara fått sy ett stygn.

Så allt kommer ifatt. Oroliga är vi förstås. Lillebror får ligga med en cpap och slangar överallt, vi får klappa och prata...

Men det ska väl bli bra.. Som sagt.
Tack för att ni finns! Kramar

onsdag 23 februari 2011

Han är här


Lillebror har kommit till världen... Allt är lite konstigt nu. Han har fostervatten i lungorna och är inlagd... Men det ska väl bli bra....

Förlossningen tog ca 100 timmar och var gruvligt jobbig....

tisdag 22 februari 2011

Tisdag del 4.


Jag har värkar nu, men ändå lite för klena... Tror jag. Hoppsan nu blev jag lite hög på lustgasen. Till och med det är förbjudet. Man ska liksom vara kontrollerad. Ändå.

Vattnet har gått.

Ingen BM lever upp till Malin, men bara de tar emot lillebruuursan när han kommer så är jag nöjd.

Tisdag del 3

Nu äntligen ballong i mutti. Frid.

Tisdag del 2

Vet ni?
Jag kukar ur.

Ont. Hallå personalen? Borta med vinden och någon verkar föda 25 ungar. Skriker och barnskrik, om och om igen från samma rum. Det är där vårt team håller hus. Gissar jag och kukar ur. För här är det ingen som jobbar för lillebrors ankomst....

Saknar mineralvatten. Vill ha stora flaskor, många. Kan inte äta så bra, matlusten borta med vinden också. Kanske hänger med teamet.

Tisdag del 1

Fy fn fy fn fy fn.

Pinvärkar. Slå upp det. Jag har andats lustgas och det var ju trevligt en timme eller två.

Nu har jag fått en sovdos, men är uppe och går medan T sover.

Det gör så oooont, jag är SÅ trött. Som att jag varit på Roskilde en dag för mycket.

Och ingen når den där jäkla tappen...
Sova behöver jag verkligen.

Förövrigt är jag inte helt imponerad av bemötandet här. Men jag kanske bara är trött. Vill åka hem och sova...

måndag 21 februari 2011

Måndag del 5

Här händer det verkligen ingenting. Undrar vad jag får för ny barnmorska... Vid 23 kollar man om gelén verkat.

Försöker sova lite, men vaknar hela tiden precis i gränslandet...

Måndag del 4?

Inget lavemang än, men gel långt upp i mutti. Trött. Lillebror sparkar, anar väl ingenting...?

Försöker vända rädslan till förväntan.

Måndag del 3


Vi mäter lillebrors hjärtljud igen. Jag är stört nervös och fick en hjärtattack när apparaten larmade om att pappret satt snett.

Viss ångest, av rädsla att förlora ännu ett barn. Har rummet intill rum 2. Det ger mig kalla kårar, men 3 betyder tur...

Ska gå och bajsa snart. Eller ja, lavemanget ska få göra sitt.

Är ni glada över att jag inte censurerar? :p

Måndag del 2

Runt 10:30 fick vi äntligen komma in för CTG och koll av livmodertappen. Klart att lillebrors födelse inte kan gå förbi helt odramatiskt.

Man hade svårt att hitta lillebrors hjärtljud och jag bröt ihop i inre panik. Allt kom tillbaka till mig och jag struntade i att hålla tillbaka tårarna.

Men visst fanns hjärtljuden där till slut. Halvmjuk livmodertapp och beslut om att sätta gel mellan 14-15.

Vi åkte till Rival där jag fick pannkakor och varm choklad. Nu sitter vi på bussen på väg tillbaka. Jag har sammandragningar.

När gelén är på plats ska jag försöka sova lite. Natten mot i dag var inte helt enkel att sova sig igenom trots att jag stundtals snarkat grovt.

Det lutat starkt åt att lillebror kommer i natt. Jag gissar på en tisdagsbebis. Runt 01:25...

Tack för att ni tänker på mig och oss i dag. Jag behöver det, jag är rädd! Inte för smärtan men för lillebrors skull.

Måndag del 1.

Här är det smått kaotiskt, förlossningen är full och personalen och jag kommunicerar illa.

Så dyker läkaren upp som planerat vår igångsättning och det hela blir eventuellt lite lättare.

Kanske. Jag väntar i samma soffa som jag väntade i för ett år sedan, när Vilhelmina fortfarande levde och jag var ovetande om hur dålig hon var.

Å. Trygg är nervös och beter sig inte som vanligt. Lite mer dampig än normalt.

Å ja. Mycket väntan lär det bli i dag.

söndag 20 februari 2011

aghnggg.

För någon timma sedan blev jag på obeskrivligt dåligt humör. Inte vet jag vad som hände...

Men nu ringde världens bästa Malin, som skulle förlösa lillebror i morgon eller på tisdag och meddelade att hon hade influensan. Skit.

Jag som redan var sur och ledsen och sur. Sa jag att jag var sur?

det mest osmakliga jag kan tänka mig

Jag har skrivit om det förut. Men jag måste få upprepa det.
Jag skrattar inte, jag drar inte på smilbanden utan jag liksom känner att jag tappar energi och undrar om det saknas något väsentligt hos dem som vill sälja sina barn på blocket, på facebook eller lämna dem på Skansen.

Jag fattar, jag förstår att det inte ligger något allvar bakom det smaklösa skämtet som smakar skämd och ruttet.

Helt säker är jag också på, att jag någon gång kommer känna något liknande. Att det är för mycket och för jobbigt och för ensamt.

Men det är era barn ni skämtar om att ni inte orkar med. Jag kan inte tänka mig något mer osmakligt. Jag har fått det här skämtet i nyllet några gånger och jag skrattar inte. Jag tycker att det är ett vidrigt sätt att förlusta sig över hur jobbigt man har det. Dessutom är det använt och begagnat, det finns inget nytt och spännande med det.

Risken finns också, att jag tycker att du som annars är söt och rar också är blåst och dum i och med ditt uttalande.

Å, så är det. För mig finns det inget roande med det. Det är enbart osmakligt och äckligt.


gravidhjärna med bröllopsplaner

Eh alltså. Jag har haft gravidgröt i hjärnan hela graviditeten. Men nu är det värre än någonsin, otroligt om jag överhuvudtaget gör mig förstådd.

I går gjorde jag en sväng på Ikea, köpte filtar, handdukar och annan textil. Jag har tvättat hela veckan, men kan inte tvätta de nya handdukarna då de tidigare ägarna av huset sålde torktumlaren... Så först måste vi köpa en torktumlare. Kan inte torka lillebror med vassa handdukar.

Mannen som vi bokat bröllopslokalen genom vägrar att höra av sig. Jag fick dåliga vibbar i fredags och började ringa runt till andra ställen. Vilket resulterade i att vi tittade på Carlhälls gård i går. Vi skakade hand på det där och då, så nu har vi bytt koncept nästan helt, men det kändes helt rätt när vi var där. Pålsundet som vi hade sikte på tidigare är visserligen fint när man dukar upp på bryggan, men själva lokalen är ju rätt muggig. Så nu kan jag släppa det och koncentrera mig mer på att...

...föda barn. Typ i morgon, eller i övermorgon...? Kanske skulle prova med en färdknäpp, så att vi ökar chanserna för en måndagsbebis...

fredag 18 februari 2011

Mmm...!

I går när vi handlade blöjor fastnade jag i ostdisken. Där plockade jag en mogen brie och de två sorter av de mögligaste. Saliven rann och matfantasierna flödade.

Sedan stannade vi för att köpa kattmat, när vi var tillbaka i bilen undrade jag vad det var som luktade prutt.

Mmm ost!

torsdag 17 februari 2011

omed

Jag är inte helt med i matchen, mycket lillebrorstankar här.

I dag var vi och köpte blöjor och annat man behöver när man har en bebis hemma. Oavsett om lillebror kommer på måndag eller tisdag så kommer jag att läggas in på måndag och då behöver det praktiska vara klart.

Det är overkligt, pirrigt och fantastiskt. Och så lite oroligt förstås.

Jag vet inte, jag får inte ur mig något smartare just nu...


onsdag 16 februari 2011

det yttre

Föräldrautbildningen avklarad, och de som vet mest och bäst, lämnade föräldrautbildningen precis lika bäst och mest som vid första tillfället. Har haft SJUKA sammandragningar i dag, som när jag googlar verkar vara ligamenten? Känns ungefär som sammandragningar med håll när jag går.

Världens bästa frisör, Johanna har gjort mig snygg i håret. Sedan bjöd min mamma
mig på en salong för frans och brynfärg vid Hilton, Slussen. Så nu är jag förberedd, så förberedd jag kan vara, för bilderna med lillebror.

Förresten så berättade skönhetstjejen att hon precis utbildat sig till nagelskulptör också. Så vill du göra en förlängning eller en förstärkning där, så kan ni få det för 400 kronor om ni hälsar från mig. Ring 076 203 57 55, Kateryna för att boka. Men hon är som sagt nyutbildad så det kan ta lite längre tid.

korvfingrarna och jag, men med snygg frippa, visst?

tisdag 15 februari 2011

lillebrors ankomst

På måndag, eller på tisdag blir jag mamma igen.
Då får Vilhelmina en lillebror och jag får ett barn som skriker när han kommer. Det ska jag ha, annars checkar jag ut så ses vi eventuellt aldrig mer.

På måndags morgon tittar man igen och ser efter om tappen mognat något... har den det sätter man igång processen pronto, har den inte det läggs jag in till kvällen med en gelé som ska få tappen att mogna och sätter sedan igång mig på tisdagen.

På tisdag håller jag i honom som vi väntat så länge på.

Jag håller er uppdaterade. I morgon ska vi på den där föräldrautbildningen igen, sedan ska jag klippa mig och göra fransarna. Måste ju kunna vara med lillebror på bild.

Kåess hela dan

Här sitter jag med Trygg och väntar på ett ultraljud på lilla kråkan. Han sparkar. Det är löjligt rogivande.

Klockan 14 har vi läkartid och man ska kolla tappen, försöker att inte ha några förväntningar angående det. Oroar mig istället för "frisyren" som är vald med omsorg inför undersökningen. Alltså jag vet aldrig hur jag ska göra med det där.

Men skit i det då, något lär de i alla fall tänka, bara de håller tyst om vad de tänker, tänker jag.

söndag 13 februari 2011

vad gravidArne har gjort i helgen

Jag trodde jag hade massor att dela med mig av, men nu känner jag mig apatisk. Jag vet att Arnes bara handlar om lillebror nu. Det är som det är. När jag var singel handlade det mesta om alkohol, snubbar och rundor på krogen. Det har kommit att förändras helt enkelt och det lär förändras igen.

I går var vi på 30-årsfest, jag var helt stört trött redan innan, och vad gör man om man ska gå på fest och är trött? Jo man taggar till på ett par snabba glas vin, ett par öl eller varför inte en snabb shot? Sedan sminkar man sig järnet och klär sig i något man känner sig snygg i. Synd att jag är som en elefant på flera sätt. Ständigt gravid och stor som... fan helt enkelt. Så det blev inget vin, inga öl och ingen snabb shot så klart. Men det blev en tuperad bulle på sidan av huvudet, starkt sotade ögon, 70-talsinspererad tunika som framhäver magen och stora turkosa örhängen.

Jag lurade nästan mig själv. Nästan alltså, för klockan 22 kände jag att luften gick ur mig, öronen hade lyssnat klart. Musiken var hög och jag blev orolig för lillebror efter att jag fått veta att vissa ljud blir olidligt höga i livmodern enligt nya rön. Några var fulla, en del var faktiskt jättefulla. Trygg fick åka hem med några andra bestämde vi och jag fick åka hem och lägga mig under duntäcket. Kul tjej.

Sova kunde jag i alla fall inte, och sedan när Trygg kom hem så var han en av de jättefulla. Vilket han kom på när han la sig ner.

"Om förlossningen startar nu, så får du fan inte följa med" morrade jag på mitt allra bästa överseende humör. Sedan gick Trygg i sömnen och la sig på soffan i barnrummet. När jag frågade varför sa han att det passade bra med en i varje.

Jag vaknade trött. Tog mig in till söder där jag visst hade en tremänning som fyllde ett. Det var trevligt, men jag längtade ändå hem. Nu står det lasagne i ugnen och den ska snart ätas. Det behövs, jag är hungrig. Till lunch blev det tydligen tårta.

psyksmäll

Allvarligt??
Jag borde inte behöva veta vad den här medpassageraren har för färg på sitt tuggummi. Right?

Men det är gult och det vet jag för att hon smaskar högljutt med det och snart får jag psyksmäll på riktigt.


fredag 11 februari 2011

lillebror har fått en pappa!

I dag, en historisk dag. Började med trafikkaos redan på den lilla vägen utanför huset. Men sedan, när knuffandet och slirandet var avklarat tog vi oss till kommunhuset för att intyga att Trygg är pappa till lillebror. Vi skrev under på att vi har haft sex någon gång under en period på två månader, i somras. Och jag bara "ehhh, jag vet i stort sett vilken dag det var", men det var inte nödvändigt vetande. Vilket ju gör hela processen relativt onödigt. Skitsamma, nu är det intygat.

Kommunkvinnan frågade Trygg, rösten fylld med respekt, om Trygg möjligtvis hade något släktskap med ordföranden. Och det hade han ju. Eller har, det är ju lillebrors farfar. Skillnad på folk och folk. ;P

Sedan tog vi bilen till KS. Pendeltågen gick inte att lita på en dag som denna. Där träffade vi vår aurorabarnmorska som kör samma knep som andra förlösande barnmorskor. Beröm, och det fungerar så fantastiskt bra på mig. Jag suger åt mig som en svamp. Klart jag har hög smärttröskel och är en otroligt balanserad person.

Därefter besökte vi förlossningsrum 2. Så många gånger som jag sett det där rummet i mina minnen. Det var väldigt skönt att få se rummet igen. Bra för bearbetningen tror jag. Sorgligt förstås, men bra. Efter det fick vi se ett annat rum, det var också skönt att få se. Jag kände mig redo för förlossning där och då, men det hände så klart ingenting.

Därnäst blev jag bjuden av Emelie på Bernslunch, med tillhörande efterrättsbuffé. Mumma!

Oså lite häng på skeppsbron med mamma och världens bästa Lasse innan bilen gick hemåt igen. Nu soffhäng, pizza och popcorn hela kvällen, resten av helgen har inte många luckor.

torsdag 10 februari 2011

enough?

Hör ni. Jag är lite ledsen. Jag vaknade sent ur en djup sömn där drömmarna enbart var ångestfyllda. Trygg satt med några slynor och drack sig berusad medan han doppade chips i taccokrydda. Vilka slynorna var kunde ingen svara på, men de var ute efter min Mr Trygg. En sak kan de där sluttsen ha klart för sig. Jag delar inte min Trygg med någon. Förresten har jag svårt att tänka mig något mycket äckligare än att doppa chips i taccokrydda.

Tror jag är lite förberedd på mängden tvätt som senare kommer att hopa sig. När dagen har gått har jag otaliga fläckar på min mage. Allt hamnar där. När jag går upp på toaletten för femte gången på natten, gråter jag nästan av den avbrutna sömnen, stapplandet och smärtan av foglossningen. Pratar direkt till lillebror och är väldigt allvarlig när jag meddelar att nu kan det räcka. Ska vi inte säga att vattnet kan gå nu eller att värkarbetet kan komma igång? Kan du inte pilla hål på hinnorna med din lilla hand?

Mina händer somnar i tid och otid, höredu livmodertapp, mogna snabbt som satan nu. Jag har varit gravid bra länge, det lilla uppehållet på några månader kan man nästan inte räkna. Så... lite trött på tillståndet anser jag mig få vara.

onsdag 9 februari 2011

cornflakes

04:20, bra tid att vakna? Känner efter, är jag kissnödig, kommer fram till att jag inte är det, vilket kanske är det sämsta jag kommit fram till på länge. Klart jag var kissnödig. Det borde jag ha insett i stället för att ligga sömnlös.

06:00, upp och iväg till föräldrautbildningen. Sitta och reta ihjäl sig på "vetabästparet", helvette Lars Olof, den här gången hade jag kunnat få frispel när pappan till och med avbröt mig mitt i en mening. De vet allt, de kan allt, så vad gör de där?

Kommer hem och toksomnar med Esterkatten, vi har verkligen sovit som stenar och jag känner mig helt mör. Har snöat in på cornflakes och mjölk, intar min tredje skål för dagen.

Ungefär så avancerad är min vardag för tillfället, inte särskilt synd om mig, eller hur?

tisdag 8 februari 2011

zzzZ

Jag kan sova hur mycket som helst, inga problem alls. Jag längtar, längtar, längtar efter lillebror. Fantiserar om att vattnet ska gå och att jag ska ringa småhysteriskt till Trygg som jobbar inne i stan. Har kommit på att jag kan ringa svärfar som oftast är hemma om dagarna och att han säkert kan köra mig till förlossningen.

I wish. Det finns inget som tyder på att lillebror skulle komma tidigare av sig själv.

Dessutom har jag lurat både er och mig själv. Den 15e blev datumet för första kontrollen av livmodertappen, inte den 14e. Om jag vill påskynda processen kan jag prova att ligga mycket och gå promenader enligt min syster Dr S. Men jag är ju upptagen med att sova.

måndag 7 februari 2011

Ett år av sorg och saknad

I går var det alltså ett år sedan Vilhelmina föddes. Vi var vid graven. Så klart var vi där. Alla känslor kommer ifatt. Vår fina dotter som ska bli storasyster. Där inuti min mage väntar lillebror, vecka 36+0 på bilden. Han har redan hunnit bli äldre än sin storasyster.

Många tårar den här helgen.

Världens finaste vän, en snäll oavsett om hon anser sig lite Elak kom förbi med en stor papperspåse innehållande kroppkakor och piroger, frysta för att kunna tina när lillebror är här. Hon är så fin och duktig min vän.

Jag har tur som omges av världens bästa vänner, måste erkänna att även det framkallar tårar om än av annan sort.

Den 14 februari ska vi in för första kollen om lillebror kan tänkas vilja komma. Har jag sagt det? Jag tror att det kanske är lite väl optimistiskt att tro att han skulle det, men det är i alla fall en början. Vi längtar oss knasiga!

lördag 5 februari 2011

lillebror v. 35+6

Barbamamma har blivit flodhäst.

Till minne av våra kära barn

I går... Ett år efter att Vilhelmina gick bort hade vi sorgegruppen på middag. Vi är sex par som förlorat våra barn vid födseln. Jag bjöd på vegetarisk lasagne som alla verkade tycka om. Vinet gick åt och vi hade trevligt, vi faller ofta tillbaka till vad vi råkat ut för och pratar mycket om vad som hände runtomkring.

Efter middagen gick vi ut och tände rislyktor för våra barn. Alla föräldrapar fick till slut iväg varsin lykta. Fyra lyktor fick andra öden än att sväva upp mot den svarta himlen. Men alla fick som sagt upp varsin, det var så fint.







Till minne av våra kära barn som inte fick livet.


torsdag 3 februari 2011

Alla barnhjärtans månad

I morgon är det ett år sedan som Vilhelmina dog i min mage. Ett år sedan som vi precis hade fått in vår mat på avdelning C23, Karolinska. Var det barnmorskan Barbro som kom in med dopplern och inte hittade några hjärtljud? Det susade av navelsträngens meningslösa arbetande.

Barbro tog av sig sitt örhänge, hängde av ängeln och fäste den på min sjukhusskjorta. Nu har jag den på min mest använda jacka.

Det dröjde till den 6e innan jag födde henne.



Jag önskar som sagt ingen annan den här erfarenheten. Vad som helst jag kan göra för att förhindra att det händer andra.

onsdag 2 februari 2011

nötskal, jag.

Jag grät lite förut... spänningarna släppte och tårarna trillade. Skönt.

Sedan ringde det på dörren, en tjej sålde kokosbollar för att kunna åka på klassresa. Jag tycker verkligen att ungdomarna ska få åka på sina klassresor och smög därför fram med en hundring. Jag hade inte tittat mig själv i spegeln. Synd där.

Mascaran satt överallt utom där den skulle. Mitt vänstra öga var väldigt likt ett slaget öga, smyckat som en blåklocka. Resten av ansiktet var också streckat och svart från det högra ögat. Tjejen som sålde sina kokosbollar vågade knappt se på mig, jag förstår varför.

Silverfisken vågar sig kanske på en försiktig comeback, i samma andetag meddelar han att det inte blir en dagboksblogg. Smart tänker jag och fläker ut hela min själ, mina känslor, mitt hjärta och innersta för vem som helst. Det där tänker jag en del på, men jag vet inte hur jag kan göra annorlunda, dessutom får det mig att må bra.

i mig

Efter att jag sent omsider upptäckte att jag blivit omnämnd av Hanna i ett inlägg, och att hon nämnde att Arnes hemliga bland annat handlar om att förlora ett barn i vecka 33, kände jag mig nyfiken på hur jag skrev innan jag blev gravid med Vilhelmina och gick tillbaka i historien.

Men inte ens det kunde jag läsa utan att bli ledsen och känna sorg i hjärtat. Jag tänker på min dotter varje dag, varje sekund finns hon i mitt hjärta, liksom lillebror har kommit att göra. Ju närmare jag kommer lillebrors förlossning, desto mer tänker jag på hur det var att föda Vilhelmina. Hur det var att möta sitt barn som inte levde och vilken smärta det innebar. Jag har ungefär tre veckor på mig att vända känslorna mot förhoppning, förväntan och spänning.

Jag vet redan nu att jag kommer att gråta när lillebror skriker, som jag längtade efter det där skriket när V föddes. Skriket som aldrig kom och jag landade i tystnaden, helt tom och lugn i sinnet. Trygg grät stora tårar, men jag var förlöst och innehållslös.

Jag vaknade dagen därpå i min egna säng och ville inte tro på verkligheten. Sakta har jag tagit mig upp ur det där djupa hålet. Jag kunde inte stanna där, fast jag inget hellre ville. Jag har aldrig känt så starkt att jag kunnat ge mitt liv i utbyte mot något annat. I utbyte mot hennes.

Snart har det gått ett år. Ett helt år.

Lillebror ersätter inte, men lagar och ger livet mening igen. På ett sätt orkar jag inte vänta i tre veckor till. Så mycket väntan och längtan. Å andra sidan är det väl bra om jag hinner börja tro på att det går bra, och på att det kommer en lillebror som skriker när han föds.

föräldrautbildning och felet som är trasigt

I dag har vi varit på föräldrautbildning. Känns lite konstigt, vi är de enda som har fött barn tidigare. Förra gången hann vi inte gå, det var samma vecka som vi blev inlagda på sjukhus. Det är två gånger kvar, sedan anses vi färdigutbildade. ;) Självklart fanns det alla sorter där, jag hann på två timmar bli skitless på en tjej som redan visste allt.

Det strular med vattnet som frös i köket i julas. Det har hänt vissa av våra grannar som fått det fixat av JM. Men JM hänvisar oss till säljarnas trygghetsförsäkring, eftersom att det hänt säljarna tidigare och de inte anmält det till JM. Jag kände mig ruggigt osugen på att kontakta säljarna eftersom att jag kände att det fanns visst motstånd där vid tidigare samtal. Trygg fick göra det trots att jag är hemma. Och visst. Pappan i familjen bemötte Trygg med mycket motvilja och tänker nu förneka att det överhuvudtaget hänt tidigare. Pissless blir jag. Ska man behöva bråka för allt?

Jag är trött i dag, tror jag måste ta det väldigt lugnt.

tisdag 1 februari 2011

Återhämtning

Nu har jag gått hem från mitt arbete och har inte planerat att komma tillbaka. Nu är det tid för återhämtning. Trygg åkte i går på ett extrapass på brankan, så natten spenderade jag ensam med Esterkatten. Katten som för övrigt väckte mig 06:11, och undrade varför i h-e jag inte hade klivit upp.

Så. Nyuppstigen är jag. Och snorig.

I går fick vi ett paket från Glenns. O vad glad jag blev! En mjölkpump (yey!!!) En underbar body från Lindex med semlor på. En tidning som ska få mig att börja träna hemma när Lillebror är här. Lyxiga krämer till mamma mig. Tjoho!

Jag har en hel del saker att sysselsätta mig med de här tre veckorna i väntan på lillebror, så ni behöver inte vara oroliga för att jag ska vara sysslolös. Men i dag, mjukstartar jag. Jag har kört igång en tvätt och ska se till att fylla diskmaskinen. Sedan ska jag gå ut på en promenad medan det fortfarande är ljust. Trygg ska få maten serverad när han kommer hem. Som sagt en mjukstart.

I veckan ska jag baka/laga vegetariska piroger att frysa in. Bra att ha när lillebror kommer?