lördag 29 januari 2011

mer tröttma

Att vara energimässigt trasig är något som jag de senaste åren verkligen lärt mig känna. Jag anade väl någonstans, när Vilhelmina gått bort och magen kändes tom och livet menlöst utan en mage med en bebis i. Jag anade väl då att det skulle bli tungt med en ny graviditet så nära inpå. Men jag ville inget annat. Jag skulle inte vilja ha det annorlunda med rådande förhållanden. Jag visste någonstans att det skulle bli så här.

I går kom jag hem, Trygg hade köpt taccos som jag med någon slags viljestyrka hjälpte till att ställa i ordning. Let's dance var det jag orkade smälta, emellanåt somnade jag i soffan som fortfarande är skön. När det var färdigdansat, dansade (knappast) jag upp till sängen för att se en film med T. Jag somnade nästan omgående och snarkade visst ljudligt mot Tryggs axel.

Jag gör helt rätt som går hem nu på måndag. Måste ladda batterierna. Det är så mycket som tar energi, läkarbesök, jobbet och tillhörande drama, oro...

Nu är det i alla fall helg och jag passar på att vila upp mig. Funderar på att överraska Trygg med att åka och storhandla medan han spelar innebandy. Men mja, jag går nog och lägger mig en stund först.

fredag 28 januari 2011

Bröllopsmässa

Jag var nyss på en såndär bröllopsmässa...

Inte den där stora i Nacka, utan den lilla på Grand, den lilla lyxiga. 140 utställare skulle det vara. Min fråga; var då?

Skulle uppskatta det till kanske 20. Jag var där som press och som blivande brud. Utställarna hade inte ens informerats om att pressen skulle komma tidigare... Vilket gjorde det hela ofärdigt och oproffsigt.

Värdinnan talade till utställarna istället för den insläppta pressen... Eh, tips till nästa gång, gör det lite innan.

Men jag pratade med väldigt trevliga designers som hade vackra klänningar. De vackraste hade Lova gjort. Www.lovaweddings.com Trevligast var de också.

Jag fick lite inspiration till brudbukett och till stålkronan från gammelmormor som ska kläs.

Annars var det inte mycket alls att hänga upp sig på. Skulle just läsa ett magasin, men det var för tungt för att jag skulle orka hålla det.

KS

Lillebrors hjärta låter Tick tock tick tock. Det låter så fint. Jag har gråtit en liter tårar hos aurorabarnmorskan, så kan det gå.

Näst sista arbetsdagen på lång tid. Tack för det. Det är för mycket av allt för att kunna jobba.

Nu somnar jag visst i sjukhussängen, så kan det tydligen också gå.

torsdag 27 januari 2011

Ni gör mig glad!

Ni anar inte hur glad jag har blivit över era kommentarer, på vägen hem i går och i dag på jobbet kände jag mig så upplyft att jag var tvungen att skrika ut på facebook att jag vad glad över beröm.

Ganska tidigt i morse fick jag en helt omotiverad utskällning och det har tyvärr färgat hela dagen för mig. Jag känner mig helt mör och trasig i kroppen. Räknar ner, två halvdagar kvar bara. Jag skulle dessutom haft ett lönesamtal innan jag gick för föräldraledighet, men det verkar överraskande nog inte prioriteras.

Där står jag med en utskällning och känner mig så jävla ensam som man kan göra, obekräftad, ouppskattad och jävligt jävligt less. Jag ska inte skriva för mycket om det här, då får man väl sina ord upptryckt i ansiktet och en uppsägning på kuppen. Men... så här då. Jag har många tips på hur en chef kan hålla sin personal motiverad, generellt alltså.

Och ni, jag är SÅ glad över era fina ord, både orden från mina i-verkliga-livet-vänner, ni som har följt mig ett tag och ni som ger er till känna nu. Ni ger mig bekräftelse, och det är jag så glad över.

tisdag 25 januari 2011

men börja grina rå?

Det är mycket nu. Mycket gravidkrämpor.

Men inte såå lång tid kvar...

måndag 24 januari 2011

Bara som det är just nu

Jag vaknade i morse och lyssnade lite på kroppen som sa att det är nog dags för den sista veckan på jobbet nu. Så den 1 februari kommer jag att ägna mig åt annat. Som att gå på läkarbesök och förbereda mig på förlossning.

Dessutom är det den 4e ett år sedan Vilhelmina dog i min mage. Den 6e ett år sedan jag födde henne. Så mycket tid.

Jag gick senare i morse på Kungsgatan på väg till jobbet, jag mötte en man som bar på sitt bohag. Plötsligt var det lätt att känna sig lyckligt lottad trots malhål i fickorna där pengarna försvinner långt innan den 25e. Jag vände för att ge honom en rikskupong som jag råkade ha, men den ville han inte ha. Då visste jag inte hur jag skulle känna, så jag lät bli.

Hemma lagar Trygg mat, jag är verkligen lyckligt lottad som har en sådan fantastisk man och pappa till mina barn.

söndag 23 januari 2011

Godmorgon från Småland!

Västervik har inte vaknat än, kyrkklockorna slår. Lillebror är vaken men fortfarande kvar där han blev till. Jag längtar efter att få lukta på honom och känna hans rörelser i min famn.

Jag har drömt sällsamma drömmar med blandad karaktär. Vissa var bättre än andra som var sorgsna.

Jag har dryga två veckor kvar att jobba innan jag planerar att gå hem för föräldraledighet. Vi har ramlat in i vecka 34. 3-5 veckor kvar. Jag tror snarare 5.

Jag läste i min amerikanska gravidapp att man kan ägna sig åt någon slags underlivsmassage nu för att undvika bristningar vid förlossningen. Hu? Appen föreslog att partnern kunde hjälpa till med denna u-formade rörelse. Eh jag tror jag hoppar över den tjänsten. Någon som har provat?

fredag 21 januari 2011

Vi är båda lite naiva...

I morgon ska vi åka till Västervik, en sväng bara, för att hälsa på min morbror med familj. Vi ska spela spel och somliga ska dricka öl. Det ser jag fram emot. Trygg bara:
"Ska vi ta med BB-väskan?"

Vilket jag tycker är gulligt naivt ända till jag träffar B och M på pizzerian i kväll och de tycker att det är jag som är naiv. "Babyskyddet tar ni väl med i alla fall?". Men nä, jag tror ändå inte det. Kameran får följa med, så långt kan jag sträcka mig.

torsdag 20 januari 2011

blehebleh

För mig är det viktigt att lillebror får en bra relation med sin morbror, sin faster och sina farbröder med respektive. Det kan ju göra sådan skillnad, det gjorde relationen med min morbror när jag växte upp. Dessutom är lillebrors pappas syskon så unga och alerta. Och den som inte är ung och alert har i alla fall en fru med de egenskaperna.

Jag är tacksam för de familjerelationer och vänskaper som är okomplicerade och utan småaktigheter. Till exempel Glenn, tack för att det är så enkelt med er.

Lillebror väger i dag (V 33 + 4), 2151 gram, hans skallbredd är 88 mm. Ehhh, det där med skallbredden alltså, kanske vore gladare om jag inte visste hur många millimeter jag ska pressa ut. Fler lär de dessutom bli, millimetrarna alltså. Det viktigaste är ju att lilla kråkan mår bra, vilket han verkar göra.

Nu tar de sista sekunderna av medvetenhet slut och jag avsl

onsdag 19 januari 2011

varning för gnäll

Hur kul är det att följa en gnällFias vardag. Inte så värst skulle jag tro... men ändå. Här kommer lite gnäll.

I går jobbade jag heltid och mötte upp några goda vänner för räkor efter jobbet. Hur tänkte jag då kan man ju undra. När jag kom hem strax efter 22 (för mig 02) var jag så trött att jag hade kunnat börja grina. Men det gjorde jag inte, istället påbörjade jag en krejkfest, som en sorts efterfest efter en hostfestival.

Precis som jag gjorde när Vilhelmina mådde dåligt. Men jag var helt enkelt för trött för att bryta ihop. Så jag tog mig en klunk av den där skojiga hostmedicinen och somnade till slut.

Jag tror inte att jag var sjuk i går, jag tror bara att jag var trött och att min kropp blev förbannad. Så jag stannade hemma i dag. I morgon har vi ett ultraljud, vilket hindrat mig från att oroa sönder mig, det och lillebrors sparkar.

För övrigt är jag väldigt gravid nu, väldigt stor, väldigt mycket mage som är upptryckt i halsen och nedtryckt mot närmaste utgång. Väldigt mycket lösa fogar och somnande händer. Väldigt trött och mycket vaggande gång. Ja, extra mycket av allt, ni vet.

måndag 17 januari 2011

hej

Jag är trött och labil...

Nu är vi i samma graviditetsvecka som Vilhelmina gick bort i. Det känns sorgligt. Jag frågade Trygg om han tror att Vilhelmina finns någonstans. Det trodde han sa han. Jag undrar om hon vet att hon ska bli storsyster. Om hon finns någonstans så hoppas jag att hon vet det. Och jag hoppas att hon finns någonstans, mer än som aska som blandats med jord.

söndag 16 januari 2011

Sen, snart...

Gissa vad Arnes kommer bli för slags blogg när lillebror har kommit?

Det kommer så klart handla om småbarnslivet. Men något jag längtar efter att göra nu är att röra mig och svälta mig.
:P Jag är ingen bra bantare, så det handlar om att plåga sig själv i form. Man får tycka lite vad man vill om det. Jag tycker väl inte själv att det är helt optimalt, men det är så det är.

Vi ska ju gifta oss också, till den 27 augusti ska jag vara i sådan form att jag kan klämma in mina skavanker i korsett och lång bröllopsklänning. Ja jäklar vad det ska ammas, tränas och räknas kalorier.

Det blir kul. Ändå tror jag.

lördag 15 januari 2011

Bussresan

Häromdagen hade jag en heldag med undersökningar. Det innebar att jag skulle ta mig från Kronans vårdcentral i Sundbyberg till KS Solna. Det går en buss i mellan. Perfekt eller hur? Perfekt att bussen skulle vara full med knäppisar som alla ville sitta bredvid mig. De stod i kö skulle man kunna säga... Man hade kunnat upprätta ett nummerlappssystem.

Först fram var en skäggig liten tant. Hon stank svett och flott i en härlig cocktail. Jag satt mot fönstret och hulkade, damen som påminde om en skäggig liten professor hade en naken hund med en ful fleecetröja. Hunden var inte så snygg den heller. Den hade en vårta i nacken, som det växte hår på och den skakade av illamående. Eller rädsla. Eller vad den nu skakade av.

Skäggiga damen var hemskt sugen på att prata med mig och jag är inte en person som kan låta bli att svara på tilltal. Fast det är ruskigt lockande när varje snegling åt skäggets håll innebar att mina kräkreflexer sattes igång. Hur som helst berättade att hon var rädd att somna på bussen, för det hade hon gjort tidigare och ramlat. Sedan fortsatte hon att berätta diverse hundhistorier. Till slut så frågade jag vad den nakna hunden hette. Men det hade skägget glömt.

Jag ville sjunga lovsånger när hon gick av i Solna centrum. Jag ville dansa lättnadens dans, men fick en yngling intill mig som var jävligt sugen på att sitta nära. Återigen satt jag klistrad mot fönstret medan ynglingen sjöng sånger på ett språk jag inte behärskar. Han hade nog inte borstat tänderna på ett tag, för hans andedräkt kändes väldigt mycket 80-tal. Och då menar jag instängd och orörd från 80-talet.

Jag kände hur jag kapitulerade och liksom gav mig när ynglingen gick av. "Bring it!" tänkte jag, kom igen alla fyllon och pundare, platsen intill min är ledig.

torsdag 13 januari 2011

Vad förvånad jag blev


När jag var i tidningen i dag....!?

onsdag 12 januari 2011

vardagsedge

Mr Trygg bara:
Jag tar ett glas vin, det är okej va?

10 min senare bara:
Jag har lite ont i magen..

20 min senare bara:
Aj som fan, jag kanske dör här utan att du bryr dig...

Så Trygg hällde ut sitt vin som han undrade om det var något fel på... Jag kan inte gå på toaletten på nätterna utan att stödja mig på sängen och möbler in till badrummet, för att jag har så ont av foglossning. Hey Mr Trygg, jag är rätt sugen på ett glas vin och jag kanske dör av smärta här, utan att någon bryr sig. Vill du höra mer om mina krämpor?

Trodde inte det heller... nu vill jag sova i 25 år. I morgon fasta till lunch och dricka äcklig sockerlösning för en glukosbelastning.

Kära lillebror, kom snart!

tisdag 11 januari 2011

Färdigknappen

Färdigknappen är på väg ut.

enbart gravidrelaterat

I går var jag hos MVC, det är väldigt många besök, minst en gång i veckan fram till förlossningen... eftersom att Arnes för tillfället är en gravidblogg så får det handla en del om det. I alla fall, så verkar ju lillebror må bra vilket jag är oerhört tacksam för.

Lyssna här då. Min gigantiska mage; "Är det verkligen inte två" "Oj vilken mage" "jada jada", ligger extremt nära mitten på normalkurvan. Så det så. Lillebror ligger fortfarande med huvudet nedåt och det kunde bästa Kerstin känna lååångt ner. Nyss kände jag hur det liksom tryckte på nedåt, ännu mer, så frågan är om han inte är på väg ut... :P Lär han ju inte vara, men det känns så. Samtidigt har jag problem att andas och magkatarrskänningar. Allt inuti är pressat åt sidorna och uppåt. Snart kräks jag upp magsäcken.

Var finns den för övrigt? Pressad mot ryggen?

Vid den här tiden för graviditeten förra gången, hade jag haft två influensor och åtminstone en kräksjuka... Dessutom var jag tokförkyld ungefär vid 75 tillfällen. Den här gången har jag bara haft lite snuva. Tack för det kroppen... tack för att du står ut med mig och en 18 månaders graviditet.

Lillebror sparkar på, som vanligt, det gillar vi. Det gillar vi verkligen.

Beautiful Blogger Award

Titta! Jag fick en till av fina Tonci! Det var andra frågor den här gången, så jag svarar på dem och skickar awarden vidare till sju personer, vilket de sju belönade också måste göra.

Ta upp närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står där?
"vindsrummet och läste i stället för att vara tillsammans med de"

Vad var det senaste du såg på tv?
Biggest Looser, på TV just nu...

Borsett från datorn, vad hör du just nu?
TV'n och diskmaskinen

När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Haha, jag ställde in bilen i garaget efter en liten tur från pendeltågsstationen

Vad har du på dig?
Svarta mamma-mjukisbyxor, mamma-linne i beige och en grå mamma-hoodtröja. Allt i mammastil, jag går all in.

Vilken var den senaste filmen du såg?
"The other guys" Helknäpp rulle.

Skulle du överväga att flytta utomlands?
Det skulle jag absolut... jag har alltid varit för bekväm, det är lite synd... men dyker rätt tillfälle upp, så ja visst!

Awarden går vidare till:

Kör bara kör! :)

söndag 9 januari 2011

stort och litet

När jag hade fött Vilhelmina tänkte jag att jag skulle komma ihåg hur lätt själva förlossningen var, att jag aldrig mer skulle vara rädd för att föda barn. En promenad i parken, till skillnad mot själva förlusten och sorgen. Herregud, lite smärta kan väl varenda människa härda ut tänkte jag.

Nu närmar det sig igen. V 32. Lillebror kommer om max sju veckor och jag har hans fötter i revbenen, så himla liten är han inte längre... Jag längtar och ser så mycket emot att få se honom, att få träffa honom och börjar samtidigt förstå att han ska ut, samma väg som han kom höll jag på att säga... Okej, ut ska han i alla fall. Varför kan jag inte hitta den där känslan och minnet om att förlossningen var så lätt?

Å andra sidan är det väl en del av tjusningen, spänningen och förväntan.

Hör ni att jag vågar tro? På att det går bra. På något annorlunda sätt orkar jag inte tänka och inte leva. Oron finns där ändå som en ständig följeslagare. Sorgen finns sida vid sida med glädjen.

Vi skottade fram minnesstenen här om dagen, tände en lykta och borstade av nallen i mossa. Det är som sagt, konstigt att vara olycklig och lycklig på samma gång, att känna glädje och sorg i samma andetag. Men jag är glad att jag kan känna glädje... och snart kommer lillebror...!

lördag 8 januari 2011

...

Vi väntar på min mamma och min nya syster. Jag har lagat mat, jag har faktiskt ansträngt mig lite... Det är ju trevligt ändå att de kan ta sig till de södra förorterna och skogen.

Å, mitt humör, vad är det med det egentligen. Jag är som en menskossa och ändå har jag inte haft det, mens alltså, på ganska länge. Alla är tröga och det är bara jag som är förstår saker. Buhu, jag är en dålig människa. En tjurig jäkla kärring. Jag orkar ingenting heller... stackars lillebror, han kommer få en sur mamma. Trygg gifter sig med en grinOlle och min mamma har en tonårsdotter för resten av livet.

Kul tjej.

fredag 7 januari 2011

lillebrorskoll

Den här morgonen började med iphoneklockor som inte ringde. 08:05, slog jag upp mina gråblå och insåg att vi var sena. 09:00 väntade Dr S på KS. Men väl där fick vi lyssna på lillebrors hjärta, hans sparkande och bökande. Sammandragningarna i går beror helt säkert på kinect i förrgår. No more kinect för mig på några veckor. Det är så fint att ha en lillebror i magen, tänk att få träffa honom snart.

Jag har många fantasier och föreställningar om hur det kommer att vara, hur han kommer att skrika, vilket ju är nytt för mig. Hur han får bekanta sig med mig och sin pappa och vi med honom. Hans ögon. Jag fick aldrig se Vilhelminas ögon, eftersom att ögonlocken var svullna och stängda. Jag ser fram emot att möta lillebrors blick.

Det är föreställningar jag har när jag ser positivt på framtiden... när oron har tagit över ser det helt annorlunda ut. I alla fall, så verkar det lovande just nu.

torsdag 6 januari 2011

aj

Jag ligger i soffan och vilar. Trygg han sover. Tyvärr är jag oförmögen att somna när TV'n är på. Jada jada. Jag har regelbundna sammandragningar och måste koncentrera mig när jag andas. Jag har läst någonstans att man ska vila, men det hjälper ju inte. Vi har en läkartid i morgon, förhoppningsvis har den läkaren som jag inte träffat förut, massor av smarta svar till mig.

Lillebror sparkar, vilket gör att jag inte är hysterisk just nu.

kikookikooo, jag andas vidare...

Vad jag gjorde i går

Vi har startat en liten tradition med "halv åtta"-tema med Tryggs kompisar här i skogen. Vi är tre par som bjuder hem varandra ungefär var fjärde vecka. I går var vi hos Peter och Madde, jag var fantastiskt trött eftersom att det är ett konstant tillstånd hos mig. Men när Kinect kördes igång på X-boxen efter maten kunde jag inte låta bli att vara med, trots fogar som går åt helv-ete.

Det var mycket roligare än jag trodde att det skulle vara, snyggare och mer synkroniserat än jag fått uppfattning om. Om man sitter på en X-box tycker jag att man ska investera i Kinect. Jag saknar vårt Wii... nästa nintendo som kommer ut på marknaden ska hamna i min ägo. Så är det bara... jag är en sucker för nintendo och Mario...

tisdag 4 januari 2011

Vi drömmer mardrömmar

Hela familjen drömmer mardrömmar, är inte det konstigt frågade Trygg mig i arla timme. Jag hade inte tänkt på det, men det är sant faktiskt. Trygg drömmer att han krockar, jag drömmer otaliga mardrömmar, i varierande form. Ester drömmer mardrömmar.

Jo, för andra natten i rad vaknar jag av att katten ylar i sömnen, första natten la jag min hand på henne för att lugna. Då började Ester att fräsa, eller morra snarare. Jag fick knuffa på henne för att hon skulle vakna. I natt vaknade hon med ett ryck när jag klappade på henne.

Vad tror ni? Osaliga andar? Currykors? Eller bara slumpen?

måndag 3 januari 2011

sitt ner

Man kan säga lite vad man vill om Mio, ni vet det där möbelvaruhuset. Man kan anklaga dem för att inte leva upp till sin marknadsföring, "få soffan innan jul". Man kan till och med säga att de är snåla när de försöker slingra sig från den låga rabatten på 200 kronor för försenad vecka när de levererar soffan.

Å andra sidan sitter jag här och njuter i vår nya soffa. Jag hoppas den håller måttet och inte sunkar ner sig med tiden. Den är fantastiskt bekväm, jag hyser hopp om att jag kan ta fler än en tupplur i den här soffan utan att få känslan av att jag går av på mitten. Så här, efter 20 minuters sittid kan jag höja den hur högt som helst, över skyarna alltså.


bild lånad från mio

söndag 2 januari 2011

V 31.

I graviditetsvecka 33 lämnade Vilhelmina oss, efter att ha mått dåligt i min mage en tid. Vem vet hur länge, en vecka, kanske två. Antagligen närmare två. Alltså är vi där nu. Lillebror, jag och pappa Trygg. Jag klappar på magen nu. Magen som inte är så vacker med lila strimmor, men som ändå innehåller det bästa man kan vänta på. Lillebror sparkar och buffar och jag vet inte riktigt vad det är som är vad, men rumpa och fötter upp mot mina revben, vad jag förstår.

På nätterna vaknar jag och är rädd för att jag inte känner hans buffande, men oftast kommer en lugnande knuff i sidan så fort jag bara tänker tanken.

Kuratorn, som jag fortfarande träffar, om än ganska glest, undrade om jag skulle tycka att det var skönt att få svar på vad utredningen om interna misstag i samband med Vilhelminas bortgång, visar, innan förlossningen. Men just nu hoppas jag att det kommer efter lillebrors ankomst. Jag har liksom fullt upp med lillebror nu, och vet inte hur jag skulle orka ta emot ett besked huruvida det var barnmorskan E:s fel eller inte att Vilhelmina dog. Dessutom är det redan klart för mig, att det är hennes fel, oavsett vad en internutredning visar.

I alla fall, jag väntar gärna med det, oavsett vad svaret är, känns det som att det kan göra mig ganska upprörd. En sak i taget.

I går tvättade jag babykläder. Kände att det kan vara ganska skönt att börja packa den där väskan så smått. Är det någon som tycker att BB-väskan bör innehålla något utöver det vanliga?